Tedsams blogg

Senaste inläggen

Av tedsams - 18 november 2013 09:26

... som får lyssna på allt sånt där skitprat som ni inte vill "offentliggöra"? Sånt där som ni hör skvallervägen och som ni vill diskutera med nån, utan att för den skull föra skvallret vidare? Nån som lyssnar men också kan konsten att inte babbla vidare om allting...


För kom inte och påstå att ni inte lyssnar på skvaller och skitprat...   det gör vi allihop, i all synnerhet i hundvärlden.... sen får vi väl hoppas att de flesta av oss inte för skvallret vidare, men där är jag lite tveksam. 


Jag har i alla fall en sån stackars människa (tack för att du finns!! ) som då och då får långa utläggningar om saker och ting som jag inte vill att alla ska höra, men ibland behöver man ventilera vissa saker och få bort skiten ur systemet. Och så skönt det är att veta att det stannar där och inte förs vidare....  för skvaller ska man vara lite försiktig med. Det är trots allt inte alltid med sanningen överensstämmande, det man hör.  



Ja nog om det...  igår var vi ute och tränade lite, och jag kan ju återigen konstatera att mycket av det som Jippie kan, det är också situationsbundet. Det där med att nonchalera andra hundar, det funkar kanonbra på våra promender här i området, det funkar mindre bra på tu man hand med andra hundar, eller på kursen vi gick. 


Inte så konstigt kanske, han är ju trots allt bara barnet fortfarande. Men det finns en hel del som behöver tajtas till, det ser man nu när olika drifter börjar göra sig gällande. 


Inkallningen är helt totalt obefintlig när det skuttar omkring en liten söt springertjej i närheten... då är Jippie helt döv.    Och den tendensen ser man också när han fastnar på en doftfläck ute.... där måste vi göra något, så kan man ju inte ha det. 



Och så var det det där med passivitet då....  det ordet känner inte Jippie till. Efter två timmars lek och träning så kanske... eventuellt.. en knappt 9 månaders valp skulle kunna vara stilla i några minuter medan mattarna står stilla och pratar, men icke.... då gräver man gropar eller biter på pinnar och trädrötter eller nåt annat som man kan hitta på när man sitter fast i ett koppel. 


Jodå, han sitter ner och sitter stilla när jag säger till.... men inte nån lång stund. På hemvägen, som tar 20 minuter, sov han nog bak i bilen tror jag, men när vi sedan kom hem och tog med de andra hundarna ut på rastning, då var det precis lika full fart som vanligt.  Han gjorde allt han kunde för att få igång Ibsen på ett race.... det är helt enormt vilken energi och motor han har den killen.   



Nu har jag tagit en liten paus i skrivandet och klickertränat lite med Jippie. Han är kvicktänkt när det gäller klickern nu, men han börjar testa och slarva lite också så det gäller att inte klicka för nåt annat än just det jag vill ha. 


Hakan i golvet-träningen går bra. Han fattar snabbt vad han ska göra och han håller huvudet ner på golvet längre och längre stund (vi pratar ju bara sekunder här fortfarande) men nu börjar han testa. Idag testade han flera gånger att lägga ner huvudet på det ena frambenet, så där som dom gör ibland när dom sover, ni vet.  Så ska han ju inte ligga, så det blev inget klick där. Men han rättade till sig själv och då fick han förstås sitt klick. Kanske är det bekvämare att ligga så... eller också testar han bara lite för omväxlings skull.  


Men nu har jag en fundering till... bakbenen då... hur ska han ligga med dom?? Nån som tränat det här och har synpunkter på det? 


På snygga bilder och filmer på de allra duktigaste ekipagen så ser man ju att hundarna ligger "rakt ner" så att säga. Med båda baktassarna i marken under sig.... och så hakan i marken. 


Jag tycker att det ser obekvämt ut, och jag misstänker att för Jippies del är det lätt att han välter över på ena sidan efter en stund. Så frågan är då om det inte är lika bra att han får lägga sig på ena skinkan redan från början? 


Eller har jag missat det helt och hållet?  Skulle den biten varit med redan från början? Inget klick om "bakbenen inte ligger rätt" även om hakan ligger ner? Fast man tränar väl en sak i taget även här... eller? 


