Tedsams blogg

Senaste inläggen

Av tedsams - 9 februari 2014 10:29

Alla föräldrar brinner av en önskan att berätta för omvärlden om alla fantastiska saker som det egna barnet gör, i en något naiv tro att alla andra är lika intresserade av just deras barns bravader. 


Precis såna är vi hundägare också... ingen eller inget är mer intressant eller fantastiskt än vad just MIN hund gör, eller gjorde.


Så tystnaden i bloggen bryts nu för att jag ska kunna delge er en del av alla de fantastiska saker som det lilla charmknippet Jippie ägnar sig åt. Jag är övertygad om att absolut ingen annan hund någonsin gjort något som ens liknar det Jippie sysslar med...  


Jippie tittar på TV, och han gillar skidåkning skarpt. 

 

Och den där reklamen där en liten brun hund (tax?) dyker upp och stint stirrar på oss som tittar på honom, den får Jippie att gå i taket. Det ska minsann inte stå nån främmande hund och stirra på honom inte, så den hunden blir bortskrämd... varenda gång han visar sig.   


Och ibland roar han sig med att titta på TV "bakvägen" så att säga. På motsatta väggen från där TV:n sitter så har vi några stora tavlor med glas framför och där speglar sig TV-bilden. Så ibland står han med framtassarna på soffkanten och stirrar på tavlorna istället för på TV:n, det verkar gå bra det också.  


Spegeldörren i hallen är fortfarande intressant. Som liten valp var han ju lite konfunderad över den där hunden som fanns där, men nu har han kommit på hemligheten. Där speglar han sig ofta, och där kan han också se mig när jag sitter vid köksbordet, så ibland har vi ögonkontakt den vägen och när jag då säger något till honom så viftar svansen vilt, men han vänder sig inte om för direkt ögonkontakt utan han fortsätter att hålla den via spegeln. Han är en kul kille den där Jippie...     


Och han är lite smart också för han har klurat ut det där med spegelglas tror jag. 


På ett ställe där vi ofta passerar ligger det hus (typ radhus)  där vi som går på gångvägen bredvid husen speglas i deras fönster. Där skuttar Jippie omkring, helt fokuserad på spegelbilderna i fönstren. Han ser två hundar som flänger lite hit och dit och han ser en matte som lufsar fram på gångvägen. I morse stod han med framtassarna på snödrivan och tittade på de där fönstren, jag såg att det var mig han tittade på så jag stannade och böjde mig ner så att jag försvann från spegelbilden. Oj, vart tog matte vägen?.... han vände sig blixtsnabbt om och tittade direkt på mig, men när jag återigen reste på mig och fortsatte att gå så vände han huvudet tillbaka mot fönstren och fortsatte hålla koll den vägen. 


Jag har aldrig  haft nån hund tidigare som varit så intresserad av spegelbilder, men det är himla kul... han hittar såna lite överallt där man annars inte tänker på att det finns... skyltfönster och glasdörrar vid butikerna är ett annat ställe där han gärna studerar omvärlden, och ibland sig själv, via en spegelbild.   



Han är klurig, luskar ut hur han ska göra för att nå dit han vill. 


I morse passerade vi som vanligt förskolan här i området. Där finns höga staket och en ordentligt stängd grind, men idag såg han en kvarglömd leksak på andra sidan staketet, och den ville han ju undersöka förstås. Han for fram och tillbaka utanför staketet, och för ett ögonblick trodde jag han skulle försöka hoppa över stängslet, vilket han troligtvis skulle klara nu när det ligger snö på båda sidor, men han försökte som väl är inte det. Men efter en stunds kikade och funderande så insåg han att det nog var grinden som var vägen in trots allt. Så han knuffade och trängde på den ena grindhalvan tills han så småningom fick en liten, liten springa där han kunde tränga sig in.


