Husse… och Ibsen så klart… vaknade långt innan vi andra människor brukar vakna en söndagsmorgon, och i och med det så vaknar ju jag och Salza också. I en liten 3-rummare är det svårt att smyga tyst när man är uppe och tassar…. 

Och regnet vräker ner utanför fönstret, så Salza fick återigen testa sitt regntäcke när det var dags för den extratidiga morgonpromenaden. Och hon kom in igen med torr rygg, så täcket fyller sin funktion i alla fall. Benen och huvudet var ju blöta förstås, men det var ju inte annat att vänta, täcket är ju inte en heltäckande overall. Det är mest själva kroppen jag vill hålla torr, benen tycker jag inte spelar så stor roll om dom blir blöta.

Jag kan tänka mig att det är många regnoveraller i bruk idag när det är stor utställning på gång här i stan. Många som lagt ner massor av tid på pälsvård, och så detta regnande…. men sånt är ju livet… oförutsägbart. Undrar om det finns batteridrivna hårfönar??    

Det är kursdags idag igen också, vi får väl se om vädergudarna håller vårt avtal. Men det ser dystert ut när man kikar på väderrapporten…..    

Egentligen är jag lite fascinerad av alla människor som på fullt allvar säger att ”min hund gillar inte att vara ute när det regnar”. Vad kan det bero på tro??  

Husse/matte älskar regn, tar gärna på regnkläder och tar en långpromenad i regnet… men hunden vill inte följa med för den gillar inte regn… eller???

Så är det förstås inte… ”jag gillar inte att vara ute när det regnar, därför tycker inte min hund heller om regn” borde man säga istället.

”Min hund sätter sig inte/lägger sig inte när det regnar/är blött på marken”… är en annan variant. Samma sak där… tränar man inte när det är blött på marken så kan man inte heller begära att hunden, den där enda gången det krävs, ska lägga sig/sätta sig i blötan.  

”Nej, min hund låg inte på platsliggningen idag, det regnade ju så förskräckligt” är en annan variant där anledningen helt enkelt är för dålig träning.

Fast egentligen är det ju så att om kommandot är ordentligt inlärt, då kvittar det vad det är för underlag, eller väder. Då ska hunden göra det jag säger, i alla lägen. Men man är ju snällare mot hunden om man erbjuder träning under alla förhållanden, då är dom vana vid att alltid lyda, oavsett allt (även dåligt väder) som kan betraktas som en ”störning”.

Jag själv tränar aldrig när det regnar… så brukar jag alltid säga. Men det är förstås inte sant. Jag har naturligtvis, en gång i tidernas begynnelse, klafsat runt på plaskvåta gräsmattor och tränat Salza på snabba lägganden och snabba sättanden, trots blötan. Och visst har stackars Salza fått träna platsliggning där i hällande regn också, hur ska jag annars kunna tro att hon ska ligga tiden ut på ett främmande ställe, med matte dold bakom ett skjul, medan regnet vräker ner? Man kan inte förvänta sig några ”säkra” resultat om man inte tränar även under dåliga förhållanden….

Fast är man beredd på att misslyckas den gången regnet vräker, och det bara för att man själv inte vill träna i regn, då är det ju förstås helt OK att hoppa över regn-träningen. Fast då får man ju ge sig själv skulden , och inte lasta hunden för att den inte gjorde som jag sa….

Sen är det en annan sak som man kan tänka på om man ska tävla när det regnar. Tänk på hur ni själva känner er innan ni blivit så där läskigt plaskvåta… när ni är bara halv-våta, det rinner lite i nacken, det börjar kännas fuktigt på axlarna och vätan börjar tränga in genom skorna. Ganska läskigt och olustigt… tycker jag i alla fall.   

När man däremot väl är genomvåt, då bryr man sig inte så mycket…. då kvittar det att regnet vräker ner och att man är våt både här och där, det kan liksom inte bli värre.

Överför det till era hundar…. De tas torra och varma ut ur bilarna, och ska sedan sätta sig/lägga sig på en blöt gräsmatta, med varm och torr rumpa och mage. Isch så äckligt…..

Om dom däremot får springa lite i högt, blött gräs innan det är dags att sitta/ligga, då känns det däremot inte alls lika läskigt... då är dom ju redan våta.

Samma gäller vid vattenprov… finns det möjlighet så blöt ner hunden innan det är er tur…. enklare att slänga sig i vattnet i full fart då.  

