Ja, det får man väl kanske kalla det vi hållit på med idag. Inga avancerade saker precis, men man ska väl börja med det som är enkelt kan jag tro.   

Jippie har fått prova på att dutta med nosen på en targetpinne. Fast.... hans matte är ju lite klantig med klickern så nästan lika ofta som hon klickade för att han duttade på den, lika ofta klickade hon för att han bet i den.   

Det är svårt det där när man vill klicka i exakt rätt ögonblick. Även om ögat ser att han plötsligt öppnar munnen och tänker bita i den istället för att dutta på den, så hinner inte hjärnan fömedla det till fingrarna som är redo med klickern.  Men vad sjuttan.... lite tjafs på vägen får man väl räkna med...   

Det var igår vi höll på med det där, och när jag checkade av det idag igen så hade nog 10-öringen ramlat ner tror jag. Fast inte helt och hållet det där med att man inte ska bita i den, han försökte det några gånger idag också. Fast idag skärpte jag till mig och klickade inte för såna fasoner...     

Och alldeles nyss plockade jag fram en musmatta och tänkte lära honom att han ska trampa på den för att få en godis. Och det är inte helt lätt att vara Jippie inte....  Salza kan ju också det där, och hon kom ju som skjuten ur en kanon när jag plockade fram musmattan. Hon blev tillsagd att ligga vid sidan om och vänta, och precis då hörde väl Ibsen att det var nåt på gång så han kom också, och stod sedan som en dreglande staty vid sidan om Jippie när vi höll på. 

Men det behövdes inte många klick förrän Jippie förstod vad som genererade torkade blodpuddingsbitar, trots de där två gamarna vid sidan om. Men man kan se att han inte är så långt ifrån att försöka lyfta upp musmattan med munnen, men det antar jag försvinner så småningom när det är ordentligt befäst att han enbart ska trampa på den. Han gillar ju att bära på grejor så det är väl nära till hands att försöka göra det när han inte riktigt vet vad som förväntas av honom kan jag tro. Men han trampar med eftertryck på mattan, riktigt stampar på den... precis som att det då skulle hoppa ut en godisbit ur den.   

Och det är kul att se att han först försöker med att sitta framför mig och stirra mig i ögonen, det brukar ju ge godisbitar ibland det också. Efter en stund inser han att det inte kommer nån godis denna gången, och då tittar han på musmattan, reser sig och går dit och klampar ner en tass på den, och så tittar på mig som för att säga... "Är du nöjd nu då??? "  och det är jag ju naturligtvis.   

Ja jisses.... det är roligt med lättlärda hundar...     

Fanns det nån tävling i vardagslydnad så vete sjutton om inte våra hundar hade tagit vinsten där idag.   

Vi var ute på en morgonpromenad idag, hundarna och jag, och det var många fler som kommit på den idén. Solen sken och efter allt regnande tidigare i veckan så kan man ju förstå att folk lockades att ge sig ut även om det var hyfsat tidigt. 

Vi både mötte och blev omsprungna av joggare som hade hundar med sig, och vi mötte många som var ute och "power-walkade", och varje gång så  kom hundarna tillbaka till mig i full galopp (mjaaa, Salza nöjer sig med trav, hon   ) när jag ropar på dom. Och sen så sitter de fint vid min sida och väntar på sin lilla godis medan folk och hundar passerar. 

Vid ett tillfälle så hade en människa passerat oss och jag gav hundarna deras godis och tänkte precis låta dom springa iväg igen när jag såg att det kom nån en bit bort på vägen, så jag hejdade mig och lät hundarna sitta kvar. 

Men lilla Jippie hade väl läst mina tankar, för han hade hunnit lyfta på rumpan och tagit ett par steg ifrån mig, men så upptäckte han också den där människan som närmade sig. Och snabbt som ögat, utan att jag sa ett ljud, så intog han sin plats vid min sida igen...   och nu var matte lite mer på alerten så när människan passerat oss så satt alla snällt kvar tills dom fick lov att gå därifrån.   

