Tedsams blogg

Alla inlägg under november 2012

Av tedsams - 13 november 2012 05:59


…. bara dåliga kläder. Det är väl ett av de mest idiotiska uttryck man kan hitta. Det är klart att det finns dåligt väder, oavsett vilka kläder man har på sig. Sen är det väl lite skiftande vad var och en tycker är just dåligt väder förstås. Strålande solsken och dag efter dag utan regn gillar väl inte den som odlar nåt och vill ha lite lagom med vatten på grödorna antar jag. Och massor av snö gillar skidanläggningarna, men däremot inte den som har till yrke att ligga ute på vägarna dag efter dag.


Så där kan man hålla på länge och räkna upp olika ”dåliga väder”… så det där talesättet, det är ganska så värdelöst tycker jag.  

   

   

Och varför jag kom att tänka på det just nu har jag ingen aning om… men man blir kanske lite förvirrad när man vaknar vid 3-tiden på natten och sen inte kan somna om. Felet är definitivt inte att jag inte var trött, men sova gick i alla fall inte. Jag har läst en stund, och legat och vänt mig än hit och än dit en stund, men det är ju meningslöst att hålla på så, så jag satte mig vid datorn en stund. Resten av huset sover och lite knatter vid tangentbordet lär väl inte väcka nån….    

    


Jag var ju iväg och pratade lite rallylydnad på en valpkursavslutning i går kväll. Och det är alltid kul att se valpar in action. Och några var så himla duktiga, medan några kanske var lite mindre duktiga, men så är det ju alltid.

Men med minsta lilla tur så fanns där ett par ekipage som kanske kan tänkas dyka upp på nån kurs till våren, det vore ju kul.   



Men det är ju så typiskt… jag tar ju alltid med mig Salza när jag ska göra nåt hundrelaterat. Man vet ju inte om man kanske behöver nån hund att demonstrera med. Men i går var hon för ovanlighetens skull inte med, jag tyckte att jag inte hade tid att ta ut henne för att göra nåt, och det var rått och kallt att bara sitta i bilen, så hon fick bli hemma. 

  

Och tänk… just igår hade jag behövt henne som förevisningshund… så himla typiskt.   Men det löste sig ändå, men nu lärde jag ju mig att aldrig lämna henne hemma… ut-i-fall-att hon kanske behövs…..   

   

   

Idag, så fort världen börjar vakna till, ska jag ringa vårdcentralen igen. Och sedan ska jag skriva ut en sån där blankett som man ska fylla i när man vill byta vårdcentral. Ganska så värdelöst att vara patient hos en VC där man inte kan få komma när man behöver… och där dom inte ens orka höra av sig när det är utlovat.  

  

Dom har inte varit så besvärliga förr… fast när jag tänker efter så var det nog samma visa när jag hade så där jäkla ont i höften för nåt år sedan och skulle till sjukgymnasten där. Då hände heller inget förrän jag blev irriterad och otrevlig, och jag har egentligen inte lust att behöva bråka om sånt där. Jaja, vi får väl se vad dagen har i sitt sköte….

   

   
Nu börjar i alla fall omvärlden vakna till…. jag hör nån bil som startar på parkeringen och jag misstänker att herrn i huset börjar vakna till. Det är nog bara hundarna som fortfarande sover djupt nu tror jag. Men det är ju skönt att det har varit en lugn natt för deras del, dom smaskade i sig varsitt älgben igår och det gick tydligen bra, ingen av dom har behövt ut i natt i alla fall.   

   

Jag har massor av älgkött som jag ska ta vara på idag också. Inte sånt som vi ska äta, utan sånt som hundarna ska få. Skrap från ben och sånt…. jag kokade det igår, men hann inte ta hand om det då så det har stått på verandan i natt. En stor kastrull är det… jag tror nog att jag fryser det mesta, och så får hundar det som lite extra godis i maten då och då.   

  

  

Näe, nu tror min mage att det är frukostdags, ska kanske smyga ut i köket och stoppa i mig nåt. Jag brukar ju käka frukost när jag varit uppe några timmar, och det har jag ju varit nu. Min stackars mage kan ju inte veta att klockan fortfarande bara är sex på morgonen….   

   

   

Hoppas dagen blir bra… och att ni sovit gott…   

     

    



Av tedsams - 12 november 2012 13:19

Fast det lyckades inte… att få en läkartid alltså.   Jag här ju haft ont i mitt knä i en dryg månad nu, och börjar tröttna på det. Framför allt så börjar min mage tröttna på alla värktabletter som jag måste stoppa i mig för att fungera, så jag försökte få en läkartid idag då. Det slutade med att jag skulle få en tid hos en sjukgymnast istället, och det kan kanske gå bra det också. Men dom skulle ringa om en tid, och det vete sjuttan hur lång tid dom ska behöva för att höra av sig…..   


