Lite redovisningar hit och dit med anledning av gårdagens tävling, och så lite planering inför nästa års tävling(ar) också, lika bra att hänga på när vi ändå är igång.    Den (de)  måste ju samordnas med övriga aktiviteter på klubben så det är ju inte bara att ansöka lite som vi själva tycker. 

Men nu är det som ska göras gjort hoppas jag …..  förutom att jag väntar på svar på mina mail ang. nästa års aktiviteter förstås… men dom kommer väl så småningom hoppas jag. Det är ju inte direkt nån panik...   

Nu tänker jag i alla fall försöka släppa tankarna på den där tävlingen… nu är den ju faktiskt redan historia.

"Men vet ni.... ibland när jag läser inlägg här, eller i nån blogg, så undrar jag om hundar numera är några konstiga djur som jag inte alls vet nåt om. Många märkliga träningsmetoder som tydligen är på modet nu... jisses... vilken tur att jag har en gammal "fullärd" hund... ;) "

Ovanstående inlägg skrev jag på FB för nån dag sedan, och fick ett par kommentarer där man ville veta vad jag syftade på.  

Och nu ska jag då göra dom besvikna och säga att jag inte tänker förklara i detalj vad jag menade. 

Att jag inte går in på detaljer beror på att jag inte vill reta upp de av mina vänner som ägnar sig åt många av dessa nymodigheter. Var och en må bli salig på sin tro… och jag hoppas att de når de resultat som de så hett eftersträvar. För en gångs skull lägger jag lite munkavel på mig själv...   

Men jag kan ju ändå inte låta bli att fundera…..   

Hur tänker man när man tar till sig en ny "metod"? Tänker man egentligen efter och försöker analysera hur hunden kommer att uppfatta det man gör, och om hunden verkligen får de rätta signalerna för att förstå och lära sig just det man vill?

Eller hoppar man på det bara för att man själv tycker att det verkar kul? Och för att det är roligt med lite nytt…? Eller för att det funkade på kompisens hund?

Det är ju ett smärre helvete att rätta till sånt som hunden lärt in "fel", så det gäller ju alltid att tänka till ordentligt innan man börjar med en ny "metod"….  eller med inlärning över huvudtaget. 

Jag är oerhört skeptisk till massor av alla dessa nya "knep" som finns för att lära in olika moment. Och det beror nog inte enbart på att jag är gammal och försoffad och lever i forntiden och är misstänksam mot allt som är nytt.

Det kan ju också bero på att jag kan en hel del om hundar.... och att jag tränat ganska så många hundar under mitt liv… och att jag med den erfarenhet jag har, finner det svårt att se några som helst fördelar eller vinster med flera av dessa metoder.   

Oooopppss…. nu gjorde jag visst nåt fult  .....  skrev att jag kan en hel del… och att jag har en massa erfarenhet…. nedrans också… så får man ju inte säga.    Blixt och dunder kommer med all säkerhet att drabba mig nu, men jag skiter i det…..

Jag kan inte nonchalera alla mina år med hundar och hundträning och låtsas som att jag inte lärt mig nånting på alla dessa år.  Och jag kan inte låtsas som att jag är imponerad av den ena metoden som är galnare än den andra.

Kanske är det som jag skrev förut… folk hittar på roliga saker som dom själva tycker är kul, om det sedan är förståeligt för hunden och ger den effekten som det var tänkt, det är mindre viktigt. 

Men å andra sidan så kanske det är helt OK det också. Gör man något man tycker är kul så är man positiv och ger hunden positiva känslor, och det är väl värt något det också kanske.   

Och så beror det förstås på syftet med träningen. Gör man det bara för att ha kul så är ju resultatet oviktigt. Men nu pratar jag om tävlingsekipage. Ekipage där föraren vill nå framgång och där man vill komma uppåt i klasserna.

Där vill det till att man "tänker till" innan man slänger sig över varenda kul metod som dyker upp. Metoden kanske tilltalar mig som människa, men hur talar den till hunden som hund? Hur tydlig är den för hunden, och passar den just min hund? Och kommer resultatet att bli det jag vill?   

Jaja… må var och en bli salig på sin tro, men ibland när jag läser om olika träningsmetoder på nätet blir jag uppgiven. Kanske att en del människor skulle lägga lite mer tid på att lära sig förstå hur en hund är funtad och fungerar, istället för att ägna tiden åt att hitta på en massa mer eller mindre märkliga träningsmetoder.   

Fast…. i slutänden så visar det sig ju trots allt om metoderna var "rätt" eller "fel"…. tävlingsresultaten är ju avslöjande när det gäller att bedöma de träningsmetoder som använts.

Men man kan ju inte heller tvinga sig till att använda en metod man inte tror på, då blir det inte heller bra….  jaja… låt var och en osv. osv….

Nog sagt om det för denna gången….   

Idag blev i alla fall längtan till skogen för svår. Jag tog doggsen med mig och åkte till skogs, men det var för tidigt. Noll ork, helt totalt slut efter bara en liten stund…  fem veckors inaktivitet tar fult på kondisen.  Inte kul alls, jag som tyckte jag var i hyfsad form innan det där jäkla viruset slog till.   

Salza, hon det där födogeniet ni vet, hon hittade i alla fall ett par fynd under vår lilla promenad.

Men jag vet inte vad det här är för nåt…? En skalle med horn, det ser jag förstås… men från vilket djur??? Nån som vet…? Som ni ser på bilden ovanför här så är det en liiiten skalle.....

Och så här ser den ut i närbild....

Det andra fyndet var lite mindre och inte lika spännande, men ändock ett fynd som hon njöt av att gnaga på en liten stund.

Ja, det var skönt med lite skogsluft, men skrämmande att konditionen försvunnit så totalt.  I morgon ska jag inte gå på nån skogspromenad i alla fall, det vet jag nu…    

Hoppas ni har haft en fin helg…!