Så kan man väl kalla det när golvet i köket och hallen är upprivet, diskmaskinen och spisen står i hallen och alla innerdörrar ligger tillsammans med sina karmar på gräsmattan utanför.

Snickaren kom idag, och han river och sliter för glatta livet. Om en stund kommer det en snickare till, och då ska väl allt vara färdigrivet så att dom kan börja göra nytt antar jag.

Och vi har allt det gamla som ska slängas kvar att roa oss med… det är en stooor hög.   

Men det gäller att hålla sig ur vägen, så idag behöver jag inte ha nåt dåligt samvete för att jag sitter här och knattrar på tangentbordet.   

Läste en blogg igår… jag gör inte det så ofta nu för tiden faktiskt, men i går gjorde jag det.  

Och det är en, vad jag kallar, gammal SBK:are som skriver den där bloggen. Alltså nån som varit med inom SBK-organisationen länge och som fortfarande jobbar mycket med hundar och kurser och allt som hör därtill.

H*n skriver ganska så ofta och funderar över det här med alla de olika ”skolor” som finns inom hunderiet, och följaktligen också över alla de olika instruktörer som utbildas i de olika ”skolorna”.

Och för min del är det en lättnad att någon mer än jag har synpunkter på instruktörsutbildningarna H*n ifrågasätter nämligen kompetensen hos många instruktörer när det gäller att hantera hundar som ofta betraktas som ”besvärliga”.

Och eftersom kompetensen ofta saknas hos just nyutbildade instruktörer så måste det ju vara så att det läggs ner alldeles för lite tid på sånt i själva utbildningen. Fast jag måste ju erkänna att jag numera inte kan utbildningsplanen för just SBK-instruktörer.

Men eftersom jag håller med om att man alltför ofta hör folk som är missnöjda med att dom inte fått hjälp med sina ”problem” när de gått kurs, så är det ju lätt att tro att kompetensen saknas hos den aktuella instruktören.

För inte kan det väl var så att viljan saknas? Att det är roligare att jobba med de ”enkla” hundarna och att man därför inte tar tag i problemen och de kanske stökiga hundarna?

Det är ju de facto så att de ”stökiga” hundarna ofta har en förare som behöver mycket hjälp, och som kanske saknar det där naturliga handlaget för att hantera hund, och som kanske till och med är av den ifrågasättande typen. För en osäker instruktör är det naturligtvis frestande att ”bortse” från ett sånt ekipage och istället ägna sig åt dem som är lite mer okomplicerade.

För inte kan det väl vara så att erfarenheten från att hantera hund saknas, för jag hoppas innerligt att det står i kraven för den som ska utbilda sig till instruktör att man ska ha en gedigen erfarenheter av hundar. Fast det kanske klubbarna bortser från och glatt tar emot alla som vill utbilda sig…?

En annan sak som jag ser som ett stort problem är när klubbarna använder sig av icke-instruktörer för att hålla kurser. Och nu pratar jag alltså inte om tävlingsträning och tävlingskurser för det är en helt annan sak det.

Jag pratar om kurser där man lär ut grundläggande vardagslydnad, uppfostran av hundar alltså.

Kan vem som helst som har en hund och ett intresse ha kurser hos en brukshundklubb så är det ju ett hån mot alla dem som gått en lång instruktörsutbildning och förhoppningsvis lärt sig massor under den tiden. Och det är dessutom helt emot SBK:s stadgar och mål att använda sig av outbildat folk när det gäller att utbilda hundägare.

Gedigen kunskap och en bra utbildning har alltid…. tidigare ?… varit ett kännetecken för SBK:s instruktörer.

Men vad som är ännu värre är väl att det är ett bedrägeri mot kursdeltagarna. De kursdeltagare som betalar stora pengar och tror att dom ska få hjälp av någon med ordentlig utbildning och allsidig kunskap. Kunskap både om hundar och hundhållning, och inte minst, kunskap om hur man lär ut saker och ting.

I dagens läge, med alla de aktörer som finns inom hunderiet, så borde SBK-klubbarna värna om sitt goda rykte och verkligen se till att hålla en viss standard på de instruktörer som används i verksamheten.

Varje gång jag tagit emot kursanmälningar för brukshundklubben så har det varit minst ett par samtal som handlat om att dom gått kurs på annat håll, men tyvärr inte alls fått det de efterfrågade. Och det är väl där som SBK har sin nisch i konkurrensen tror jag…. kunskap och erfarenhet… erfarenhet av ALLA typer av hundar, även såna som betraktas som ”besvärliga”.

Ja, inte vet jag…. det här är ju bara tyckanden och mina egna åsikter, men dom är ju grundade på vad jag hör och ser. Både med egna ögon och öron, och inte minst på vad andra berättar om sina egna erfarenheter.

Nu har i alla fall snickaren rivit ner allt som ska bort medan jag suttit här och babblat. Nu väntar vi på snickare nr 2 så att dom kan åka och hämta allt material. Sen säger det väl bara svisch så är det nya golvet på plats antar jag.… sen ska det upp panel på hallväggen, nya innedörrar och karmar, lister och dörrfoder…. sen är det klart.

Med det tempot den här snickarn håller så är min gissning att imorgon eftermiddag är allt klart…. eller i alla fall på fredag eftermiddag.    

För min del började dagen vid 2-tiden i natt då jag vaknade med en vidrig huvudvärk. Resten av natten blev ingen natt kan man säga…. och vid 6 var det dags att stappla upp för idag skulle Kurt lämna bilen på verkstan och behövde skjuts hem sedan.   

Och när vi ändå var uppe, min huvudvärk och jag, så drog jag och hundarna iväg till våra gamla jaktmarker när jag skjutsat hem Kurt igen.

Och där var det dimmigt värre… vi var ute vid havet… man såg knappt handen framför sig, och det riktigt kändes hur våt dimman var. Jag skulle starta GPS:en för att se hur långt vi gick tänkte jag, men det var så dimmigt så min mobil hittade ingen satellit…..

Och när vi åkte hem igen så var jag lika våt i håret som om det hade regnat.

Men dimma är också vackert… och lite mystiskt eftersom man inte ser vad det är som låter när man hör olika ljud.

Men det är ett av mina gamla favorit-smultronställen, och eftersom vi var där så tidigt så var vi alldeles ensamma där. Det är annars ett populärt utflyktsmål för alla kategorier av människor.

Och hundarna blev alldeles galna när dom förstod vart vi skulle… massor av spännande dofter (det finns bl.a bäver där) mycket vatten och massor av sand att springa i…. vad mer kan man önska sig? Jisses så dom har sprungit… och så blöta och sandiga dom blev… men kul hade dom.

Sikten ut över havet var minst sagt lika med noll, men man ser ju solen bakom dimman i alla fall....

Kan tro att hundarnas frukost smakade smaskens när vi kom hem sedan. Min frukost avstod jag från… med den här huvudvärken och alla värktabletter i magen så känns det inte som att mat är nåt trevligt alternativ.   

Men nu strålar i alla fall solen från en klarblå himmel och det ser ut att bli en alldeles ljuvlig höstdag. Med lite tur så kanske vi får till en härlig promenad frampå eftermiddan också….

Full med sand... ??  Jag...???  Inte heller...  

.