Ja… anledningen till att jag för mååååånga år sedan hamnade på den lokala brukshundklubben och sedan har hängt kvar där. Tja… det har vid något tillfälle varit något enda års uppehåll, men det hade sina praktiska förklaringar… som jag inte ska gå in på här. Och jag har i och för sig bytt klubb också, men det beror på att det är lite opraktiskt att åka 70 mil varje gång man vill åka till klubben…  

Men idag har jag varit till en av distriktets brukshundklubbar för att få min utbildning som rallylydnadsskrivare i samband med en rallylydnadstävling som gick av stapeln där. Och plötsligt påmindes jag om en del av det som var en bidragande orsak till att jag fastnade i hunderiet.   

Mycket folk, full rulle redan på morgonen, glada människor som babblade hej vilt med alla och envar. Hela klubbstugan full med folk och hundar, och ett fint fungerande kök med glada, positiva människor.

Lunch serverades till alla som ville ha, och allting var smakligt utan att det på något vis var några märkvärdigheter.

Inga sura miner och inget gnäll så långt jag kunde höra, trots att dagen blev lång och många fick vänta i flera timmar innan det var dags för deras insats.

Nåja…. jag var en av de få som smet i väg innan tävlingen var klar, jag åkte när jag gjort det som krävdes för min utbildning, men stämningen var fortfarande hög när jag åkte, trots att det var nån timma kvar innan alla gjort sitt.

Idag har ju de flesta klubbar svårt att få återväxt i klubben. Svårt att få folk som är villiga att jobba en hel dag på ideell basis. Svårt att få nån som vill offra en hel lördag eller söndag för att laga mat och fixa fika åt folk som ska tävla med sin hund.

Svårt att få nån som står ute på planen i regn och rusk, eller snö och kyla, och gör det med ett leende trots att det inte ger nån inkomst. Ok då, domare har rätt till ett arvode, och inom rallyn har även skrivaren den rätten, men det är ju brukligt att man inte tar ut den ersättningen när man jobbar på den egna klubben.

Och vet ni att den där svårigheten att få folk att engagera sig, den tror jag delvis kan bero på att man kanske inte fått känna av den där stämningen och den där känslan som infann sig hos mig idag.

Idag är allting så himla effektivt när det är dags för tävling. Allt administrativt sköts via datorn, det går snabbt och lätt och man har rutinerade och drivna tävlingsledare och tävlingssekreterare, och resultaten är klara nästan minuten efter det att sista hunden gjort sista momentet. Sedan blir det en snabb prisutdelning, oftast efter varje klass, och alla åker hem till sitt.

Många klubbar bryr sig idag inte om att erbjuda de tävlande nåt annat än kaffe och smörgås att äta, lunchen är enbart till för funktionärer, det verkar nästan som att man vill att folk ska ge sig iväg därifrån så fort som möjligt.

När det är dags för den sista prisutdelningen, då håller köket på att plocka ihop och den som sparade fikat till efter tävlingen, kanske pga taskiga tävlingsnerver, den får vara utan nåt att äta.

Nej då, allting var inte bättre förr. Sekretariatsjobbet är ett jättelyft jämfört med hur det var förr, men man också har tappat den där stunden då alla satt och väntade på resultaten, fikade tillsammans och pratade och utbytte erfarenheter om allt och inget.

Man har också tappat bort den värdefulla biten att man, medan man väntar antingen på sin tur eller på prisutdelningen, kikar på de ekipage som bedöms på planen. Det är väl få saker man lär sig så mycket på som att titta på andra tävlingsekipage. Man lär sig enormt mycket på det, både sånt som är bra och sånt som man ska undvika att själv göra.

Visst kan jag förstå att det finns dom som har tider att passa, och dom som har bråttom av olika skäl, men är det verkligen så nödvändigt att alla vi andra alltid ska skynda oss så?

Anmäler man sig till en tävling några mil bort, då kanske man inte ska räkna med att man ska vara hemma igen till lunchen. Jag är alltid så förbryllad över att den som är utställningsintresserad kan sitta och vänta i timmar för att få visa upp sin hund i nån minut, medan vi brukshundklubbsmänniskor ska ha allting avklarat så fort det nånsin går så att vi kan ge oss iväg därifrån sedan. Vad är det för speciellt med oss som gör att vi alltid har så ont om tid?

Sen finns det ju en annan aspekt på det här också. Hur påverkar det våra hundar? Snabbt dit, vänta i bilen en liten stund, ut och kissa, en snabb uppvärmning, kanske en snabbkiss till, snabbt genomföra ett program, in i bilen igen… och så hemåt.

Jag tror kanske inte att det är det ultimata scenariot för så speciellt många hundar…   

Och i och med att jag skriver det så här så inser ni väl att jag inte innefattar brukstävlande ekipage i det här. Dom lägger ju verkligen en hel dag på sitt tävlande. Nej, det är vi lydnadsmänniskor som jag tycker ska skärpa oss i första hand… och så hoppas jag verkligen inte att rallylydnadsmänniskorna tar efter och blir likadana. Men risken för det är stor, det finns många lydnadsekipage bland dem som tävlar rally.  

Jaja…. inte lär nåt förändras bara för att jag tycker ditten eller datten, det är ju dom som planerar och lägger upp tidsschemat för tävlingen som avgör hur det blir. Och vill dom bli av med de tävlande så fort som möjligt så har många klubbar hittat det ultimata sättet tror jag. Fast idag var det inte så, och jag tror att många med mig tyckte att det var en mycket trevlig dag…. oavsett hur det gick för dom på tävlingen.