Ibsen har lite problem med hundar som morrar och gör utfall när dom passerar oss. Han sträcker upp sig lite och skulle nog gärna vilja sätta dom på plats tror jag, men det räcker med en liten harkling från min sida så slappnar han av igen. 

Och när vi gått nästan hela vägen och inte hade så långt kvar hem så springer det en katt (en svart dessutom) över vägen ca 20 m framför oss. 

Skit samma, är min första tanke, låt dom jaga den då, jag orkar inte bry mig och jag får ändå inte stopp på dom alla tre..... det är ju skog på båda sidor och massor av träd som katten kan rädda sig upp i.

Döm om min förvåning när den enda som springer efter katten är Jippie. Salza tar ett par steg, hejdar sig och tittar bakåt på mig, och Ibsen tittar på Salza... och jag tänker förstås snabbt om och ropar; Jippiiiieee KOM!

Och Jippie tvärvänder och kommer i full galopp tillbaka, och naturligtvis så kommer Salza och Ibsen också fram och vill ha en godis, och det var dom ju värda tycker jag.   

Det är behändigt att ha såpass lydiga hundar, för då kan dom få gå lösa även på promenadvägarna här runt omkring, men man kan inte gå och tänka på så mycket annat än att hålla reda på om man möter nån, eller om det kommer nån bakom oss. 

Ibland har jag tänkt att det vore trevligt med sällskap på alla de där promenaderna, men det skulle inte funka. Då blir det en massa pladdrande och det skulle inte gå så bra, man skulle ständigt få avbryta sig själv eller kompisen när hundarna måste kallas in vid möten och sånt. 

Fast går man i skogen är det ju lite annorlunda, där möter man inte en massa folk och hundar...  där kan man koppla av på ett annat sätt och låta tankarna flaxa omkring lite som dom vill.    Fast just nu är det väl risk för att nån tror att jag är en älg, så nu vågar jag mig inte ut i storskogen... tråkigt. 

Näe, nu ska jag ta hand om 2 kg nötfärs som jag köpte igår...  så jäkla tråkigt. Jag tycker inte om att laga mat, men det är ju tyvärr ett nödvändigt ont, och det är himla bekvämt att ha lite färdigt i frysen som man kan ta fram en dag då det känns extra motigt att laga till nåt. 

Sen i eftermiddag när det är dags för promenad nr 2 så tar vi nog bilen nånstans tror jag. Solen skiner från en klarblå himmel och här i området lär det krylla av folk och hundar som är ute och njuter av solen. Men det är inte så kul att gå på rad på gångvägarna...    

Här kommer ett par bilder från imorse....

Åkte ju till klubben igår kväll eftersom vi utlovat fri träning även för rallyn på klubbens fria-tränings-torsdagar. Fast jag kunde lika gärna ha stannat hemma... det var jag och kompisen som var där, av rallyfolket alltså. Och det trots att det faktiskt inte regnade, fast det hade förstås regnat hela dan tidigare.

De enda som var där och tränade var nog såna som ska tävla bruks där till helgen tror jag, men jag ska förstås inte klaga på att folk inte kommer när det är regnrusk, jag tränar ju inte själv i sånt väder.  

Men eftersom det är höst och märkt så är det lite svårt att träna med skyltar nu. Även om det finns belysning på planerna så är det lite svårt att se skyltarna ordentligt.... men man kan ju träna utan skyltar förstås.  Det är ju detsamma med rallyn som med allt annat, man ska träna in småbitar av varje moment och sedan sätta ihop det till ett helt moment. Och man ska inte gå banor hela tiden heller, i alla fall inte förrän hunden verkligen behärskar alla moment ordentligt.