Jag är inte så mycket för att gapa och skrika och bråka med såna där institutioner, men det betyder inte att jag godtar vad som helst heller. Ringer dom inte under dagen idag så lär jag bli hyfsat otrevlig när jag tvingas ringa upp i morgon igen….   

   

   

Det blir en lat dag idag… igen… tror jag. Jag ska iväg till klubben i kväll och ha en liten rallyintroduktion i samband med en valpkursavslutning, så jag vill spara lite på mitt knä så att jag kan röra mig som jag vill då.


Men jag har i alla fall gjort nån nytta och släpat iväg en massa sopor idag igen. Jisses så mycket sopor av alla de slag det blir på några dagar. Bra att vi har återvinningskärl här i området så att jag slipper släpa till bilen och köra iväg med det i alla fall, men det ska ju ändå göras.

   

Fast den akuta anledningen till att det fanns sopor som behövde slängas var att vi hade middagsgäster här igår. Och vi festade på pizza… köpt pizza   … och då blev det kartonger som ska slängas. Så länge dom låg kvar i köket hade Salza stora bekymmer. Det fanns ju en massa doft i dom där kartongerna och kanske nån liten rest av själva pizzan också… lika bra att bli av med dom så att hon slapp gå där och tråna efter godsaker som inte finns längre.

   


Och så har jag bakat muffins… det var väldigt komplicerat denna gången. Jag öppnade ett paket kakmix, hällde i 2 dl vatten, ett ägg och lite smör och sedan vispade jag lite… hällde i formar och så in i ugnen en stund….. sedan var det klart.   


Jag minns inte hur många år sedan det var som jag senast använde mig av kakmix för att göra en kaka…. det känns som nästan 100 år men det är det nog inte. Den här mixen var köpt för att användas i en efterrätt som aldrig blev gjord… och nu blev det muffins istället, det var nog ett bra val tror jag.

   

   

Om en stund får vi besök av en f.d granne som ringde igår och sa att han har älgben över, ville vi ha? Och det ville vi… fast jag vet inte om hundarnas magar tål det, dom har aldrig fått såna ben förr. Dom tål märgben, men viltben är ju kraftigare…. men vi får väl testa, det lär visa sig om det går eller ej.


Det kan ju vara så också att, om det är många ben, så kanske något kan stoppas undan för viltspårträning… vi får väl se hur det blir.

   

För ett tag sedan fick jag rådjursklövar av en granne som inte har sin hund kvar längre, och det var ju himla bra. Jag hade ju både klövar och blod och fåglar i frysen i förrådet tidigare…. ända tills Kurt drog ur kontakten till frysen och den sedan aldrig blev isatt igen. Att städa bort de tinade och halvruttna liken nån månad senare när jag upptäckte det hela… det var inte helt kul.  

   

    

Vi har sol här idag igen, och jag är liiite sur över att jag inte vågar gå på promenad i skogen när jag ska ut med hundarna sedan. Jag är rädd att stuka till mitt knä så att jag får ännu ondare om jag råkar trampa fel eller halkar eller så…. men det är så jäkla tråkigt att gå på gångvägar jämt och ständigt.

   

Under vintern när det blir snö så är det himla bra att gångvägarna finns och att de plogas och så där, men dom är tråkiga i alla fall. Så det vore skönt att slippa dom så länge det är barmark i skogen i alla fall… men, men….    

    

     







Av tedsams - 11 november 2012 10:58

Dom lyser verkligen med sin frånvaro på de allra flesta hundtävlingar. Fast i senaste Hundsport stod det nåt om att det var glädjande att man numera kan se fler och fler kvinnor på olika aktiviteter, fast jag undrar om dom kanske inte mest pratade om jakt då förstås…. men jag vet inte, och jag orkar inte se efter hur det var heller.  

  

Beträffande jaktträning så har jag ju varit på ett antal sådana i mitt liv, och dessutom har jag också deltagit i ett antal jaktprov…. och det är ingen enkel värld det inte. 


En gammal tjock tant i jeans och en helt vanlig simpel jacka, utan några fiffiga jaktkläder och dessutom med en hund som inte är av jakttyp.… jag kan lova att det krävs en del självförtroende för att klämma sig in i den världen.


