Tedsams blogg

Senaste inläggen

Av tedsams - 21 december 2013 13:22

Ja så känns det nästan... tiden bara rinner iväg utan att en enda bråkdel av det jag tänkt göra blir gjort. Det ena efter det andra ska fixas och donas och joxas med, och om jag nån enda gång tar mig i kragen och planerar nåt så spricker planerna ganska omgående.     Men skit samma, livet ska väl vara sånt just nu kanske....


Men jag kan ju inte låta bli att då och då tänka på att jag faktiskt under många år var enstamstående småbarns/tonårsförälder med son och tre hundar och ett krävande heltidsjobb, och då hann jag väl ungefär tre ggr så mycket på fritiden som jag gör nu.... men då var jag förstås ett antal år yngre också.    


Ingen idé att offra energi och grubbla på det...  det är som det är och blir som det blir... eller hur är det man brukar säga?   



Jag tog i alla fall en fin bild häromdagen när vi var ute, doggsen och jag. Det hade börjat mörkna ute och plötsligt såg jag hur vackert det kan bli när frosten sätter sig på blad och växter.



Och ändrar man inställning på kameran så blir dte också fint, men lite annorlunda...   


 


Ja, man får ta tillvara det som finns att glädjas åt, vackra naturbilder, och t.ex att det fortfarande går att gå i skogen. Den lilla snö som kommit har nästan smält bort igen, och det regnar och snöar lite om vartannat, men det blir inte mycket som ligger kvar på marken.   


Det är väl lite grått och tråkigt i och för sig, men för mig är det guld värt att jag fortfarande kan traska omkring i skogen och slipper gå på enbart plogade gångvägar.   



Alla julklappar är i alla fall inhandlade, och i de fall de ska skickas, så är det också gjort. Det har varit ett jäkla springande i butiker och pysslande hit och dit med än det ena och än det andra, men så är det väl för oss alla när det är jul. Och det är väl det enda som tar lite tid här i huset, för resten av julstöket är nästintill obefintligt. Lite julblommor och lite julmat och mycket lite julgodis, större utsvävningar än så blir det inte. 


Jag är ju inte så förtjust i julen, men det går ju inte att slippa den så det är bara att gilla läget.   



I morse när doggsenoch jag var ute så fick Jippie spader. Vi passerde en liten staty som finns i områdets centrum, en jättefin staty med ett antal människor. Och vi har nog passerat den där statyn kanske 100 ggr den här sommaren och hösten, och Jippie har aldrig reagerat på den. 


 


Idag gjorde han det, rejält. Det snöade lite igår kväll, och sedan frös det på så vissa delar av statyn var täckt med lite frost/snö. Och det var ögonen, ögonbrynen, näsan och munnen på figurerna som då blev mest framträdande... och det var väl dörför Jippie reagerade kan jag tro. 


Det syns lite av det på bilden tror jag..... och Jippie hade att göra ett bra tag innan han hade bestämt sig för att dom var ofarliga. 



Men det är intressant att se hur de andra hundarna reagerar i såna situationer. 


Salza tittade på Jippie som om han vore ett UFO av något slag.... hon fattade absolut inget alls av hans uppträdande. Hon gick fram till statyn och kollade, funderade kanske på om där fanns något som hon missat, men så var det ju inte. Och när hon snuffat runt statyn en stund så struntade hon i alltihop och ägnade sig åt att undersöka buskarna en bit bort. 


Ibsen däremot, han svarade direkt på Jippies upphetsning. Han började också springa runt och småvaffa... och det var väldigt tydligt att dom där två killarna hetsade varandra, trots att nog inte heller Ibsen egentligen fattade vad Jippie skällde på. 


När jag kopplade Ibsen och sa till honom att sitta vid min sida och vänta, då blev Jippie genast lugnare och kunde efter en liten stund ta mod till sig och undersöka de där mystiska figurerna lite närmare. 


Vi diskuterade för ett tag sedan här hemma hur det påverkar valpar att växa upp tillsammans med andra vuxna hundar, och det är verkligen på både gott och ont. Ofta bra och nyttigt, men inte alltid.....



Nej... nu är det dags för dagens andra hundpromenad. Det börjar redan mörkna ute, och eftersom vi var ute i nästan två timmar i morse så blir det nog bara vår lilla 2-kilometersrunda denna gången. 

