Jippie har varit här hos oss i 4 veckor nu, och vi börjar lära känna varandra ordentligt. Han rider fortfarande lite på det faktum att han är så liten och söt, men vi får oftare och oftare ta tag i unge herrn och tala om för honom att man kan faktiskt inte uppföra sig hur som helst bara för att man är en liten sötnos...    men han försöker oftast bara skaka av sig sånt "obehag"..... och det tyder ju på att han känner sig trygg och hemma här i huset nu. 

Och oftare och oftare så kan jag nu se i hans ögon hur han pratar med mig... inte i så hög grad som Salza förstås, hon har alltid något att säga när hon tittar på mig, men oftare och oftare har han nåt att säga mig, det lilla pyret. En början så god som någon... 

Och han är så himla behändig... ni minns väl det uttrycket? Det där akuta kissbehovet finns ju inte.. han håller sig längre och längre, och nu gör han precis som Salza... när man öppnar dörren ut och säger att han ska gå ut och kissa... då tassar han ut och sätter sig och gör en liten pöl... men är han inte kissnödig så sätter han sig på sin lilla rumpa innanför dörren och säger med sina spanielögon: "nej matte, jag är inte kissnödig ännu!" Han har ett mycket talande kroppsspråk i det läget... 

Och när vi är ute i skogen är han duktig på att hålla kontakt med mig trots de andra hundarna. Han springer helst efter Ibsen, inget smart val kan man tycka med tanke på Ibsens långa ben, men så är det i alla fall. Men han kommer med jämna mellanrum tillbaka till mig, och är de andra lite långt borta ifrån mig, då håller sig Jippie där jag är. 

Och vilken skillnad det är på hans förmåga att ta sig fram i skogen, bara på den senaste veckan.  Nu flyger han fram över nerfallna träd, och klarar de flesta fallgropar utan att göra kullerbyttor, nu är det nästan så där attjag får försöka att lägga lite band på hans springande ibland. 

Och när vi möter folk eller hundar eller cyklister eller nåt annat på gångvägarna här, då sitter han hos mig, tillsammans med de andra två, och får en liten godis. Har du honom lös??? frågade en granne förvånat för ett tag sedan. Det är klart jag har honom lös, sa jag... hur ska han annars lära sig att uppföra sig bland folk och fä utan koppel?

Han är ju fortfarande så pass ung/liten att han inte vågar hur mycket som helst på egen hand så det gäller att passa på innan den perioden är över.  Och han är förstås kanonduktig...   

I skogen har han redan lärt sig att stora stenar, dom ska man ta sig upp på, då får man en godis. Det är ju Salzas paradgren det... ett effektivt sätt att tigga godis, och Jippie har snabbt tagit efter. 

Fast han får kämpa väldigt mycket mer än vad Salza får    

Han glömmer tydligen aldrig en lerpöl när han väl hittat den, jag får ta till alla tricks jag kan för att få honom att avstå från att klafsa omkring i leran när vi passerar ett ställe där han gärna tar ett par raider i lerdiket. Mitt på dagen i strålande solsken gör det väl inte så mycket, men är det blåsigt och kallt och grått, då vill jag inte att han blöter ner sig.

Då är det frestande att ta fram kopplet, men det vore ju att odugligförklara mig själv så det gör jag inte. Klarar jag inte en sån sak nu när han är 12 v så lär jag få stora problem när han blir större och ser sånt som verkar mer lockande än matte.  

Han har tyvärr en väldigt aktiv period på kvällen, och i det här huset är det inte populärt. Fast jag vet ju inte riktigt hur man får en 12-veckors valp att inse det, har man spring i benen så har man. 

Jag har försökt trötta ut honom med lite klickerträning, men det tar liksom inte bort springet i benen, så det är ju tur att det är "rätt" årstid nu då så att vi kan dra iväg ut i omgivningarna en stund så att resten av huset får vara ifred.  

Klickerträningen har i alla fall gjort att han har lärt sig att "hälsa vacker tass" idag, fast han är vänsterhänt, men det spelar ju ingen roll. 

Och han lägger sig blixtsnabbt ner när vi tränar på ligg, precis som Salza... pang i golvet. Fast där tar vi det lite sakta, inget kommando eller nåt, bara hjälp med handen och sedan godis. 

Men han är inte dum den där lille krabaten. han har helt klart för sig var godishanden och klickerhanden är och kan ibland bli lite för fixerad vid just det, men jisses.... är man lättlärd så är man. Jag "gömmer" ju oftast handen med godis och klicker, men herregud... gömställena är ju begränsade, handen sitter ju fast i armen, som sitter fast i axeln....o.s.v.    

Och han är helt på det klara med att det finns godis i min vänstra ficka. Vilket innebär att jag borde komma ihåg att lägga godis i både vänster och höger ficka, och variera mig när jag ger honom belöningar.... men det glömmer jag alltid. När jag ropar på honom när vi är ute, då kommer han i full galopp, sätter sig och stirrar stint på min vänstra ficka när han väl är framme. Där har vi lite att jobba med...    

Men nu sover alla andra i det här huset så det är väl sovdags för mig också kanske. Jippie är ju så himla duktig och sover hela natten, det är Salza som väcker mig på morgonen och då tar jag ut Jippie så att han får kissa, sedan somnar vi om en stund igen... kanonbra tycker jag. Fast det tycker ju förstås inte resten av huset som är kvällströtta istället....