Det är i och för sig inte så ovanligt, vi är storförbrukare av mediciner i det här huset, men just idag hände nåt annorlunda. 

Det var många före mig så jag satt och väntade.... länge. Och på det där apoteket är det nästan bara pensionärer som handlar på dagarna så det fanns många varianter av gamla tanter och farbröder att titta på. 

Och efter en stund så plingade det till i den där könummergrejen och en liten tant reste sig snabbt upp och gick fram till disken. Hon trippade fram till disken i sina ljusa fina långbyxor och en välstruken skjortblus och en fräck väst till det... på fötterna hade hon ett par pumps med liten klack, och på det välfriserade huvudet satt en liten keps.   

Bland alla oss andra gråa, tråkiga, gamla, stela, halta, lytta och sura kärringar och gubbar skiljde hon sig rejält från mängden. Men jag satt så nära disken så jag kunde inte undgå att höra vad som sas där framme... och när hon uppgav sitt personnummer så hickade jag nästan till.   

Människan var född 1921-nånting..... och expediten såg lika förvånad ut som jag, och frågade en gång till efter personnumret. Tänk att få bli så gammal och få vara i så fin form.... olika falla minsann ödets lotter.  Eller också kanske man helt enkelt får vad man förtjänar... inte vet jag.