Rusade snabbt fram till leksaken, kollade den noga, tittade på mig men jag sa NEJ, du får inte ta den med dig! och så rusade han tillbaka till grinden... som nu hade stängt till den där springan där han slunkit in. Men han gjorde likadant igen, pressade och tryckte tills det blev en liten öppning där han slank tillbaka ut till oss. 


Och då säger förstås vän av ordning att "inte ska han väl får springa in där, tänk på att det är massor av små barn där på vardagarna, och dom vill inte ha en hund springande där inne då". Men så kan man ju inte tänka, bara för att en sak är olämplig vid en tidpunkt så måste man väl ändå inte avstå från det för alltid. Det finns ju ett litet NEJ som kan användas vid sådana tillfällen då det är förbjudet.


Som ni förstår så tror jag inte på det där att man ALLTID, oavsett situation, måste vara 100% konsekvent när det gäller hundarna. Sånt som för alltid är förbjudet... eller farligt... där måste man vara konsekvent. Vill man absolut inte ha hunden i soffan så får man lov att fullfälja det till varje pris, då ska hunden aldrig få vara i soffan. Det förenklar för hunden att veta vad som gäller. Inkallningskommandot är också något där man måste vara 100% konsekvent, liksom vid ordet NEJ...  Men det finns många andra situationer där man kan anpassa vad som är tillåtet, och när det är tillåtet, efter situationen. 


Jag gillar inte robot-hundar, även om dom säkert är enkla att hantera. Jag tycker om hundar med egen vilja och eget initiativ, och jag förordar verkligen "frihet under ansvar" både när det gäller hundar och barn. 


Men...  det gör ju förstås livet en aning krångligare och jobbigare, men det är ju nåt man får ta då... om man vill ha såna hundar.  


Men för att återgå till Jippe så är hans "vakna intellekt" (om man nu kan anse att hundar har ett intellekt) säkert också en black om foten när det gäller att kunna fokusera och koncentrera sig. Det är ju vår akilleshäl det... förmågan att fokusera och strunta i omvärlden. Enormt lättlärd är han, men han har våldsamt mycket att hålla reda på när vi tränar.  


Han ser och registrerar precis allting som händer i omgivningen, och han är ju desstom nyfiken till tusen, så det är naturligtvist självklart att han måste kolla allt som är på gång. En utmaning som heter duga för hans matte som är bortskämd med Salza som redan som liten valp var oerhört fokuserad och samlad, trots att hon också är nyfiken i en strut. 


Men han är så oerhört rolig och charmig så han är lätt förlåten när han då och då struntar i matte till förmån för sin nyfikenhet och livsglädje. Man behöver bara se honom när vi går ut på våra promenader för att bli på bra humör. "Här kommer jag...  redo för allt ni kan tänka er... är det nåt kul på gång nånstans???" det är vad han utstrålar när han full av energi och livslust studsar fram över gården.  





       









ANNONS
Av tedsams - 14 januari 2014 10:57

Ja, det får bli det... en bloggpaus alltså. 


Jag har inget att skriva om, annat än en massa tråkigheter och mindre roliga saker, och det har jag inte lust att belasta er med även om det upptar det mesta av min tid och förbrukar det mesta av min energi. 


Så nu gräver vi ner oss i en igloo nånstans ute i snödrivorna och inväntar snösmältningen och plusgraderna... 









ANNONS
Av tedsams - 12 januari 2014 10:47

Vi åkte till våra gamla hemtrakter i går för att ta en promenad, men jag kunde inte gå där jag hade tänkt mig... mina nerver höll inte för det, synd för det är ett fint område, och så såg vi lite av den efterlängtade solen också. 

 



Här står Jippie och lyssnar... och är oerhört nyfiken på vad det är som låter så spännande där ute.  


Och jag som vet vad det är som låter går på helspänn.... Jippie är snabb som blixten och inte helt 100%-igt lydig om det är nåt intressant som fångar hans intresse, så efter 100 meter vände vi och drog iväg till tryggare omgivningar. 


Det här var det nämligen som lät.....  höjer ni ljudet så hör ni också....