Men det är märkligt det där...  vissa människor kan allt om hundträning efter bara ett par-tre år med en hund, jag har haft hund och tränat hund i snart 50 år och är fortfarande fylld av frågetecken när det gäller att träna hundar.... kan det kanske vara ett bevis på att jag faktiskt är dum i huvudet?    


  





ANNONS
Av tedsams - 16 november 2013 08:15

För inte så våldsamt länge sedan var det inte alls vanligt med en dator hemma. Sen helt plötsligt exploderade det nästan, "alla" hade en dator. Idag har de flesta hem inte en dator utan många... och surfplattor... för att inte tala om smartphones. 


Då... förr i tiden... var det många som inte ens visste vad en hemsida var för något, nu för tiden kan var och varannan människa göra sin egen hemsida. Och för några år sedan frodades hemsidorna vilt.... man uppdaterade stup i kvarten och la ner massor av jobb på att pynta och dona när det var jul och nyår och påsk och allt vad det nu är. Gästbäckerna användes flitigt och man höll koll på vad som hände i andras liv via hemsidan.


Idag ligger många hemsidor nästan i träda, om dom ens finns kvar. Nu är det Facebook och andra sociala medier som gäller... nu för tiden vet vi väldigt många detaljer om våra vänners dagliga liv nästan i samma sekund som det händer   ..... och så bloggas det förstås om allt mellan himmel och jord.


Undrar hur det ser ut om 10 år...?   


För det är ju inte stenåldern jag jämför med nu. Det jag skriver om ligger inte så våldsamt många år tillbaka i tiden.... tänk tillbaka 10-15 år så får ni se....  utvecklingen rusar hela tiden framåt i racerfart.



Men det märks att jag börjar bli gammal, det är väl då man börjar med såna där tillbakablickar kan jag tro...  ni vet, det gamla människor helst pratar om är ju "förr i tiden".  Kan vara väl så intressant ibland i och för sig, men ändå ett tecken på att man har mer att minnas än att se fram emot.   


    

Hundträning då... det är ju det den här bloggen ska handla om egentligen. Den kom till när jag väntade på Salza, då... för över 7 år sedan. Sen blev det ett uppehåll ett tag när jag tröttnade på allt tjafsande, men den återuppstod eftersom jag stundtals lider av svår skrivklåda. Och nu har jag ju "lilla" Jippie vars upptåg och klurande skulle kunna fylla hur många bloggar som helst.


Igår fick han spader ute i hallen. Vi har en spegeldörr där, och där gillar han att stå och spegla sig....  men igår såg han mig i spegeln också. Jag stod vid köksbordet och då syntes jag i spegeldörren i hallen, där Jippie precis höll på och beundrade sig själv. 


Min spegelbild resulterade i rest ragg och ett flertal skall, alltmedan han stirrade in i spegeln. Efter en stund vände han på huvudet, tittade på mig där jag stod i köket, tittade på spegeln.. skällde lite igen... tittade på mig i köket... tittade på spegeln och skällde... och så höll han på ett bra tag. Ändå tills jag rörde på mig, då tog det roliga slut.  



Nyss kom i alla fall husse och doggsen hem från morgonpromenaden, med ett trasigt koppel.  Och gissa vem som hade ryckt av sitt koppel? Stora starka Ibsen kanske... eller lilla envisa Salza kanske?


Nej då, lilla söta "valpen" Jippie förstås....  det var dessutom ett retrieverkoppel så han är ju inte speciellt rädd för att bli strypt heller.


Det var grannhunden/lekkompisen som orsakade detta när dom möttes ute. Eller... det var ju Jippie som orsakade det förstås, men anledningen var att de mötte grannhunden.    



Jag köpte två nya retrieverkoppel för ett tag sedan, det är så praktiskt att ha två lika långa koppel när man har två hundar "i samma hand"... men nu finns det bara ett kvar då.     Jaja, det får bli ett vanligt halsband och koppel till vildbasaren, det är bara det att det är så enkelt att bara trä en ögla över huvudet på hundarna när dom ska kopplas, istället för att krångla med ett koppel som ska hakas fast i ett halsband. Fast...  man kan ju trä ett vanligt halsband över huvudet också förstås... men då är ju risken att det också går att krypa ur det.... jaja, det får fixa sig på nåt vis. 


