Väldigt längesedan vi körde med lite kaffe-sök, men jag behövde bara ta fram grejorna så visste Salza precis vad som väntade.  Och gissa om hon tycker att det är roligt...     

Hon fick göra ett par sök inomhus först, då gömde jag bomulls-paden högt upp och det fixade hon galant. 

Sen gick vi ut för jag tänkte filma henne när hon sökte. Klantiga jag klantade till det första gången, jag hade glömt att radera en massa bilder så minneskortet blev fullt. Då hade jag gömt paden under en liten bit gräsmatta som jag grävde upp och det var inga problem för Salza.  

Andra gången grävde jag en liten grop i gruset och gömde den där, och det fixade hon också.... men när jag skulle kika på filmen i kameran så lyckades jag radera den....    

Tredje försöket blev hyfsat, så här får ni ta del av det då. Men jag ser nu att jag nog gömt den där paden i marknivå allt för mycket när vi har varit utomhus. Hon snirklar runt där den finns, men hon letar bara i marknivå och den ligger högt upp så hon missar den.... ändå tills vinden ger henne lite hjälp. 

Men nästa gång ska jag lyckas filma på första försöket, och så ska jag gömma paden högt.... 

Men hon blir trött i lilla huvudet av sånt här.... fast tillsammans med inomhussöken gjorde hon fem långa sök, det kan väl göra slut på orken för vem som helst antar jag.   

Har ni träffat alla era vänner på Facebook… i verkliga livet alltså? Svårt för er som har många hundra vänner kan jag tro…..   

Men det är ett märkligt fenomen det där med ”vänner” på FB. De flesta av mina vänner är hundfolk som mest skriver om sina hundar och om alla fina resultat deras gemensamma aktiviteter lett till, och nästan alla har jag träffat nån gång IRL, men inte riktigt alla.

Och egentligen kan jag väl känna det som att FB väl egentligen är till för att man ska kunna hålla kontakt med sina avlägsna vänner, såna som man inte träffar titt som tätt, och såna som man har svårt att hålla kontakt med IRL. Men det är min känsla det, andra känner säkert annorlunda.

Undrar om FB bidrar till att folk pratar mera sällan direkt med varandra? Kanske skriver man lite på FB istället för att ringa… eller nåt sånt? 

Eller kanske att den förändringen kom redan i samband med att fler och fler började använda mail? Ja, inte vet jag…. några små funderingar bara…. Jag tycker att mail är kanonbra, man skriver när man har tid och den som får mailet läser, och svarar förhoppningsvis, när dom har tid. Men jag är fortfarande en aaaaning skeptisk till FB och andra sociala medier, vill man så kan man via dom vägarna få reda på väldigt mycket om vissa människor.

Jaja… att jag tycker så kan ju bero på att jag är från en helt annan tidsålder.

Men nu tänkte jag babbla om mitt favoritämne en stund… hundträning alltså.

Har klurat lite på det där som någon sa till mig på den senaste tävlingen. Att hennes rutinerade lydnadshund också ”flippade ur” lite när det gällde rallylydnaden. Och att hon trodde att det berodde på att hunden tyckte det var lite jobbigt….   

Jag gick ju en bana med Salza i samband med rallykursen häromdagen, och trots att det var enkla saker som hon mycket väl kan, så såg man det där beteendet då också. Och visst kan man nog tolka det hon gör som lite fjäskbeteende. Om det sedan beror på att hon känner sig lite pressad och lite osäker, eller om hon helt enkelt tycker att jag är för snål med godiset/belöningen, det vet jag ju inte….   

Det kan helt enkelt vara så att hon inte tar det hela riktigt ”på allvar” eftersom jag kanske inte heller har gjort det. Eller också har jag inte varit tydlig nog med hur jag vill att hon ska uppföra sig.

Är jag tydlig och visar ordentlig hur jag vill ha det så bör ju hon bli säkrare på det hon gör också…. eller? Blir hon säkrare på vad jag förväntar mig, och hur hon ska göra för att ”göra mig nöjd”, så kanske hon varvar ner lite….?

Jag får nog testa det tror jag. Men det är så tydligt att det är just ihop med en rallylydnadsbana som det här händer… situationsbundet alltså. Så då måste jag kånka med mig skyltar och hållare och bygga banor varje gång vi ska träna för att få bort det där beteendet…. jobbigt att kånka på sånt där. En trädgård hade varit bra i det här läget….

Men jag undrar om jag inte så småningom ska göra allvar av den där dra-maten i alla fall… Finns ju billiga såna som mycket väl duger till att dra omkring med här i området, då slipper jag bära och kånka. Det finns ju lämpliga ställen att träna på en bit hemifrån, men om man ska bära tunga grejor så känns även korta bitar långa…. och mina onda axlar skulle säkert tacka mig om dom slipper bära.  

Men först måste jag införskaffa skylthållare, såna har jag inte, och dom är tyvärr inte billiga så det får väl bli ett projekt nån gång i framtiden förstår jag. Det finns tyvärr annat som är viktigare som måste gå före….

Idag är det i alla fall en härlig höstdag igen, solen skiner och det känns som att idag måste vi ut och utnyttja det vackra vädret. Fast min kropp håller inte med om det just idag, fast med lite möda brukar den gå att övertala.  

Hoppas solen skiner på er också…..