Och med det menar jag inte alls att folk är otrevliga eller så… men man känner väldigt tydligt att man, så att säga, inte är en i gänget. Då gäller det att man har en duktig hund, och det hade ju jag, så attityden blev alltid lite annorlunda när folk väl sett min Samson   jobba.

   

Men jag kan berätta att jag på en jaktträningshelg för många år sedan träffade en kvinna, nästan i min egen ålder, också med hundar av icke-jakttyp, och hon sa ungefär så här till mig:


”Jag har så länge velat prova på det här, men jag har inte vågat för jag trodde att alla var så unga och att det bara var hundar av jakttyp som var med. Men så hörde jag talas om dig och din hund då vågade jag också anmäla mig…. ”

  

Denna kvinna blev sedermera väldigt välsedd på jaktprov och jaktträningar och hade stora framgångar med sina hundar…. tur att hon vågade ta språnget. Och kanske tur att jag är lite gås-aktig när det gäller sånt där…. ev. obehag rinner liksom av mig när jag gör sånt jag tycker är kul.   

  

   

Med tanke på gårdagens tävling, och åldrarna på de tävlande, så borde jag gå hem och dra nåt gammalt över mig… men som sagt..… är man lite gås-aktig så är man.   

   

    

Men för att återgå till det där med bristen på karlar…. om man tänker på andra typer av tävlingar, såna som arrangeras av SBK till exempel, då är det ganska så tunnsått med karlar i startlistorna.

    

I rallylydnaden måste det vara extremt sällsynt…??? Jag har ju trots allt tävlat 10 ggr nu och totalt har jag haft 232 medtävlanden, därav har 5 (!!!) varit män.   


Och även i andra grenar är det få män som deltar…. undrar vad det beror på???

   

   

Förresten måste jag göra en rättelse av det jag skrev i bloggen i går. Jag skrev ner Salza och påstod att hon aldrig kommer att stå högst upp på prispallen i rallylydnaden, men det har hon ju faktiskt gjort en gång. I Brunflo vann hon nybörjarklassen med 98 p…..      

   

Men det är förstås med rallydnaden som med den ”vanliga” lydnaden. Hur man placerar sig i resultatlistan beror till största delen på de medtävlanden man har, så för vår del gäller det mest bara att uppnå den merit vi vill ha. Ett 1:a pris i ”vanlig” lydnad och ett kvalificerande resultat i rallylydnaden, råkar det resultatet medföra att vi hamnar högt upp i resultatlistan också, då är det bara en bonus.   

    

   

Igår på tävlingen var det tre av våra kursdeltagare som var där och tittade. De stod troget i grårusket och kylan och tittade hela långa dan, och sånt gläder ju ett instruktörshjärta.   Nu vet dom vad som väntar till våren när tävlingarna kommer igång här uppe igen…  

  


Och Salza o jag vet ju vad vi har att jobba med till dess….

   

”Vår” domare här uppe har en märklig humor  … inför varje tävling, i samband med att banvandringen ska börja, så deklarerar han högt och ljudligt att ”som vanligt gäller ju för dig då Barbro, att du gärna får gå hela banan med hunden på höger sida”….   

    

Haha… tänk så gärna jag skulle vilja överraska honom och göra det…. men det är ju bara en önskedröm förstås. När jag sa det till honom igår så skrattade han hjärtligt… märkligt….    

    

     

Av tedsams - 10 november 2012 17:40

Näe… idag kör vi bara rakt fram, och lite svängar och sånt, definitivt inga snurrar.   På tävlingen idag var första skylten efter start Snurra… och det tyckte inte Salza var lämpligt så det gjorde hon inte.  


Däremot tyckte hon att det var väldigt lämpligt att hoppa ända långt upp i ansiktet på mig när hon landade efter hoppet lite längre fram i banan…  


Så….. 10 + 3 minuspoäng var vad vi åstadkom idag.. -10 p för fel utförd övning (ingen snurr) och -3 p för överdriven fysiskt kontakt (efter hoppet), alltså 87p som slutresultat.


Så kan det gå när inte haspen är på…. eller hur är det man säger?  


Men hon fick en kul leksak i pris, den for hon omkring som en vettvilling  med när vi kom ut på parkeringen efter prisutdelningen… skitkul var hennes omdöme om den och det var inte helt lätt att få henne att sitta stilla med den.. 

    

     

Men för att återgå till vår snurrlösa tävling.... vi körde ett antal snurrningar före start och det funkade så bra så… och jag vet nu var problemet sitter. Hos mig förstås….    