5-10m is intill strandkanten, sedan en iskall, djup älv där vattnet strömmar snabbt, snabbt.... och så stora flytande, hårda isflak ute i strömmen.


Näe.... jag vågde inte.... mardrömmen är ju en hund som ger sig ut på is som inte håller och sedan dras med i strömmen och drunknar. Fy så hemskt....   



Vi drog som sagt iväg åt annat håll... och Jippie fick vara med och fånga sin första sork. Det var förstås den erfarna Salza som skötte själva slakten, men Jippie var med och nosade och tuggade lite och tänkte nog käka upp den, när Salza på mitt "Spotta ut!" faktiskt spottade ut bytet. 


Som väl är så släppte Jippie också när jag hojtade....  Det är svårt att hindra dom från att jaga sorkarna, men inte sjuttan behöver dom väl bita ihjäl dom... och absolut inte äta upp dom.   


  

Men igår hade vi inte fått så jättemycket snö så det gick fortfarande bra att gå lite överallt, och det gjorde vi. Hundarna röjde rejält, och det är väl därför Jippie sedan var halt lite senare på kvällen.   Det är is under all den där snön och både han och Ibsen halkade flera gånger ganska så rejält när dom jagade varann i snön.    


Här ligger han och lurpassar på Ibsen som sakta närmar sig långt bortifrån .... han vet vad som väntar.



Idag är det ju tänkt att Jippie ska vila sitt onda ben då....  puuust... Det har snöat ganska så mycket sedan igår, och snöar fortfarande, och det är rejält mycket snö ute nu. Och det tycker ju Jippie är kanonroligt.... matte var inte lika road.... stark blåst, snöfall och 12 grader kallt.... roligare kan man ju ha.   


Det fick bli en kort morgonpromenad, och sen fick hundarna varsitt märgben att gnaga på så att han skulle hålla sig lugn.  Det finns mycket spring i de där små benen, även när han är halt.   



     





Av tedsams - 11 januari 2014 10:10

Nu har det snöat mer eller mindre i över ett dygn, så nu ligger det ett snötäcke på alla de där ställen där vi brukar promenera och där hundarna har haft så mycket roligt. 


Det kommer inte massar av snö (än så länge) men det singlar ner lite hela tiden så det bygger på hela tiden. Och det luriga är att det är torr snö så den lägger sig bara löst ovanpå alla isfläckar, tur att jag har hyfsad koll på var de allra värsta isgatorna gömmer sig. 


Hundarna hade kul i morse i alla fall... till och med Salza drog några race. Och hon var såpass taggad så hon försökte till och med sätta ynglingen på plats, men det är inte helt lätt. Hon måste bli rejält taggad för att han ska ta åt sig, och för det mesta ger hon tyvärr upp och låter honom hållas. 


Men han och Ibsen älskar ju att ha dragkamp om pinnar och små träd och så.... och i morse hittade Jippie en rejäl pinne. Och Salza hakade på, hon gillar också såna där dragkamper, men låter nästan alltid pojkarna härja ifred. Men idag skulle hon vara med....  och det var ganska intressant att se hur det utvecklades. 


Till att börja med så var Jippie våldsamt "på", men allteftersom Salza taggade till så dämpade sig Jippie. Och som man kan se på filmen här, där de hållit på och härjat en bra stund, så håller han sig på lite avstånd och har i alla fall lite respekt för de vuxna hundarna, till skillnad från i början då han trodde att pinnen var hans. Eller.... hans och Ibsens... Salza försökte han tränga undan men det lyckades inte idag.     


Det är synd att det alltid är mörkt när vi är ute på morgonen, bilderna blir inte så bra då, men så är det ju vid den här årstiden. Senare på dan när vi är ute är det också mörkt, då har det redan börjat bli skymning.


Och såna här aktiviteter kommer ju inte på beställning heller. Jippie och Ibsen röjer ju alltid runt när vi är ute, men att Salza är med är inte så vanligt. Men idag hade hon först jaga-lek med Ibsen och så dragkampen sedan... kul tycker jag.   