Jaja, vi får se hur det blir framöver, vi lägger nog ner den där fria träningen om intresset fortsätter att vara dåligt. Fast det är förstås med det så som en ung och energisk människa sa till mig för ett tag sedan... Engagemang skapar engagemang... och det är ju så rätt så. Men för att leva upp till det så måste man kanske vara lite yngre och lite mer entusiastisk och lite friskare än vad jag är     det är nog kanske läge för nån yngre kraft att ta över det där.

Jippie fick följa med till klubben igår också, vi skulle träffa släktingen Gimzo och eftersom vi tränar ihop då och då så tycker jag att det är bra om dom får träffas lösa och lediga några gånger innan Jippie är könsmogen. Gimzo tyckte att Jippie var lite jobbig, morrade lite och så, men lät sig i alla fall förledas till några små lekstunder. Och det var skönt att se att Jippie svarade på rätt sätt när Gimzo muttrade och sa ifrån...   

Idag har jag varit igång sedan klockan 6 i morse. Och klockan hann bli nästan 10 innan jag satt ner för första gången den här morgonen.... men nu sitter jag har och latar mig en stund, det behövs, för jag ska strax åka och veckohandla, och det är en pärs av värsta slaget tycker jag... puuuust. 

Och när det är gjort och alla prylar är uppackade och instoppade i skåpen, då är det dags för hundpromenaden, och när den är gjord är det dags för middag, och när den är gjord är det dags att ge hundarna mat, och när det är gjort... då är jag ledig..... om jag blundar för den stora högen med stryktvätt som uppstod efter morgonens tvättstugebesök.    

Näe, det här duger inte.... full fart mot stora köpcentrat    

Jippies första kurs och han skötte sig bättre än vad jag hade förväntat mig. Vi hade ett ganska så långt teoripass inne, och bra var ju det för det spöregnade ute, och Jippie fick följa med mig in, han behöver sån träning. 

Träning i att inte göra något alls alltså...  han är ju mest van vid att det bara är här hemma man ska ta det lugnt och göra inget  alls inemellanåt. Men han fixade det som sagt bättre än vad jag trott, och sen när vi gick ut en stund så fixade han också att hålla kontakten med mig mycket bättre än vad jag befarat, trots de andra hundarna runt omkring. 

Men han har förändrats den senaste veckan, eller kanske de två senaste veckorna. Han har mognat, det märks på en massa olika saker. Han härjar inte lika mycket med Ibsen när vi är ute, han ägnar mer tid åt att nosa och att undersöka saker och ting. 

Och han nappar snabbt när jag erbjuder nån aktivitet, vilket ju är himla tacksamt.   

Det märks också på Ibsens beteende att Jippie har mognat och förändrats. Ibsen bemöter Jippie lite annorlunda nu, dom leker och brottas fortfarande, men Ibsen har tuffat till sig lite. Han vaktar sina saker lite mer och han tillåter inte att Jippie stjäl hans pinnar och sånt ute i skogen. 

Och märkligt nog så tycker jag att Salzas beteende också har förändrats, åt det andra hållet... eller hur man ska säga. Hon nedlåter sig till exempel till att ha dragkamp med honom då och då, det har hon inte gjort förut. Min gissning är att hon kommer att bli ännu "vänligare" inställd till honom när han vuxit till sig en liten bit till. 

Fast vänligare och vänligare, hon är ju alldels för tolerant när han slänger sig på henne och biter och sliter i henne, men antagligen så avtar det mer och mer allteftersom han växer till sig, och det kanske hon känner på sig. Inte vet jag....  Jippie har i alla fall förändrats och det i sin tur har påverkat hur de andra hundarna behandlar  honom. Och alltihopa är till det bättre...   

Kursen igår ja... det är kul att gå kurs, och det är kul att se och höra de övriga kursdeltagarna. Alla har ju egna erfarenheter och kunskaper och alltid lär man sig något nytt.

Och det är kul att se att det, som alltid, finns alla varianter av hundägare på kursen. Jag tror det finns en mall som nån allsmäktig övervakare placerar in kursdeltagare efter, så att alla de här typerna alltid finns representerade.   

