Så sa Salza en dag när vi var ute i skogen och hon gjorde detta fynd.

Hon fick ju inte käka nåt av det, bara smaka lite, lite… men hon var lycklig den lilla stunden i alla fall.   

Vi har en rejält gammal skog här i närheten. Skog som skog kan man tycka, men när jag går i en skog så tänker jag nog ofta på det när jag ser stora, gamla träd och gamla träd som blåst omkull och nu murknat och fallit ihop. Tänk så många år dom legat där innan dom blivit helt sönderfallna, och så många år det tar för ett stort maffigt träd att bli så stort och imponerande.

Och tänk så många år det tagit för mossan att bli så här tjock och heltäckande på de här stora stenarna då….

Det kanske är det som är så rogivande med att vandra i skogen, att allt ser ut är vara orört sedan många, många år, och att man kan tro att det kommer att se likadant ut i många, många år till. Fast ser man till alla kalhyggen som dyker upp lite här och var så är det ju inte sant förstås….   

Jaja, idag blir det nog inte heller nån skogspromenad för vår del. Det spöregnar ute för det första, och så har jag ju lite pyssel med mitt onda knä.    I går var jag och handlade och bar tunga matkassar och sprang i affärer, men sen slapp jag eftermiddagspromenaden med doggsen, så det blev ändå lite vila för knät.

Idag släpar jag mattor till och från tvättstugan, men det är å andra sidan inte så många meter så det gör nog varken till eller ifrån hoppas jag.  

I en av tvättstugorna har vi en stor tvättmaskin där man får tvätta mattor och det är ju himla bra. Sex mattor och två hundfällar ska få sig en duvning där idag tänkte jag….    

Renoveringen är inte klar ännu, snickarna gjorde en kortkort dag i går så det finns en hel del kvar att göra till veckan. Men det ska bli skönt när det är klart, då ska det bli storstädning av hela lägenheten. Det har dammat en massa när som rivit ner paneler och karmar och sågat och grejat, så det behövs. Det är ju inte speciellt kul att storstäda, men det är jäkligt skönt när det är färdigt.

Kommer ni ihåg att jag för ett tag sedan skrev om alla sönderslagna fönster här i vårt lilla centrum? Att jag var sur på alla små skitungar som bara förstör och förstör och förstör? Och att jag skrev nåt om att det borde bildas ett medborgargarde som tog de där slynglarna i upptuktelse?

Bara några dagar senare så stod det en artikel i tidningen här…. Granloholms Guerilla Garderner hade bildats och slagit till i området ( http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.5051903-gerillagruppen-har-intagit-granloholm )

Fast det är en ingen ”våldsam” organisation. Det är en idé som kommer från USA (förstås), och det är en grupp som helt enkelt agerar som anonyma ”guerilla garderner”. Det började med att dom planterade växter i en tom sån där betonglåda där det borde varit blommor, fast den bara var tom och tråkig. Och sedan har dom snyggat till både här och där i närområdet, röjt ris och slagit gräs och sånt….   

Och dom har målat över all graffiti på det här vindskyddet som ligger alldeles där vi bor.

Fast dom har fått göra det i några olika omgångar för ungdomarna har varit där och målat sina tags igen och igen, och igen. Men nu har det klarat sig ganska så länge…

Kanske att marodörerna faktiskt har fått lite aktning för dom där som inte ger upp utan målar över och målar över och målar över. Eller också har dom inte lust/råd att offra färg när dom vet att det dagen efter är övermålat…..

Det senaste nu är att gruppen uppmanar alla som vill/kan att plantera tulpanlökar lite här och var i området, allt för att det ska bli ännu trevligare här till våren.

Kul med folk som orkar engagera sig….  

Mitt eget engagemang idag sträcker sig enbart till att tvätta husets alla (nästan) mattor, och när det är gjort ska jag storstäda ett av rummen, det rummet där jag har alla Salzas priser bl.a. 

Rosetterna är ju ännu tråkigare att damma, men såna har hon inte så många. Fast dom har ökat med nästintill 100% sedan vi började tävla rallylydnad... 

Skittråkigt att damma alla bucklor, och egentligen löjligt att spara på dom, men jag har alltid gjort så. Så länge hunden finns i mitt liv så finns också priser och bucklor och sånt kvar, när hunden är borta försvinner också priserna. Minnena har jag ju ändå alltid kvar, dom försvinner ju aldrig….