…. att det finns nåt ätbart att hitta långt där nere i snön??

Jag trodde inte det, och lät Salza röja runt där i den djupa snön… och titta vad hon fann….

Den där jäkla brödskivan (syns dåligt, men det är en stor brödskiva hon tuggar på)  fick jag henne inte att släppa, den tuggade hon i sig medan hon stod utom räckhåll uppe i snödrivan.   

Men hon kravlade sig över den jättehöga snövallen, pulsade några meter genom den djupa snön och började sedan gräva ner i snön på rätt ställe… snacka om att de har luktsinne de där små födgenierna.

Men den här släppte hon i alla fall… en ostbit.

Varför måste folk slänga ut sånt där i snön? Fåglarna kan inte gräva så om det är tänkt som mat åt dom så blir det helt fel…  

Annars hade vi en väldigt ensam promenad idag på morgonen, vilket jag gillar skarpt. Vi mötte inte, eller ens såg, en enda människa förrän vi kom till områdets lilla centrum och då hade vi gått nästan 4 km. Där fanns det några människor som skulle till affär och busshållplats, men sen när vi gick därifrån så var det lika öde igen. Och jag förstår att dom som absolut inte måste ut, stannar hemma en sån här dag.

Det var tungt att gå idag, oplogade gångvägar överallt. På en del ställen 2-3 dm snö att pulsa igenom, och på andra ställen kanske bara 1 dm…. men det var jobbigt i alla fall.  

Men nu kan jag med gott samvete gå en lite kortare runda på nästa promenad. Det är skönt att veta att doggsen fått springa och härja som dom vill under en hel lång promenad, dom hade minsann inga problem med snön inte.

Fast nu vill vi inte ha mer snö. Det må vara så att februari är en vintermånad, och det är väl helt OK, men det behöver ju inte vräka ner snö för det. Vi har haft vinter och snö så länge nu, så vi behöver definitivt ingen mer snö.   

…. att det finns helt främmande människor som orkar reta sig på vad jag skriver i min blogg?    

För ett antal år sedan skulle det verkligen peppat mig, men nu blir jag nog mest bara förvånad. Men jag blir ju inte alls förvånad över att det verkar vara den typen av människor som tydligen kan väldigt lite om hur hundar funkar som får såna där små utbrott över mina texter.   

Hunden är ett djur som reagerar och fungerar som ett djur, inte så som en människa gör. Hunden lever i nuet och mår allra bäst om den blir omhändertagen av en stark och trygg flockledare som tar ansvar för allt som händer i hundens tillvaro.

Så enkel är min filosofi om hundar, och som väl är så finns det mängder av hundägare som tänker och tycker likadant, likaväl som det finns mängder av hundägare som inte alls tycker så. Men må var och en bli salig på sin tro, bara deras hundar inte far illa på vägen så.   

Men mitt skryt om min perfekta hund, det slipper ni minsann inte. Och ni som följt min blogg vet ju att det är ständigt återkommande… och har så varit i snart 7 år nu.   

Men det är helt klart så att jag har en kanonbra hund, men det är ju inte min förtjänst. Jag kan bara buga och tacka uppfödaren som gjorde den kombinationen, och som lät mig köpa en av valparna.   Salza har allt det där som jag gillar hos en hund så för mig är hon verkligen den perfekta hunden.  

Nån annan kanske inte alls skulle tycka så, inte vet jag… men mig passar hon alldeles perfekt.

Vet ni att Salza fyller 7 år snart… helt otroligt. Fast hon har inte blivit gammal än som väl är, hon får fortfarande sina stollryck med jämna mellanrum och hon är piggelin som bara den.

Det märks i och för sig inte så mycket av det till vardags nu under vintern, vi går ju lite i ide under vintern här. Och det är ju bara skönt att hon kan koppla av och ta det lugnt när inget händer…. men när hon märker att nåt är på gång, då är det full fart direkt.  

Men ni kanske kommer ihåg att jag förr alltid utfärdade en spy-varning när jag tänkte skryta hämningslöst med min Salza? Jag har slutat med det (att utfärda varning alltså, inte att skryta   ) för jag tänkte att ni var vana nu… fast det finns tydligen dom som blir illamående ändå.

Här kommer i alla fall en liten film från Salzas första helg hos oss. Ni som varit med ett tag har nog sett det mesta redan, men i alla fall jag njuter när jag ser hennes framfart bland de stora hundarna redan första gången de träffas. Vi var ju på rottisläger i Dalarna den helgen och invigde den nya videokameran samtidigt…

Titta och njut……    fast det är lite sorgligt också... det är bara Salza som finns kvar av alla hundarna   

Den där inställningen att man inte får korrigera eller säga Nej till sin hund, den verkar breda ut sig i raketfart, och det är förstås inte alls bra.   