Solen skiner här idag och i morse var det 7 grader varmt, och det ska tydligen vara fint väder hela helgen. Det måste innebära att det är läge att ge sig ut och träna hund nånstans i buskagen. Jag har klövar och blod liggande i frysen och har lääänge tänkt testa ett blodspår med Jippie, men som så mycket annat har det inte blivit av.  Idag vore en bra dag att verkställa den där tanken... kruxet är ju bara att blodet och klöven ligger i frysen... svårt att droppa fruset blod.   


Om hundarna fick bestämma så skulle dom säkert säga "Vi vill leta dummisar!!!"... det verkar vara en höjdargrej för dom. Fast Salza och Ibsen gillar ju att spåra också förstås, men pga mitt eländiga knä så blir det inte mycket sånt. Och vad Jippie tycker om spår det vet jag ju.... frispårar gör han jämt och ständigt, överallt. Jag har aldrig sett en hund som använder nosen på det sättet Jippie gör... men lagda spår däremot är han inte lika taggad på... förmodligen (förhoppningsvis) blir det annorlunda med ett viltspår.  


Jaja, vi får se vad det blir för träning... anden är villig men köttet svagt...  ett talesätt som har sin grund i Bibeln och som nog säkert kan tillämpas vid många tillfällen för oss alla.  Och nej, jag är inte nåt "biblisk" av mig, är urdålig på allt sånt, men just det här råkar jag veta kommer från Bibeln. 



Apropå att använda nosen....  häromdagen gick vi återigen över ett av de stora fält som finns här i området och hundarna sprang lösa och härjade vilt. Det finns många rådjur här i området, och plötsligt får jag syn på två stycken som står och tittar på oss. Som väl är är det bara jag som ser dom, hundarna har annat för sig. 


Rådjuren springer iväg innan hundarna hinner se dom och vi fortsätter vår promenad fast jag svänger av lite så att dom inte ska få upp spåret efter rådjuren. På hemvägen en timma senare passerar vi samma ställe och då fastnar Jippie på det ställe där rådjuren stått. Jag stannade också, var lite rädd att han skulle sätta nosen i marken och spåra dom bortöver fälten, men han hade fullt upp med att undersöka platsen där de stått och förmodligen också legat.


Och han undersökte platsen lääänge... Salza kom och gick, och Ibsen kom och gick... men Jippie han nosade och nosade. Och det är väl också ganska logiskt. För honom var det en ny, spännande doft, ganska så färsk dessutom. För Salza och Ibsen var det inget nytt, den doften har dom känt många gånger i sitt liv. 


Så småningom var han i alla färdig med sin undersökning så att vi kunde gå vidare, men dagen därpå passerade vi samma ställe och då  kom han ihåg. Han sprang direkt till det där stället, men den här gången fanns det tydligen ingen färsk vittring, han gjorde en snabb sniffning i farten och struntade sedan i det. 


Näe, nu har jag babblat tillräckligt länge om ingenting....  nu ska jag förflytta min lekamen till Kurts dator och hjälpa honom med lite jox där. Som sagt.... i de flesta hem finns det mer än en dator idag    

    

   




   




ANNONS
Av tedsams - 15 november 2013 12:58

Är man modig, så kan man ropa det med hög röst.... och det som händer då är att Jippie blir totalt galen och kommer i 100 knyck och slänger sig handlöst rakt upp i ansiktet på den som vågat ropa. Sen skuttar och hoppar han som en galning på denna stackars människa samtidigt som han nafsar och biter lite här och där. Och denna stackars människa är jag....  men det är ett effektivt sätt att få honom att släppa allt annat och komma farande som en raket, oavsett vad han håller på med.   