Men det är roligt att 6 av 8 deltagande hundar är i ungefär samma ålder som Jippie, dom är ju lite mer opåverkade än så länge och har inte heller skaffat sig så våldsamt många ovanor som lite äldre hundar kan ha gjort, lite roligare att se hur just dom utvecklas på kursen.   

Tanken är att vi ska ha lite klickertänk i den här kursen, jobba med klicker och positiv förstärkning och vi har också fått lite läxa till nästa gång. Fast den läxan har vi redan gjort....  det gällde att hundarna ska klickas in, och det har ju Jippie och jag redan gjort. 

Så jag tänkte gå vidare i kursplanen och jobba lite med targetträning...   jaja, nån gång, nånstans, så kanske matte fixar att klicka i exakt rätt ögonblick. Min hjärna och mina händer samarbetar mycket dåligt. Eller också har jag en för snabb hund, det som händer händer ju fort när det gäller Jippie. 

Och i just det här fallet är det olyckligt att han lär sig så snabbt... för han lär sig ju fel när jag klickar fel.... lära och lära om, är vårt valspråk just nu.   

Men det ordnar sig säkert så småningom det också. Ikväll är det fri träning på klubben, undrar om det kommer nån när regnet vräker ner? Det är lite lockande att tro att det inte kommer nån så att jag inte behvöer åka dit just idag, men det vore ju typiskt om det just idag kommer folk som vill träna och så är jag inte där.   

Fast vill folk verkligen träna när det är mörkt och dystert och regnet vräker ner? Vi fårväl se, jag måste nog ta en tur dit i alla fall...

Jag själv tränar aldrig i regn, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.   Och jag har trots det aldrig haft nån hund som inte gjort det den ska även om det har råkat regna på nån tävling. Dom är ju ändå vana att vara ute i regn och rusk, vi stannar ju inte inne när det regnar, vi låter bara bli att träna.

Jo jag vet, man får inte vara sån egentligen, men nu är jag sån och det har gått bra det också. Och antagligen går det bra framöver också... 

Fast sånt här berättar jag förstås inte när jag har kurs... då gäller det att peppa folk att träna oavsett väderlek, så det här är en hemlis som ni inte får avslöja.    

Men rädda för väta har ändå aldrig mina hundar varit. Jippie är ett lysande exempel på att det kvittar om gräset är sjöblött och regnet vräker ner, livet leker i alla fall.   

Ja förutom att det är första kurstillfället på Jippies slyngelkurs idag så har det varit en annan premiär också. 

Det har ju spöregnat hela långa dan (och hela natten också) och jag känner inte för några långpromenader i det vädret, så Salza fick springa en stund på löpbandet idag. Och det var länge sedan vi använde det, så Jippie har knappt sett det annat än stillastående. 

Men idag tittade han med stora ögon på Salza när hon sprang där med lätta steg.... och han rätt som det var så gjorde precis som han ibland gör ute när hon kommer travande intet ont anande... han anföll henne med hela sin kraft.... vilket resulterade i att dom båda två åkte av bandet. Han är en riktig knäppskalle den där killen... 

När Salza hade sprungit färdigt så fick Kurt hjälpa mig, för då hade jag tänkt att Jippie skulle få prova på också. Inte motionera nåt, utan bara prova på att gå på bandet för att vänja sig vid det.

Så jag satte på honom kopplet, laddade med lite godis och placerade mig i framänden av bandet, Kurt placerade sig vid sidan av bandet om Jippie skulle få för sig att försöka hoppa av. 

Och han är ju ganska så smart den där Jippie... när bandet började röra på sig så ställde han sig snabbt med frambenen på motordelen (som inte rör på sig) och behövde då bara gå med bakbenen. 

Salza gör ju tvärtom ibland.... hasar av bandet så att bakbenen står på golvet och så går hon bara med frambenen på bandet.