    

Ha det gott i julstöket... stressa inte ihjäl er.... det blir jul oavsett vad ni hunnit eller inte hunnit göra.   




ANNONS
Av tedsams - 13 december 2013 11:13

I morse hade stormen Ivar dragit vidare, men när jag och doggsen gick ut så såg vi spåren efter honom. Massor med grenar och kvistar som låg utslängda lite här och var, och så en hel del gamla träd som blåst omkull. I en speciellt utsatt liten skogsdunge räknade jag till 6 träd som fått vika ner sig för Ivar.... och de här två stora mäktiga granarna spärrade effektivt gångvägen för oss. 


 


Fast det mesta av snön har ju försvunnit de senaste dagarna så det var inga problem att gå runt dom...    


Mer snö än så här är det inte på fälten nu....


Det är lite tråkigt att det liksom ska "börja om" snart igen nu då. Den snö som faller kan lika gärna få ligga kvar tycker jag. I alla fall till andra sidan nyår...      



För övrigt så har det inte hänt nåt speciellt här... eller rättare sagt, det händer inget alls. Dagarna försvinner på nåt konstigt vis i flygande fläng, utan att varken det ena eller det andra blir gjort. Fast det är ju inte riktigt sant förstås... massor av saker blir gjorda varje dag, men inga roliga saker. Men det är väl så det är vid den här årstiden kanske...  jag blir ju alltid lite deppig inför tanken på att vi har flera månader av snö och vinter framför oss.


Jag har i alla fall fixat julklappar till en massa folk... eller massa och massa... till Kurts alla julklapps-släktingar alla fall. Köpt och slagit in, och en del är ivägburna till posten för att skickas iväg. Och nu har jag bara det allra största "jobbet" kvar. Den där fiffiga julklappen jag skulle göra till barnbarnet, det är hög tid att börja med den nu. 


Men det är inte fullt så enkelt som jag vid första tanken trodde.... men skam den som ger sig. Enligt barnbarnets pappa så har han redan vid 2 års ålder alldeles för mycket saker av allehanda slag, så det känns inte så väldigt meningsfullt att köpa ännu fler grejer som ska läggas i leksakshögarna. Vi får se hur jag ska få ihop det.... 

    


Vi har i alla fall en Luciadag med solsken här, de få timmar solen är uppe. Den når knappt över trädtopparna nu, men man ser ju i alla fall att den skiner lite försiktigt och det är ju trevligt.


Och vi skickar en solig hälsning till er så här på Luciadagen med hjälp av en gammal bild på Salza-gumman.  



     

ANNONS
Av tedsams - 9 december 2013 09:02

Nästan varje dag när vi har varit ute på vår middagspromenad så får Salza leverera kvällstidningen till husse. Vi köper den när vi är ute, och när vi kommer hem så får hon springa in först med tidningen och lämna den till husse. Vi andra väntar på verandan då, och nu när det är snö ute så passar jag på och borstar av de andra så mycket som möjligt av all den snö som fastnat på dom. 


Och när Salza lämnat av tidningen och fått sin godisbit av husse, då kommer hon och puttar upp ytterdörren och kommer ut till oss så att jag kan borsta av henne eventuell snö också. Det låter väl okomplicerat och bra...?


I går gjorde vi som vanligt, Salza tog tidningen i munnen och drog iväg in till husse i raketfart, och jag puttade igen dörren lite och började borsta av de andra lite av den snö som fastnat på dom. Och jag var så inne i det där borstandet så jag tänkte inte på att Salza inte kom tillbaka


När de andra två var klara så öppnade jag dörren för att släppa ut på Salza, men någon Salzas syntes inte till, däremot hörde jag ett märkligt klirrande från vardagsrummet.


VAD GÖR DU, SALZA?? ropade jag och klev in med mina snöiga kängor genom hallen och in i vardagsrummet. 

Vaddå gör??? Jag gör inget alls... står bara här hur oskyldigt som helst....     säger matvraket Salza och försöker se oskyldig ut. 

Jojo....... säger matte bistert och blir skitförbannad när hon ser vad som hänt.  


