När hundarna uppför sig som man vill, då ska dom få en rolig aktivitet/belöning.

När hundarna uppför sig så som man inte vill, då ska man inte erbjuda någonting roligt alls, bara vänta och göra inget.

Ja, så får man ofta lära sig när det gäller hundar. Och den som läser mitt förra inlägg kan se att när det gäller bad och hundar, så gör vi precis tvärtom i det här huset. 

Tänk så det kan bli....    

…. då är det dags att gå hem.  Och om Salza ungefär samtidigt börja låta…. då är det verkligen dags att avsluta.

Ja, nu pratar jag om när vi badar… eller när hundarna badar.  Både två blir upphetsade till max när det är bad på gång, och så fort Ibsen misstänker att jag tänker böja mig ner och ta upp en pinne från marken så börjar han … VOV VOV VOV VOV VOV…..  och han slutar inte ens när han sedan simmar ut efter pinnen som jag slängt.

Salza håller ihop och är tyst  …. men ungefär samtidigt som Ibsen börjar bli trött och slutar skälla medan han simmar, ungefär då börjar Salza gny lite när hon simmar iväg efter sin dummy.

Och då är det dags att sluta, då har dom fått nog.   

Idag var vi på det där braiga stället där det är superlånggrunt och sedan tvärdjupt. Då får dom springa i vattnet för att hämta det jag kastar, och det är jobbigt, det syns. Och när jag sedan plaskar ut en bit i vattnet så att jag orkar kasta ut på det djupa, då får dom först springa i vattnet en lång bit, för att sedan på slutet simma för att nå det dom ska hämta. Jag inbillar mig att det är en jäkla bra motion….  

Men Salza är lite klurig hon, som vanligt.   När hon börjar bli lite trött så simmar hon inte direkt tillbaka till mig med sitt byte, då viker hon av och simmar iland en bra bit bort. Där står hon sedan en stund och kikar på Ibsen när han leker valross i vattnet, och när hon hämtat andan lite så kommer hon också tillbaka och vill att jag kastar igen.

Men det där med stadga och sånt, det har vi kastat på soptippen för länge sedan. Hon har bra stadga, Salza… skitbra egentligen… men när det gäller badandet så tillåter jag nästan vad som helst… utom att dom hoppar på mig. Dom far som hoppetossor i vattnet båda två och väntar på att jag ska kasta, och skit samma….   

Är det så det kniper och jag säger Sitt/Stanna kvar! till henne så gör hon det… men vi struntar i såna finesser nu för tiden.   

När dom badat och blött ner mig från topp till tå (tur att det är varmt så att kläderna torkar fort) , så åkte vi till klubben för att träna pyttelite.

Där hade dom MH på gång, men appellplanen var ju ledig så jag tränade några rallymoment med Ibsen. Men han kan dom där momenten, kruxet för honom är att hålla ihop med en massa störningar runt om, men det fixar sig nog.   

Och medan Ibsen och jag tränade så låg Salza en liten bit bort och väntade på sin tur. Där hade jag lagt henne med kommandot Ligg/Stanna kvar! och det funkar alltid. Till och med när jag satte Ibsen för inkallning alldeles intill henne, och sedan ropade HIT till Ibsen och han kom i full galopp, så låg hon kvar.    Får hon bara ett tydligt kommando, så att hon vet vad som förväntas av henne, så är stadgan alldeles ypperlig.

Och sen så fick jag för mig att träna lite lydnad med Salza. Snacka om att lydnad är färskvara…..  

Slarv, slarv, slarv…. Hon gör det hon ska, men hon slarvar. Och så fanns det en markering kvar efter en ruta, så jag ställde upp koner och tänkte testa. Hon har inte gjort det momentet en enda gång sedan vi tävlade lydnad sista gången, och det nästan 1 år sedan nu. 

Konen kom hon ihåg, men sedan blev hon lite vilsen. Hon hittade inte rutan. En bidragande orsak kan vara att jag använde STORA koner som fanns på planen. Såna där som man ofta använder när man tränar framåtsändande… Salza är inte van vid annat än små koner… och de där stora konerna står alltid lite här och var på appellplanen när man är där och tränar....... men, men…    

Hon sprang ut på mitt kommando, men "hittade" inte rutan. Men när jag hjälpt henne lite ett par gånger, så riktigt såg man hur tio-öringen ramlade ner… "AHA!!!! Mitt gamla paradnummer…. " och sedan  gjorde hon momentet gång på gång helt perfekt.   

Och trots allt badande strax innan så var det full fart, hon tycket nog det var kul att damma av gamla kunskaper.  Jag var förstås tvungen att testa en fjärr också, det momentet är ju alltid en utmaning för oss, men det gick kanonbra.  Hon la sig bakåt och satte sig bakåt och såvitt jag kunde se så var det så bra det kan bli….   

Med tanke på att det är ett år sedan vi tränade den typen av lydnad så har hon ett bra minne, lilla Flygmyran. 

Nu hoppas jag att doggsen är lite trötta och känner sig nöjda med dagen… jag ska i alla fall bara fixa middag, sedan ska jag göra inget alls resten av dan.