Men vi fixade tilll det där med Jippies framben och efter en kort stund så tassade han på så fint så. Han fick gå en liten stund så att vi kunde se att han verkligen gick utan att försöka hoppa av, och medan han traskade på så fick han en och annan godbit som belöning. 

Det var ju bara några minuter han gick på bandet, men när vi senare kom hem efter att ha varit ute på promenad i regnet så såg jag att han sprang och ställde sig på bandet och nosade för att försäkra sig om att vi inte tappat nån godbit där, det gav tydligen precis den minnesbilden som jag ville. Det blir nog inte bli några svårigheter att få honom att springa på bandet.

Salza behövde inte en vänjas vid det, hon betedde sig som om hon aldrig gjort annat redan första gången hon fick prova, men annars så brukar väl de flesta behöva i alla fall en testgång för att vänja sig. 

Jag har tyvärr ingen bild på hans löpbandspremiär, jag kunde ju inte gå ifrån, men jag kan visa en bild på Salza på löpbandet i alla fall. Bilden är ju gammal nu och ni har nog sett den förr... men Salza kan man titta på många gånger.   

Gårdagens inlägg här i bloggen hade rekordmånga visningar... undrar varför? Men kanske blev dom/ni besvikna om dom/ni trodde att rubriken betydde nåt annat än vad den gjorde...  

Idag har hundarna verkligen haft en tråkig dag. Vi åkte hemifrån klockan nio i morse och kom hem klockan fyra, och hundarna har bara fått ett par korta rastningar under den tiden, för övrigt har dom fått sitta i bilen.

Vi har varit norröver på födelsedagskalas, två uppvaktningar faktiskt. En på rätt dag och en lite i förväg.... och den som var i förväg innebar också att jag skulle koppla in en ny TV, vilket visade sig vara oväntat besvärligt. 

TV:n ville inte hitta några kanaler, och det som borde vara väldigt enkelt drog ut på tiden och till slut slet jag nästan mitt hår i förtvivlan. Lösningen visade sig så småningom vara väldigt enkel.... digitalboxen som skulle förse TV:n med program visade sig vara avstängd, och då lär den inte kunna kommunicera med TV:n heller. 

I min värld stänger man inte av digitalboxen när natten kommer, men det gjorde man i det huset, och det visste inte jag....  men, men .... nästa gång (om det blir nån sådan) lär det vara en av de saker jag kollar allra först. 

Sedan åkte vi vidare till nästa födelsedag, på ett äldreboende. Där tänkte jag ta ut hundarna så dom fick rasta sig lite, och i samma ögonblick jag släppte ut Salza ur bilen så rusade hon iväg och dök in genom den öppna dörren till boendet. 

Stor kalabalik utbröt sedan när jag försökte förhindra att både Ibsen och Jippie rusade efter, för dom var ju naturligtvis lösa... vi har ju så lydiga hundar    

Men när Salza dök upp i dörren på väg ut igen så följde en av personalen med och tyckte att jag skulle låta hundarna komma med in sedan när dom var rastade....  så jag släppte in hela den vilda flocken i det rummet där bl.a husse fanns.

"En flock vilddjur" är väl en av de snällare och tamare beskrivningarna av dom i det läget... jisses, säger jag....  sjövilda, totalt galna, superstressade är väl bara av några av de benämningar som passar in på dom i det läget. 

Och medan jag var helt upptagen med att förhindra att Jippie slängde sig upp på det låga soffbordet där tårtan stod, och husse hade fullt sjå att hindra Ibsen från att välta hela bordet när han trängde sig fram för att komma till sin husse, så noterade jag att Salza var puts väck.

När Jippie väl var infångad och i förvar så rusade jag ut i köket för att se vad Salza var så upptagen med. Och gissa.... hon hade hittat soppåsen och där i låg det kycklingben som hon glatt höll på och smaskade i sig när jag kom rusande.  Hon tuggade febrilt når hon såg mig och lyckades svälja det sista innan jag hann fram.