Men metoden används inte ofta, nästan aldrig... men nån enstaka gång ropar jag det bara för att det är så kul att se hans reaktion. Det är sviter från hans allra första veckor här hemma... jag ropade så på honom ibland när han var riktigt busig och han inte riktigt lyssnade på bara "Jippie"... och då kom han farande och så lekte vi vilt en liten stund. Det är det minnet som får honom att göra som han gör.... en knapp för att koppla på ett högt stressläge helt enkelt... vad man nu ska göra det för...?  Jaja, kul är det i alla fall....   



Jag har varit och handlat idag... både människomat och hundmat. Hundmaten är till Salza och jag hade en rabattcheck på ett visst foder som jag utnyttjade, men trots det så är det ju inte direkt billigt med hundmat. 


Under flera år så förde jag kassabok över alla utgifter som gällde Salza, och det var ju intressant. Jag skrev upp allting, leksaker, vaccinationer, ev. veterinärbesök, tävlingar, resor till tävlingar, mat, godis, medlemskap i hundklubbar och försäkring och allt som jag kunde komma på som hade anknytning till hunderiet. 


Intressant som sagt, men ganska skrämmande. Nu vann ju Salza ett flertal presentkort från försäkringsbolaget så hennes försäkring de första fem åren var nästan gratis, men ujujuj vilka kostnader det blir på ett år i alla fall.


Och nu när Jippie också tillhör flocken så vågar jag inte ens tänka tanken på att bokföra alla hundkostnader. Det märks ju i plånboken i alla fall, så det är ju inget man kan blunda för, men det är lika bra att slippa se det präntat på papper... eller på bildskärmen     


  

Jag var på apoteket också... det är inte heller direkt billigt  ..., men klantade mig och glömde hämta ut en av mina mediciner, och det trots att expediten frågade ett par gånger om det inte var någon mer medicin jag skulle ha.    Nu måste jag åka dit i morgon igen..... klantigt som sagt. 



Det är halt ute här idag. Det ligger ett tunt islager över allting så det gäller att vara lite försiktig. I stora köpcentrat var det sandat överallt, men det är nog enda stället man sandat tror jag. Jippie bröt sig ut genom kompostgallret när han såg mig komma hem, och jag vet inte hur många volter han hann med innan vi var uppe på verandan igen. Han halkade omkring ungefär som Bambi på hal is. 


Den kompostgrinden puttar han helt enkelt undan och bryter sig ut på det viset. Vi har en tät häck ut mot gångvägen och den kommer ingen hund igenom, men vid "grindöppningen" har vi använt kompostgaller för att stänga till. Gallret sitter fasthakat i trästaketet vid sidan, men det är inget problem för en Jippie inte. Det är bara att häva sig på med alla sina 24 kilo så böjer sig kompostgallret och man kan smita ut.  Som tur är så gör han det bara om han är utanför och ser att det är Kurt eller jag som kommer hem, för övrigt så respekterar han att det är ett staket som man inte ska forcera. 


På andra sidan lägenheten har vi ju också en uteplats. Där har vi trästaket runt själva uteplatsen, men sedan har vi några meter kompoststaket vid sidan om den också. Det är en gångväg på den sidan huset också och där går ofta hundar.  Men det där kompostgallret välte han ju redan när han bara var några månder gammal så det har vi förankrat med hjälp av armeringsjärn som är nerstuckna i marken och sedan fastbundna vid kompostgallret. Och det funkar bra.... eller rättare sagt... funkade bra.  


Ända till härom dagen då jag körde fram bilen och ställde den utanför uteplatsen när jag skulle lasta in en massa grejor. Hundarna rusade förstås ut på uteplatsen och Salza och Ibsen nöjde sig med att studsa omkring där, ivrigt väntande på att jag skulle komma in till dom.... eller släppa ut dom så att dom fick åka med i bilen.


Jippie tog saken i egna händer han...  och hoppade elegant över kompostgallret.   


Jaja, spänstig är han i alla fall.....   

   

    

  

Av tedsams - 14 november 2013 11:40

Kollade av det där med huvudet-i-golvet igen, och nedrans så duktig han är. Nu vet han exakt vad som förväntas av honom och han riktigt trycker ner huvudet i golvet, så nu kan vi jobba enbart med att han ska hålla huvudet där längre och längre... fast det är lååångt kvar innan vi når fram till 3 minuter förstås.    