Idag borde vi nog träna lite, men vi får se. Inspirationen har ännu inte infunnit sig, vete sjuttan om den gör det idag.  Även om det ärvitt och fint ute nu då så tycker jag iten att det rä kul med snön. 


Skidklubben kommer snart att böjra preparera sina skidspår som går kors och tvärs genom hela området, och sätta upp sina skyltar där dom skriver att man inte får gå i spåren, och de där jäkla skidspåren går på precis alla de ställen där vi annars brukar gå. 



Jag mötte en granne häromdagen, hon har två hundar och hon går också mycket i skogen och över fälten där vi brukar vara. Vi beklagade oss över skidspåren som snart förstör våra promenader, men hon sa att hon går där i alla fall. 


"Jag går där hela året annars, varför ska jag vara utestängd därifrån bara för att dom ska åka skidor där??" sa hon. 


"Går du med lösa hundar då?" frågade jag.


"Javisst", sa hon


"Och dom skäller inte på dig då? Dom som kommer på skidor?"


"Jodå", svarade hon, "och jag skäller tillbaka. Dom äger väl inte skogen och stigarna bara för att det kommit snö heller...."


Och jag är ju benägen att hålla med henne. Men jag har ingen större lust att ägna promenaderna varken åt att bli utskälld eller själv skälla på folk så det är väl bara att bita i det sura äpplet och överge de fina ställen fram till dess att snön smälter nu då.   


Ja, jag vet.... gnällig är ordet, men ni vet ju att jag inte gillar snön....   


  



Av tedsams - 9 januari 2014 16:59

..... det blir jag aldrig. Jo rultig förstås, men aldrig med handväska. Jag äger faktiskt några handväskor, och nån enstaka gång när jag ska iväg och uträtta ärenden och jag har brist på bra fickor, då tar jag en väska med mig, men allra helst tar jag bara plånboken i en ficka eller i handen. Men idag var det proppat med hundgodis i alla fickor så då tog jag lilla handväskan med mig när jag skulle till bl.a apoteket. 


Och så småningom blev det  min tur på apoteket, jag fick ut den medicin jag skulle ha, betalade och tassade sedan ut till bilen på raska fötter, nu skulle vi vidare till p-huset för att träna hund. Men innan jag hann fram till bilen hörde jag ett himla liv bakom mig... jag vände mig om och där kom apotekstjejen rusande, vilt viftande med min handväska medan hon ropade och tjoade för fullt.

Jag hade lämnat väskan på hyllan vid hennes kassa.... och plånboken bar jag i handen... precis som jag brukar.   


   

Nåväl, vi åkte så småningom vidare till p-huset och där lyckades jag med nåt som säkert ingen av er lyckats med. Jag klarade av att kasta en snörboll från plan 3 i p-huset ända ner till plan 1. Himla skickligt gjort måste jag säga.   Det finns en liten smal öppning vid ramperna som går upp till varje plan, och just precis den smala öppningen prickade jag när jag skulle boll-belöna Salza. Jisses så hon letade efter bollen... förgäves. Tur att jag hade en till i bilen...  och den andra hämtade jag upp nere på plan 1 när vi var färdiga och på väg därifrån. 


Dagens träning då.....


Det har ramlat ner en liten pollett hos Jippie, det syns tydligt, men jag jobbar med honom utan koppel och det vete sjuttan om det är så bra.  Han är ganska så påverkad av alla de ljud som hörs utifrån och kanske att ett koppel skulle göra lite nytta där... att ruska lite i när han håller på att tappa fokus eller så. 


Jag har försökt vänta ut honom när det är något som fångar hans intresse, men då får jag vänta läääänge. Och när han så småningom, nästan yrvaket, tittar till på mig igen verkar det nästan som att han glömt vad vi höll på med.. 