Hon är makalös när det gäller att leta fram sånt som är ätbart.... och hon föredrog helt klart kycklingresterna i köket framför tårtan på soffbordet som Jippie gjorde vad han kunde för att komma åt.

Fast sedan, när alla galningar var under kontroll, så sänkte sig lugnet över rummet igen... då låg dom snällt på golvet och väntade, men herregud... galnare hundar än de som släpptes in i det där rummet har jag sällan sett.

Nåväl, dom har som sagt tillbringat många timmar i bilen så det var väl inte så konstigt att det slog över kanske, men för mig som tycker uppriktigt illa om uppjagade och stressiga hundar så var det ingen trevlig upplevelse. 

Men nu är vi i alla fall hemma, och tro det eller ej, men hundarna ligger och slappar precis som dom brukar vid den här tiden. Vanans makt är tydligen stor, för inte beror det på att dom är trötta inte. 

Trött är däremot jag, ganska många mil att köra och på det hela en intensiv dag....  en liten dos av Jippie-energi skulle sitta fint. 

Jag struntar i att flytta bloggen, den får leva kvar här på Bloggplatsen i alla fall ett tag till. Jag funderar på om jag över huvudtaget ska fortsätta blogga och då är det bara knöligt att krångla med en ny adress och sånt om det kanske bara blir för en kort tid.  

Jag har sagt det förut och jag säger det igen… det känns som att jag redan har skrivit om allting minst en gång redan. Känner det som att jag bara upprepar mig hela tiden, och har man inget att säga eller berätta så är det inte så stor idé att blogga heller.

Fast Jippie har ju inte funnits förut så det jag skriver om honom är kanske lite nytt. Men det händer inte så mycket märkvärdigt på den fronten heller.

Det som händer på Jippie-fronten just nu är att man tydligt kan se att Ibsen hanterar honom annorlunda nu mot vad han gjorde för bara nån vecka sedan.

Ibsen är tuffare mot Jippie nu. Hanterar honom mer hårdhänt och vaktar saker och ting så att Jippie inte vågar komma nära. Tidigare har Jippie fått gjort lite som han velat både med Ibsen själv och med Ibsens pinnar och andra grejor, men det går inte nu. Och Jippie har en väldig respekt för Ibsen, och det är väl tur det.

Och Jippie utvecklas förstås hela tiden nu, det går med en rasande fart. Han är lika hög som Salza nu, och sist jag vägde honom vägde han bara drygt 1 kg mindre än Salza.

Idag när vi var ute ville Salza vara med och leka, och då betyder det att han vill bli jagad. Och det är ju kul att se att hon inte helt gett upp, för hon brukar bli ganska så hårt tacklad av Ibsen ganska omgående, och sedan vill hon naturligtvis inte vara med längre. Nu försökte jag hålla Ibsen i schack lite så att han skulle ta det lite lugnt, men då var det Jippie som vid ett tillfälle lyckades komma ikapp henne och tacklade omkull henne.

Jippie har tydligen lärt sig av Ibsen hur man gör när man ”leker” och det är ju synd.   Salza vill inte brottas och bitas och sånt, hon vill bli jagad, eller möjligtvis jaga någon som är ungefär lika snabb som hon är. Jippie skulle passa bra till det, om han inte redan hade lärt sig dom där ”tackla-omkull-och-kör-över”-fasonerna av Ibsen.  

Vi ska i alla fall börja kurs denna veckan, Jippie och jag. Kanske finns det nåt att berätta därifrån sedan, det är ju en helt ny situation för Jippie.

I morgon ska han också får göra nåt han nog inte gjort förut. Då ska vi åka och gratulera en släkting som fyller år, det är en bit att köra och det lär bli många timmar i bilen för hundarna. Han gillar ju att åka bil, och han brukar sköta sig kanonfint, men han har aldrig behövt tillbringa en hel dag i bilen förut.