I pausen mellan skidstafetterna som visades på TV igår så tränade jag och Jippie lite i vardagsrummet. Jag skar tre kycklingkorvar i småbitar och la bitarna i en liten skål som jag hade på vardagsrumsbordet när vi tränade. Jippie fick förstås många godisar, men Salza fick också en godis då och då (jo, hon har kommit till det stadiet när det då och då är free food för hennes del), hon låg ju vid sidan om och bevakade noga vad vi gjorde. 


Sen började stafetten igen och då slutade vi träna, det var mycket korv kvar i skålen men den fick stå kvar på bordet. Jag tittade klart på tävlingen, sen gick jag och byltade på mig en massa kläder och så gick jag och hundarna ut. Vi var ute en dryg timma och sen kom vi som sagt hem med husses tidning i bagaget då. 


Och den där Salzan tog förstås chansen. När hon lämnat av tidningen inne i husses sovrum så anföll hon skålen med korvbitar som stod kvar på vardagsrumsbordet. Det var det klirrandet jag hade hörde när jag öppnade dörren.... glasskålen som klirrade mot kaklet på bordet när hon frenetiskt glupade i sig alla korvbitar som låg i skålen, och det var som sagt många bitar kvar.  


Hon glömmer absolut aldrig platsen där det finns... eller har funnits... något ätbart. Att det gått ett par timmar sedan hon fick nån godis ur den där skålen, det var en baggis för henne och hennes minne. Hon tänkte säkert "korvskålen står kvar på bordet hemma... mums" under hela promenaden och planerade hur hon skulle gå till väga för att komma åt den.   


Men jag blir så jäkla sur när hon gör så där.... och så blir jag besviken. Min lydiga Salza ska ju inte stjäla mat från bordet.   Lika lite som hon ska vara olydig när vi är ute, och det är hon ju nästan aldrig heller. Men de få gånger det händer, då blir jag först och främst besviken, inte arg. 


Jag tycker att vi har ett sånt förhållande, Salza och jag, att när hon gör nåt hon inte får, eller inte lyder när jag säger till henne, då blir jag som sagt mest bara besviken på att hon "väljer bort mig" till förmån för nåt annat som i hennes ögon är mer lönsamt. Men det är ju också då som jag påminns om att hon är ett djur i första hand, och min Salza i andra hand. 


Tur att sånt här händer så sällan, 99,9% av tiden är hon ju min underbara Salza.   

     










Av tedsams - 7 december 2013 11:48

Så sa Salza i morse när vi var ute och hon såg Ibsen och Jippie röja i snän.... men det slutar alltid på samma sätt när den respektlöse ynglingen Jippie är med.   


Det blir roligare när matte kopplat Jippie.....



   

Även om Ibsen blir frustrerad när han inte hinner med i Salzas svängar så är han ändå inte en bråkdel så hårdhänt med Salza som vad Jippie är. Och han har lite hälsosam respekt för flockens tik....



 

Jag får be om ursäkt för den dåliga bildkvalitén, men det var på vår morgonpromenad, det var mörkt ute fortfarande och då blir det lysande monsterögon och lite suddigt och mörkt. 


När vi går ut på nästa promenad så är det kanske ljusare ute, men då är det så mycket folk och hundar ute så då blir det inte så mycket lössläppta lekar.



Men jag önskar verkligen att Salza kunde säga ifrån till vildbasaren Jippie. Hon litar på att jag eller husse tar hand om det där, och vi hinner oftast inte med innan Jippie redan har knuffat omkull henne och energiskt försökt dra loss hennes öron.   


Ibland signalerar han tydligt att ett anfall är på gång och då hinner vi säga ifrån, men han är blixtsnabb och vi är oftast tyvärr inte lika snabba. 


Han skulle behöva få en rejäl omgång av tant Salza, men hon fixar inte det.... synd det, han tror oftast att han är universums härskare när det gäller umgänget med henne. 


Jaja... dom har i alla fall kul i snön, han försöker ju inte rycka öronen av henne hela tiden, dom ägnar sig ju åt lite annat också.  Gräva efter sork är bland annat något dom har som gemensamt nöje, där lägger dom ner en massa energi men än så länge har dom, till mattes glädje, inte lyckats få tag på någon... 








 
 

Av tedsams - 6 december 2013 09:55

I går kväll började det snöa, och sedan dess har det snöat och snöat och snöat.   I morse när jag gick ut med doggsen var det fortfarande mörkt och vi var väldigt ensamma ute. Oplogat och oskottat överallt, menhundarna hade förstås skitkul trots att snön kom vågrätt....