Och vet ni att jag tycker att jag är ganska så duktig också      jag har verkligen lyckats få till det här genom enbart shaping, jag har varit tyst som en mus och alldeles passiv... och det är inte lätt för nån som helst av allt vill vara där och peta och gärna visa med hela handen.   



Men vi har lite annat att jobba med också.... fast det där med linförighet och de övriga lydnadsmomenten, det bekymrar mig inte så våldsamt mycket. Jippie är så nedrans lättlärd så det blir inga problem alls när vi väl bestämmer oss för att börja träna "på allvar".


Det Jippie behöver träna på är att samla ihop sig och inte bry sig om vad som händer i omgivningen. I går när vi tränade lite så höll husse och Ibsen på med Ibsens leksak i andra änden av lägenheten, och det var Jippie märkbart störd av. Han försökte att samtidigt göra det jag ville och ändå hålla koll på vad Ibsen gjorde, och det var inte lätt.  Och inte gick det speciellt bra heller...   men då är det ju det där då... vad måste jag hitta på för att jag och mina påhitt ska bli roligast...?  


Men han fixar utan problem att Salza nästan hänger över nacken på honom och tigger godis av mig medan han håller på och jobbar. Det stör honom inte... det är svårare när han hör Ibsen leka och busa.



Och så byter vi ämne då.....


Alla vet ju att unga hundar inte ska hoppa över höga hinder och så... dom är inte färdigvuxna och kroppen och skelettet behöver bli "färdigt" innan man belastar hunden med såna övningar. 


Kan nån vara så snäll och förklara det för Jippie? Han har ju sprungit ikapp med långbenta Ibsen ända sedan han var 3-4 månader, och han är supersnabb nu... ja, båda två är supersnabba. Dom flyger fram över stock och sten ute i skogen, och det är inte alls ovanligt att Jippie klarar av att hålla jämna steg med Ibsen.   


MEN... de senaste dagarna har jag sett en förändring. När dom kommer till ett ikullfallet träd så brukar Ibsen hoppa över och Jippie slinka under, men både i går och idag har jag istället sett båda hundarna segla högt över dessa kullfallna träd, och det i en jäkla fart. 


Första gången höll jag andan och tänkte att Jippie skulle göra sig illa, men han flög över med god marginal....  och han landar ju knappt på andra sidan, han gör det i flygande fläng och har direkt högsta växlen inne och flyger vidare i rasande tempo.


Det där kan jag ju inte göra något åt... skogen vimlar av ikullfallna träd och får hundarna för sig att leka "jaga" då gör dom det oavsett ikullfallna träd. Jo, jag kan naturligtvis hindra dom från att leka, men det vill jag ju inte heller.  Och ligger det fallna trädet på marken är det ju inte så högt, men de flesta träd gör ju inte det. Dom lutar sig mot något, eller har en massa grenar eller ett stort rotsystem som gör att stammen ligger en bra bit över marken. 


Jippie seglade i morse över ett träd som säkert låg 50-60 cm över marken. I full fart och med stor marginal.... hoppas att han har byggt upp så mycket muskler på rätt ställe så att hans skelett fixar det här. För muskulös är han.... hoppas att dom där musklerna gör lite nytta också. 


Herregud... det var ju inte länge sedan han fick kämpa för att klara av att ta sig in över tröskeln från uteplatsen... tänk så mycket som händer med en hundvalp på så kort tid. 




   




Av tedsams - 13 november 2013 18:38


Har man ont i ett knä och är rädd för att halka och vrida till knät lite extra, då ska man gå på ett sånt här ställe...


Många härliga mossiga stenar att halka på, och så lite halvfrusna trädrötter som är ishala, för att inte prata om alla löv som tillsammans blir en enda lång isbana.


Jag kan inte begripa att jag alltid hamnar på såna här ställen.... eller.... det är egentligen inte så konstigt för antingen är det stenar till förbannelse eller också rena sankmarkerna här i omgivningarna. Och om man då, som jag, avskyr asfalterade gångvägar då hamnar man lätt på såna här ställen. 


Tänkte att jag skulle passa på och njuta av skogen nu innan snön gör det omöjligt, men jisses... fast hundarna njuter förstås och klänger omkring som riktiga bergsgetter. 