Har förresten en mysig historia med anledning av regn och hundtävlingar. Jag tror att jag berättat den förr, men den är så läcker att den kan berättas igen.

Stor brukstävling på Timrå BK för ett antal år sedan. … och det regnade och regnade och regnade. Inte ett uppehåll på hela tiden… och en grupp kom in från skogen och skulle ha platsliggning med dold förare.

Hundarna låg där på rad, plaskvåta. Förarna hade gått in i en träddunge och gömt sig, och regnet bara strilade ner hela tiden. Men rätt som det var så ändrade regnet karaktär, ett evigt strilande övergick till ett piskande ösregn. Det gjorde nästan ont när regnet värkte ner över oss…. men hundarna låg där dom låg.

En stund… sedan var det en riesen som reste sig, ruskade på sig och målmedvetet gick in under taket i den kur som står på planen. Där satte den sig, och satt stilla där ända tills tiden var ute och förarna kom tillbaka. Det blev väl 0 i betyg antar jag, men var ju värt en massa extrapoäng egentligen….   

Näe, nu ska jag käka frukost   och skicka ett SMS till vädergudarna så att dom inte glömmer bort sig. Än så länge har regnet inte mattats nånting…   

Egentligen är det en sån här dag idag......

… den där Barbro.   Inte uppdaterade hon där hemsidan som hon sa att hon skulle, nej då. Hon hittade nåt annat som absolut skulle göras först…. men idag är det gjort i alla fall.   Det var en liten uppdatering denna gången, men med hänvisningar kors och tvärs och hit och dit, och det tar på gamla dammiga hjärnor att fixa sånt.

Det har varit en dålig vecka det här. En byggarbetsplats här hemma, men en byggarbetsplats utan snickare.   Och så har jag haft ont i mitt knä och i min mage… men det knäonda har gjort att jag inte gått några promenader alls, och då blir jag stel och får ont i ryggen också. Jisses så synd det är om mig.…  

Men idag måste jag röra på mig. Min kropp mår definitivt inte bra av att vara stilla. Vi får väl se vad mitt knä säger, men idag måste det bli en promenad i alla fall.

Och idag är det rallylydnadstävlingar i Bollnäs. Var himlans sugen på att anmäla mig och doggsen, men jag fegade ur med tanke på avståndet. Fast… jag for ju dit och tävlade lydnad med Salza en gång i tiden förstås, fram och tillbaka samma dag. Men då var insatsen något högre, det var ju där vi tog det tredje 1:a priset för vårt lydnadschampionat.   Och det slår ju lite högre än en rallytävling i de lägre klasserna, i all synnerhet som vi nu har de rallylydnads-titlar vi är kapabla att ta just nu….

Fast Bollnäs (17 mil) är trots allt 5 mil närmare (enkel väg) än Nordmaling (22 mil), dit vi for i våras och tävlade rally, men då hade vi ju bara en tävling i bagaget och var sugna på fler resultat.

Men det hade varit kul att vara med på en stor tävling. Det är över 100 anmälda till Bollnäs och här uppe har vi ju aldrig varit med på nån tävling där det har varit över 50 tävlande. Och så hade det varit så himla kul att se avancerad klass och mästarklass… kan tänka mig att man får en riktig motivations-boost när man ser duktiga hundar och förare gå såna banor.   

Nästa sommar ska vi (Timrå BK) ha en rallylydnadstävling med alla klasser. Hoppas att vi får många anmälda, även i de högre klasserna, så att vi får lite inspiration att jobba vidare med alla svårigheter som finns där.

Just nu är motivationen noll, men det är alltid så när mina magbesvär spökar…. jag blir rejält nergången på alla de vis och har ingen energi till nånting. Kroppen har väl fullt upp med att bekämpa basilluskerna antar jag, inga krafter över till annat.   

Imorgon är det i alla fall kursdags igen… då ska jag släpa mig dit och försöka vara entusiastisk. Fast det är inte så svårt att vara entusiastisk när man håller på med hundträning i grupp så där, det är ju faktiskt kul.   

Renoveringen i det här huset står i still igen.    Snickaren som vi anlitar är kanonbra, han är noggrann och han jobbar och sliter som ett djur…. när han är här. Men han har hamnat i en massa personliga problem, kommer inte alltid när han sagt, och ibland är det ingen som vet var han är när han inte är här heller. Igår kom han inte alls, utan att meddela sig… jäkligt struligt och frustrerande, men trots allt allra mest synd om honom förstås.   

