Jag är medlem i ett antal grupper på bl.a FB och det är jag mest bara för att det är intressant att ta del av andras åsikter och synpunkter på våra gemensamma intressen. Och till allra största delen är det förstås hundrelaterade grupper där det gemensamma intresset är hundar och hundträning av olika slag.

Och det är intressant att läsa om hur andra tränar och hur andra tänker runt det här med träning. Men ibland är det också lite skrämmande…. och det är när man träffar på det som jag kallar en ”glad entusiast” .

En ”glad entusiast” är den som glatt, och oftast utan eftertanke, slänger sig in i diverse aktiviteter för att sedan så småningom hejda sig och slänga ut en fråga som vederbörande borde ställt sig innan alltihop tog sin början.

Det är skönt att såna människor finns, det vore himla tråkigt om alla var såna kontrollfreaks som jag är, men jisses… tänk så annorlunda det skulle bli för dem, om de tänkte till lite innan de sätter igång och bara gör.   

Men vi är alla olika och det är ju tur det….  

En annan sak som jag funderar över är alla filmer som läggs ut lite överallt. Det är där rubriken till dagens inlägg kommer in… till vems nytta?   

Och nu menar jag inte de filmer som läggs ut i syfte att visa upp och informera…. t.ex hur ett moment ska utföras, eller hur föraren ska agera i ett visst moment. Instruktiva filmer som fyller ett syfte….

Nej jag tänker på alla de filmer där man ser en liten snutt av ett träningspass, utan text eller tal som förklarar vad som sker. Vem har nytta av den filmen? Ingen alls… 

Men som sagt.. det behöver inte vara nytta med allting, man gör det väl för att det är kul att visa upp sin duktiga hund antar jag. Eller… för att visa upp hur duktig man själv är kanske. Det är ju förstås alltid trevligt med beundran….   

Och när jag skriver det här så slås jag av tanken på alla de hundägare som är tvärtom. Som våndas så fort de ska visa upp vad deras hund kan, de med taskiga tävlingsnerver.

De som alltid absolut vägrar att bli filmade när de tränar, och de som mår dåligt flera dagar innan en tävling... tänk om det där behovet av att visa upp sig kunde vara lite mer jämnt fördelat bland oss människor. I alla fall i såna här sammanhang…   

Som ni väl vet vid det här laget så har jag inga som helst problem att visa upp min egna duktiga hund.    Fast jag håller mig till att visa upp enbart hunden för det mesta, själv avstår jag gärna från att vara med på både filmer och bilder.

Men personligen tycker jag det är roligare att visa upp sånt som inte är förknippat med rena lydnadsmoment, t.ex filmen där Salza hämtar saker som hon lärt sig namnet på. Eller filmer där hon letar föremål eller liknande…. eller en bra helt vanlig vardagslydnad…. men smaken är ju förstås olika.

Jag hade en kursavslutning en gång…. vi körde en liten rallybana med deltagarna och jag hade som vanligt Salza med mig. Hon brukar alltid vara med, bra att ha en hund att visa med om det skulle behövas, men den här gången behövdes inte hennes hjälp så jag la henne vid sidan av planen där vi höll på, och så sa jag åt henne att stanna där.

Sen glömde jag bort henne…. ni som provat på rally vet hur förbryllande och virrigt det är första gången, så jag hade fullt upp med att förklara skyltar och lotsa deltagarna runt den lilla banan. Salza hade jag som sagt helt glömt bort…. 

När vi var klara och hade avslutat det hela, så kom jag ihåg henne och slängde ett öga åt det håll där jag lagt henne, och där låg hon lugnt och stilla fortfarande.  

Jag gick dit och löste upp henne från kommandot och hon skuttade glatt upp… inget konstigt alls för varken henne eller mig. Men kursdeltagarna kom rusande fram och började babbla om hur duktig hund jag hade och att dom inte trodde sina ögon när hon låg, utan koppel, på sin plats hela tiden utan att flytta på sig eller beklaga sig på något vis.  

Och sånt skryter jag gärna med… eller visar upp för andra, fast just den här gången var det ju inte medvetet direkt.  