Och jag vill nog egentligen att han inte ska få lov att bry sig om sånt som finns runt omkring. Jag vill kunna bryta innan han fokuserar på något annat än det vi gör.  I och med att vi tränar där vi gör, så är det ständigt en massa konstiga ljud som hörs, och är man världens mest nyfikna hund då måste man ju lyssna och klura lite. Och i och med att han inte ser vad det är som låter så blir det ännu lite mer spännande. 


Vi tränade i alla fall en hel del på Fotkommandot, och det går som sagt framåt. Och vi gjorde ett par inkallningar, och där såg jag tydligt vådan av att jag i början belönade farten genom att slänga en leksak bakom mig, nu letar han efter den leksaken....  Men han sitter kvar finfint, och han kommer i full fart, men ingångarna har vi kvar att fixa till. Fast det lär inte bli alltför besvärligt.. 


Vi gjorde ett par lägganden också, och där slarvar han och backar ett par steg medan han lägger sig, det måste vi rätta till. 


Och så gjorde vi lite rallymoment, vilket han fixar kanonfint bara han håller fokus på mig. Och där tänker jag faktiskt lägga lite krav på att han måste fokusera på mig.... allting händer så fort i rallyn så där har vi inte råd att hålla koll på omvärlden också.



Salza fick också träna lite, men där måste jag nog erkänna att det rört till sig rejält i hennes lilla skalle med den där högerhandlingen. Det kommer naturligtvis att lossna, men just idag var det mest... "men matte... jag har ju alltid gått här på vänster sida, jag förstår inte alls vad du vill nu" och så ser hon lite ledsen ut.    


Jag har väl som vanligt gått lite för fort fram antar jag, så det var där snörbollen skulle komma till användning... den där bollen som gjorde en störtdykning ner till plan 1   jaja, det löste sig ju med en annan boll...


Och det kommer säkert att lossna hos Salza också, men hon blir lite hafsig och slarvig när hon inte riktigt förstår och då blir det inte så bra. Men det får väl ta den tid det tar, det är lååångt till våren och tävlingarna.   



Jippie är i alla fall på G när det gäller Fotkommandot, så där får vi försöka ligga i. Men jag tror nog att det är bara bra om det går någon dag mellan träningspassen, då hinner saker och ting landa i hans lilla alerta huvud. Vi har annat vi kan träna på här hemma under tiden, bl.a bakdelskontrollen vid framför allt vänstersvängarna... och så alla de där svängarna i rallyn förstås.  


Och Salza behöver träna på bakdelskontrollen när hon går på höger sida, det blir lätt sneda sättanden och mycket märkliga högersvängar och helomvändningar. Men som sagt... det är långt till nästa tävling...   


    



Av tedsams - 6 januari 2014 19:30

Sagt och gjort... Fotträning stod på schemat och Fot-träning blev det. 


Först ut var Jippie, och om det är inte så våldsamt mycket att säga. Jag försökte disciplinera mig och verkligen börja från början och ta en liten bit i taget, men jag kom på mig själv flera gånger att jag gick för fort fram. 


Han är ju duktig på att komma in och sätta sig rakt och fint vid sidan när jag hjälper till med handen, men jag har aldrig använt något kommando där. Nu var det dags att lägga till det där Fot-kommandot men eftersom jag samtidigt hjälpte till med handen så förändrade ju inte det något egentligen. 


Jag är ju ganska så övertygad om att hundarna till största delen går på vårt kroppsspråk och våra rörelser i mycket högre grad än vad dom lyssnar till vad vi säger, så jag fick ju tänka om lite där då. Det var säkert fortfarande enbart min handrörelse som fick honom att inta Fot-positionen, och jag var ju ute efter att han skulle lära sig lyssna på kommandot Fot.


Så vi tragglade på en stund, jag tog klickern till hjälp och försökte beväpna mig med lite tålamod och inte ha för bråttom. Och nån liten polett ramlade nog ner tror jag, men om jag har rätt där, det får vi se nästa gång vi tränar. 