Men vi är så egoistiska att vi vill ha klart det här nu…. alltihop är ett par veckor försenat och det känns som att vi bor på en byggarbetsplats. Struligt, struligt….

Och mina gamla vanliga magkrämpor har dykt upp igen. Märkligt sånt där… det var bara nån vecka sedan som jag gottade mig i att det var länge sedan jag kände av det där problemet, och strax därpå dök det upp igen. Inte så himla kul det heller… lite småfebrig och så det där magonda på det… och så fortfarande lite ont i mitt knä…. och så ”byggarbetsplatsen” som toppar det hela då. Usch….    

Men idag skiner solen i alla fall, och jag borde åka och handla lite men det får vänta till senare. Idag får vi hjälp av vår hjälpsamma granne att köra bort gamla dörrar och dörrkarmar och allt annat skräp som rivits ut, och då måste jag stanna hemma när Kurt åker iväg, OM nu snickaren mot all förmodan skulle dyka upp igen.. eller ringa.. eller nåt.   

Men jag har lite datorjobb att göra så jag får väl ”roa” mig med det så länge, då vilar jag ju mitt knä också. Men sånt där pill med hemsidor och sånt, det är inte nåt kul längre. Förr var det det, men inte nu längre…. Men jag har numera bara en enda hemsida (förutom våra egna) som jag sköter och den har jag lite svårt att avsäga mig. Lite för snäll där….    

Fast hemsidor verkar numera vara ett utdöende släkte. De finns, men de uppdateras mycket sällan…. i alla fall när det gäller ”hundhemsidor”. Jag kan ju bara gå till min egen hemsida och se hur sällan jag uppdaterar den. Men jag uppdaterar den i alla fall, det är ju mer än vad många andra gör.  

Näe, nu får jag väl ta tag i det där hemsidejobbet så att det blir gjort. Den här gången ska jag inte spara det tills mitt dåliga samvete får fart på mig. Den här gången ska jag göra det NU…!    

Dom blir aldrig klara, snickarna.   Men det är inte deras fel, dom jobbar som sjuttan, men det är en massa strul… förstås. Just nu använder dom i alla fall en såg som låter som gamla tiders tandläkarborrar… 

Men det börjar snart likna nåt i alla fall…. och annorlunda blir det.   

Förut var det mörkt vinröda tapeter och mörkbrun panel på väggarna, mörkbruna lister och mörkbruna dörrfoder, och så äckliga vita gabondörrar om var kladdigt ommålade. Kurt brukar likna det vid att man gick in en mörk grotta när man gick in vår hall…

Nu blir det ljusa tapeter, vit panel, ljusgrått golv och vita, fina vita dörrar med vita foder och så vita golvlister… känns som att det behövs solglasögon när man kommer in i hallen.  

Men den där storstädningen, den behövs verkligen när dom väl är färdiga.

På hundfronten är det intet nytt…. Jag vilar mitt knä så mycket jag kan, och då blir det inte så många hundaktiviteter. Vi fixade lite med de där burkarna som man ska stoppa i varandra igår, Salza o jag. Och idag har jag plockat fram pallen där vi tränar lite bakdelskontroll. Men det är nästan lite väl kaotisk miljö för att träna hund inomhus just nu., och skotträning har vi också… en spikpistol låter inte så lite precis.   

Det är ju inte så mycket jag kan göra här hemma nu, inga nyttigheter alltså, så det blir mycket sittande vid datorn. Och jag har roat mig på YouTube…. och blir nästan lite förskräckt över alla filmer där man tränar småvalpar.  

Jodå, man ska träna valpen redan från början, det tycker jag också. Men frågan är väl kanske VAD man ska träna. Jag tycker nog att tävlingsdjävulen tagit över lite för mycket ibland….   

Men det kanske är nästa generation superstjärnor jag kikat på…. vem vet??

Jag blir i alla fall lite deprimerad av alla supersnabba bordercollies jag ser… ta inte illa upp nu, ni som har en BC… jag är superimpad av dom, och av er som klarar av dessa kvicksilver till hundar. Men jag blir liiite deppad när jag inser att det är det måttet som gäller numera, och eftersom jag inte ska ha nån BC så lär jag ju aldrig nå samma höjder.  

