I morse var det grått och ruggigt och tråkigt ute, så vi tog bilen till ett av våra gamla "vandringsställen" där vi inte varit på evigheter, det kändes som att vi behövde lite omväxling på promenerandet.

Vi hamnade vid Indalsälvens delta, ett mycket populärt friluftsområde som också är delvis naturreservat. Och i det där området finns det något speciellt som alla hundägare besöker när deras hundar är valpar, förutom jag då.... Jippie har aldrig varit just där. 

Och just det där som alla hundägare är så spända på att besöka, det hade Salza inga som helst problem med när hon var valp. Ibsen däremot, han fick nog nästan svår ångest första gången tror jag.   Och nu var det Jippies tur då (fast han är ju inte nån valp längre förstås), men jag var lite nyfiken på hur det skulle avlöpa, han har visat sitt ogillande i liknande situationer förr.

Och det här var det som väntade....  

Hängbroar över Indalsälven. Vattnet är ju lite fruset nu, men annars så strömmar det ju vattenmassor under de där broarna, så just nu var det ju faktiskt lite enklare.... tycker jag som har skor på fötterna, och dessutom är så där fjantigt höjdrädd.   

Jippie är inte höjdrädd, men han har tidigare visat att han inte gillar att gå på gallerunderlag, och jag har inte brytt mig heller, sånt där brukar lösa sig när det är tvunget. 

Och idag var det dags...... den ena bron är 150 m lång, den andra kanske bara 50m. Och vad det är som syns på bilden här vete sjuttan... förutom en närbild på hur gallret ser ut då.... en hundtass kanske? Fast så oklippta är de ju inte... ja, jag vet inte, nåt som finns på en hund är det i alla fall.   

Nehej, sa Jippie, där går inte jag!  och så stannade han när vi andra klev iväg ut på den första bron.

Men sedan så tassade han trots allt försiktigt, försiktigt ut på gallret. Låg kroppställning kan man väl kalla det där tror jag...  men när han insåg att det trots allt gick att gå på det där eländet så tassade han på. Lite försiktigt och smygande, men ändock framåt....

Och när vi passerat båda broarna var vi ute vid havet, som det inte syntes mycket av idag.... grått som sagt, och snömoddigt.  

Men det fanns ett glädjeämne där... en liten, liten bit barmark som noggrant undersöktes av hundarna.    

På tillbakavägen gick det ännu lite bättre att passera broarna. Han hade ju inte samma tempo som de andra hundarna, men den värsta tvekan var borta nu i alla fall. Det är säkert läskigt när tassarna sprider ut sig i de där "hålen" i gallret, och dessutom så rör bron på sig. Den gungar och svänger lite när man går på den... men det tror jag inte att han brydde sig om, det var nog mest gallret som var lite jobbigt.     

Men så bra det är att ha andra hundar som förebilder när det gäller sånt här....

Klickandet ni hör på filmen är från mina dubbskor, hoppas att dom inte for illa av det där gallret. 

Och visserligen är det bara mitten av februari ännu, våren lär inte komma före april månad här uppe, men när det ser ut så här ute i naturen, då får man lite vårkänning i alla fall.... trots grådiset.