Men att gå fin linförighet, eller lägga sig snabbt eller nåt annat grundläggande lydnadsmoment, det kan varenda hund lära sig ganska så enkelt. Att däremot, lugn och avkopplad, stanna på sin plats (utan att vara kopplad alltså) medan matte jobbar med andra hundar och andra hundar skuttar runt och har kul alldeles intill, det klarar minsann inte alla hundar.

Fast det är klart att dom skulle kunna göra det, med träning. Men hur många lär in sånt? Min tro är att Salza har roligare där hon ligger och ändå är med, utan att delta, än vad hon har om hon sitter i bilen som står på en parkeringsplats en bit bort.

Men hur vanligt är det inte att den hund som inte tränas får sitta i bilen? Istället för att hunden får vara med och att man lär den att ”nej, det är inte din tur nu, du får vänta här” och den lär sig att koppla av även med andra hundar skuttandes runt omkring.

”Äh, han/hon stressar upp sig om hon får sitta vid sidan om och titta på”… hur ofta har man inte hört det då? Klart att hunden gör det om den inte är van vid det, och om den inte lärt sig att vänta på sin tur.

Men det kan också hänga ihop med vilken typ av hund man har. Vilken ras alltså…. en spaniel, och även en retriever, ska kunna vara passiv och tyst och lugnt gå och vänta på sin tur medan andra hundar jagar och fåglar skjuts och apporteras. Dessutom krävs en riktigt rejäl stadga i dessa situationer också. Det kan ta timmar innan den egna hunden ska jobba…. men en hund som är orolig och inte kan vara tyst i såna lägen diskvalificerar sig direkt.

På brukshundklubbar ser man oftast att hunden väntar i bilen och tas ut först när den ska börja jobba… eller några minuter innan. ”Den bara stressar upp sig och tröttar ut sig om den är med” är ett argument. Och det är klart att den gör det om den är van att det är dags att jobba så fort den kommer ut ur bilen. Då är förväntningar höga från början och sen går hunden på högvarv hela tiden…. och så är orken slut när det är dags.

Men även såna hundar går naturligtvis att lära att vänta och koppla av så att de sedan, när det är dags, har kraft och motivation att jobba. Det är mest vedertagen praxis det där… att alla hundar ska sitta i bilen medan en enda hund tränas.

Och sedan klagar samma människor på att deras hundar blir störda och tappar fokus när det rör sig andra hundar runt omkring när de är ute på tävling.

Jaja, må var och en bli salig på sin tro…..  

I alla fall så ska Kurt gå och titta på rottisvalpar nu. Det finns en uppfödare här i området som har tio stycken 5-veckors valpar… undrar o han kan gå därifrån utan att stoppa ner en av valparna i fickan?  

Ja det är väl så man kan översätta ordet smartphone, eller? Och min nya telefon är faktiskt smart… han (för det är konstigt nog en han  ) lärde sig t.ex blixtsnabbt vilka ord jag brukar använda när jag skriver in text, oavsett om det är i ett meddelande eller nånstans på nätet.   

Och han hade dessutom ett rejält ordförråd redan från början. Kanonenkelt att skriva in text eftersom han direkt föreslår rätt ord redan efter en eller två bokstäver. Och sedan kommer nästa ord, och nästa ord, och nästa ord utan att jag ens behöver skriva en enda bokstav…. så himla bra.  

Överhuvudtaget så är det imponerande med dagens teknik. Jag vet ju att det är logik som till 100% styr såna saker som mobiler och datorer, men ibland kan man nästan tro att såna prylar kan tänka och dra slutsatser. Fast slutsatser grundar sig väl på logik förstås…. jaja, i vilket fall så är det imponerande vad man idag kan göra med en mobiltelefon… fast telefon är väl det minsta dom är kanske….    

Min förra telefon var bara drygt 2 år gammal, men i den världen var den urgammal förstås. Men jag var lika impad av den när den var ny....  fast den här får nog duga till mig i mååånga år nu. Det finns fortfarande en massa fineser som jag inte ens hunnit kika på.... och som jag i ärlighetens namn kanske inte ens har användning för, men det är kul med teknik.