Fast det är antagligen många som skaffat en BC och tror att det automatiskt följer med framgångar också, och så är det ju förstås inte. Men snabbheten och sättet att jobba, det följer ju rasen förstås. Vilket kanske i sin tur gör att dom inte är så lättjobbade som vad många tror…. ja, inte vet jag.   

Men jag funderar på vad som händer om man skaffar en jaktspringer och använder den som lydnadshund eller brukshund. Dom har ju ett helt annat temperament än en ”vanlig” springer, kan man styra om deras jaktintresse till även andra aktiviteter?

Klart man kan, säger säkert nån nu… men är det så himla säkert det?

Kan man verkligen ersätta fågeljakt med andra aktiviteter?   

På den frågan kan man ju svara ett obetingat JA när det gäller våra DP-spaniels. Ett stort jaktintresse där, kan man mycket väl dra nytta av i många andra sammanhang. Men dom är ju inga ”jaktidioter” som ju jaktvarianterna ibland kan vara….

Nej, jag tänker inte skaffa nån jaktspringer, men det vore kul att veta om det finns nån ”renodlad” jaktspringer som tävlar bruks eller lydnad…. nån som vet???

Och…. finns det nån jaktspringeruppfödare som skulle sälja till nån som vill tävla lydnad t.ex.?

Och jag är naturligtvis inte på något enda litet vis missnöjd med min Salza, tro aldrig det.  

Hon är en kanonhund på alla de sätt, och passar mig som hand i handske, och sina meriter har hon fixat lätt som en plätt.  

Jag funderar mest bara på vad för sorts hund som skulle kunna matcha en BC på lydnadsplanen. Titta t.ex på jaktlabben… så våldsamt poppis den blivit bland bruks- och lydnadsfolk. Och det beror förstås till viss del på att där finns förhoppningar om att den typen av hund ska vara en värdig motståndare till alla BC som härjar i prislistorna.

Jaja… jag fastnade för spaniels för många, många år sedan och där lär jag stanna kvar så länge jag orkar ha hund. Jag gillar deras mentalitet, en spaniel som är som en spaniel ”ska vara”, är i mina ögon den absolut perfekta hunden.

Och jisses så sugen jag är på en valp… så kul det vore att få börja om från början igen. Men nu är det snart vinter och då ska vi gå i ide i flera månader, då ska man helst inte ha nån valp med sig.  

Usch ja… snart börjar det snöa och sen blir det inte barmark förrän i april nån gång… hur i alla världens dar ska jag stå ut med ännu en sån vinter?   

… och inom den genren kan man hitta alla varianter. Allt ifrån svenska pluttenuttdeckare, där allt är så gulligt och pluttenuttigt att till och med morden är myspysiga och för en undanskymd tillvaro i boken…. till de skotska deckarförfattarna som skriver deckare som är så läskiga och äckliga och bloddrypande och råa att till och med jag nästan bleknar ibland.     

Stuart MacBride är en av dom… en kille som på nåt vis måste vara lite skruvad själv, jag tvivlar på att han annars skulle kunna få till så mycket hemskheter i en och samma bok. Fast det är inte bara en bok, han har skrivit flera, och skam till sägandes har jag läst allihop. De är helt fascinerande i all sin hemskhet…. yeeeack.   Men det värsta är ju att det faktiskt finns såna människor som han skriver om….   

En annan författare som också slår nån sorts rekord i hemskheter är Cody Mcfayden, visserligen inte skotte utan amerikan, men hans böcker är också vidrigt hemska, fast en liiiiten, mycket liten, aning mer rumsrena.

Men skottarna över huvud taget skriver hemska deckare… eller thrillers eller vad det nu heter. Det finns ett gäng av skottar som skriver deckare/thriller… och dom är lite speciella allihop. Jag får erkänna att jag inte riktigt vet om man ska kalla deras böcker för deckare eller thrillers… jag vet faktiskt inte skillnaden mellan det ena och det andra.  

Och det är ju inte bara så att det rabblas upp en massa hemskheter och blodigheter, det finns en story, ett (eller flera) ”fall” att lösa, och det finns ett persongalleri som är helt fantastiskt udda och makabert och roligt… och nu pratar jag om Stuarts MacBrides böcker, det är en sån jag läser just nu. Men jisses…

Jag förstår inte att jag inte får mardrömmar när jag läser hans böcker… jag brukar inte få det av böcker och filmer, men hans är i särklass och borde ge vem som helst sömnlösa nätter.

