Det vet jag….     SM i rallylydnad kommer att utspela sig här nästa år, år 2014, samtidigt med Räddningshunds-SM. Och SM i lydnad och agility går av stapeln i Sollefteå lite tidigare på sommaren 2014. Det ska bli kul att få se de allra duktigaste hundarna utan att behöva åka 50 eller 75 eller 100 mil enkel väg och krångla med övernattning och såna saker.    

Och nej… om nu någon fick den vilda idén… vi satsar INTE på att vara med och tävla i rallyn. Salza och jag kommer aldrig att nå den nivån, och jag har inte mer lust att tävla SM i rally än i att tävla SM i lydnad, så det är inget vi strävar efter heller. Men det ska bli kul att se alla duktiga ekipage som är med…   

Men oavsett vilken gren vi pratar om inom hunderiet... jag blir alltid lite så där ”avslagen” varje gång jag inser att det spelar absolut ingen roll vad man sysslar med, så finns där alltid massor med folk med pekpinnar av olika slag.

Mina pekpinnar ägnar jag mest åt vardagslydnaden och ren uppfostran av hundar. När det gäller tävlingsträning då ligger jag väl ganska så lågt med mina pekpinnar, eller vad tycker ni? Tävlingsträning är ju lite ”grädde på moset”, vardagslydnad är ju tvunget för att hunden ska bli accepterad i vårt samhälle, av alla.

Men det retar mig när människor som verkligen inte har så våldsamt mycket att luta sig emot, kan och vet allting. Framför allt vet dom vad alla andra gör för fel….  

Det där med tävlingsträning är svårt det. Man måste ha rätt ”handlag” med hundar för att lyckas fullt ut, och man måste inte minst ha kunskap om hur hundar funkar och hur inlärning på hundar funkar. Man måste veta hur ett visst moment ska läras in och inte minst måste man veta hur momentet ska se ut när det är perfekt utfört.

Man måste känna till regler och allmänna bestämmelser, och man måste inte minst veta vad man själv vill åstadkomma med sin träning och tävling. Och så bör man kanske också ha lite insikt om sina egna brister och begränsningar…. och även hundens begränsningar.   

Och sist, men inte minst, så måste man också behärska sina tävlingsnerver när det verkligen gäller, och det är inte helt lätt.

Och när det då ploppar upp människor som snabbt skriver andra på näsan hur enkelt allting är om man bara gör allting på rätt sätt redan från början, då vill jag nästan spy.   De flesta av oss är ju inte så perfekta att vi funkar på det sättet, vi gör misstag och vi försöker rätta till det vi tycker är fel, men det är väl inte alltid vi lyckas med det även om vi i teorin vet exakt hur vi ska göra.  

Varken vi eller våra hundar är några maskiner, och i mina ögon är det ju det som är tjusningen med hundar och hundträning. Man kan aldrig riktigt säkert veta var man hamnar, trots de allra bästa intentioner från början.  

Jag vet att jag är stor i munnen och alltid vet bäst när det gäller vardagslydnad, men där tycker jag att man kan/ska kräva att ALLA hundägare verkligen ser till att ha koll på sin hund, och att dom lär den att uppföra sig på rätt sätt i alla de situationer man kan hamna i. Och just när det gäller vardagslydnad finns det inte så många alternativ, antingen lyder hunden eller också lyder den inte.

När det gäller tävlingslydnad däremot känner jag mig faktiskt ganska så ödmjuk… jodå, det är sant.  

Jag har visserligen min egen uppfattning om hur saker och ting ska läras in, och hur det ska se ut när det är färdigt, men jag har den allra största respekt för andras sätt att tänka och göra när det gäller just tävlingsträning. Gör de rätt så får de framgångar som de i så fall verkligen har förtjänat, och gör de fel så drabbar det bara dom själva genom uteblivna framgångar.

Så är det inte med vardagslydnad, där drabbar det även omgivningen när någon misslyckas med att få hyfs på sin hund.

Ja, nog om det nu då…. nu ska jag bylta på mig en massa kläder igen, det är dags för en promenad med doggsen. Den gångna natten var för bedrövlig rent ut sagt, det känns mer som att jag vill sova en stund istället för att promenera. Mitt knä hörde nog när doktorn sa att jag inte hade ont "på rätt sätt", för nu värker det våldsamt precis överallt i knät. Hoppas det blir lite bättre när jag börjar röra på mig..  och vi har faktiskt bara  –9 grader här nu, i morse var det –19… brrr.... så det är väl bara att tassa iväg ut förstår jag.