Jo då, han ska förstås få komma ut och rasta sig och så, men det blir nog ingen tid för att försöka få bort allt spring som finns i hans små ben. Vi lär nog få sota för det när vi sedan så småningom kommer hem igen…  

Vi har ju haft solsken och varmt och fint länge nu, och från och med idag påstås det ju att det ska regna en hel vecka och då blir det inte mer utevistelser än nödvändigt.   

Så i fredags var Jippie och jag till travbanan och tittade på hästar som sprang fort, och det var kul. Det kan eventuellt vara så att jag var den som hade roligast, men Jippie var, i alla fall till en början, väldigt intresserad av de där stora frustande sakerna som fräste förbi i racerfart. 

De tre-fyra första han såg var han tvungen att skälla lite på, men sedan insåg han väl kanske att det inte var värt besväret för då nöjde han sig med att bara titta.

Men vi satt på ett ställe där de flesta loppen startade, och där upploppet sedan började, så det var lite tjo och tjim och det var som sagt lite spännande i alla fall. Men efter ett tag blev det intressantare att gräva hål i gräsmattan och käka på pinnar och sånt där.

Högtalarna brydde han sig inte alls om, förutom när omstartssignalen ljöd, då for han upp och lyssnade men det var inte så konstigt den är ju så gäll att det nästan gör ont i öronen.

Men jag fick återigen bekräftat att människor, såna tycker Jippie är totalt ointressanta. Det var en människa som stannade och pratade och ville hälsa på Jippie (en gammal springerägare som inte trodde mig när jag sa att Jippie var en springer, han trodde att dom bara kunde vara brunvita) och Jippie lät sig klappas någon sekund sedan ägnade han sig åt annat.

Precis så gör Salza också, och så vill jag egentligen ha det. Hos Salza är det ju inlärt, med ganska så stor möda när hon var liten, men hur det är med Jippie vet jag inte. Jag har ju hela tiden agerat så att han inte ska springa fram till främmande människor vi möter eller ser ute, men om det haft sån enorm effekt redan eller om det är lite medfött det vete sjuttan.. Han kanske tagit efter Salza och hennes attityd när det gäller det där, men å andra sidan så tar han oftast efter Ibsen när det gäller vanor och ovanor, och han vill ju helst hälsa på alla han ser han.

Ja, strunt samma…. han får mycket gärna strunta i folk så länge han trots allt låter sig klappas och hanteras.

Och igår var vi till den närliggande hundklubben och kikade lite på rallytävlingarna där. Vi missade avancerad klass, som väl egentligen hade varit roligast att titta på, men jag fick pratat lite med trevligt folk och Jippie fick träna på att ligga lugnt och stilla i bilen.

Han och Salza var med ute ett tag först och Salza är ju som hon är hon… la sig utsträckt på sidan och somnade i gruset på gården medan jag stod och pratade… Jippie har inte riktigt lika lätt för att koppla av i såna lägen, men vem har det?? Salza är ju lite speciell hon….  

Men sedan åt vi lunch där och då fick hundarna vänta i bilen, och där var dom också när jag sedan stod och tittade på några nybörjarhundar, och Jippie skötte sig kanonfint i bilen. Han låg ner och kikade ut genom grindarna på det som hände i omgivningen. Inte ett ljud hördes och han var som sagt lugn och stilla… kanske påverkad av Salza som fanns bredvid honom, inte vet jag.

Men idag blir det inga såna utflykter. Men jag tror att jag kanske ska träna lite här hemma. Jag såg på Salza i torsdags att vår träning på pallen gett resultat i alla fall. Dom där 270 och 360 –svängarna åt vänster i rallyn, dom gjorde hon mycket snyggare med bakdelen nu.  

Det kan ju eventuellt vara så att träning ger resultat… eller vad tror ni?