Kanske det säger en hel del om min skruvade hjärna också???   Eller också är jag bara helt enkelt hjärntvättad efter alla blodiga deckare jag läst genom åren….

Jag har ungefär en fjärdedel kvar av den där boken, och jag är mycket spänd på att få läsa slutet. Kämpade och kämpade igår kväll, men orkade inte läsa ut den, den är ganska så tjock.   Man jag kan nog inte vänta till ikväll med det… snickarna är här idag igen och då passar det ju faktiskt bra att smyga undan med en bok nånstans så att jag inte är i vägen och min vana trogen lägger mig i sånt som jag inte har med att göra.....   

…. står det att det varit inbrott på Arbetsförmedlingen. Men man vet inte ännu om något stulits eftersom många anställda tar med sina datorer hem.   

Inte visste jag att våra skattepengar skulle hålla AF:s anställda med privata datorer?!

Och vad säger Skatteverket om en sån löneförmån, tro??

Som gammal (på alla de vis  ) systemadministratör får jag erkänna att jag blev mer än häpen av det jag läste. Undrar hur man egentligen tänker i det här fallet… OM man nu tänker alls.   

Så sa Salza en dag när vi var ute i skogen och hon gjorde detta fynd.

Hon fick ju inte käka nåt av det, bara smaka lite, lite… men hon var lycklig den lilla stunden i alla fall.   

Vi har en rejält gammal skog här i närheten. Skog som skog kan man tycka, men när jag går i en skog så tänker jag nog ofta på det när jag ser stora, gamla träd och gamla träd som blåst omkull och nu murknat och fallit ihop. Tänk så många år dom legat där innan dom blivit helt sönderfallna, och så många år det tar för ett stort maffigt träd att bli så stort och imponerande.

Och tänk så många år det tagit för mossan att bli så här tjock och heltäckande på de här stora stenarna då….

Det kanske är det som är så rogivande med att vandra i skogen, att allt ser ut är vara orört sedan många, många år, och att man kan tro att det kommer att se likadant ut i många, många år till. Fast ser man till alla kalhyggen som dyker upp lite här och var så är det ju inte sant förstås….   

Jaja, idag blir det nog inte heller nån skogspromenad för vår del. Det spöregnar ute för det första, och så har jag ju lite pyssel med mitt onda knä.    I går var jag och handlade och bar tunga matkassar och sprang i affärer, men sen slapp jag eftermiddagspromenaden med doggsen, så det blev ändå lite vila för knät.

Idag släpar jag mattor till och från tvättstugan, men det är å andra sidan inte så många meter så det gör nog varken till eller ifrån hoppas jag.  

I en av tvättstugorna har vi en stor tvättmaskin där man får tvätta mattor och det är ju himla bra. Sex mattor och två hundfällar ska få sig en duvning där idag tänkte jag….    

Renoveringen är inte klar ännu, snickarna gjorde en kortkort dag i går så det finns en hel del kvar att göra till veckan. Men det ska bli skönt när det är klart, då ska det bli storstädning av hela lägenheten. Det har dammat en massa när som rivit ner paneler och karmar och sågat och grejat, så det behövs. Det är ju inte speciellt kul att storstäda, men det är jäkligt skönt när det är färdigt.

Kommer ni ihåg att jag för ett tag sedan skrev om alla sönderslagna fönster här i vårt lilla centrum? Att jag var sur på alla små skitungar som bara förstör och förstör och förstör? Och att jag skrev nåt om att det borde bildas ett medborgargarde som tog de där slynglarna i upptuktelse?

Bara några dagar senare så stod det en artikel i tidningen här…. Granloholms Guerilla Garderner hade bildats och slagit till i området ( http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.5051903-gerillagruppen-har-intagit-granloholm )

Fast det är en ingen ”våldsam” organisation. Det är en idé som kommer från USA (förstås), och det är en grupp som helt enkelt agerar som anonyma ”guerilla garderner”. Det började med att dom planterade växter i en tom sån där betonglåda där det borde varit blommor, fast den bara var tom och tråkig. Och sedan har dom snyggat till både här och där i närområdet, röjt ris och slagit gräs och sånt….   

Och dom har målat över all graffiti på det här vindskyddet som ligger alldeles där vi bor.

