Ja, det verkar finnas många hundmänniskor som inte känner till det. Har man, som vi, tre hundar så bildar dom tillsammans en flock..... en hundflock. Dom bildar naturligtvis en flock tillsammans med oss också, men flockkänslan tillsammans med artfränder måste vara bra mycket starkare än flockkänslan ihop med oss. 

Det spelar liksom ingen roll att jag är huvudpersonen i mina hundars liv. Dom håller stenkoll på mig, både hemma och ute, och dom kommer ofta och söker mitt sällskap ute.... en och en.... trots att de andra hundrna springer omkring lite här och där. 

Men det finns ibland tillfällen då deras flock- och revirbeteende verkligen kan blomma upp.... 

På senvintern nån gång gick jag med hundarna på ett av fälten här i området. Det var lite snö kvar och dom sprang och skuttade och hade skitkul när dom jagade varandra runt, runt.

Jag såg att det gick ett ungt par med en lös hund på gångvägen en bit bort, men jag brydde mig inte... och inte hundarna heller.  Men så såg jag att Ibsen (vakthunden i sällskapet) stannade upp och fixerade något bakom mig, så jag vände mig om och då kom tjejen klivade genom snön i riktning mot oss.  Och efter henne kom deras hund skuttande... lös. 

Jag satte mina hundar ner, och gick tjejen till mötes. Hon undrade bara om inte hennes hund kunde få leka med mina, dom verkade ju ha så kul? På min fråga om hur gammal hunden var så svarde hon drygt 2 år.... och det var en stor hund, en blandras där troligtvis en ridgeback var en av raserna. 

Jag svarade henne bara att det nog inte var nån bra idé eftersom jag hade en vuxen hanhund tillsammans med en unghund och en tik... men då såg hon ut som ett frågetecken.  Det är risk för att han vaktar sin flock gentemot en annan hanhund, sa jag som förklaring... men hon såg lika frågande ut i alla fall. 

Jaja, hon tog sin hund och vände därifrån och sa säkert nåt surt när hon kom tillbaka till killen som väntat på vägen. 

Jag kan förstå att det såg jätteroligt ut när mina tre hundar skuttade omkring och lekte, men för den som kan det allra minsta om hundar och hundars beteendedet var väl ändå väl optimistiskt att tro att hennes hanhund bara skulle kunna hoppa in i den leken utan vidare.

Hundar i flock kan lätt bli farliga. Jodå... så är det. Man får aldrig glömma att våra pluttenuttiga hundar är ett djur som styrs av helt andra saker än vad vi människor gör. Det finns tyvärr många exempel på att t.ex två eller flera hundar tillsammans drivit vilda djur och skadat dom svårt eller till och med dödat dom. Dom är ett flockdjur, och i det sammanhanget fungerar dom som det djur dom är.... inte som en människa. 

I går när jag var ute med hundarna gick vi genom en liten skogsdunge här i området. Och plötsligt hör jag någon som ropar.....  och ut ur buskagen kommer det en stor goldenhane dundrande.  Salza o Jippie var närmast den främmande hunden och jag inriktade mig på att få Ibsen kopplad och under kontroll, så både Salza o Jippie

hann möta honom innan jag var klar med Ibsen. 

Hunden verkade vänligt sinnad, men Salza var inte så trakterad av honom så när hon småmorrade lite åt honom när han blev närgången så drog han därifrån, i riktning mot mig och Ibsen.  Jippie fjantade runt honom så han gjorde några stora lovar runt oss, men sedan ville han kolla upp Ibsen. Och det kan man ju lugnt säga att Ibsen inte uppskattade. 

Under tiden det här hände så försökte hundens matte hinna fram till oss, samtidigt som hon hela tiden ropade på sin hund... vilket han naturligtvis struntade fullkomligt i. När hans matte nådde fram till oss så fick hon ändå inte tag i sin hund eftersom han hela tiden cirklade runt oss, med matte i hälarna. 

"Det är inte så bra att du har din hund lös när han inte lyder på inkallning... " muttrade jag surt där jag stod och försökte lugna ner Ibsen. 

"Ja men han är bara 2 år så han är inte så lydig ännu", fick jag till svar. 

Jag bet ihop och sa inget mer, och efter några minuter lyckades hon fånga in sin hund och dom gick därifrån. 

Undrar om hon har en aning om vad som  kunde ha hänt om jag inte haft ordning på mina hundar? Och framför allt då Ibsen.  Han är på inget vis aggressiv eller besvärlig mot andra hundar, men han är 7 år gammal och har en yngling och en tik i sin flock.... mycket tveksamt om han hade godtagit att en burdus hanhund hade kommit dundrande in i hans flock och börjat uppvakta hans tik.  Och hade Ibsen sagt något, då hade lilla hetsiga Jippie med all säkerhet taggat upp och hjälpt till. Salza hade säkert frågat mig först, men hade jag varit upptagen av de andra så hade hon säkert också slängt sig in i det hela....

Om scenariot hade varit att Ibsen och Jippie hade varit dom som "tog emot" den främmande hunden så hade det säkert utvecklats annorlunda. Nu var det coola Salza som tillsammans med Jippie tog emot honom, och det påverkade säkert Jippie så att han agerade utan att hetsa upp sig. Det var skönt att se att hans kroppspråk inte på något vis var provocerande eller uppkäftigt.

Fast det var i och för sig inte den andra hundens kroppsspråk heller... provocerande alltså. Men han gav sig inte förrän han var alldeles intill Ibsen trots att Ibsen på alla sätt visade att "kom INTE hit!"  Och hade jag inte haft kontroll över Ibsen så hade han säkert handglipligt förklarat vad han menade med sin stela kropp, sitt morrande och sin höga svansföring. 

Konstigt att folk inte är mer rädda om sina hundar än att de släpper dom lösa trots att de inte kan kalla in dom.

 "Han är bara 2 år, så han är inte så lydig ännu" sa hundens matte.... undrar när hon trodde att lydnaden skulle infinna sig då?  Och hur? 

Man kan inte ha en hund lös om man inte kan kalla in det... tänk att det är så jäkla svårt att inse det. Bor man dessutom i ett av Sundsvalls största bostadsområden där det kryllar av hundar och katter och människor, då är det ännu större risk att det händer nåt elände om man släpper sin olydiga hund lös. För att inte tala om vilket bränsle dom ger till alla dom som inte gillar hundar...   

Ja, det var dagens klagovisa det....