… att sticka ut hakan och tycka till lite. Och den här frågan är väl kanske lite känslig att tycka till om, finns säkert dom som tycker helt annorlunda, men det är ju tjusningen med det hela... att var och en får tycka som dom vill.  

Och nu tänkte jag fundera lite kring det där med hundrastgårdar, eller hundhägn eller vad man nu vill kalla det. Inhägnader där man kan släppa sin hund lös tillsammans med andra hundar alltså….

Det finns ju på många, många ställen (främst söder över härifrån sett) och det är ofta välbesökta platser. Och används de på rätt sätt så är det …kanske… bra med såna ställen. Men egentligen tycker jag nog inte det…. och det finns flera anledningar till att jag tycker så.

”Min hund är så snäll, och han/hon älskar andra hundar”…. det hör man ofta folk säga. Och då glömmer man att ett möte mellan två eller flera hundar inte är ensidigt. Det är ett samspel med (förhoppningsvis) kommunikation hundarna emellan, och i det fallet är det med hundar som med oss människor… vissa människor gillar vi och andra inte.  

Det förutsätter då också att alla inblandade parter fungerar sunt och ”friskt” på signaler och kommunikation. Det räcker att en enda individ missuppfattar, eller är dålig på att läsa vad andra hundar säger, så kan det spåra ur.

Och vi vet ju redan att alla hundar inte fungerar helt ”normalt” i såna sammanhang i dagens samhälle.

Kan verkligen alla ägare tolka sin hund så att man säkert vet att dom fungerar friktionsfritt med andra, främmande hundar? Och har man förmågan att ingripa i rätt tid OM någon liten schism är på väg upp till ytan?

Jag tvivlar på det…. och ett hundslagsmål i ett hundhägn borde väl vara alla hundägares värsta mardröm.  

Det finns andra anledningar också, till att jag inte är helsåld på tanken på ett hundhägn.

Vi vet ju alla att det är få aktiviteter som tröttar ut en hund så som att leka med andra hundar. Bra i vissa fall… mindre bra om det är så att ägaren faller för frestelsen att göra det lätt för sig. Så enkelt och frestande att gå till ett hundhägn, släppa hunden lös att härja där med andra hundar i en halvtimma eller så, och sedan gå hem med en trött och nöjd hund.   

Jodå, hunden har haft kul, och har fått motion, och husse/matte har pratat skit med ett antal andra hundägare under tiden…. men blir det här en aktivitet som ersätter gemenskap och samarbete och kommunikation mellan hund och förare så tycker jag att det är helt fel.

Och det är här den största risken finns tror jag. Vi människor har ju svårt att erbjuda våra hundar någon aktivitet som går upp mot att umgås med individer av den egna arten. Vi får jobba ihärdigt för att få en hund som föredrar vårt sällskap framför andra hundars sällskap, och den gemenskapen är viktig för att få en hund att fungera tillfredsställande i dagens samhälle, att hålla sig till mig trots andra hundar, att komma på inkallning oavsett störning o.s.v

”Jag kan inte släppa min hund lös, då sticker den, därför vore ett hundhägn så bra”, är också ett argument för ett hundhägn. Men då har man ju accepterat att hunden struntar i mig och det jag säger. Genom att släppa den i ett hundhägn och låta den härja tills den blir trött och därför kommer till sin förare, då har man godkänt att man själv bara är ett hjälpmedel för att hunden ska kunna ta sig till hägnet där de viktiga kompisarna finns.

”Min hund älskar alla andra hundar, han vill alltid hälsa på alla han möter” och med det menar man att det passar bra att kunna släppa den hunden i ett hundhägn där den får utlopp för sin lust att hälsa på alla andra hundar den ser.

Är det så vi vill ha det? En hund som enbart är intresserad av andra hundar som den ser, och struntar i den som håller i kopplet? Noll intresse för sin ägare, hela fokus inställt på andra hundar? För inte kommer intresset för andra hundar att minska om den titt som tätt får härja runt i ett hundhägn fullt med andra hundar.  

En hund är ett flockdjur, och hundens flock är den familj där den bor och lever. Sen finns det förhoppningsvis några kompisar som hunden umgås med, kompisar som har sin egen flock, men ändå kompisar som man sammanstrålar med ibland för att träna och leka tillsammans. 

Och har man själv fler än en hund så är "problemet" löst... fler kontakter med den egna arten behöver egentligen inte hundarna då. 

Men grejen är ju att det är jag som ska vara hundens ”huvudperson” här i livet. Kompisar behöver den, och det ska den ha, men det betyder inte att alla hundar den ser och träffar ska bli en ”kompis” som den ska härja och leka med.