Fast dom har fått göra det i några olika omgångar för ungdomarna har varit där och målat sina tags igen och igen, och igen. Men nu har det klarat sig ganska så länge…

Kanske att marodörerna faktiskt har fått lite aktning för dom där som inte ger upp utan målar över och målar över och målar över. Eller också har dom inte lust/råd att offra färg när dom vet att det dagen efter är övermålat…..

Det senaste nu är att gruppen uppmanar alla som vill/kan att plantera tulpanlökar lite här och var i området, allt för att det ska bli ännu trevligare här till våren.

Kul med folk som orkar engagera sig….  

Mitt eget engagemang idag sträcker sig enbart till att tvätta husets alla (nästan) mattor, och när det är gjort ska jag storstäda ett av rummen, det rummet där jag har alla Salzas priser bl.a. 

Rosetterna är ju ännu tråkigare att damma, men såna har hon inte så många. Fast dom har ökat med nästintill 100% sedan vi började tävla rallylydnad... 

Skittråkigt att damma alla bucklor, och egentligen löjligt att spara på dom, men jag har alltid gjort så. Så länge hunden finns i mitt liv så finns också priser och bucklor och sånt kvar, när hunden är borta försvinner också priserna. Minnena har jag ju ändå alltid kvar, dom försvinner ju aldrig….   

..… det är när andra jobbar och man bara behöver titta på.   I går kom det nya golvet på plats, idag är det dörrkarmar och dörrar som förhoppningsvis hittar sin plats. Men det är ett jäkla pusslande för snickaren som har ett 30 år gammalt hus som ska passas ihop med dagens karmar och dagens mått. Tack o lov att han är noggrann, några mm här och några mm där kanske kan vara lockande att strunta i, men det gör han inte.…   

Jag njuter nog lite extra eftersom jag minns när jag och sonen bytte golv i vår lägenhet. Precis som här bytte vi golvet i köket och hallen, satte upp nya dörrfoder och golvlist överallt och fixade till golvskarvarna mellan rummen. Jisses så vi slet….    och sen flyttade vi strax därefter….    Dåligt tajmat kan man väl säga om det.   

Själv jobbar jag i tvättstugan idag. Fast jag har inte så mycket tvätt idag, jag ska boka en ny tvättid och tvätta alla mattor nån dag. Känns roligare att lägga på helt nytvättade mattor på ett nylagt golv. Och så ska jag tvätta hundfällarna jag har i bilen också, även om det känns som att det inte är nån större idé, dom blir ju smutsiga nästan omgående igen.   

Fabian    ska besiktigas också…. usch… det känns olustigare och lustigare för varje år. Han fyllde faktiskt 10 år nu i sommar, och ändå känns det som att det var bara alldeles nyss som jag körde ut honom, sprillans ny, från bilaffären. Men jag tror jag ska storstäda honom före besiktningen. Även om det inte hjälper i sig, så känns det bättre när han ser ren och fin och välvårdad ut. Men det ska inte ske idag… det får bli till veckan, eller nästa vecka eller nästa....   

Och så borde jag åka till bibblan idag. Igår kväll letade jag febrilt i våra bokhyllor efter nåt att läsa, men det fanns inget ”oläst” där. Jag tog i alla fall en lättläst bok som jag läst många gånger förr, en stunds förströelse blev det ju trots allt.   Men vi behöver påfyllning på bokfronten, måste kanske dra iväg dit idag ändå.

Men först ska jag avsluta tvätten…. Och det där med gemensamma tvättstugor det är fascinerande det, och om jag inte minns fel så är det väl den allra största träto-orsaken i flerfamiljshus.   

Jag brukar inte bry mig så mycket om det är ostädat när jag kommer, jag kan leva med det. Det jag däremot nästan får en hjärtattack över är när någon snabbt har stoppat i egen tvätt i maskinerna när jag har gått därifrån en stund. Om jag har bokat en tvättid så är tvättstugan min tills den tiden är slut  … anledningen till att maskinerna är tomma kan ju vara att jag är hemma för att hämta mer tvätt, det behöver inte betyda att jag är ”färdigtvättad”. Men jag är ju skorpion och alltså hämndlysten som sjuttan…   jag har ett fult knep för att ”straffa” dom…

Men för övrigt finns det mer angelägna saker att offra sina krafter på än att bråka i tvättstugorna tycker jag…. men det finns uppenbarligen folk som har det som sitt lilla extranöje.

Jaja, må var och en bli salig på sin tro…..