Salza har gjort precis likadant vid en annan tävling. Då var också den allra första skylten Snurra, och hon snurrade inte. De gånger det funnits en snurr längre in på banan har det funkat kanonbra. Och av det kan vi alla dra slutsatsen att matte har hel del att lära….    

   

Totalt sett hamnade vi exakt på mitten av resultatlistan, placering delad 7:e plats av 13 startande. En cocker vann på 100p och på platsen före oss kom det också en cocker, helt OK att bli slagna av ett par cockrar tycker jag.    Att det sen slank in några andra raser före oss i prislistan också, det kan jag faktiskt också leva med.

   

I rallylydnaden kommer Salza aldrig att bli den som står överst på prispallen, och det kan hon ”tacka” våra idoga lydnadsträning för, men det här gör vi för att det är kul och då är det helt OK att det finns dom som är duktigare än oss.    

  

Det blev en lång dag, och den känns nog extra lång för det blev inte ljust på hela långa dan. När jag åkte hemåt vid 3-tiden var det nästan kolsvart ute, och det kändes som att det var sent på kvällen.   


Nu har vi i alla fall smaskat i oss middagen, så nu ska vi slappa på sängen en stund. Salza tar nog en tupplur   och jag ska försöka läsa   en stund. …. om inte jag också slumrar till, risken finns.  



Av tedsams - 9 november 2012 10:35


Funderade för några dagar sedan på det där med att vissa människor inte verkar ha nån kommunikation alls med sina hundar. Det kan ju vara så att dom inte förmår det, oavsett vilken hund dom har. Det är säkert inte alla människor förunnat att ha den förmågan.


Men det kan ju också vara så att dom helt enkelt inte passar ihop med sin hund. Det där med personkemi ni vet… fast nu i förhållande till en hund då.


En enda gång i mitt liv har uppfödaren fått välja hund åt mig, och den enda gången är den enda gång jag fått en hund som inte helt passar mig. Inget ont sagt om hunden, han var lika mysig och gosig som de andra hundarna, kanske till och med lite mer än dom andra, och det kan vara det som var ”felet”. Jag gillar självständiga (liiiite självständiga) hundar med lite ego…. Han var en härlig hund, inget fel alls på honom, han var en bra hund på alla de vis, men det sa inte ”klick” på samma sätt som med de andra.

   

Häromdagen funderade jag lite över underbarnet Salza, och över hennes och min relation som är så nära idealisk som man kan komma, enligt mina önskemål alltså. Och då kom jag att tänka på hennes MH. Där fanns inget som överraskade mig, det beskriver Salza bra tycker jag…   


   


Men som ni kan se så finns där en differens till rasens medelvärde när det gäller alla egenskaper, och det passar mig alldeles perfekt det. Om det nu är så att de individer som beskrivits är rastypiska, det vet man ju inte.


Beskrivning                       Resultat           Medel           Avvikelse
Nyfikenhet/Orädsla                4,0                3,3                   0,7
Aggressivitet                           2,7                2,0                   0,7
Socialitet                                3,3                3,5                  -0,2
Jaktintresse                            3,8                2,2                    1,6
Lekfullhet                               3,8                 2,9                   0,9


Det som är anmärkningsvärt tycker jag är Jaktintresset. Det har en avvikelse på +1,6 jämfört med övriga beskrivna hundar. och då ska ni ändå veta att Salza har en kanonbra stadga, hade redan vid det här tillfället, och hon var tveksam till om hon verkligen fick dra iväg och jaga det där bytet utan min tillåtelse. Helt ofostrad hade hon gått i taket direkt när de gällde den där haren…….     


Men det är bra det… stort jaktintresse gillar jag skarpt. Det kan användas till så mycket mer än bara jakt….   


Lite mer aggressivitet än medelvärdet är inte heller fel i min värld. Salza är på inget vis en aggressiv hund, men hon har lite skärpa och det tycker jag är bra.   


Och nåt annat som jag också gillar är det enda minusvärdet som finns i jämförelsen med övriga individer, det som gäller socialitet. Jag vill inte ha en hund som älskar alla främmande människor. Jag vill ha en hund som tolererar andra människor, som godtar att främmande människor finns det överallt, men som inte kastar sig över alla för att betyga dem sin villkorslösa kärlek.   


Sådan herre sådan hund heter det väl tror jag….    

    

Skämt åsido…. Jag har naturligtvis präglat Salza till viss del, men det är ju ofrånkomligt, och i mitt tycke har det ju bara gjort att vi passar ännu bättre ihop.

   

Och vad vill jag med det här gamla MH-diagrammet då???   


Det vet jag faktiskt inte… men jag vill i alla fall att min nästa hund ska ha ett precis likadant MH-diagram.  