På vissa ställen hade det blåst så jag fick pulsa till knäna i snö.... och eländet ska tydligen fortsätta ända tills i morgon     



Jippie har ju faktiskt upplevt snö förr, jag minns nån bild där han tassade runt huset i snömodd i hälarna på sin kennelmamma, men så här mycket har han aldrig sett. Han hade skitkul ute, men jag fick koppla honom så att Salza fick härja med Ibsen en stund. Är Jippie  med så manglar han henne på direkten och sen vill hon inte leka mer, och det kan man ju förstå. Nu fick hon och Ibsen härja fritt en stund, utan att marodören la sig i, och när dom tröttnat så var det fritt fram för vilddjuret igen. 

 


Bilderna blir lite konstiga.... tätt snöfall och så mörker och blixt på det.... ingen bra kombo...  


Här har det ljusnat lite så här använde jag inte blixten....  man slipper de lysande monsterögonen då, men snöfallet finns ju kvar förstås.   



Men även om dom spår varmare väder till veckan igen så lär vi väl få behålla den här snön nu. Slut med promenader över fälten och i skogen alltså... fy så tråkigt.  


Och det blir så jobbigt med all snö som fastnar i pälsen på hundarna. Är det kallt så fastnar det ju inget, men när det håller sig runt nollstrecket på termometern då är det eländigt.   Tack och lov att jag klippte Salza häromdagen i alla fall... det underlättar lite. 



Nu ska jag i alla fall pulsa ut i snön igen och se om jag kan få en ny tvättid i tvättstugan. Jag skulle tvättat i morse men det blev ju en snöpromenad istället. Och så måste jag iväg och handla lite mat också. Det skulle jag gjort igår, men då gick nästan hela dagen istället åt att hjälpa nån annan att handla.


Ingen bra dag att åka nånstans idag.... och jag kan tänka mig hur parkeringsplatserna vid stora köpcentrat ser ut nu innan man har hunnit ploga ordentligt.  Jaja... vi har klarat oss ovanligt länge utan snö i år så det är väl bara att bita ihop. Det lär i alla fall inte hjälpa att klaga....


   


Av tedsams - 5 december 2013 18:04

Den där som glatt viftande på svansen lämnar sin matte eller husse för att rusa iväg och hälsa på en främmande hund som närmar sig?


Eller den där hunden som glatt står och tuggar på nåt äckelpäckel precis utom räckhåll från matte/husse? Och som springer precis utom räckhåll så fort man närmar sig?


Eller den där hunden som snabbt sväljer när/om husse/matte lyckas få tag i nackskinnet på den för att plocka ut äckelpäcket ur munnen på den? 


Eller den där hunden som med stora harsprång skuttar iväg efter springande barn, samtidigt som den ger ifrån sig ett och annat skall? 


Eller den där hunden som, trots ett skarpt NEJ från matte/husse, hoppar som en guttaperkaboll upp i ögonhöjd på en stackars besökare? 



Har ni aldrig träffat nån sån hund så är ni välkomna hit för att stifta bekantskap med Jipppie.  De senaste veckorna tror jag ta mig sjuttan att själva f...n har flugit i honom.   Fast det är väl 9-månadersdjävulen som slagit till förstås... 



Idag brast mitt tålamod så det stod härliga till. Jag hade ägnat flera timmar åt att vara chaufför till en bekant som skulle handla, och när jag äntligen kom hem igen så var det dags för hundpromenaden. Och Jippie skötte sig hyfsat bra, ända tills vi var nästan hemma igen.... då flög djävulen i honom. 


Först skällde han ut några barn vi mötte på en gammal lekplats. Dom var som väl är inte rädda för hundar utan stannade och pratade, men Jippie slutade inte skälla för det inte. Inte förrän jag fått ett mindre anfall... fick ju lägga lite band på mig för att inte skrämma ihjäl barnen.  


Sen drog han iväg när han såg en hund låååååångt borta. Men där fick jag som väl är stopp på honom, men det tog sin lilla tid. 


Och där borde jag tänkt till och kopplat honom, men jag är så jäkla van vid att mina hundar lyder mig när jag säger till så jag missade den chansen, trodde att vi var klara med olydnaden för idag.. 


