Måndag morgon och regnet har precis börjat strila ner. Grått och mulet och antagligen blir det så hela långa dan….

En dag som gjord för lite funderingar då….   

SM i rallylydnad gick ju av stapeln i helgen, och resultaten kan man se på SBK Tävling. Och den allra första reflektionen när jag läser resultatlistan är…. SUUUCK!!!!! Och ni som känner mig förstår varför, mer ska jag inte orda om just det.   

Det jag däremot ska orda om, fundera lite kring, är själva sporten som sådan.

Jag önskar att jag kunde se 5-10 år framåt i tiden… när det gäller rallylydnad alltså. Det vore kul att se om den utvecklas så som det är tänkt från början, eller om det kommer att bli en ”prestigegren” precis som alla andra grenar.

Eftersom jag härstammar från stenåldern så var jag med både när lydnadsproven kom, och när agilityn dök upp…. och när man ser på deras utveckling så kan man ju slita sitt hår i förtvivlan.   

Jag befarar att det blir detsamma med rallyn….

Igår vann årets SM-segrare på 200 p. Det är två domare på SM därav den höga poängsumman. Men vinnaren hade alltså full pott från båda domarna, tvåan hade 198 p och trean hade 197 p, sedan var det ett litet hopp till 187p för fyran..

Men det var alltså tre värdiga vinnare i topp…. och bättre än full pott kan det ju inte bli. Det man då kan fundera över är att det faktiskt går att uppnå full pott från två olika domare i ett mästerskap.   

Jag orkar inte göra nån efterforskning beträffande det nu, men visst måste det vara mycket ovanligt att en SM-vinnare i nån annan gren inom hundsporten har noll avdrag.

Fast medan jag skriver det här nu då så kommer jag på att det förstås förekommer inom agilityn också… noll fel av vinnande ekipage.

Så då kanske hela mitt resonemang faller…. Rallyn och agilityn kanske intar en särställning inom hunderiet, de kanske inte kan jämföras med övriga grenar.   

För visst är både lydnaden och brukset grenar där det är mer öppet för domarens egen uppfattning om vad som ska ge avdrag, lite mer luddiga bedömningsanvisningar. Men å andra sidan är ju rallylydnadsdomare också människor, och naturligtvis… vilket dom vill eller ej… så påverkas dom förstås av sympatier och antipatier när dom dömer. Så länge det är människor som står för bedömningen så är det ofrånkomligt att man påverkas av olika faktorer och gör sin bedömning därefter. Orättvist men sant….

Men för att återgå till det jag började babbla om… på nåt vis känns det för mig lite otillfredsställande att man kan uppnå maxpoäng på ett mästerskap.

Maxpoäng är alltså lika med ett perfekt utförande varenda liten sekund man är på banan. Och tydligen finns det ekipage som förmår prestera det även på ett SM.

Det är ju inte alls ovanligt på ”vanliga” rallytävlingar, att någon eller rent av några, uppnår maxpoäng. Men det är lite det jag menar… på ett mästerskap ska det vara rejält mycket högre svårighetsgrad än på en ”vanlig” tävling. I alla fall i min lilla värld…..   

Nästa år kommer vi att ha flera segrare på full pott i rallylydnads-SM… sanna mina ord. Och då har tyvärr mästerskapet förlorat sin status tycker jag….

Jaja, nog om detta nu då….

I går började ju vår rallylydnadskurs på klubben. Nybörjare på rallylydnad var dom allihop, men duktiga för övrigt, så det blir förhoppningsvis en bra och trevlig kurs.   

Och jag måste ge en eloge till klubben som satsar helhjärtat på att få igång rallyn som en gren inom sitt verksamhetsområde. Vi har utan knussel fått den utrustning vi ansett oss behöva, och kursdeltagarna får en kanonbra bok som kursbok…. mer än så kan man inte begära.  

    
Och nu övergår jag till lite Salza-skryt…. det var ett tag sedan nu.   

Nu när vi inte tävlar nåt direkt längre (ni ser, jag räknar liksom inte rallyn riktigt) så finns det ju inte så mycket sånt att skryta med… men egentligen så tycker jag nog att en god vardagslydnad är mycket mer värd att skryta över än ett bra tävlingsresultat… eller en titel av något slag.

Det finns massor av framgångsrika tävlingsekipage där vardagslydnaden är urusel…. men strunt samma… åter till underverket Salza.  

