Jag är som ni kanske minns från tidigare år ingen älskare av julen och det känns enbart bra att den snart är över för den här gången. Jag vet inte att jag någon gång i vuxen ålder varit speciellt förtjust i julen, men det kanske beror på att jag (och min dåvarande familj) i många år flängde land och rike runt just för att det var jul och släkten ska ju gu' bevars umgås när det är jul. 

När flängandet upphörde var det i stället hos oss läkten samlades och då var det enbart matlagning och uppassning på alla sätt och vis hela långa helgen, så det var inte mycket bättre det. 

Eller också beror det kanske på att jag alltid haft lite svårt för det där enorma slöseriet som försiggår på så många ställen just bara för att det är jul. 

Vem har inte sett nästan feberrusiga barn slita julpapperet av julklapp efter julklapp för att sedan bara kasta en snabb blick på innehållet och så lägga det på den stora högen av andra julklappar, för att sedan återigen febrilt slänga sig över nästa paket... och nästa paket... och nästa paket. 

Och nej, jag pratar inte om min son nu, sånt överflöd var han inte van vid, men det scenariot har vi väl ändå alla upplevt nån gång... eller?

Och i de hem där överflödet inte finns, där växer istället ångesten över att just deras barn inte få del av det där överflödet som "alla andra" har.

Det finns väl få helger som är så ångestladdade som julen. Antingen på grund av ovanstående skäl eller också på grund av det eviga upprepandet av att det är en familjehögtid och då ska man träffas hela släken och ha det mysigt och riktigt rå om varandra med mycket god mat och många julklappar.

Och alla dom som inte har nån att "rå om" då? Eller alla dom som inte har några pengar till massor av julmat och julklappar, Eller dom som inte ens har nånstans att bo? Hur mår dom när dom i veckor före jul matas dagligen av detta mantra om julmat och julklappar och släktingar och gemenskap ...?  

Läste i tidningen nu i helgen om en familj som fått sina julklappar stulna dagen före julaftongen.... julklappar för 20.000:-, och det är säkert ingen ovanlig summa. Det finns förmodligen massor av familjer där man spenderar ännu mer pengar på julklappar..... . Nånstans har saker och ting spårat ur rejält när det gäller julhelgen.

Jodå, vi köper också julklappar till släkten, men jag försöker ju köpa sånt som folk behöver och önskar sig och ändå hålla det inom rimliga gränser. Och det är lite glädjande att veta att sonen faktiskt också har tänkt till angående julen och allt runt omkring..... Så här skrev han på FB på julaftonen: "Någonstans i din omgivning finns någon som inte upplever julen som du. Det finns någon som är ensam. Någon som ser julen i annat perspektiv... "  

Vi borde nog alla göra något för de som inte har det så väl förspänt som vi själva, men jag är den första att erkänna att jag är dålig på det. Tanken har funnit där varje år, men tyvärr har jag aldrig gjort verklighet av den. 

Nog tjatat om det nu då....  hundarna fick i alla fall varsin julklapp, och om sånt kan manju också tänka vad man vill. Julklappar till hundarna är väl om något både överflöd och onödigt, men dom är ju våra familjemedlemmar så dom fick ett paket var i alla fall. 

Ibsen fick förstås också en julklapp, men av en sort som har stort tuggmotstånd eftersom han bara behöver ett par tre tuggningar för att ta död på en sån där orm som de andra två fick.

Fast Salza är också bra på att förstöra mjukisdjur.... hon lyckades tugga hål på de där ormarna på nolltid hon också     så idag får det bli syverkstad igen. 

Men det finns en mycket ljudlig pipgrej i varje "led" på de där långa ormarna, så vi hade en mycket högljudd serenad här sedan dom slitit bort pappret på sina julklappar. Salza blir fullkomligt galen när hon får en ny pipleksak, så den här fick henne verkligen att gå i taket, men sånt händer så sällan nu för tiden så det är mest bara kul tycker jag.   

Igår hade vi gäster här och då var förstås hundarna precis som småbarn brukar vara   De hämtade snabbt sina nya leksaker och sen for dom omkring och pep med dom för glatta livet.  Vi hann nästan bli hörselskadade allihop innan dom tröttnade...  för inte hade jag hjärta att hejda dom när dom hade så roligt.   

Jag hann inte med att filma när hon hade sin första stora kamp med ormen och for som ett torrt skinn runt lägenheten, men ni kan i alla fall få ett smakprov på (o-)ljudet när hon och Jippie hjälps åt att döda varsin orm.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...