Beträffande Salza så blev det omgående problem. Jag tänkte ju träna in kommandot Höger på samma sätt som jag en gång i tiden tränat in Fot, och som jag nu tänkte lära in Fot hos Jippie också. Men det gick inte det....


Ett led i det hela är att sätta Salza framför mig, nos mot nos, och så kommendera Höger, och då ska hon skutta in i "fot"-position på min högra sida. 


Jag körde först några gånger med sidbyte från vänster till höger sida och påminde henne om att gå kvar på höger sida vid svängar ovh halter med hjälp av kommandot Höger. Sedan satte jag henne framför mig och kommenderade Höger.... och Salza som tydligen har väldigt mycket bättre minne än vad jag har... gjorde som hon tydligen en gång i tiden blivit lärd.


Hon tvärvände och rusade iväg åt höger för att leta efter en apport eller nåt liknande. 


Jag har inget som helst minne av att vi tränat höger och vänster-dirigering med hjälp av just de kommandoorden, men tydligen har vi ändå gjort det nån gång i tidernas begynnelse. Jag vet att jag lärde mina cockrar den dirigeringen, men jag har som sagt inget minne av att jag tränat Salza så. 


Jag tycker nämligen inte om den sortens dirigering. Jag vill att hunden ska gå på mina handtecken istället, inte på mitt höger eller vänster.  Och mitt höger eller vänster blir ju egentligen hundens motsatta....  i alla fall om hunden sitter/står vänd mot mig. Så det känns på nåt vis bättre att lära in handtecken tycker jag. 


Men... Salza kunde det där med höger och vänster....  så nu får jag försöka sudda ut den minnesbilden ur hennes lilla huvud, hur nu det ska gå till. Efter många om och men så har jag nu nästan lärt mig själv att använda Höger i rallylydnadssammanhang, och jag tror att det är lättare att få Salza att tänka om, än att få mig att tänka om. Jag får bara lägga upp träningen lite annorlunda så att de olika sakerna inte kollliderar. 


Jaja,vi får väl se... tiden får väl utvisa om jag kanske till slut ändå får byta kommando, men det vill jag egentligen inte. Och jag tror inte att det kommer att behövas, i rallyn får man ju faktiskt använda handtecken som extrahjälp om det skulle behövas. 


Men nu har vi börjat i alla fall, både med Jippies Fot och med Salzas Höger. Och sånt kan man ju träna hemma, inomhus... fast det är svårt eftersom jag i alla fall till Jippie vill använda belöningar (förutom godis förstås) som är lite utrymmeskrävande, lite jakt och lite kamp. 


Salza är just nu så jäkla matfixerad så hon ratar till med sin snörboll och vill ha godis istället.... bekvämt, men egentligen inte så bra.  Kanske, kanske att matfixeringen släpper lite om hon får jobba mer...



Fortsättning följer.... 





Av tedsams - 6 januari 2014 09:31

Ja det blir premiär för Fot-kommandot för Jippies del idag. Om inget oförutsett händer så drar vi iväg för lite träning idag. Jag har faktiskt ALDRIG sagt Fot till ynglingen tidigare, men nu inser jag att det kanske är hög tid att göra det.  


Och för att bli lite inspirerad så satt jag och kikade på ett antal filmer på YouTube igår.  Men jag blev mest bara lite deprimerad... jag vill inte ha en hund som hänger på mitt vänstra ben och liknar en ostkrok, men så ser det ju ut på de allra flesta filmer.   Och eftersom de som lagt ut filmerna verkar så nöjda och belåtna med vad de åstadkommit så är det väl så det ska vara nu för tiden då...? 


Det är ju några år sedan jag och SaLza tävlade lydnad, och tydligen har det där eländet med ostkrokar blivit helt Ok igen... jag gillar inte det. Så då blir det väl så att jag får köra mitt eget race då... som vanligt.   



Och Salza och jag ska också träna idag.... på Fot. Fast på höger sida. Jag inser ju att jag måste börja från grunden även med det. Ska det bli stabilt och pålitligt så går det inte att hafsa sig fram när det gäller att träna hund. Så nu ska vi vara ordentliga och grundliga.... tror jag.   


