Det kan tyckas vara ett något tillspetsat uttalande, men det är inte helt fel. Ju mer tid och arbete man lägger ner på sin hund och förhållandet oss emellan, desto trevligare… och lydigare… hund får man.   

Ibland träffar man på folk som tror att bara för att dom talat om för sin hund ett par gånger att den t.ex inte får dra i kopplet så ska den sluta med det.

Eller också tror man att bara för att man själv vill att hunden ska komma till mig, så släpper den allt annat intressant och kommer.

Hundar gör bara sånt som dom tjänar nåt på…. det är ju ett faktum som vi väl alla känner till vid det här laget. Och varför ska dom göra som husse/matte vill om dom tycker sig tjäna mer på att göra nåt annat?

Det är där det där kommer in… man får den hund man förtjänar… Har man inte lagt ner varken intresse eller tid på att få hunden att tycka att man själv är det mest lönsamma och intressanta som finns, då kan man inte heller förvänta sig att hunden ska bry sig om vad jag säger eller gör.   

Och med lönsam menar jag nu inte den som stup i kvarten delar ut godis… man kan vara lönsam och intressant på många andra vis som hunden egentligen uppskattar ännu mer.

Det går att lära hunden nästan vad som helst, det är bara en fråga om tid och tålamod, och intresse förstås. Att då klaga på att man har en hund som drar i kopplet, eller som struntar i att komma när jag ropar på den… det avslöjar ju enbart att jag som hundförare inte brytt mig om att lägga ner tillräckligt med tid och möda på att få hunden att inse att den ska göra som jag säger.   

För det är nämligen så att folk oftast mycket väl hur dom ska göra för att rätta till såna här problem, det har dom både läst om och hört instruktörer berätta. Grejen är att dom inte vill lägga ner det jobb, och den tid, som krävs.

Och då kan jag tycka att då kan dom stå där med sin olydiga, ohörsamma hund som struntar i vad dom säger.

Det är väl också en av anledningarna till att folk rasslar runt på en massa olika kurser, utan att nå nåt resultat, kan jag tro. Dom letar efter den där perfekta kursen där hunden plötsligt lär sig utan att dom själva behöver anstränga sig.

Sen är det en annan sak som också i hög grad påverkar hundens vilja att göra som matte/husse vill. Och det är mattes/husses sinnesstämning och inställning till det dom håller på med.

”Det är ingen idé jag ropar på honom, han kommer inte i alla fall…” vem har inte hört den varianten många, många gånger.

”Klart han kommer när jag ropar, annars ska f-n ta honom…” är en mycket bättre inställning.   

Vi vet ju att hundar är oerhört duktiga på att avläsa vår sinnesstämning och vårt humör, och det gäller naturligtvis vid alla tillfällen.

En hund som aldrig stannar på kommandot Stanna, stannar i alla fall när matte/husse inser att hunden kommer att bli överkörd av den där långtradaren som kommer dundrande i full fart, om hunden inte stannar där den är, och därför vrålar STANNA!!! med panik i rösten.   

Det gäller att mena det man säger, och att säga det på ett sånt sätt att hunden verkligen förstår att vi menar det vi säger. Inte alls speciellt märkvärdigt när man tänker på hur känsliga hundarna är för vår sinnesstämning.

Och då kommer vi också in på det här med skotträdsla och rädsla för raketer och smällare och allt sånt elände.

Missförstå mig inte nu… jag tycker inte om raketer och smällare och ser gärna att dom förbjuds helt och hållet….. men nu finns dom, och då måste även våra hundar lära sig att leva med det eländet.

Och när det gäller den biten är det kanonsuperviktigt hur vi människor beter oss. Många av dem som har en hund som är rädd för såna här saker börjar oroa sig ett par dagar i förväg, och som sagt…. vi vet ju hur vår egen sinnesstämning påverkar våra hundar.

Det är jätteviktigt att hundens familj och omgivning beter sig lugnt och sansat och inte visar nån oro såna här dagar. Lättare sagt än gjort, visst…. men det är enda sättet att hjälpa den hund som är rädd.

Allt ska gå i sina vanliga spår, inga speciella arrangemang just denna dag, och så en lugn och trygg matte/husse som visar att allt är lugnt och tryggt, inget farligt på gång här inte.

Att hundar reagerar på raketer och smällare är ju helt normalt, men det betyder inte att dom är rädda för det som händer. Däremot kan en klantig matte/husse lätt få hunden att tro att det den reagerar på är något farligt.

Men det är ju nästan onormalt att hunden inte alls reagerar, i all synnerhet om den inte varit utsatt för nåt liknande tidigare, däremot så behöver det inte betyda att den blir rädd för all framtid bara för att den reagerar just denna gången.

Vet ni att jag är övertygad om att många av de hundar som är rädda för raketer och smällare har blivit det pga sin omgivning. På grund av rent oförstånd får vi hoppas, men ändå…   

Men det är ju inte alltid det hjälper med lugna och trygga flockmedlemmar heller….

En av mina tidigare hundar stod alltid med framtassarna på soffryggen och tittade ut genom fönstret på tolvslaget, han beundrade raketerna. En av de andra hundarna låg på golvet i hörnet bakom hörnsoffan och önskade att allt skulle vara över så fort som möjligt.

Han var inte skotträdd, han var skottfast på alla de sätt och totalt opåverkad av skott från både startpistol och hagelbössa, men han gillade inte tjutet som raketerna gav ifrån sig. Smällare som bara smällde var helt OK, men inte raketer som tjöt och visslade…    

Men han löste det på sitt sätt, och så fort sista raketen var avfyrad ruskade han av sig obehaget och sällade sig till oss andra. Och vi människor gjorde aldrig nån affär av det, så det blev aldrig något problem. Men vi hade säkert kunnat förvärra det hela genom att påverka honom på fel sätt.

Jaja… det blev långt det här, men jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt att vi inte glömmer att våra hundar är så enormt duktiga på att tolka oss och vår sinnesstämning och vårt humör vid precis alla tillfällen, även vid tillfällen då vi själva inte tänker på att hunden finns i vår närhet. Våra hundar ägnar den mesta av sin vakna tid åt att hålla koll på oss….   

Förra nyåret var det intressant att se hur den lite osäkra Ibsen löste sina problem. Husse var ju nyopererad då och hade intagit sängläge långt före 12-slaget, så det var matte och Salza och Ibsen som var vakna när raketerna hördes.

Hmmm…??? sa Ibsen när de första raketerna hördes, och så lyfte han lite oroligt på huvudet där han låg på mattan i vardagsrummet.

Jaha… funderade han vidare…. matte kollar på TV som vanligt, och Salza sover i husses fåtölj. Hör dom inte att det är nåt farligt på gång? Puttar för säkerhets skull lite på matte så att hon blir medveten om att nåt konstigt händer.

Nähä… gå och lägg dig igen, sa hon bara då. Jaja… bryr dom sig inte så bryr väl inte jag mig heller då…. och så la han ner huvudet igen och somnade om.  

Hur som helst… vi önskar er alla ett.....

Bilden har några år på nacken, men hon ser ungefär likadan ut varje år när hon festat loss på nyår….  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...