     

     
I går när jag var till affären för att inhandla husses obligatoriska tidning så satt ju hundarna bundna utanför affären som vanligt. Inga problem med det… men när vi sedan rundade hörnet på huset för att gå hemåt igen, så satt där en annan hund bunden vid en lyktstolpe.

   

Jag tog ut svängen rejält för att inte provocera den hunden när vi passerade förbi, och han stod tyst och stilla och tittade på oss. Salza slängde en hastig blick och struntade sedan i honom. Jag såg att Ibsen sträckte lite på sig, och kanske att han räckte ut tungan också utan att jag uppmärksammade det, för plötsligt vrålade den bundna hunden till och gjorde ett utfall åt vårt håll….. varvid kopplet som han var bunden med gick av.   

    

Alltihop gick ju väldigt fort, men jag fann mig och tog ett steg framåt samtidigt som jag hojtade ett kraftigt NEJ… GÅ HÄRIFRÅN… varvid hunden stannade till och såg ut som att han undrade vad han gjorde där.    Salza, som stelnat till lite, slappnade direkt av och den enda som fortfarande var lite stel i kroppen, och fick en tillsägelse av mig, var Ibsen. Men det släppte direkt när vi sedan i full ordning gick därifrån.

   

Men man får sig en liten tankeställare när sånt här händer. Tre hundar, varav två kopplade… vilket maffigt slagsmål det kunde blivit. Och så himla maktlös man är om nåt sånt händer och man inte har kontroll/lydnad på sina egna hundar. 


Nu var inte den andra hunden speciellt aggressiv heller, men OM han varit det så hade med all säkerhet varken Salza eller Ibsen vikit ner sig…. om dom fått chansen att ta för sig. Och om man i såna lägen inte kan säga NEJ till sina egna hundar, och dom lyssnar, då kan man vara verkligt illa ute.   

   

I såna lägen är det säkert väldigt behändigt att ha en liten hund som man kan ta under armen och gå därifrån med….   

   

   

Nej, nu ska jag plocka fram strykjärn och strykbräda och roa mig en stund. Stryka skjortor är väl ett nöje som är svårslaget, eller…?

    

Hoppas ni har en trevlig fredag framför er…    eller så här kanske     eller så här   

    

     

     

   


Av tedsams - 8 november 2012 13:19


Igår städade jag bland alla mina papper och pärmar och fick ihop massor som skulle slängas. Och idag har jag städat lite på hemsidan och det var sjuttan så mycket enklare att slänga i den papperskorgen….   

   

Jag tog bort en hel del på hemsidan. När jag gjorde den för 100 år sedan så var hunderiet väldigt annorlunda. Och datoriet var också annorlunda… tänk er… FaceBook fanns inte då. Hur i all världens dar överlevde folk???  


Eller det kanske fanns, men inte sjuttan var det nåt som jag kände till inte. Och då var jag ändå ganska så uppdaterad på datorer eftersom jag jobbade inom den sektorn då.  

  

  

Nej, saker och ting har förändrats väldigt mycket de senaste åren när det gäller hemsidor och datorers användning. Nu ligger de flesta bekantas hemsidor nästan i träda, och det är enbart FB som gäller. Lite tråkigt tycker jag….  


Fast bloggarna finns ju förstås, de ersätter ju till stor del hemsidornas uppdateringar, och de är ju faktiskt lite trevligare än FB.


Ja, jag är ingen älskare av FB trots att jag använder mig av det, har fallit för trycket och gör som alla andra för en gångs skull.

  

Men den som inte ”knyter ihop” sitt FB-konto utan låter allting finnas tillgängligt för alla och envar, den lever lite farligt. Det är oerhört lätt att kartlägga människors liv via FB… och de av er som såg programmet Stalkers igår kanske noterade att det hela började med en vanlig vänförfrågan via FB.   

  

Och jag kan förstå att en person som redan är ”offentlig” kan vara generös med att godkänna vänförfrågningar o.s.v men det finns faktiskt mängder med knäppskallar runt omkring oss, så det skadar inte att vara lite misstänksam ibland.   

   

   

Vet ni att jag har faktiskt varit ute för ett sånt där ”förföljande” en gång i tiden och det var inte kul alls. Det var visserligen ingen främmande person utan ett ex som inte ville släppa taget, men det gjorde ju inte det hela roligare.


Och det i sig var ju skrämmande… att en människa som man stått nära, plötsligt kan förvandlas till någon som man är rädd för.