Jag har ju lite svårt för den biten, att vara grundlig, och ännu svårare blir det ju när jag har hundar som fattar snabbt som blixten, då är det lätt att vi tar lite genvägar och blir slarviga tillsammans.   



Och Salza och jag har ju inte tränat nån lydnad på evigheters evigheter så hon behöver nog en liten startsträcka för att "tänka rätt" tror jag. Det såg jag ju på rallyn i lördags.... hopp och skutt och skitkul.   I och för sig kul, men inte riktigt rätt sinnesstämning för att träna precision. Även när det gäller hundträning är "lagom" ett himla bra ord...    



Jag ska se om jag kanske kan komma åt de där skylthållarna som jag skulle få låna också.  Inte för att bygga nån bana, utan bara för att ha dom som störning runt omkring oss när vi tränar.  De olika momenten behöver man ju inga skyltar för att träna, men det var ju väldigt tydligt i lördags att i alla fall Jippie behöver vanja sig vid att sådana skyltar finns nära oss när vi jobbar. 



Och ska jag göra allt det här idag innan det blir helt mörkt ute (idag är det grått och mulet och mörkt hela dagen verkar det som), så kanske jag inte ska sitta här vid datorn då.... men jag tänkte att doggsen skulle vila lite efter morgonpromenaden. Men vila är nog en överskattad "aktivitet" om man frågar dom....    






Av tedsams - 5 januari 2014 11:02

Nu gäller det att jag tar mig i kragen och börjar planera vår träning lite mer målmedvetet. Jag har ju sedan länge gjort den reflektionen att när Salza var 10 månader så var hon tävlingsfärdig för lydnadsklass 1, och stackars Jippie han flummar fortfarande bara omkring i tillvaron han.   


Fast stackars ska jag väl inte säga.... han tycker säkert att livet leker och allting är skitkul. Det i sig är ju en utmaning som heter duga, för mig alltså. Jag måste ju få lydnadsträningen att bli lika kul som att flänga omkring i buskarna och ha dragkamp med Ibsen och dra öronen av Salza och jaga sork och lite allt sånt där.... 


Men som jag har sagt förr, han är oerhört lättlärd, så det är inte det som är kruxet. Kruxet är mer hans nyfikenhet och hans iver att undersöka precis allt som han ser och hör. I och för sig är det ju såna saker som gör honom till den roliga, charmiga hund han är, men det är en nöt att knäcka i samband med koncentration och fokusering när vi tränar lydnad. Men utmaningar är ju till för att övervinnas... eller? 


Och jag har klurat lite över Salza också, och det är inte första gången när det gäller rallylydnad. Jag undrar vad det är som får henne att gå i taket så totalt när det gäller rallyn? 


Vi har ju klättrat upp genom alla lydnadsklasserna utan att drabbas av nåt enda "spel". Hon har alltid uppträtt samlat och koncentrerat och aldrig gett intryck av att vara en "flamsig" hund i såna sammanhang. 


Nu är ju även hon en livlig hund som mycket väl kan  flamsa iväg i andra sammanhang, men aldrig i lydnadssammanhang. Men nu när vi håller på med rallyn, då flippar hon ur nån gång varje varje tävling.... eller träning.


Man kan ju tro att det är jag som påverkar henne, och i början var det kanske så också. Nybörjarklassen var ju ganska så enkel för vår del, och fortsättningsklassen var inte jättesvår den heller, så jag kanske tog det hela med en liten klackspark och på så vis påverkade Salza att bli lite flamsig, det är egentligen den enda förklaring jag kan finna. 


Har man en hund som håller kontakt och som man inte behöver befara drar iväg i nån doft, så kan man ju ta det med en smula ro och kanske är jag inte lika fokuserad och taggad som jag var när vi tävlade lydnad. I lydnaden kostar ju varje misstag poäng, så är det ju inte i rallyn. Jo misstag enligt reglerna kostar ju poäng förstås, men man har ganska mycket spelrum innan det man gör blir "ett misstag".. ..  