Läste ett blogginlägg idag som tog upp den frågan, och jag kan bara instämma i vad som skrivs där……. http://kennelblagul.blogspot.se/2013/02/hur-korrigerar-du.html 

Och lite senare läste jag Fredrik Steens blogg, och där finns också ett inlägg som berör det här. Alla som jobbar med hundar korrigerar på något vis. Och även om dom inte använder ordet Nej så visar dom i alla fall på något vis när hunden gör fel…. hoppas jag.

Gör man inte det, visar/talar om när hunden gör fel, då är man inte juste mot hunden. Hur ska en hund veta vad man vill om man inte förklarar det?   

Det står faktiskt en hel del bra i Fredrik Steens blogg, liksom i många andra bloggar förstås. Eller också är det kanske för att det han skriver stämmer så bra överens med vad jag själv tycker, som jag tycker att det är bra  

Ja, det får vara som det vill med det, jag blir i alla fall bekymrad när jag läser alla åsikter och synpunkter om att det är så fel att korrigera en hund som gör något fel. När man ser hur en del hundar och hundägare uppför sig ute bland folk och andra hundar, så blir man inte förvånad över att det finns massor av människor som anser att hundar endast ska tillåtas ute på landet, och inte i tätorterna.

En av våra grannar har en hund ( ja det kryllar av hundar här) som är hysteriskt vansinnigt arg på våra hundar. Han är totalt galen, försöker slänga sig över staketet när vi passerar där de bor, och bär sig åt som om han vore rabiessmittad eller nåt… och det helt utan orsak.

Fast kanske att Ibsen eller Salza lipat åt honom nån gång när vi passerat, sånt vet man ju inte, men dom har i alla fall inte gjort något som vi har observerat. Och dom går snyggt och städat vid vår sida när vi tvingas passera den där hunden… inte en enda gång har dom ”besvarat” utfallen.   

Men nu har den där hundens husse och matte löst problemet. Så fort dom ser oss komma när dom är ute med hunden så tar dom hunden med sig och springer åt ett annat håll. Häromdagen pulsade hundens matte i väg över ett oplogat gärde, plumsade fram i snön som gick långt över knäna på henne och drog sin hysteriskt skällande och vrålande hund efter sig i kopplet genom snön. Tänk så mycket enklare livet skulle vara för dom alla, om dom lärde hunden att uppföra sig städat när vi möts istället.

Och jag känner mig så himla dum där jag går med våra hundar. Dom gör ju inget, tittar bara lite på den där galna hunden, men ändå så känner jag mig som boven i det där dramat. Som om det vore mitt/vårt fel alltihop….. vilket det förstås inte är, men ändå…. 

Salza avskyr ju stökiga hundar, så hon skulle säkert försöka sätta den där hunden på plats om hon fick tillfälle. Men hon kan inte slåss, hon bara låtsas att hon kan det, så hon skulle säkert vara den som råkade rejält illa ut vid ett sånt möte.  

Häromdagen när Kurt var ute med hundarna så sa Salza till en annan stökig hund att han skulle uppföra sig. Den hunden skäller konstant så fort han ser andra hundar, och hans matte säger alltid ”han vill så gärna leka”, vilket inte alls är sant men hon vill gärna tro det.

Men när Kurt och den där hundens matte står där och babblar, så håller han på och skäller och väsnas hela tiden och Salza tröttnar på det och säger åt honom att hålla käften. Då tystnar han, stelnar till och visar tänderna mot henne…. varvid Salza snabbt slänger sig upp på Kurt och säger ”hjälp, han anfaller… hjälp mig husse!”   En sån modig slagskämpe är hon   och tur är väl det, jag vill inte ha nån slagskämpe till hund.

Och så måste jag väl också i ärlighetens namn säga att även om vi har mängders mängder av grannar som har hundar här i området så är de allra flesta väldigt väluppfostrade. Men det är ju som alltid de andra som syns och hörs mest...

Men vi har ett par-tre hushåll här som har rottisar, till och med i något fall flera rottisar i samma hushåll, och de är nog faktiskt de som är allra mest väluppfostrade. Jag tror till och med att dom kanske, fast bara kanske  , slår våra hundar när det gäller att uppföra sig, och det är imponerande.     Men dom har tydligen ägare som insett att dom har en ras där man måste vara noga med lydnaden, folk har ju gärna förutfattade meningar om att alla rottisar är både hund - och människoätande. 

Hoppas ni har en fin helg framför er! Här har husets herre beställt semlor till förmiddagsfikat, så jag ska nog ge mig iväg och leta upp såna då, samtidigt som jag hämtar upp en kaffegäst också.