Jag bodde i markplan då också, och det var knackningar på rutan och nån som smög omkring och kikade in genom fönstren titt som tätt, sönderslagna blomkrukor och kringslängda trädgårdsmöbler. Massor av telefonsamtal dygnet runt och obehagliga lappar i brevlådan (detta var så länge sedan att datorer inte var så vanligt).


Vi hade sovrummen på andra våningen, men det var faktiskt ingen trygghet. Det var många nätter jag låg vaken och hörde ”nån” utanför huset, och bara väntade på att vederbörande skulle ta sig in och börja smyga uppför trappan.


Inte kul som sagt…. och det är väl ett understatement att säga att jag kände mig maktlös och våldsamt utsatt.


Lösningen för min del blev en väninna som helt frankt flyttade hem till mig och sonen (som då var liten och inte noterade vad som hände). När ”förföljaren” visste att hon också bodde där så höll han sig i stort sett borta, han nöjde sig med lite sönderslagna blomkrukor och sånt som inte direkt gick att härleda till just honom.    


     

Och kanske det bidrog till att han fick tid till andra nöjen, för efter en tid träffade han en ny kvinna, och jag slapp hans trakasserier helt. Hur det gick för henne när det förhållandet sedan tog slut (för det gjorde det) det vet jag inte, och jag måste erkänna att jag i ärlighetens namn inte brydde mig heller. Jag var enbart så himla tacksam att hans intresse för mig hade flyttats över på någon annan.


Egoistiskt tänkt, jag vet… men jag lovar… ni hade alla känt precis likadant i den situationen.

   

   

Jaja, det var många år sedan nu, men jag kan mycket väl sätta mig in i hur det känns för dom som är förföljda av någon. Och jag tror inte att vederbörande ens behöver vara hotfull i det han/hon gör och säger, det räcker med att dom finns där och inte försvinner… det är tillräckligt hotfullt och skrämmande.


I mina ögon är det ju ett sjukt beteende, och när det gäller sjuka människor så vet man aldrig vad som slår slint… eller när… eller hur.


Näe, ingen idé att rota i det förgångna, men jag tycker att TV-programmet är angeläget. Många människor har svårt att förstå hur det känns att vara utsatt, men det är faktiskt ett vanligare problem än man kan tro.

   

   
Salza, som sitter och läser över min axel, tröstar mig med att hon aldrig skulle tillåta nån att göra så mot hennes matte, men det är inte så enkelt, det där med hundar och deras skydd heller.


Jag hade hund på den tiden också, men det var en helt vanlig snäll familjehund som ju dessutom var van vid att denna människa, som spökade runt utanför på nätterna, hade funnits i familjen. Inte lätt för en hund att förstå att vederbörande helt plötsligt tillhörde ”fienden” numera, och inte familjen….….  


Nu är det i alla fall dags att gå ut med doggsen…. solen skiner idag också och det är torrt och fint på marken, vilket Ibsens trasiga tassar tackar särskilt för.  

  

   

     

Av tedsams - 7 november 2012 09:27

   

Det känns lite så ibland när man försöker få någon att förstå vad man menar, och vederbörande tolkar det som sägs/skrivs på helt ”fel” sätt. Det är på nåt vis som att vi inte talar samma språk….    

   

Jag tycker förstås att jag är hur tydlig som helst, och att det inte borde vara några problem att förstå hur jag menar. Men det finns alltid folk som på något vis inte alls förstår det jag försöker framföra.

    

Och det är säkert lika mycket mitt ”fel” som deras, vi pratar helt enkelt inte samma språk. Och det beror säkert på våra tidigare erfarenheter och kunskaper. Vi utgår från det vi redan känner till när vi läser/hör något, och så tolkar vi det vi läser/hör utifrån det.

   

Och det är säkert så att de flesta människor upplever samma fenomen då och då. Jag tror nog inte att just jag är speciellt udda eller konstig i det jag säger/skriver… alla människor pratar helt enkelt inte samma språk, trots att vi alla pratar svenska. 

Inte konstigt att världen är full av missförstånd och oeniga människor….   

    

   

Idag är det nästan halv storm här, men solen kikar fram lite i alla fall. Igår var det också strålande solsken… ända tills jag skulle gå ut med doggsen, då försvann solen. Det lär väl bli likadant idag antar jag….

   

Jodå, jag kan gå ut tidigare, men då tycker jag att eftermiddagen och kvällen blir så lång och händelselös för hundarna. Fast dagarna är händelselösa här…för både hundar och människor. Det är faktiskt lite så där att vi går i ide när den här årstiden kommer…..    

