Om man tränar hund och ska lära in ett moment, varför kan man då inte lika gärna lära in det korrekt med en gång? Istället för att belöna ett dåligt/felaktigt utförande och sedan kanske försöka rätta till det…   

Jag var ju iväg och tränade rally häromkvällen, inomhus och med till största delen okända människor. Och när jag satt och väntade på vår tur så satt jag ju och tittade på de andra som höll på med sina hundar.

Och nej, jag satt inte där för att leta fel hos andra. Jag hade inget annat att göra än att titta på dom som tränade och då drar min hjärna igång... kan inte hjälpa det.   

Men jag förstår som sagt inte varför man belönar det som är ”fel” istället för att göra om, och se till att det blir rätt innan man belönar.   

OK då… i rallyn är inte millimeterprecison viktigt, men det finns ju gränser där också, bland annat när det gäller sneda sättanden och ståenden och lägganden.

Och varför belönar man då när hunden sitter i 90 graders vinkel vid sidan??? Det finns inget moment i rallyn där hunden ska sitta så…. antingen sitter dom vid sidan eller framför, och helt rakt är inget krav, men 90 graders vinkel är aldrig godkänt.

Spelar ingen roll, kan man kanske tycka. Jag tränar bara för att det ska vara kul. Visst, så är det väl oftast, men varför innebär det med automatik att man inte kan lära in det korrekta utförandet?

OM man sen nån gång i framtiden skulle vilja prova en tävling så har man ju massor med jobb framför sig när man ska rätta till allt som man lärt in fel. Och gör man inte det så blir man bara superbesviken när man på tävling upptäcker alla avdrag man får…. trots att hunden gör exakt så som den lärt sig.   

Ytterligare en reflektion är väl att folk ofta använder godis för att försöka avbryta ett oönskat beteende (ofta nosning), istället för att använda det som en belöning när hunden gör det den ska.

Stoppar man in godis i munnen på en hund som har noll kontakt och bara vill nosa på en massa dofter så uppnår man nog inte det man antagligen ville.

En annan aspekt på det hela är också att om hunden får anstränga sig lite, och inte bara får göra det som faller sig lättast för den själv, så blir den tröttare i huvudet och har mer ”nytta” av träningen. Om man nu tränar mest bara för att sysselsätta hunden alltså….   

Får hunden tänkta till lite och fundera på vad som krävs för att få den där godisbiten så använder den ju hjärnan på ett helt annat sätt.

Jaja, skit samma… jag vet att inte alla är som jag. Och det är väl en jäkla tur det, jag undrar om jag skulle stå ute en hel dag i samma rum som mig själv..…

Idag skiner i alla fall solen här, och snön är så bländande vit att ögonen nästan tåras när man tittar sig omkring.

Funderar på vart vi ska knata iväg på vår promenad idag, skulle gärna vilja ha ett bra skoterspår att tassa iväg på så att vi slapp gångvägarna här, såna här dagar får man nästan gå i kö när man går här i området.  

I alla fall så kan jag ju konstatera att Salza nog saknar vår träning. Ja… om jag tänker på vår träning häromkvällen alltså. Hon gör inte så mycket på dagarna här hemma, ägnar sig mest åt att bevaka om det är nån som ska äta nåt så att hon kan passa på att tigga lite. Annars håller hon väl mest koll på mig och håller sig i min närhet och gör ingenting. 

Men när vi tränade så var det full rulle i gammal vanlig stil. Hon blev genast några år yngre och skuttade och for precis som den galning hon kan vara. Och mitt dåliga samvete slog förstås till… hon borde få träna mycket mer än vad vi gör. Och hon borde få träna utomhus där hon kan belönas med sin älskade snörboll och får springa och jaga belöningarna, det är det hon gillar allra mest.   

Men så var det ju all denna förbannade snö då…. hon drunknar ju i djupsnön… jäkla vinter som aldrig tar slut.