Jag har lagt band på mig länge nu, men nu är det ju verkligen hög tid för ett skryt-pass. Och den här gången är det inte underverket Salza som är huvudperson, även om hon också har skött sig kanonfint de senaste vekcorna, utan det gäller förstås den lilla stjärngossen Jippie.    

Enkelt uttryckt så kan man säga att han är en myckt behändig hund. Behändig är ett bra ord tycker jag, och det beskriver honom bra. Det är ett gammalmodigt ord som jag förälskat mig i...  för er som inte är så bekant med detta gammelmodiga ord så är "lätthanterlig, hanterlig, smidig, sinnrik, kvick, vig, flink, näpen, nätt"  några synonymer.

Och det är han... lätthanterlig, näpen, kvick... och en massa annat också förstås.   Han är oerhört lättlärd, och det utnyttjar jag förstås. Han har nog kanske ganska så höga krav på sig redan nu, det blir ju gärna så när man är duktig    , men han lever lätt upp till dom.

Ett exempel....

Husse ger alla hundarna en slurk filmjölk när han tittat färdigt på TV på kvällarna. Då ska hundarna sitta/ligga i vardagsrummet, vid dörröppningen ut till köket, medan husse gör i ordning skålarna med fil i köket. 

Salza är ju en stjärna på det där... hon flyttar sig aldrig. Inte ens när husse varit så taskig att han sagt till henne att ligga o vänta nånstans där hon inte ser ut i köket. Hon ligger snällt där i alla fall. Ibsen är lätt i rumpan och har svårt för att vara stilla, och lille jIppie... han förvånar verkligen. 

Han sitter snällt vid dörröppningen och väntar tills skålarna sätts ner på golvet. I går var husse extra tankspridd för han sa sa till Salza att lägga sig o vänta där hon inte kunde se vad han gjorde, och så sa han sedan till Jippie att vänta på samma ställe. Ibsen är ju som sagt lätt i rumpan så han tassade direkt fram till dörröppningen och satte sig.

Lilla Jippie satt kvar hos Salza några sekunder, sedan tassade han ivrigt fram till dörröppningen, tog klivet över tröskeln och husse vänder sig om, tittar på Jippie och pekar ut mot vardagsrummet. Jippie vänder direkt, tassar över tröskeln och sätter sig på sin lilla rumpa bredvid den store Ibsen, och sitter där tills det är serverat.   

Det är så jäkla bra gjort så det är nästan inte sant. Och det är minsann ingen tryckt hund som med svansen mellan benen tassar iväg, nej då... svansen viftar förväntansfullt och han tycker uppenbarligen att det är helt naturligt att han ska sitta där och vänta på sin tur. 

Salzas prestation ska vi ju egentligen inte ens tala om. Den stackarn är ju konstant vrålhungrig och hon börjar vänta på sin filmjälk redan vid 8-tiden på kvällen... men hon ligger stadigt och väntar. Men hennes stadga har jag ju skrutit med många gånger förr...   

På morgonen när husse går ut med de stora hundarna, då sitter Jippie hos mig en bit in i hallen och tittar på. Han vill sååååå gärna följa med, men han sitter där vid mina fötter, och inte ens när husse tar fram de roliga kopplen (roliga att dra i tycker Jippie) så tassar han dit. När husse öppnar dörren, då kommer det ett litet gnäll från Jippie, men han sitter stilla..... och när dörren sedan stängs så tittar han på mig och då går vi in i sovrummet och tar ett par små godisar från godisskålen som står där.  

Tänk er...  han är bara 11 veckor gammal, det där lilla knytet, och han fixar att sitta där utan att springa iväg trots att han känner och ser och hör upphetsningen hos de två hundarna som ska få gå ut. Jag är så jäkla imponerad av det där...   

Det märks ju annars väldigt tydligt hur han påverkas av de andra hundarnas upphetsning i olika situationer. Salza blir ju upphetsad på ett sansat sätt, hon gnäller aldrig eller låter på något annat sätt när hon blir ivrig och fylls av förväntan på något kul. Ibsen däremot, han är en mycket ljudlig hund. Så fort han blir det minsta upphetsad, och det blir han lätt, så låter det om honom och han kan inte vara stilla. 

Det där vill jag ju förstås inte att Jippie ska ta efter, så jag försöker väl mota Olle i grind där, så att säga. Och Jippie har, tack och lov, en tydlig avstängningsknapp. Jag håller ju på att lära mig hitta den i en massa olika lägen nu då, och hittills har det funkat bra. 

På Salza har det ju alltid varit "lägg dig och vänta" när hon ska lägga sig och koppla av. Då har hennes avstängningsknapp trätt i funktion och hon har stängt av och lagt sig till ro. Hos Jippie så tror jag att det är "lägg dig och vila" i såna där lägen då jag vet att han är trött, men ändå inte av egen kraft kan komma till ro. Man kan ju inte begära att en livlig pytte-valp som är mitt uppe i en lek av något slag ska kunna stänga av, så som en vuxen hund ska kunna. Men i andra, mer aktiva lägen där jag vill lugna ner honom, säger jag "sätt dig här och vänta" och då sätter han sig vid mina fötter och sitter stilla  där. 

Och han är som sagt bara 11 veckor gammal.... jag försöker påminna mig själv om det varje dag så att han verkligen ska få vara den vilda valp han är också. Risken finns ju annars att det blir en negativ verkan i och med att han är så himla lättlärd och lättförd....  jag vill ju ha det där vilda, ohämmad kvar även när han blir äldre. 

Men han är en temperamentsfull liten herrre, den där Jippie också. Han har ett jäkla humör, vi har sett det i ett par situationer där han antingen gjort sig illa eller varit väldigt trött. Och det är bara bra det... att han har humör alltså... det kan man ha stor nytta av när det gäller att få honom att tagga till sig lite. För såna situationer kommer det förstås framöver... situationer när han behöver lite jäklar anamma...  så det är ju skönt att veta att det finns där. 

Ja, det var dagens skryt-inlägg det... det är bara att buga djupt och tacka uppfödare Kvistagrans-Kerstin som återigen har gett mig en hund som verkar vara en fullträff på alla möjliga sätt och vis.   

Det är nog som maken sa för några dagar sedan... "ja, med den där hunden kan du inte skylla på nåt annat än dig själv om det inte blir bra"...