   

Bilder där hundarna står uppflugna på stenar och trädstammar och sånt där är inte arrangerade. Salza är nästintill hopplös med det där att hoppa upp på allting som det går att komma upp på. Hon tigger godis på det sättet... och Jippie hoppar och klänger efter förstås. Men nu har jag slutat ge betalt i godis för sånt. Nu får dom bara godis vid de få tillfällen då jag ber dom hoppa upp på nånting, gör dom det spontant så är det inget betalt.


Här har dom också tagit eget initiativ...

 


Men titta här vilka snyggingar...    


Fast Salza lyckades förstås vrida på huvudet exakt då jag knäppte kortet, men eftersom det inte var nån arrangerad bild så får den duga ändå.



Jag upptäckte också återigen hur snabbt Jippie lär sig saker och ting. 


Hundarna har ju fått leta dammies några gånger, inte så ofta eftersom det blir lite för kul för Jippie då, men några gånger har dom gjort det.


Och när vi gör det, då ska den som ska jobba sitta vid min vänstra sida, lugnt och stilla. Och när han/hon sedan tar kontakt och verkar lyssna då får han/hon lov att springa iväg och leta. Och när det gäller Jippie så har jag gjort så att jag har lutat mig framåt och visat med handen åt det håll jag vill att han ska springa, d.v.s rakt framåt, i samband med att han har fått lov att dra iväg. 


Och idag skulle jag ta en gruppbild på alla tre hundarna tänkte jag. Jippie kan ju sitta stilla och vänta nu.... 


Men när jag satte hundarna ner, en och en, och sist kom till Jippie, då fick han associationen till att leta grejer... och blev oerhört förvantansfull och började titta sig omkring precis om han gör när han förstått att det har varit hans tur att leta dummies. Och han såg oerhört besviken ut när han bara fick sitta där, och när det hela sedan var klart så fortsatte vi promenaden.... snacka om att han såg ut som ett stort frågetecken.   


Men bilderna blev inget bra så ni får inte se dom...  

   

   

Av tedsams - 13 november 2013 12:50

....att jag är så glad över att min dator är hemma igen? Och att den funkar förstås...  det slutgiltiga testet kommer om en stund när antivirusprogrammet kör igång. Den har liksom inte klarat av det de senaste veckorna, men med minsta lilla tur så gör den det nu, vi får se.   



Jag har precis nyss tränat lite ligga-med-huvudet-i-golvet med Jippie och jisses vilka framsteg han gjort sedan senast.   Det är nog nyttigt med lite uppehåll då och då....   När han väl kom ihåg hur vi brukade göra så riktigt tryckte han ner huvudet i golvet, och han höll det kvar där betydligt längre än tidigare. Fast än så länge har vi inte kommit till det stadiet när man kan säga att han håller huvudet där länge, men han håller det i alla fall stilla i åtskilliga sekunder utan problem, och det är ju ett stort steg framåt bara det.   Vi får väl se när vi når målet som är 2-3 minuter...  


Men jag ska försöka vara lite noga med att hålla isär det där med olika liggande....  snabbt läggande under gång och vid inkallning, och så läggandet vid platsliggning, det är ju helt olika saker och jag vill inte att han ligger med huvudet ner annat än vid platsliggning i grupp. 


Och då undrar jag förstås hur ni andra gjort? Har ni ett enda kommando för Ligg och sedan ytterligare ett för att lägga ner huvudet? Eller har ni olika liggkommando beroende på situationen?


Vi checkade av att han kommer ihåg det där med att backa framför matte också, och det gjorde han.   Vi har inte gjort det på en hel vecka, men han kom ihåg utan några problem alls. Men nu måste jag få honom att inse att han måste backa flera meter innan han får sitt klick och sin godis. Som det är nu så backar han nog bara ca 1 meter, och det är ju för lite.  Visserligen tror jag att det i rallylydnaden står att han ska backa en hundlängd, men jag vill nog att han lär sig att backa längre och istället lär sig att stanna på kommando. I rallyn får man ju prata med hundarna så där är det inga problem. 


