Nej då, jag klagar inte, men det kom lite plötsligt kan man väl säga.  Solen gassar från en klarblå himmel och det är VARMT till och med i skuggan. 

Men jag och doggsen drog iväg för att träna lite, och som avslutning skulle dom få bada. Tränignen stod Salza för, vi körde lite rallylydnad i värmen. Och varmt var det.... Salza jobbar ju trots värmen, men jag kan se skillnad på henne nu och för några år sedan då vi tävlade som mest lydnad. Då var hon i topptrim när det gällde kondis och att tåla väme, idag gick hon på ren vilja. Men hon gick, och det är ju huvudsaken.    

Ibsen fick vänta i bilen ( i skuggan) medan vi tränade och till sällskap hade han en hysteriskt protesterande Jippie.... jisses vilka röstresurser den killen har.    Alla tre hundarna fick vara ute en stund innan vi började träna, så dom hade gjort av med en hel del spring i benen.

Jippie slängde sig till exempel snabbt upp på A-hindret när vi passerade agilityplanen. Hade inte jag ingripit hade han säkert rusat över hela hindret och i värsta fall ramlat av högst där uppe.

Man kan ju tycka att det sedan skulle vara skönt att få vila i den svala bilen.... haha... sa Jippie om den förhoppningen.   

Men när vi tränat en stund var vi tvungna att ta en paus i skuggan och då fick vilda Jippie komma ut igen. Och tänk vilken lycka... han fann en snöhög som ännu inte smält bort.

Sen skulle Salza göra ett avslutande varv på vår lilla rallybana, och jag lät Jippie vara med. Han sprang kors o tvärs runt våra ben, men vi struntade i honom så gott det gick och körde vårt eget race.

Och i den här banan fanns ett hopphinder...  inte högt, bara 40cm, men ändock ett hinder... och när Salza seglade över där så hörde jag en duns, trodde att hon för ovanlighetens skull slagit i, men brydde mig inte utan fortsatte. 

Lite senare när vi plockat bort och kom till klubbstugan för att ställa undan grejorna så berättade de som sett oss vad som hade hänt vid hindret.

Lilla Jippie var oss i hälarna, och när Salza satsade för att hoppa över hindret, då satsade Jippie också. Han tog sats, gjorde ett hopp och blev hängande på magen över hindret. Efter diverse sprattlande och sparkande så kom han över och fortsatte i full fart till oss som hunnit en bit bort.... 

"Han gjorde ett så fint avhopp", sa en av killarna, men han fastnade på hindret ändå....  lilla Jipppie ger sig tydligen inte i första taget, inte ens om det gör lite ont.    

När vi hämtat oss lite efter träningen så åkte vi och badade.. i alla fall så badade hundarna. 

Jag har inte så många kort på det, det krävs fullt fokus enbart på att hålla reda på Jippie vid vattnet. Idag gjorde han om samma vurpa som häromdagen... full fart ut i vattnet, denna gången efter en pinne som jag slängde åt Salza.... och full fart ut i vattnet resulterar ofrånkomligt i en vurpa som nästan dränker småpluttar som Jippie.

Han har blivit nermejad av Ibsen otaliga gånger när Ibsen rusat runt på stranden, uppstressad till tusen, men Jippie ruskar på sig lite, sätter sig på sin lilla rumpa och ser sig lite omtumlat omkring och skuttar sedan glatt vidare.    

Nu sover alla hundarna i alla fall, och min gissning är väl att Jippie sover tyngst av dom... kanske.