Missförstå mig inte nu... jag menar inte på något vis att rallylydnad är så enkelt att man kan ta det med en klackspark, det kräver mycket av både hund och förare, i all synnerhet i de högre klasserna. Men jämfört med vanlig lydnad så är det ju väldigt annorlunda, och eftersom vi är skolade i den vanliga lydnaden först och främst så menar jag bara att mitt undermedvetna kanske spelar mig ett spratt och påverkar mig till att agera lite för "avslappat" och att det i sin tur påverkar Salza och får henne att också vara lite för avslappnad. 


Ja, inte vet jag... men hon är ganska så kul, min lilla Salza, när hon flippar ur och bär sig åt som en sprallig unghund    så det gör inte så mycket om det kostar oss några poäng här och där.   Vi gör det ju för att vi ska ha roligt....



Men efter Jippies och min runda på rallybanan igår så inser jag hur jobbigt alla har det som inte har den där fina kontakten med sina hundar. Jag är ju lite bortskämd med Salza och har väl inte riktigt insett vilken anspänning det är att försöka lotsa sin hund runt banan om den helst av allt istället vill nosa på allt som finns i närheten. 


Visst har man ett koppel, men det vill man ju egentligen glömma bort och försöka jobba med andra medel istället. Men när vi hade gått halva banan, och därav två slalomskyltar (stooor frestelse för Jippie med alla koner),  då fick jag ett hjärnsläpp. Totalt tomt i huvudet, och hade någon just då frågat vad jag hette så hade jag nog fått fundera en lång stund. Och där fick vi ju förstås -10p för fel övning då.... men som sagt... nu vet jag i alla fall hur andra känner sig som febrilt jobbar med en hund som kör sitt egna lilla race.  Nyttig lärdom...  



I morse när jag var ute med hundarna så drog Jippie efter en katt. Det finns ju mängder av katter här i området och dom säker sig gärna ut på gärdena runt omkring, där jag också går med hundarna. 


Salza har också jagat ett antal katter under de år vi bott här, men på senare tid har jag märkt att hon inte bryr sig på samma sätt längre. Ibland när vi kommer in på gården efter våra promenader så kan vår väg fram till vår dörr kantas av 4-5 katter som i sin tur finns vid sina ingångar och håller koll på läget. 


Och numera tittar Salza knappast på katterna, de två killarna däremot går på tåspetsarna....  Men imorse såg jag en katt som strök omkring ute på gärdet som vi strax skulle passera, och skyndade mig att koppla Ibsen innan han såg den, skulle sedan precis koppla Jippie när han vände sig om och fick syn på katten..... och sedan var både han och katten försvunna bort över gärdet och gräsmattorna och in mellan husen. Och Salza stod och tittade efter dom utan att göra minsta ansats att jaga efter...   


Jaha, tänkte jag... vi väntar väl här då så får vi se hur lång tid det tar innan kattjägaren kommer tillbaka. Och jag hann knappt tänka tanken färdigt förrän jag ser en svartvit blixt komma farande ut från gården och fram emot oss.  Duktig kille som återvände till oss så fort han förlorat katten ur sikte, för det var väl vad som hände när dom kom in emellan husen antar jag. Det hade inte varit så himla kul om alla grannar hade sett min hund fara runt som en galning mellan husen för att leta efter en katt.... och jag vågar inte ens tänka tanken på hur många andra katter han också hade hittat i så fall.   Och jag är ganska så tacksam för att jag hann koppla Ibsen, hade dom varit två som dragit iväg så vet man aldrig....  


Näe... nu har halva dan redan gått och vi har inte tränat nåt alls. Kurt försökte "tala allvar" med mig igår och försökte få mig att inse att det nog var dags att ta tag i Jippies lydnadsträning nu, men jag vet inte om han lyckades övertyga mig.   







Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se