Näe, nu börjar det bli oroligt här... klockan närmar sig halv 2 och det känner hundarna på sig. Det är nämligen då vi brukar gå ut och då blir det oro i lägret även om jag sitter alldeles stilla här vid min (förhoppningsvis) tillfrisknade dator. 


Men vet ni att jag avskyr såna där inrotade rutiner..... jag tycker inte om att hundarna styr tillvaron, dom ska anpassa sig efter mig istället. Och visst, dom lägger sig och väntar om jag säger till, men jag vill inte ens behöva göra det heller. 



I två dagar nu har jag missat bibblans öppettider, så idag ska jag skärpa mig och försöka hinna dit när dom har öppet. Dom har bara öppet några timmar om dagen måndag-torsdag på bibblan här i området, och där ligger det nu böcker som jag reserverat till Kurt, så jag måste dit och hämta dom. Och så ska jag låna nån till mig också....     och så ska jag slinka in i lilla ICA-butiken och "stödhandla" lite också. Jag skulle varit och handlat idag, men jag röjde hela långa dan igår, och så var jag på ett möte redan kl 8 i morse, så jag tappade lusten att åka till stormarknaden. Det får gå bra så här också....


Men det är vådligt bekvämt att kunna reservera böcker via datorn, och sedan få hämta dom här på områdets bibliotek. Fast bekvämast är ju e-böcerna förstås, men såna får man ju inte låna hur många som helst.... och Kurt vill ju ha "riktiga" böcker han.


Hundarna får hänga med och vänta i bilen, igår gjorde jag misstaget att ta med dom och fixa deras rastning/motion först, för att sedan upptäcka att bibblan precis stängt när jag kom dit.... idag ska jag vända på steken och ta bibblan först.   


  

Av tedsams - 12 november 2013 20:12

... min lilla dator. Genomgången och rengjord och lite ompysslad, och glädjande nog hittades inga fel på hårdvaran nånstans, men å andra sidan så har säkert moderkortet farit illa av alla abrupta oplanerade stopp, så datakillen varnade lite försiktigt om att jag nog skulle vara beredd på att det skulle hända nåt drastiskt inom en inte alltför avlägsen framtid.    


Nu har jag i alla fall återigen kopierat bilder och viktiga dokument, och adresslistor till eposten och så, men jag skulle ju behöva kopiera varje dag, om jag skulle vara helgarderad, och det gör jag inte.



Idag har det inte blivit nån hundträning alls. Jag har varit igång sedan strax efter klockan 6, men tiden har tyvärr inte lagts på hundarna. Dom fick en timmas promenad mitt på dan, och så morgonpromenaden förstås, det får dom nöja sig med idag. Men dom har legat och sovit efter det att dom fick middag, så dom klagar tydligen inte alltför mycket. 


Det är ytterligare ett tecken på att Jippie blivit lite äldre, han får inte såna där vilda lekutbrott på kvällarna längre. Han har fortfarande en liten lekstund i husses säng när husse gått och lagt sig, men sen kommer han ut till mig i vardagsrummet, och lägger sig där och sover medan han väntar på sin kvällsmat. 


Och det där sista kvällmålet, det har jag inte klarat av att ta bort ännu. Han är så förväntansfull inför den där kvällsmaten så jag har inte hjärta att ta bort det målet riktigt ännu. Han ligger och sover medan jag tittar på TV, men så fort jag rör på mig tror han att jag ska resa på mig och gå ut i köket där maten finns, så då flyger han upp och står där och viftar förväntansfullt på svansen.


I morgon tror jag att det är lite färre "måsten" inplanerade så då måste vi träna lite igen. Men jag har sett väldigt tydligt på Jippie att det är bra med någon dags uppehåll i tränandet då och då, det som vi tränar liksom mognar då, och det är ju bra. 


Nej, jag har egentligen inget att skriva om, jag ville bara använda datorn lite för att se hur den uppför sig. Om den tål att få jobba lite, eller om den tänker dö för mig igen.  Än så länge har han (jo, det är en han) skött sig finfint...  vi får väl se hur han mår i morgon när det blir en vanlig dag för honom...

  

   


Av tedsams - 12 november 2013 10:04
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se