Vi blev lite nostalgiska idag, Salza och jag och körde lite lydnadsträning.  Fritt följ, rutan, hopp-sitt och dirigeringsapportering....  och lite ringrostiga var vi ju förstås, men nog sitter det kvar i huvudet på lilla Salza alltid.

Det som var svårast var dirigeringsapporteringen, men det kan bero på att det var ganska så högt gräs och mycket vitklöver så apporterna syntes väldigt dåligt. Fast det där med högt gräs är ju en klassisk bortförklaring när det inte går så bra i det momentet...       herregud, hundarna har ju en nos också.

Och nos har lilla Jippie så det förslår i alla fall. Jag har helt och fullt klart för mig vad som blir den största nöten att knäcka när det gäller lydnadsträning med honom. Han är som en jäkla dammsugare när man är ute på nya ställen.  Och han fick sitta bunden och vänta medan jag och Salza tränade och sedan när jag slöppte lös honom för att träna lite med honom då drog han järnet. Runt, runt, runt i våra spår exakt där vi gått det fria följet,  och till rutan och dit där apporterna legat... jisses...   

Jag försökte förstås bryta hans spårande, men där fick jag tji... inte med en enda liten öronvickning visade han att han hörde mig när jag ropade på honom.  Så, som sagt, nog vet jag vad jag har att jobba med när det gäller Jippie.

Men när han inte hade fullt upp med att följa spännande spår så skötte han sig bra. Han fick hoppa över hindret, bara ett lågt sådant förstås, men han satt fint vid min sida och hoppade sedan glatt efter när jag kastade bollen över hindret.

Och han fick prova på rutan förstås. Det har ju alltid varit Salzas paradgren, kanske kan vi kopiera det och lyckas lika bra med Jippie i det momentet. Fast... ingen hund är ju den andra lik så min metod kanske inte alls funkar så bra på  honom.  Men det lär väl visa sig.... 

Och jag försökte med lite sitt-vid-sidan-och-ha-kontakt också... svårt säger jag, ointressant säger Jippie. Och det är lurigt det där med lättlärda hundar, det är ju inte bara det man vill att dom ska lära sig som fastnar i deras små huvuden.

Jippie fick också prova på hur det är att sitta bunden vid sidan om när matte o Salza tränar. Vi kan väl säga som så att matte fick bli rejält tydlig innan han insåg att det inte är nödvändigt att väsnas så att det hörs milsvitt omkring.   

Men det är VARMT ute idag så vi höll inte på så jättelänge.... och när vi kom hem så la sig Salza direkt på det svala golvet och vilade... Jippie hade inget sånt i tankarna alls, han hade full tupp med att terra Ibsen som varit hemma. Till slut fick matte säga ifrån även här, så nu ligger han äntligen ner och vilar lite.

Jippie är ju, som jag tidigare tjatat om, våldsamt lättlärd. Men det betyder inte att det kommer att gå lätt att få honom dit jag vill när det gäller tävlingslydnaden. Jag tror att jag har en utmaning framför mig när det gäller den biten...  han är så oerhört styrd av sitt fantastikt fina luktsinne, och att konkurrera med den tillfredsställelse det ger att undersöka spännande dofter, det blir inte lätt det.   

Däremot har jag naturligtvis massor gratis när det gäller aktiviteter där nosen används och är viktig. Han har ju visat att han inte har några som helst problem att följa ett personspår, så jag tror att jag ska låta honom prova på ett blodspår snart. Jag tycker ju egentligen att man ska "befästa" det där med personspår lite mer innan man börjar med blodspår, men i hans fall tror jag det kvittar. 

Och just idag kom det en inbjudan till en spanielträningshelg.... ni vet... lydnad, apportering, vatten och fältsök och det vore ju kanonsuperduper roligt att prova på det med Jippie. Han är visserligen ung, men jisses...  det ska ju börjas i tid om det ska bli bra. 

Men... plånboken ligger bredvid datorn här på skrivbordet, och den skrek NEEEJ! i högan sky när jag öppnade det där mailet och såg vad det kostade...  tråkigt att pengarna aldrig räcker till några roligheter.