Idag åkte vi ut för att bada, hundarna och jag. Jag säger "vi" för jag badade fötterna och en del av benen...  och hundarna badade hela sig så det gick svallvågor om dom. 

Vi åkte till det där stället där man kan gå ganska så långt ut i älven genom att gå på de sandbankar som finns där. Det är inte djupare än att det når mig till knäna, inte förrän sandbankarna tar slut, då blir det tvärdjupt, och strömt. Så där ute får bara Ibsen ochSalza bada och simma, Jippie får hålla sig där han bottnar. Älven är lurig, mycket vatten och våldsamt strömt på sina ställen.

Salza o Jippie hämtade dummies, och Ibsen hade en stor pinne som han hetsade upp sig så över, att han ibland inte ens hittade den. I såna lägen får Salza rycka in och hämta den åt mig där ute i vågorna, så att jag kan kasta den en gång till. 

Jippie är lika duktig på att hämta grejor ute i vattnet som han är på land. Ingen tvekan alls, och han lämnar av i handen om jag ber honom om det. Men idag kom han på att han kunde överfalla Salza när hon kom in på grunt vatten, och ta hennes dummy...  så det fick jag ju försöka sätta stopp för. Men det var inte så enkelt, Jippie är snabbare i vattnet än vad jag är.

I alla fall så blev Jippie gång på gång nersprungen av Ibsen när han kom vältrande som det ånglok han är. Han har noll respekt för andra i det läget, ångar bara på... och står det då en liten Jippie i vägen så mejas han helt enkelt ner. Men skam den som ger sig... Jippie frustade lite , ruskade på sig så gott det gick i vattnet och kämpade vidare.... tills han blev nermejad nästa gång. 

Till slut var jag rädd att han skulle tappa sugen och tycka att det var läskigt att hamna under vattnet gång på gång, så vi avbröt badandet och gick upp på land. 

För att hjälpa dom att torka lite fortare så tog vi en promenad längs med älven. Solen sken och det blåste rejält, det gick rejäla vågor i vattnet, så jag antog att pälsarna skulle torka fort. Och det gjorde dom också... och precis när jag skulle vända tillbaka till bilen så kom det ett gäng vattenskotrar ute på älven. Dom hade skitkul där dom studsade omkring i vågorna, så jag tänkte sätta mig på en nerfallen trädstam och titta en stund... 

Jippie tyckte också att dom såg kul ut. Dom lät ju rejält, och dom studsade fram på vågorna så det small om dom. Så han sprang fram till älvkanten för att titta. Just där är det ca en halvmeter ner till vattnet och där är det tvärdjupt i vattnet. Där står ibland fritidsfiskarna och drar upp stora laxar....  så det är rejält djupt där och dessutom rejält kallt vatten. 

Ibsen o Salza undersökte några buskar en bit bort (kan ibland finnas fiskrens där), men rätt som det är så ser Ibsen att vi tittar på nåt... antar jag. Han kommer i alla fall farande i full karriär... och då går det fort ska ni veta.... springer rakt på Jippie och tvärnitar sedan. 

Jippie däremot han flyger ju ner i vattnet.... i det djupa och kalla vattnet. Och jag rusar fram till kanten, och ser precis hur en frustande Jippie kommer upp till vattenytan och börja sprattla omkring där nere. 

Tusen tankar hinner ju passera i mitt huvud.... tar han sig upp? kommer han att simma eller sjunker han igen? ska jag ropa på honom? eller ska jag vara tyst och låta honom fokusera på det han gör? ska jag hasa ner och försöka nå honom och dra in honom till land? ja, ni kan ju själva tänka er hur tankarna gick. Och jag ville ju absolut inte skrämma honom genom att låta panikslagen eller rädd heller... 

I alla fall så nöjde jag mig med att locka på honom... men när han snurrade runt och började sprattla sig ut i älven, rakt mot de stora vågorna, då hördes det nog kanske lite panik i min röst förstås. Men han vände, och han sprattlade sig in till land där han tog sig upp...  och sen så skuttade han glatt vidare mot Salza som fortfarande undersökte sina fynd i de där buskarna.  

Puuust.... sa jag för mig själv, samtidigt som jag talade om för Ibsen vad jag tyckte om hans bufflighet. Men han såg inte ut som att han brydde sig speciellt. 

I alla fall så avskräckte det som väl är inte Jippie från att bada. När vi kom tillbaka till bilen fick jag ta till den stränga rösten för att han inte skulle springa ner i vattnet igen, och det kändes ju skönt.  Men jisses så illa det kunde gått om vi haft lite otur där. 

Igår var vi ute på betydligt säkrare äventyr. Då tog vi en promenad i "stora" skogen där Jippie inte varit förut. Det var hiskeligt varmt så vi gick sakta, rastade och drack vatten ofta och gick inte så långt, men var ändå ute i nästan 3 timmar. Och det var så skönt att mitt knä inte blev helt kaputt efteråt, det gör faktiskt inte mer ont idag än vad det brukar göra. 

Det kommer lite blandade bilder här... men en sak är i alla fall säker. Jippie har till 110% anammat det där med att hoppa upp på stenar för att få en godis. Men han är inte lika duktig som Salza när det gäller att stå stilla medan jag fotar... men det kommer kanske det också. 

Och visst fann dom en pöl där det gick att bada... lerigt och äckligt tyckte jag, men dom såg ut att njuta i värmen..

Vi var högt uppe.... i höjd med trädtopparna.....  

Men även trevliga skogspromender har ett slut.... här har vi inte så lång väg kvar innan vi är hemma.