Nästa grej var att han och Salza hittade nåt, i deras ögon, delikat att äta på ute i det höga gräset. Jag ropade på dom, men noll reaktion. När jag skärpte till tonen och började gå mot dom så kom förstås Salza... men inte Jippie. När jag hade honom nästan inom räckhåll så stack han... och det upprepades ett antal gånger utan att jag fick tag i honom, och hela tiden tuggade han febrilt.


När han väl svalt det han hade i munnen kom han tassande, och fick då höra vad jag ansåg om hans uppförande. Det gjorde honom en liiiiten aning moloken så han tassade sedan lugnt och stilla på vid min sida, där redan Salza och Ibsen gick. 


Och vi hann nog nästan 20 meter innan nästa grej hände. Då kom det två småkillar springande bakifrån, förbi oss, och gissa vem som tog upp jakten på dom? Vilt hoppande och skuttande och skällande drog han iväg, den lilla söta Jippie.     Och att matte ropade, det hade ingen som helst betydelse i det läget. 



Jaja, mitt eget fel som har hunden lös utan att jag är säker på att han lyder mig... jag vet. Men det gör mig inte mindre förbannad, och det märkliga är att när jag väl blir förbannad, då lyder han. Då vet han vad det jag säger betyder, och vad han förväntas göra, och då gör han det. Vilket alltså tyder på att han helt enkelt skiter i det jag säger när det inte passar honom att göra som jag vill. 


Nu har jag vid två tillfällen fått fånga in min glatt skuttande hund som sprungit iväg till andra hundar för att hälsa, och jag har fått be om ursäkt och känt mig precis så där misslyckad som alla hundägare borde göra när de har en hund som inte lyder dom. Och den känslan finns ju där trots att det suttit två hundar vid sidan av och lugnt väntat där jag sagt åt dom att stanna.  Det hjälper ju inte att ha två lydiga hundar när den tredje röjer för dom allihop.


Nej, nu måste här tajtas till ordentligt, både det ena och det andra. Det är ju inte Jippies fel att han inte lyder, han gör det som han tycker är roligast, och det är förstås mitt ansvar att se till att han väljer att göra det som jag säger, istället för något annat.


Men ska han få gå lös här i området så måste han lyda när man säger till honom, annars blir det koppelpromenader som gäller, och det gillar varken han eller jag, det är jag övertygad om. 


Det blir till att försöka glömma det där ljuvligt spanielsöta, och de där spjuveraktiga sammetsögonen som kan se så smäktande och bedjande ut när han vill. Han är ingen söt liten valp längre, han är en unghund mitt i könsmognaden, sprittande av allehanda hormoner och till stor del styrd av sitt livliga temperament och sin stora livsglädje. 


Han är ju visserligen inte mindre söt för det, snarare tvärtom, men han kan inte behandlas som en liten busig valp längre. Han ska förstås inte "tuktas" så att hans sprittande glädje och nyfikenhet försvinner, men han måste lära sig att lyda när man säger åt honom. Att han gör som jag säger när jag blir arg på honom, bevisar ju bara att han nånstans därinne bland allt unghundskaos vet vad jag menar, och känner igen det jag säger. Men just nu är det annat som tar över, och det jag en gång lärt honom skuffas undan till förmån för, i hans ögon, roligare och intressantare saker. Och så får det ju inte vara....   



Men varje gång jag haft en unghund (i all synnerhet om det varit en hanhund   ) så tänker jag på alla dessa annonser på hundar som ska omplaceras pga "allergier" och "ändrade familjeförhållanden"... de hundarna är nästan alltid antingen i 8-10-månadersåldern eller också runt 18 månader....  och visst är de tålamodsprövande de små ligisterna men aldrig att jag nån enda gång i mitt liv tänkt tanken att "byta bort" den där lilla ligisten. Det vore ju nästan som att byta bort ett barn som kommit i nån trotsålder av något slag.... 


Nej, det gäller bara att göra sig av med latmasken och kavla upp ärmarna och ta tag i saker och ting... för lydiga hundar får man inte utan ansträngning. "Man får den hund man förtjänar" brukar jag säga, och det är väl kanske nåt att tänka på... även för mig.   



