Det kan det väl kallas när jag först kastar en snörboll så långt jag kan så att Ibsen ska få springa och leta reda på den i buskagen. Precis när jag slängt iväg den bollen så slänger jag en annan boll åt Salza, åt andra hållet, annars tar Ibsen den också. Och det är brådis att få iväg bollen, annars kommer han med sina långa ben och mejar ner Salza om hon inte hinner först med att hitta sin boll.  

Och dom hittar sina bollar snabbt, och kommer i full galopp tillbaka till mig så att jag ska kasta iväg bollarna igen... men....  under de sekunder det tar för dom att hitta bollarna och komma tillbaka med dom till mig så har jag kastat/rullat iväg en boll åt Jippie också. En tennisboll utan snöre, och bara några meter bort... och han rusar efter den, tar den i munnen och kommer tillbaka till mig med den, och där får han en godis som belöning.   

Och det fantastiska är att detta gör lilla Jipppie trots att de stora hundarna då är tillbaka hos oss och springer kors och tvärs med sina bollar i munnen, Ibsen dessutom ofta skällande, i ivrig väntan på att jag ska kasta iväg bollarna igen. Snacka om störning.... 

Men det är så det får bli... Jippie kommer att få lära sig det han ska kunna med de störningar som de övriga hundarna och deras aktiviteter innebär, och det kan jag inte se något som helst negativt med. Han är ju van att dom finns runt omkring honom här hemma, då bör det ju vara självklart att dom finns runt omkring honom när vi gör andra saker på andra platser också. 

De där problemen med att hundar är störda av andra hundar som finns i närheten har jag aldrig haft med mina hundar. Det kan ju bero på att dom är vana vid att det ska vara så...  

Eventuellt kan det bli ett "problem" om jag inte ser till att göra saker och ting utan de andra hundarna också... då kan det ju bli så att de måste finnas där för att det ska funka, och så vill jag ju inte ha det.  Men än så länge är det inget jag behöver tänka på...  det blir en senare fråga det. 

Men jag är så himla glad för att han kommer med sina saker till mig... inte alltid, men 95 gånger av 100 och det är ju kanonbra. Och när han vill ha en lekkompis och leka med en leksak, eller ha dragkamp med något, då kommer han till mig med grejen, och det tycker jag är superduperpositivt.   

Jag har ju på ett vis lite tur där, att ingen av de andra hundarna vill leka med honom och leksakerna... då är jag enda alternativet och det tackar jag ju för.   

Vi var i skogen idag  och överraskades av ett störtregn när vi hade en bra bit tillbaka till bilen. Nedrans så blöta vi blev... och nedrans så lilla Jippie frös när vi kom hem. Ute i regnet brydde han sig inte, skuttade glatt omkring precis som vanligt, men när vi kom hem var han en ynklig liten bebis som fick torkas och viras in en filt för att bli varm igen.   

Jag har ju skrivit tidigare om hur lätt han påverkas av de andra hundarnas sinnessstämning och det syns i olika situationer varje dag, och det är inte på något vis positivt men tyvärr svårt att undvika. 

När det är mat på gång så är ju förväntningarna på topp förstås. Salza är ju altid superhungrig, menhon sitter tyst och stilla och väntar på att hon ska få sin skål, menhela hon andas ju förväntan förstås. 

Ibsen han låter förstås, det gör han alltid när han har förväntan på något, och han har svårt att vara stilla, trampar runt, runt, runt om man inte säger till honom på skarpen att sitta stilla. 

Och när Ibsen stressar och trampar runt, då stressar också Jippie upp sig... och springer runt, runt.  Då säger jag Jippies namn, och när vi får ögonkontakt så höjer jag handen mot honom och säger "sitt och vänta " och den lille plutten sätter sig ner och sitter lugnt och stilla trots Ibsens stressande alldeles intill.   

Hoppas det håller i sig för det finns väl få saker som så lätt påverkar andra hundar som upphetsning och stress. 

Nu är det i alla fall kvällen igen, och eftersom vi tyvärr startade dagen kl 5 så är det väl dags att sova kanske. Hockey på TV så där finns inget att hämta idag... lika bra att sova så stör vi ju ingen den stunden i alla fall.