Ja julen är ju bortstädad nu, så då är det datorernas tur. Häromdagen städade och sorterade jag bland 2012 års bilder i min dator, och igår städade jag i Kurts dator… eller städade och städade…. jag sorterade in bilder och dokument i mappar av olika slag, han är dålig på sånt. Det fanns lite att rota omkring i, det tog ett par timmar nästan.   

Och idag ska jag göra en kraftansträngning och städa bland mina dokument också. Det finns massor där som kan slängas, bara dumt att spara på sånt som är inaktuellt… men det är lite bökigt att städa bland dokument, ofta måste jag öppna dom för att se vad dom innehåller, och det tar ju lite tid.

Och så har jag flera olika versioner av några hemsidor liggande också… gamla versioner… för säkerhets skull.   Fånigt, idag åker dom i papperskorgen…. och i övermorgon händer säkert nåt så att jag behöver dom…. fast dom finns förstås på nån gammal CD i nåt skåp också.   

Men min dator är inte helt frisk, den krånglar ibland, men å andra sidan är den 3-4 år nu och där nånstans ligger väl livslängden på en dator nu för tiden… hoppas den hänger med ett tag till trots att den känner sig lite krasslig ibland.

Och apropå krasslig… idag ringde jag och efterlyste besked från min knäröntgen. Sköterskan sa att röntgensvaret sa att det fanns pålagringar, men att en läkare skulle ringa mig under förmiddagen och förklara lite mer ingående. Fast det finns väl inget direkt att förklara… jag vet vad pålagringar är och vad det innebär, jag har sånt lite här och var i kroppen.  

Men just nu så gör det allra minst ont i mitt knä när jag går, om jag inte går för fort, och det är ju himlans bra. Visserligen har jag en svaghetskänsla i det som dyker upp då och då, och då bär liksom inte det benet, men det går över på några sekunder så det kan jag i och för sig leva med…. fast det gör att jag blir lite osäker på att benet ska funka, så jag blir nog lite extra försiktig när jag rör mig tror jag.

Det som just nu är jobbigast är att jag inte kan sova på nätterna eftersom det gör ont i knät när jag ligger ner… knepigt tycker jag, men så är det.  

Men apropå det här med smärta…. en smärttåligare hund än Salza har jag aldrig träffat på. När man kammar henne och träffar på små tovor i pälsen så kan man rycka och dra hur mycket som helst, hon säger inte ett pip. Jag försöker ju hålla emot när jag kammar ut päls som tovat ihop sig, men eftersom hon är så tålig så glömmer jag mig och slarvar nog med det ibland…. men hon säger som sagt inte ett knyst.  

Ni vet, där i värmen i armhålan… där det lätt blir små, trassliga tovor och där dom ofta är så himla ömtåliga… inte ett knyst när man drar och sliter i håret där. Fast oftast klipper jag bort de där små tovorna förstås.

Och när Kurt klipper klorna på henne så är det likadant. Han började fila klorna på henne också… som han gör, och har gjort, med alla andra hundar…. men numera klipper han Salzas klor. Han filar ju klorna för att undvika att klippa för långt så att det börjar blöda och gör ont…. men om han klipper för långt på nån av Salzas klor och det börjar blöda så reagerar hon inte alls.   

Det händer ju inte ofta, men OM det händer så är reaktionen noll från Salzas sida. Jag har då aldrig haft nån hund som inte i alla fall ryckt åt sig tassen när sånt händer… men inte Salza inte.

Hon har ju haft urinvägsinfektion några gånger, och veterinären har tagit urin direkt från urinblåsan på henne. Och varje gång så är dom så imponerade över att jag bara lägger henne ner, och så håller jag henne lite lätt medan vetten sticker in sin långa nål i urinblåsan och suger ut urin…. inte en rörelse eller ett pip från Salza.

Fast senaste gången såg jag på henne att hon inte gillade det, men hon la sig snällt och hon låg blickstilla tills allt var klart.… det var bara hennes min sa att hon inte tyckte det var speciellt roligt.  

Ja, hon är en stjärna på många sätt, lilla Salza.  

Nu ska jag i alla fall käka frukost, och sedan ska jag ägna några timmar åt min dator…. för så lång tid lär det nog nästan ta.

Ha en bra dag, mina vänner…..