I går var det gassande varmt ute och strålande solsken, och vi tog en liten tur till närmsta skogsdunge här i området. Det är en "välanvänd" skogsdunge med grillplatser för dagisbarnen och kojor och byggnationer av allehanda slag så jag har aldrig någon känsla av att våra lydiga hundar stör viltet nåt speciellt, även om hundarna går lösa. 

För vilt kan det finnas där, men kan se rådjuren på håll ibland när de försvinner över åkrarna in i den där dungen. Men igår var det mitt på dagen i strålande solsken, och då brukar rådjuren dra sig in i svalare och mer avlägsen skog. 

Skogsdungen är inte så stor, och på ena sidan går den asfalterade, livligt använda, gångvägen till områdets lilla centrum. På andra sidan går det ett promeandstråk runt en liten sjö. 

Vi kom i alla fall tassande i sakta mak där igår.... och plötsligt ser jag Salza stelna till. Har man tre hundar lösa så får man inte direkt gå och drömma, då måste man vara lite på alerten och ligga lite i framkant när det gäller vad som ska ske härnäst. 

Och i samma sekund som jag ser Salza stelna till, så ser jag också rådjuret... 15 m framför Salza står det alldeles stilla, och tittar med sina stora ögon på oss. 

Jag förstod ju att det bara var fråga om nån sekund innan rådjuret skulle försvinna i rasande fart så jag hojtar till...  NEJ, Salza, STANNA!! 

Och i och med att jag hojtar så drar rådjuret iväg, men Salza står kvar. Hon står redo och ser ut att vara på väg att dra efter, men hon står där hon står. Och efter ett par försök så får jag henne att komma in till min sida.... puuuhhh!    Men hon har hela tiden hela sin uppmärksamhet riktad åt det håll rådjuret försvann....   

Och rådjuret drog rakt mot den där asfalterade gångvägen där man kan tänka sig att det rörde sig en massa folk en fredag eftermiddag. Den låg bara 50 m bort, och tänk vilken katastrof det skulle blivit om folk sett ett rådjur komma rusande över vägen, jagad av en flåsande springerspaniel och en ännu mer flåsande stor svart farlig hund (för ni vet väl att alla stora svarta hundar är farliga? ) dvs Ibsen. Jisses... då hade vi fått flytta från området.

Fast det spelar ju ingen roll om nån ser dom eller inte, jag vill aldrig se dom jaga nåt vilt ute i markerna.  Fast OK då... sorkar och möss må vara tillåtet, och en och annan ekorre som försvinner uppför trädstammarna, men där går gränsen.    

Det är inte första gången jag fått stopp på hundarna när vi stött upp rådjur i skogen, och jag är såååå himla tacksam för den lydnaden.    I och med att jag vet att jag har den kontrollen över hundarna så kan dom ju också få lite frihet och slippa kopplen ibland, även i skogen, 

Ibsen har egentligen noll viltintresse, men springer Salza, så springer han. Så det är alltid Salza jag får hålla tummen i ögat på ute i skogen, för där finns det ett stort viltintresse. 

Och så småningom får jag väl skaffa mig ett rejält split-seende, för Jippie lär väl också ha ett sort viltintresse. Det vet vi ju inte så mycket om ännu, men troligtvis är det så och då blir det två kvicksilver att hålla koll på när vi är ute. Hoppas att jag förmår att ge även honom en sån lydnad som Salza har, då blir det ju inga problem sen heller.   

Idag lyser solen med sin frånvaro, i alla fall än så länge. Jag ska fixa lite nyttigheter här hemma, och sen kanske jag tar bilen och åker nånstans med doggsen när det blir dags för promenaden. När Jippie är med så gäller det att hitta ställen där de vuxna hundarna kan få sin motion och sitt aktivitetsbehov tillfredsställt utan att lilla Jippie behöver gå alltför mycket. 

Hoppas ni har en härlig pingsthelg framför er!!