Av tedsams - 3 december 2013 09:29

...och inget av allt det där man tänker att man ska göra, blir gjort.   Jag förstår inte vart tiden tar vägen, igår klippte jag Salza och förutom allt det där vanliga jag gör varje dag så hann jag inte så mycket mer. Heller hann och hann... jag orkade inget mer.   


Salza var verkligen lurvig och det tog sin lilla tid att få av henne all "onödigt" päls, och idag är det Jippies tur... eller otur... eller hur man nu ska se det. Men han har ju pyttelite päls som tur är.  Det är mest halsen och öronen som behöver hyfsas till där, och så tassarna förstås. Det måste vara ren pälsgödning på marken där vi brukar gå för jisses så pälsen på/under tassarna växer.    Eller också är det så att vi går för ofta i skogen och på fälten, pälsen slits inte under tassarna på samma sätt då, som det hade gjort på asfalt kanske. 



Sen så har vi tränat lite, lite... Jippie och jag. Jag har ju belönat honom när vi är ute och går och han spontant kommer springande och faller in vid min vänstra sida, så det är inget nytt. Men nu har jag börjat med att stanna och lägga honom vid min sida också. Och han är knepig den hunden....   


Jag har inget som helst minne av att jag har använt kommandot Ligg till honom nån enda gång. Men nu när jag skulle börja med det så kunde han det redan.   Ingen tvekan alls när han direkt slängde sig ner på marken, jag hann inte ens hjälpa honom med ett handtecken innan han redan låg ner.  


Och inte var det situationsbundet heller för när vi tränat på läggande och liggande här hemma så har det varit inomhus och han har varit placerad framför mig, inte vid sidan...  knepig hund som sagt...   Fast... förklaringen kanske är att hans matte är lite senil, jag kanske helt enkelt har glömt vad vi har tränat   



Skämt åsido....  Jippie lär sig snabbt som ögat, men han ska samtidigt hålla koll på precis ALLT som händer i omgivningen också, och när något annat fångar hans uppmärksamhet, då är han helt totalt döv och okontaktbar. Så det är den biten vi har att jobba mest med, och den är ju faktiskt svårare än själva momentinlärningen.  Men jag har ju hela tiden sedan jag fick Jippie intalat mig själv att skynda lååååångsamt med denna hunden, så då får jag ju försöka leva upp till den målsättningen också. Vårt nya motto är alltså: "Vi hinner!"  vilket kanske är ett vågat motto för nån i min ålder.   



Här får ni i alla fall en bild på paddan Jipppie....  gulleplutt.  






    






  






Av tedsams - 29 november 2013 19:42

Idag har jag putsat fönstret i vardagsrummet och duschat alla blommorna där och satt dit elljusstaken och medan jag höll på och sprang mellan vardagsrummet och köket så hade Jippie fullt upp i hallen. 


Jag hörde honom voffa på det där lite avvaktande sättet han brukar använda när han hör eller ser nåt som kanske

eventuellt kan vara nåt farligt. Först brydde jag mig inte om det för ibland får han för sig att voffa på sin egen spegelbild ute i hallen, men han gav sig inte. Han sprang mellan mig och hallen, och varje gång han kom ut i hallen så kom det ett par voff...


Till slut var jag tvungen att gå dit och titta.... och först såg jag inget alls. Sen kom jag på att jag ställt fram en tomtegubbe som brukar bo ihop med ljusstakarna i skåpet. Nu när ljusstakarna kom fram fick också tomten flytta fram...


Och han var jättefarlig..... ända tills jag tog ner tomten så att Jippie fick undersöka den ordentligt, då var den inte så spännande sedan.    



Men det är kul att Jippie är så vaken för allt nytt. Jag har alltid tyckt att Salza varit världens mest nyfikna hund, men det vete sjuttan om hon inte numera har rasat ner på 2:a platsen när det gäller den biten.   



För ett par år sedan gjorde jag en tomte som satt ute på verandan....


.... och jisses vilket hallå det blev på Salza innan hon undersökt den ordentligt.   Jag tror att Jippie ska slippa den upplevelsen...   



Förresten... när jag nu ändå hämtat fram ett gammalt foto... så här såg det ut här 1 december förra året.


Att bilden är som den är beror på att snön vräkte ner och det var mörkt hela långa dagen....  hoppas, hoppas att det dröjer nån vecka till innan det ser ut så här. 


   




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se