   

     

Jag läser ju en hel del på nätet om rallylydnad. Är med i några grupper om rallylydnad på FB och suger åt mig alla erfarenheter som folk delar med sig av. Men jag är ju (tyvärr?) en sån där människa som tycker att man ska kunna och veta vad som gäller när man slänger sig in i en ny verksamhet.

   

Och något som är gemensamt för alla grenar inom hunderiet är ju att man som tävlande (och framför allt som arrangör!) är skyldig att känna till de regler och bestämmelser som gäller. Med andra ord… läs regelhäftet!!  

   

   

Men det gör man oftast inte har jag förstått. Massor av frågor om helt självklara saker florerar på nätet. Och massor av felaktiga svar förstås…. eftersom folk inte läser reglerna.  

    

Och det är allra ”värst” inom rallyvärlden tror jag. Kanske för att det är allra nyast…. men man kan ju i alla fall kräva av de som arrangerar saker och ting att de ska följa gällande bestämmelser, men så är det inte heller. Och det verkar inte som om någon bryr sig heller….   

    

Det stör mig lite, det där.. Det är inte seriöst och det ger helt felaktiga signaler tycker jag. Lite så där att …. ”Jodå, jag har nog hört att det finns regler, men dom är vi inte så noga med. Vi gör lite som det passar oss… då är det roligast”.   

   

Jag är tämligen övertygad om att många, många av de som tävlar och arrangerar tävlingar inte har läst regelboken, då skulle de inte svara som de gör på vissa frågor. Har dom gjort det, och ändå agerar som dom gör… då är det ännu allvarligare.

     

Fast reglerna för hur momenten ska utföras har de säkert läst…. det har de ju själva nytta av. Det där med Allmänna bestämmelser och Särskilda bestämmelser däremot… det har tydligen många, många hoppat över.  


Jo, jag vet… man ska inte bry sig….    

   

   

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att jag faktiskt SKA träna lite med Salza. Vi ska ju gu’bevars tävla på lördag igen….   Men jag ska inte blanda in högerhandling nu idag tror jag. Har sett tendenser till att hon ”kan själv” lite för mycket nu…. så idag ska vi bara träna på fortsättningsmomenten och hoppas att alla nya moment, som vi faktiskt börjat träna, puttas långt bak i minnet. 

    

       


Av tedsams - 5 november 2012 11:27

I går förmiddag hade vi avslutning på rallylydnadskursen, i fint väder förstås. Eller… fint och fint… ingen nederbörd i alla fall. Härligt det där med att vi sluppit regn vid kurstillfällena, trots en blaskig höst.

   

Tyvärr så var det någon som var bortrest och inte kunde delta igår, men dom är duktiga, kursdeltagarna. Dom hade som avslutning önskat sig en tävling, med bedömning, och det fick dom.


Vi gjorde i ordning en ”riktig” tävlingsbana, och försökte med gemensamma krafter ge en hyfsat ”riktig” bedömning också. Och alla lyckades få poäng över kvalificeringsgränsen, över 70p alltså. Kul tycker jag, och ännu roligare är det att några av dom är helt inriktade på att tävla. Fast det blir ju tyvärr inte förrän till våren, om dom nu inte vill åka många, många mil och det tror jag inte att dom vill.

   

   

Om man tittar på ansökta tävlingar för nästa år så är det inte så kul på rallyfronten här uppe. I bästa fall tre tävlingar (varav en egen) på ett avstånd av högst 20 mil enkel väg när det gäller avancerad klass… på hela året!!…. det är inte mycket det.   

   

När det gäller nybörjarklass och fortsättningsklass så hoppas jag innerligt att fler klubbar har tänkt ansöka, för där är det lika illa.


Fast… man kan ju tycka att de som hade tävlingar i de lägre klasserna förra året, och dessutom en massa kurser och träningsgrupper som håller på, de borde väl ansöka om nån tävling i de högre klasserna nu också. Men nu är det snart för sent att göra det… hoppas dom vaknar till och känner sitt ansvar.

   

   

För det är lite så jag känner det… att vi har ett ansvar nu när vi har börjat med det här. Det ska väl ändå inte enbart vara en social aktivitet med fika och en massa babbel? Vi ska väl även här försöka få fram lite duktiga tävlingsekipage som kan inspirera andra att börja träna… eller???


Men jag kanske har fel där… det kanske enbart ska vara en social aktivitet? Folk som inte har några ambitioner till något annat än att träffas och träna lite hund då och då. Missförstå mig inte nu…. inget fel i det…. men för oss andra borde det finnas möjlighet att göra det vi tycker är kul också... tävla alltså.

