Och då borde jag ju skriva av mig det jobbiga här i bloggen, men så är det ju så att det är lite svårt att lämna ut allt elände till kreti och pleti.  Ni tar väl inte illa upp av att bli kallade kreti och pleti?  

Jag tyckte jag hade kommit igång med hundträningen igen, och att saker och ting flöt på. Inte var livet perfekt direkt, men hyfsat.... och sen så vänder allting på en femöring och allt känns bara skit.   Jaja, vi har väl kravlat upp ur skiten förr, det lär väl förhoppningsvis gå en gång till.... 

Vi har i alla fall hunnit ut och tävla två gånger till sedan senaste tävlingsrapporten. Och nu senast hade jag med alla tre hundarna, och startade alla tre också. Fast det ska man nog inte göra alltför ofta, att starta tre hundar på samma tävling är nog en för mycket tror jag, i alla fall för mig. 

Men Salza och Ibsen startade fortsättningsklass, och Jippie nybörjarklass så de var ju inte i samma klass i alla fall. Nästa gång vi ska tävla (när det nu blir???) ska dom starta i samma klass alla tre, så då får jag välja två av dom, tre är som sagt för mycket. 

Och Salza är ju som vanligt duktig. Hon kunde visserligen inte snurra just precis då, men frånsett det så blev det bara 3 poängs avdrag och då för att hon rörde på tassarna. 

Ibsen debuterade i den klassen och var för ovanlighetens skull våldsamt nosig.... och han kunde inte heller snurra just den dagen. Men han fixade sitt kvalificerande resultat och det är ju det "viktiga"... om det nu finns nåt som är just "viktigt" i samband med hundtävlingar.  

Och så lilla Jippie då...   han hade redan tagit sitt tredje kvalificerande resultat i den klassen ett par dagar tidigare, men han var inte redo för fortsättningsklassen så han fick starta i nybörjarklassen ändå. 

Och han skötte sig hyfsat....  95 p blev det och det är ju bra... eller? Kan tyckas att man ska vara jättenöjd med ett sånt resultat, men jag är inte riktigt nöjd ändå. Och det är inte Jippie jag är missnöjd med, det är mig själv jag inte är nöjd med. 

Jag har för bråttom med Jippie. Vi har inte lagt grunderna ordentligt, och det är ju typiskt mig. Jippie är oerhört lättlärd och väldigt mån om att vara till lags, och då är det väldigt lätt att gå för fort fram utan att befästa de olika bitarna ordentligt. 

Han kan alla moment i den klassen, men han är lite slarvig och det är han förstås för att det har lönat sig att vara sån..... mitt fel alltså. Och han har lite svårt att fokusera på mig och det vi gör....  och det är förstås mitt fel det också. Jag har inte lagt nog med tid och kraft på den biten...  så skäms på sig Barbro... skärpning! 

Men vi är alla anmälda till en ny tävling i helgen i alla fall.   Sex starter totalt, därav fyra med Jippie..... och så ser det ut som att vi inte kan åka.   

Det där med icke helt friska hundar är inte bara svindyrt utan tråkigt också. Bekymmer i massor och inställda roligheter på löpande band.... usch....  

Det är ju så med mig att hundarna är mitt lilla andningshål. Att träna och åka runt och tävla lite, det ger lite energi så att vardagen inte blir alltför enahanda och tråkig. Och även om man inte kan tro det just nu i värsta tropiska värmeböljan, så är ju säsongen kort här uppe, chanserna till tävling är inte jättemånga. 

Och då spolieras det av att alla hundar inte är helt friska....  och att åka och tävla och lämna en "sjuk" hund hemma, det förtar nöjet med det hela, fokus blir liksom felriktat då.

Jaja... visst är det synd om mig?   Det finns sånt som är värre, jag vet det.... men jag blir i alla fall deppig och ledsen och tycker synd om min hund, även om det finns dom som har mycket större problem än så.   

Men det där med att det alltid finns nån som har det värre, det är väl ändå en "tröst" som aldrig har fungerat... på nån? I alla fall inte på oss vanliga egoistiska dödliga, man får nog vara lite helgonlik för att bli hjälpt av den frasen....