Häromdagen då vi var i våra gamla hemtrakter och letade checkpoints hade jag förstås hundarna lösa i skogen. Man får ha det, även den här tiden, under förutsättning att man har dom under kontroll. Och det fick jag återigen bevis på att jag har…..

Jag såg på liten Salza att det fanns vilt i närheten, hon for som en tätting mellan träd och buskar och jag fick gång på gång hejda henne från att dra iväg i efter det där som hon hade vittring av.

Ibsen har ju noll viltintresse så honom behöver man inte hålla koll på på samma vis. Han springer om Salza springer, och ser han t.ex en katt som springer så drar han efter, men det beror nog mest på att Salza lärt honom att det är kul. I skogen bryr han sig inte speciellt mycket om viltvittring, vilket jag är tacksam för.

Åter till Salza…. hon for som sagt omkring där, med nosen i backen medan jag trasslade mig fram med kartan i handen och försökte hitta den där checkpointen, samtidigt som jag höll ett öga på vilda Salza.

Och i ett obevakat ögonblick där snåren stod tätt drog Salza. Jag såg henne inte dra iväg, men jag hörde henne när hon drev vilt… med skall. Viltet (antar att det var ett rådjur) måste stått och tryckt i det där buskaget och Salza sprang nog direkt på det, för från det att hon försvann utom synhåll och tills jag hörde det första skallet var det inte många sekunder.

Och hon hann inte med många skall förrän jag vrålade ”SALZA HIT!!!” ….. och tro det eller ej, några sekunder senare kommer hon dundrande i full fart genom buskarna tillbaka till mig.   Då var hon uppskruvad till max, hela hon bara bubblade över av vad-det-nu-var, men hon kom….. och hon stannade hos mig sedan.

Jag kopplade henne inte, utan sa till henne att stanna hos mig… och det gjorde hon sedan när vi letade oss vidare genom skogen. Hon hade det där viltet i näsan länge, det syntes på henne…. och hon var en aning vidlyftig i sina vändor…. men hon försvann aldrig utom synhåll och hon kom så fort jag sa åt henne.

Med tanke på att liten Salza har stor jaktlust och stort viltintresse så tycker jag ju förstås att jag har rätt att skryta när sånt här händer. Misstänker att det inte är så många som gör om samma sak…?

Däremot måste jag erkänna att liten Salza inte alls skötte sig som hon borde på kursen igår…. delvis i alla fall.

Om jag har henne med när jag har kurs så får hon ligga vid sidan och titta på. Ibland använder jag henne för att visa något, men större delen av tiden får hon ligga stilla. Och det brukar hon fixa. Hon har imponerat på många kursdeltagare genom årens lopp när hon ligger lugnt och stilla utan koppel alldeles vid sidan av där vi håller vår kurs.   

Men igår fick jag säga till henne två ggr… hon reste sig och ville vara med när vi höll på och tränade de andra hundarna. Då reser hon sig sakta, sakta… och så smyger hon sig fram. Och när hon ser att jag upptäckt henne så tvärstannar hon, och om hon kunde så skulle hon dessutom vissla lite oskyldigt och låtsas som att hon inte fanns. Lydnad är verkligen en färskvara….  men nästa gång... då ni... då ligger hon stilla... I promise     

Däremot så överraskade hon mig positivt när en av kursdeltagarna kom med sin tik. Den främmande tiken gick i långt löst koppel, och Salza satt vid min sida när tiken gick fram till henne.

Ajajaj… tänkte jag… nu smäller det. Salza har ju en benägenhet att först tufsa till alla hundar som kommer för nära henne, sedan kan hon kolla läget, efter det att hon tufsat till dom.

Men hon satt lugnt kvar, så jag släppte kopplet och tog ett steg bakåt… ibland har jag en känsla av att hon vaktar mig lite i just såna lägen. Den främmande tiken var framme hos henne och Salza reste sig och nosade lite nyfiket på den andra tiken. Där stod dom, lugnt och stilla och undersökte varandra… och min grinkärring Salza uppförde sig hur fint som helst.   

Och det där har jag sett många gånger… är den främmande, mötande hunden det minsta lilla uppskruvad eller upphetsad, då ska den tuktas och tryckas till. Men det här var en lugn, stabil tik, och då gick det kanonbra. Skönt att se sånt där när hundarna funkar som dom ska och läser av varandra på rätt sätt.

NU ska jag sluta babbla…..

Ha en bra måndag allihop!!!!