Och nu tänker jag på det där med att träna hund. Jag läser ju då och då nån blogg eller nåt inlägg som dyker upp på nätet, och jag förvånas titt som tätt.  

Inte konstigt att folk har en massa knepiga problem med sina hundar när dom komplicerar saker och ting så våldsamt. Eller också är det så att merparten av dessa människor har hundar som inte handlar och uppför sig "normalt"”..,, enligt de ramar som betraktas som "normala" inom hundvärlden alltså.

En människa hade problem att hennes hund nosade så fort de kom ut på tävling, och det är ju inget ovanligt beteende direkt. Det vill säkert varenda hund göra, fast de flesta är ju lärda att så får man inte göra när det ska tävlas.  

Men istället för att ge människan råd om hur hon jobbar upp kontakten och får sin hund att släppa dofterna och ägna sig åt henne istället, så kommer det inlägg på inlägg där man talar om att hunden säkert är otrygg och osäker och tar till nosandet som en utväg där den kan avskärma sig från det där otäcka som tävlandet innebär.

Nosandet är alltså ett sätt att slippa se och höra det som händer runt omkring och hela situationen upplevs som otäck ur hundens perspektiv… därav nosandet.  

Vilket jäkla skitsnack… vill jag påstå. Jodå, det finns säkert en och annan sådan hund också, men dom lär vara sällsynta.

Visst finns det många situationer där hundarna väljer att göra nåt helt annat än vad som förväntas av dom, just bara för att slippa en viss situation, men när det gäller viljan att nosa på marken där det gått ett okänt antal hundar och människor före dom, så tror jag inte att det är så många som nosar av just den anledningen.

Jag har skrivit om det här förr vet jag… tyvärr så är det ju så när man bloggat länge, allting kommer tillbaka förr eller senare. Tråkigt, men det finns ju faktiskt inte så mycket nytt under solen när det gäller hunderiet.   

Jo, det finns en massa nya idéer om hur man lär in olika moment, men dom är inte alltid så nya dom heller.

Häromdagen var det nån som skrev om en ny metod att lära in vittringsapporteringen. Man skruvar fasta alla pinnar utom den rätte, då kan hunden bara ta den, de andra sitter ju fast.

Den metoden ”uppfanns” när jag tränade min Lurvas för ca 25 år sedan… och den var inte bra då heller.  

Men något som slår mig när jag kikar runt och läser, det är att så många verkar underskatta sina hundar. Dom är smarta, våra hundar. Mycket smartare och läraktigare än vad vi tror…

Tänk er en hund som är tränad i sök, rapport, uppletande, personspår och viltspår. Och nu pratar jag om hundar som kan de här olika momenten, inte hundar som är under inlärning.

Men har ni någon gång varit med om att en sådan hund inte vet vad som förväntas av den när man tar ut den i skogen för t.ex ett uppletande…. eller för ett spår?

Eller för ett uppletande, ett personsök eller en rapportsträcka? Trots tjänsttecken i alla fallen så har hunden direkt helt klart för sig vad som förväntas av den… den tyder alla små tecken och signaler i omgivningen och hos oss hur snabbt som helst och har situationen helt klart för sig på nolltid. Sen hjälper vi ju till med ett specifikt kommando inför varje sak förstås, men hunden vet redan långt innan vad som väntar….

Det är så viktigt med rätta signalerna och den rätta utrustningen, just bara för att hunden ska veta vad den ska göra. Bullshit säger jag…. hundarna vet långt dessförinnan vad som väntar.

Ni vet… ni sitter framför TV:n på kvällen och tänker bara tanken att det börjar bli dags för sängen, och att ni ska gå ut med hunden… vips står hunden förväntansfullt framför fötterna på er. Dom är specialister på att tyda små, små tecken som avslöjar vad vi tänker göra härnäst…. och det gäller naturligtvis även i tävlingssammanhang.

Näe, vi ska inte underskatta våra hundar, och vi ska inte heller göra saker och ting så jäkla komplicerade. En hund är ingen komplicerad varelse…. om vi inte i vårt oförstånd krånglar till saker och ting.