Ja Jippie har visat sig vara en typisk representant för rasen hopp - och – skutt, i synnerhet på kvällarna mellan kl 21 och 22. Han hoppar och studsar i rasande fart, jämfota, runt i lägenheten med en leksak i munnen, och gärna en leksak som låter så mycket som möjligt. Skitkul har han…. och om det eventuellt är så att matte vill se ett bra TV-program just mellan 21 och 22 så kan hon glömma det, men det är svårt att vara sur nån längre stund på en piggelin superglad hundvalp.  

Han har vuxit ”jättemycket” nu och har redan blivit långbent, nästan som en kalv. Han är minst sagt matfrisk, och jag inser att jag tyvärr måste dra ner på maten lite, men det är svårt när man ser att han slukar det han får, och gärna skulle vilja ha lite till. Han är ju så aktiv och livlig när han är igång så han är säkert jättehungrig när det väl är matdags.  

Häromdagen åkte jag till skogs med alla hundarna, och då trodde jag att både Ibsen och Jippie fått spader. De äldre hundarna vet ju vad som väntar när jag svänger av till vissa ställen, och dom går naturligtvis upp i varv…. och smittar Jippie som inget vet och förstår, annat än att dom andra är upphetsade. Och det svarar han på direkt…

Just den dagen tror jag dom slog alla rekord…. jag stannade bilen och Ibsen satte igång och stormskällde, och det tog inte många sekunder förrän Jippie hakade på. Salza låter ju ytterst sällan, men just den gången kunde man, mellan de andras skall, höra henne gnälla lite.

Jag öppnade dörren och släppte ut Ibsen (han får åka i baksätet numera) och han drog iväg i hundra km/timmen, stormskällandes. Efter 25-30 m vände han och kom tillbaka, sedan cirklade han runt bilen, fortfarande i 100 km/tim och stormskällande, och väntade på att de andra skulle släppas ut.

Det mest lockande var ju att bara öppna luckan bak och låta dom slänga sig ut, och sen bara blunda och hålla för öronen, men förnuftet tog överhanden.  

Med min strängaste röst fick jag Ibsen att sätta sig ner och vara tyst, och sedan öppnade jag luckan bak… och lilla Jippie gick i taket så det bara visslade om det. Han skällde och kastade sig mot grindarna och var fullkomligt galen. Salza var helt tyst, men stod förväntansfull bredvid honom och väntade på att jag skulle släppa ut dom.

Det är lite synd om Salza i de där lägena för hon sätter sig ner och hon är tyst… men hon får ändå vänta tills de andra lugnat ner sig… och det kan dröja. Men just den här gången släppte jag ut Salza och lät Jippie stanna kvar bakom grindarna. Med möda fick jag Ibsen att sätta sig igen, han drog förstås igång igen när Salza hoppade ut, och Salza satt vid sidan av honom… och så väntade vi, och väntade, och väntade, och väntade….

Och så småningom, efter några timmar… nej, jag bara skojar… så tystnade Jippie och började tydligen reflektera över vad som egentligen hände.  

Han tystnade och såg lite frågande ut… och vi väntade, och väntade, och väntade, och väntade…. och så satte han sig ner på sin lilla rumpa. Och jag sträckte fram handen för att öppna grinden…. och då gick han igång igen.

Ja… det där upprepades ett antal gånger, och både jag och ”gamlingarna” började misströsta om att vi skulle få nån promenad den dagen. Till slut tog faktiskt mitt tålamod slut, jag orkade inte vänta ut honom, jag var tvungen att visa lilla Jippie att han skulle sitta neroch vara tyst, även när grinden öppnades. Han är duktig med det där i vanliga fall, men just den här dagen var som sagt han och Ibsen totalt galna….  

Till slut var i alla fall alla hundarna ute ur bilen, och då utbröt nästa vansinne… Ibsen och Jippe for runt som galna getter. In och ut i riset och det höga gräset, Ibsen före och Jippie efter i full fart. Och nedrans så Jippie springer när han jagar Ibsen… jag förstår inte hur den där lilla kroppen orkar… men han tycker tydligen att det är så roligt så det kvittar tydligen att han blir trött.

Eller… blir trött… han blir inte trött. Jag måste gå in och avbryta för jag är rädd att han förtar sig, för ger sig, det gör han inte självmant. Och när jag då sätter stopp för det där rusande, då tar han till alla medel för att få fart på Ibsen igen, men Ibsen lyder då när jag säger Stopp och belägg och drar ner på tempot lite.  

