Jag skäms, men måste erkänna att igår gick Jippie sitt allra första viltspår. Skäms gör jag för att jag väntat så länge, en liiiiten ursäkt kan vara att jag har så ont i mitt knä så jag helst undviker obanad terräng i skogen, men det är egentligen ingen giltig ursäkt.   

Salza blev godkänd i anlagsklass vid 6 månaders ålder och hade tre 1:a pris i öppenklass när hon var nio månader.... och nu är Jippie så lastgammal som 16 månader.  Skämt åsido....  men det är ju hög tid att sätta igång den träningen nu i alla fall. 

Han är ju en naturlig spårhund av Guds nåde..... spårar allt och alla om tillfälle ges, på frihand så att säga. Sätter alltid ner nosen för att hitta det han vill, antingen det är nån av de andra hundarna eller nån av oss människor, eller min bil han vill nå. Nosen i marken (eller golvet för den delen också) och så full fart i doftspåret....

Men.....  vi har gjort några personspår tidigare, och när han så att säga ska spåra på beställning då blir han osäker på vad som förväntas av honom. Spårar visserligen, men inte alls lika målmedvetet som när han jobbar på egen hand. Mitt fel förstås, jag har inte tränat så som vi borde, men därför var det nu lite spännande att se hur han skulle hantera ett blodspår där det även fanns viltdoft från en rådjursklöv. 

Spåret var inte så långt, kanske knappt 200m och det hade legat i 5 timmar, lite länge första gången kanske men det berodde på att jag hoppades att den starka blåsten skulle ge sig lite. Det gjorde den inte så det blåste ganska så rejält när det var dags.. Det fanns två 90-gradersvinklar på spåret och det fanns ett bloduppehåll på ca 10 m.

Jippie blev väldigt intresserad när han upptäckte den första blodfläcken, undersökte den noga... och kissade sedan på närmsta träd. Jaja, första gången må det vara hänt... sedan traskade han sakta iväg framåt, kollade noga på varje bloddroppe de första 20-25 metrarna, men fortsatte sedan med lite högre fart framåt i spåret. 

Vid bloduppehållet, där vi dessutom hade stark sidvind, drog han iväg i vinden lite, men när bloddroppandet sedan började igen så var han tillbaka i spåret. 

Vid första vinkeln fortsatte han av bara farten framåt några meter förbi vinkeln, men upptäckte att spåret var borta och vände tillbaka och fixade vinkeln helt OK. Vid den andra vinkeln sansade han sig lite mer och tog den hyfsat bra. 

När han var framme där klöven fanns tänkte han fortsätta förbi, i spåret, men fick vittring av klöven som låg under en liten gran så han tvärnitade och dök in under granen och hämtade fram klöven.    

En helt OK början tycker jag. Jippie är ju oerhört lättlärd på alla de vis och jag hoppas och tror att han blir ännu mer målmedveten när han kommer på att "följer jag den där doften så hittar jag den där roliga/smaskiga klöven till slut". Jag hade med en snörboll för säkerhets skull, tänkte att om inte klöven är nån rolig belöning i slutet så tar jag till bollen då, den älskar han ju. Men han ratade bollen till förmån för klöven,  och det var ju bra. 

Och sen så vet jag att jag gjorde det onödigt svårt för att vara första gången, men jag är ju lite sån där... gillar att utmana hundarna lite och ge dom nåt att jobba med.   Och Jippie levde ju upp till kraven utan några större problem. 

Nu gäller det bara att ge honom lite rutin, och låta honom går några spår så att han får hela kedjan klar för sig. I anlagsklass är ju inte kraven så mycket högre än att dom självständigt ska ta sig till slutet och markera klöven inom utsatt tid. Det fixar liten Jippie hur lätt som helst bara han får chansen att träna några gånger först...

Och så måste vi förstås träna på längre spår också, Det är jobbigt att spåra, så det gäller att lilla huvudet hänger med hela vägen. Han är så intensiv i allt han gör, Jippie, så han blir antagligen fortare trött i hvudet än vad den hund blir som inte är lika intensiv.

Men idag blir det inget spår i alla fall. Det blåser som sjuttan ute och det är ju onödigt att spårträna en orutinerad hund under såna förhållanden. Men eftersom vi inte har några rallytävlingar inom räckhåll på ganska så länge nu så passar det ju bra att vi ägnar oss åt lite skogsarbete ett tag.