    

Klubbarna har ett ansvar där tycker jag…. att arrangera tävlingar alltså…. men jag kanske tycker fel där. Jag gör nog ofta det tror jag…. tycker fel…. i alla fall när det gäller brukshundsklubbars ansvar.  

    

    

Jag har… som vanligt när jag känner mig lat och onyttig… roat mig med att kika på lite lydnadsresultat från olika tävlingar. Och det är intressant att kunna se betygen för varje hund och varje moment. Och det som slår mig…återigen… är att så många har problem med momentet rutan i klass 3 och elit.   


Och jag förstår varför. I mina ögon tränar många alldeles fel när det gäller det momentet. Och jag kan inte ha helt fel eftersom det är så många som antingen har betyg 0 eller kanske betyg 5 eller 6 just där.


Jag har hört massor av folk som lite nonchalant säger nåt i stil med …” jamen det är ju bara att lära hunden att springa rakt fram… och sedan lägga sig” jojo… så kan man i sin enfald tycka. Det funkar ett par gånger, på rena turen… sen kommer problemen.   


Fast egentligen är det ju så det är … hunden ska bara springa rakt fram och sedan lägga sig på mitt kommando. Lätt som en plätt..? Nej, uppenbarligen inte eftersom så många har problem där. Och som sagt… när jag hör hur dom tränar så förstår jag att dom har problem… men det är en annan historia det.

   

   

Likadant är det med momentet ställande under gång. Många som misslyckas där… eller också misslyckas dom med momentet läggande under gång.


På nåt vis är det som att båda dom momenten sällan funkar på samma tävling för många ekipage, funkar läggandet så funkar inte ställandet och vice versa. Och det är naturligtvis ”felträning” det också….   

  

Allt som inte funkar beror ju i och för sig på att vi tränat fel… eller för lite…. men just de här två (tre) sakerna är så påtagliga, och har så varit i alla år som jag kan minnas.


   

Jag minns när jag tränade läggande och ställande under gång med Salza, inför vår debut i klass 1. Någon, mig närstående, skällde på mig för att jag var för ihärdig, och gjorde hunden förvirrad. Men… Salza hade skitkul och gjorde som vanligt vad som helst för sin snörboll… och lärde sig precis det jag ville, för inte sjuttan missade hon några ställande eller läggande sedan när vi tävlade inte.   

   

Två moment som verkligen ”gått framåt” när man kikar på tävlingsresultat är ju linförighet och fritt följ. Där ser man massor av finfina ekipage numera. Förr var det vanligast med mindre bra prestationer där, men nu för tiden blir man nästan förvånad om det är nån som går under betyg 8 på dom momenten. Och det är ju kul… bra kontakt är ju en del av knepet för bra betyg, och att så många har det är trevligt tycker jag.   

   

Att jag sedan inte tycker att det är snyggt när hundarna går med en onaturligt böjd nacke/hals och stint tittar upp på sin förare hela tiden, det är ju en annan sak. Det är så domarna vill ha det, och det är det som betalar sig… så jag förstår att folk tränar så. Men snyggt är det inte… god kontakt och följsamhet kan man ha ändå… 

    

Får jag nån mer hund som ska lydnadstränas så lär väl jag göra likadant antar jag… även om jag inte gillar det så är det ju tvunget om man vill nå höga poäng.... men det var inte det jag skulle babbla om nu.

 

 

Jaha ja, säger ni nu, suckar och skakar lite trött på huvudet.   Nu är hon igång igen….. Besserwisser-Barbro som alltid kan och vet bäst.

    

Nejdå… jag tror inte att jag kan och vet bäst. Det finns massor av människor som kan och vet bättre än jag… men det finns också massor av människor som kan och vet mindre än jag…. och att tycka till är ju förhoppningsvis tillåtet.   

   

Det är det som är lite kul med hunderiet tycker jag…. det går liksom inte att luras. De egna resultaten och den egna hunden avslöjar snabbt om man är en bluff eller ej….

   

    

Idag har vi frost och kallt här. Skönt att slippa leriga hundar ett tag… och skönt att slasket hann regna bort, det är inte kul när slaskiga fotsteg fryser och gör det nästintill omöjligt att gå utan att halka omkull och slå ihjäl sig.

    

Hoppas ni har en fin vecka framför er. Här är det en vecka där det är alldeles tomt i kalendern… bara vanliga hushållsgöromål som pockar på uppmärksamhet verkar det som. Känns på ett sätt skönt, på ett annat lite tråkigt…. jag är inget bra föredöme för hur en pysslig hemmafru ska vara.   

    

      





Skapa flashcards