Vi gick i alla fall en promenad i skogskanten och Jippie for som ett torrt skinn ut och in i det höga gräset vid sidan av stigen. Han älskar att rusa runt i full fart i gräset nu när det är så högt så han försvinner i det.

Efter en stund närmade vi oss vattnet, och Salza och Ibsen drog iväg i förväg för att svalka sig och ta ett litet bad. Jippie och jag kom lite efter, och när Jippie såg de andra där ute i vattnet så satte han högsta fart och slängde sig nerför strandkanten ner i vattnet….. där han inte bottnade.  

De andra två kunde stå på botten, men Jippie bottnade inte… men han visade att han kan simma i alla fall. Han plaskade lite, men simmade gjorde han.   

När dom svalkat av sig så fortsatte vi vår promenad, och nu borde Jippie vara trött och hålla lite mer lagom tempo… trodde enfaldiga jag… men det var full fart genom skogen igen.

Tanken med utflykten var faktiskt att jag, förutom rastning, skulle kunna träna lite med hundarna också, inte minst med Jippie. Och nu när vi kom tillbaka till bilen så tänkte jag lite deppigt att "nu är han för trött för att göra nåt”, men oj vad jag bedrog mig. Jag testade lite uppletande, och det var inga som helst problem… skutt, skutt ut i det höga gräset, och så leta och leta tills han hittade föremålet, och då kom han till mig med det i munnen.

Flera gånger gav han sig ut och letade och fann föremålet, och sen tränade vi lite sitt vid sidan och lite läggande…. och inte sjuttan verkade han trött inte.

Fast jag förstod ju att han skulle sova gott när vi kom hem igen…. och det gjorde han, han var nästan lika utsliten som jag var.  

Men jag förstår ju att såna där turer kan han inte få för ofta, även om viljan finns så är det i häftigaste laget för honom än så länge. Men han och Ibsen tillsammans, de är verkligen som en krutdurk, färdig att explodera, när som helst.  

Och Jippie kommer att bli norra Sveriges mest muskulösa och konditionsstarka springer om han får fortsätta på det här viset.  

Men när bara Salza och Jippie och jag går ut, då är det inte alls samma flängande. Då nosar dom mycket mer på olika spännande saker efter vägen, och även om Jippie då och då anfaller Salza och försöker få fart på henne så sker allt i hennes takt i alla fall. Blir han för jäklig med henne, då stannar hon bara och rör sig inte ur fläcken, så då får han ge sig till slut och skutta iväg på egen hand.

Och Jippie har lärt sig av Salza att stenar, dom är lönsamma dom. Så fort han ser en ”stor” sten i skogen nu så hoppar/kravlar han upp på den och väntar på att få en godis. Till och med dom stenar som Salza bara trippar förbi tar han sig upp på, och så står han där och väntar på sin godis.

Men han har också lärt sig att efter kvällsmaten, då ska vi sova. Han sitter snällt och väntar medan jag gör i ordning maten, sedan slukar han den i ett nafs, sedan går han ut och kissar, och därefter går han självmant raka vägen in till sin bädd och lägger sig.  

Och trots att jag springer lite fram och tillbaka och plockar ihop hans leksaker och gör mig i ordning för natten så ligger han lugnt där och tittar på vad jag gör… och när jag går och lägger mig så somnar han.

På morgonen är det Salza som väcker oss. När hon hör att husse o Ibsen är uppe, då väcker hon mig… och naturligtvis även Jippie. Då är det dags för morgonkissandet, men är det tidigt på morgonen (här i huset är det inte ovanligt att klockan bara är 5 vid det tillfället) så går jag och lägger mig en stund igen, och Jippie kommer då tassande och somnar snällt om, han också. Nästa gång vi vaknar är det återigen Salza som väcker oss, men då är det oftast dags att gå upp.

Ja, han är verkligen en behändig hund, den lille Jippie, men han är verkligen ingen mes. Han har ett jäkla humör, och även om han i vissa lägen är en liten fegis så finns det lägen där man ser att han verkligen inte tänker backa. Det ska bli väldigt spännande att se hur han utvecklas, och vad det blir av honom när han blir ”färdig”. Ibland tror jag ju att jag ”vet” hur han kommer att utvecklas, men sånt kan man ju faktiskt aldrig veta med en valp som är knappt 4 månader gammal. Det är så mycket som påverkar utvecklingen så det blir än så länge bara gissningar.

Näe, nu ska jag också sova… Jippie sover i sin bädd och Salza ligger utsträckt och sover i min säng, det är nog dags för mig att göra Salza sällskap tror jag.