Tänk så många ”problemhundar” vi skulle slippa om alla hundägare kunde anamma den tanken.  

Är jag viktig i hundens liv, en tillgång som den uppskattar och anser lönsam, då är det inga problem med inkallning, och inga problem med att den uppför sig jobbigt när den ser andra hundar… eller andra människor.

Om däremot hunden enbart ser mig som ett medel för att komma ut och träffa andra hundar, eller jaga harar och rådjur, eller springa efter lekande barn, då är ju i och för sig jag en resurs, men inte en resurs av det slaget som hjälper hunden att fungera bra i vårt samhälle.

Om ett hundhägn däremot fungerar lite som ”grädde på moset” så kan det kanske vara OK...

En promenad med matte/husse där man jobbar med kontakt och kommunikation och kanske tränar lite nyttigheter, och sedan som avslutning en liten raid i hundhägnet, det kan jag kanske… eventuellt… köpa.

Men jag befarar att de allra flesta nog ser ett hundhägn som ett bekvämt sätt att motionera sin hund trött utan att själv behöva anstränga sig eller engagera sig.

Vi kan ju förstås hoppas att jag har fel där…. men jag tillhör i alla fall dem som aldrig kommer att agera för att det ska skapas hundrastplatser/hundhägn.

Många problem kring det här med hundhållning skulle som sagt undvikas om alla hundägare jobbade lite mer med att skapa en bra relation till sin hund. En relation där hunden ser sin ägare som viktig, som en resurs som man ska hålla sig till just bara för att den där ”resursen” har så mycket kul att erbjuda. Och så förstås…. tänk så bra det skulle bli om alla hundägare insåg att det är ett djur dom har i kopplet, inte någon liten pälsklädd människa.

Ja, det var dagens tyckande det…..    

Idag snöar det lite här…. och det är några minusgrader så nu slipper vi leriga hundtassar i alla fall. Det är väl enda fördelen med vintern det….   

Mina promenader blir inte så långa nu när mitt knä krånglar, och det är ju lite tråkigt. Det var länge sedan vi kunde ta en rejäl promenad doggsen och jag… fast det beror ju till stor del på Ibsens tassar också, inte bara mitt knä.

Fast häromdagen hade jag så jäkla ont när jag skulle gå och lägga mig så jag beslöt att chocka kroppen lite. Stoppade i mig dubbel maxdos av alla piller jag har… (nja, nu överdriver jag lite, nöjde mig med den starkaste sorten) och tänk att jag vaknade bara ett par gånger för att det gjorde ont i knät den natten.

Så igår gjorde jag likadant, och idag har jag mindre ont. Ont gör det fortfarande, och svullet är det… men det känns inte lika outhärdligt ont längre. Bara lite lagom ont…. frågan är väl bara vad min lever tycker om det här ”chockintaget" av piller…?  

Får väl se vad som händer på promenaden sedan…. de senaste dagarna har jag varit alldeles kallsvettig på grund av smärtan när jag går, igår var det lite bättre, och med lite tur så kanske det känns hyfsat ont idag också.

Det är märkligt det där med smärta. Man vänjer sig (till en viss grad) när man alltid har ont nånstans, och man tror på nåt vis att det är så det ska vara, men det är det ju egentligen inte.

När jag möter folk som säger att dom aldrig har ont nånstans, möjligtvis lite huvudvärk nån gång, då känner jag mig som att ”men finns det så konstiga människor? har inte alla i alla fall lite ont nånstans?” och då inser jag hur ”hjärntvättad” man blir av ständig smärta….  

Ha det så gott där ute i snödrivorna…..   

 

Kicki o Celda

29 november 2012 13:56

Jag håller med dig... Är inte heller för hundhägn..

 

Lina

12 december 2012 11:56

Jag tror att man får vara realistisk o se hur det ser ut med hundägandeskap idag. Alla har vare sig intresse eller kunskap för att forma hundarna till det dom vill. Här finns massor av hundhägn o jag har aldrig hört om en olycka i någon av dom. Jag vet däremot folk som har fått lugnare och gladare hundar sedan dom fick börja springa av sig istället för att gå kopplade på rundor inne i stan. Att man släpper hunden i hundhägn behöver inte betyda att man alltid släpper den med en massa okända hundar. Många släpper sin hund enbart med hundar den vanligtvis träffar o leker med eller i andra fall släpper den i hägnet ensam.

Vore kul att läsa om saker som fungerar bra eller som man tycker är bra i hundvärlden också. Eller vad folk gör rätt med sina hundar. Som alltid med folk är det lättare att utgå från vad folk gör rätt o bygga på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...