För min del började dagen vid 2-tiden i natt då jag vaknade med en vidrig huvudvärk. Resten av natten blev ingen natt kan man säga…. och vid 6 var det dags att stappla upp för idag skulle Kurt lämna bilen på verkstan och behövde skjuts hem sedan.   

Och när vi ändå var uppe, min huvudvärk och jag, så drog jag och hundarna iväg till våra gamla jaktmarker när jag skjutsat hem Kurt igen.

Och där var det dimmigt värre… vi var ute vid havet… man såg knappt handen framför sig, och det riktigt kändes hur våt dimman var. Jag skulle starta GPS:en för att se hur långt vi gick tänkte jag, men det var så dimmigt så min mobil hittade ingen satellit…..

Och när vi åkte hem igen så var jag lika våt i håret som om det hade regnat.

Men dimma är också vackert… och lite mystiskt eftersom man inte ser vad det är som låter när man hör olika ljud.

Men det är ett av mina gamla favorit-smultronställen, och eftersom vi var där så tidigt så var vi alldeles ensamma där. Det är annars ett populärt utflyktsmål för alla kategorier av människor.

Och hundarna blev alldeles galna när dom förstod vart vi skulle… massor av spännande dofter (det finns bl.a bäver där) mycket vatten och massor av sand att springa i…. vad mer kan man önska sig? Jisses så dom har sprungit… och så blöta och sandiga dom blev… men kul hade dom.

Sikten ut över havet var minst sagt lika med noll, men man ser ju solen bakom dimman i alla fall....

Kan tro att hundarnas frukost smakade smaskens när vi kom hem sedan. Min frukost avstod jag från… med den här huvudvärken och alla värktabletter i magen så känns det inte som att mat är nåt trevligt alternativ.   

Men nu strålar i alla fall solen från en klarblå himmel och det ser ut att bli en alldeles ljuvlig höstdag. Med lite tur så kanske vi får till en härlig promenad frampå eftermiddan också….

Full med sand... ??  Jag...???  Inte heller...  

.