Ni ska få se ett antal bilder på stenar… stenar av alla möjliga storlekar och format… men alla har de en Salza på toppen.   

Men nu är det inte Salza det gäller, utan så här ser det ut där vi jagar checkpoints. Och Salza som är van att få en godis när hon hoppar upp på stora stenar och poserar där, hon har jobbat som en galning.  Fast i dessa stenriken  som syns på bilderna har hon inte fått godis för varje sten, då skulle jag fått släpa med en hel säck godis….   

Nej, jag visar bilderna bara för att på kartan där alla checkpoints finns utmärkta, där står det en liten ledtråd till var den där pinnen kan finnas. Och ofta, ofta står det "Stenen"… HA HA HA säger jag om det. Den ledtråden är inte mycket värd i såna här steniga områden.

Och här stod det också STENEN som ledtråd... pinnen står vid den röda pilen, nere i en djup stor grop... den var inte så lätt. Men så var den svartmarkerad i svårighetsgrad också.   Ibsen vågade sig inte upp på Salzas sten, den var hennes sa hon.....

Inte heller här gjorde han henne sällskap, men det berodde nog på att stenen var för hög. Han är ju stor och tung och inte lika smidig som Salza. Ni kan skymta nåt svart ner i högra hörnet, det är en liten bit av Ibsen det... 

Det tar sin lilla tid för mig att hitta dom där pinnarna, men vi tar en då och då…. himla bra motion är det i alla fall att klättra omkring bland alla stenar. Och än så länge har jag inte hittat nån checkpoint som inte finns högt uppe nånstans… puust…

Fast det är ju mitt eget fel. Jag vill leta i områden som inte ligger hur långt bort som helst, och då blir det mycket uppför…  får väl göra som så många andra gör kanske. Ta bilen och åka iväg nån annanstans… men det vill jag egentligen inte.  Jaja, vi får se, jag har ganska så många kvar dit jag kan traska och gå….

Men så här fick det gärna se ut tycker jag...

Det är ju också en sten, men av den snälalre sorten. Fast sån natur är det bara lite här och där mellan de olika checkpointsen. Tur att det inte är bergskättring hela tiden....  

Och på ett ställe hade tydligen någon, någon gång för länge sedan, funnit för gott att lägga spår åt sin hund, för rätt som det var när vi traskade iväg mot nästa checkpoint så kommer Salza tassande med nåt i munnen. En spårpinne.... den genererade förstås en godis...   

Ja, motion får vi i alla fall, och det är ju det som är meningen. Hur länge det dröjer innan jag halkar på mossan på alla dessa stenar och bryter armar och ben, det vet jag inte, men vi får hoppas att det dröjer ett tag.    

Solen skiner ju på oss igen nu, så det är flämtande varmt när vi är ute   , men visst är det bättre än att det regnar på oss.    

Nu har vi lite annat inbokat ett par dagar framöver, men på fredag tror jag att jag ska beväpna mig med en vattenflaska till hundarna och en vattenflaska till mig och så ska vi dra till  skogs på en lite längre tur. Fast även om det fågelvägen inte är så himla långt att gå alla gånger, så blir det ganska många kilometer ändå när man letar efter de där pinnarna, det är ett evigt traskande hit och dit innan man hittar exakt rätt. Jag är ju varken kartexpert eller har en GPS där jag kan lägga in koordinater, så jag letar på det gamla hederliga viset...

Hoppas solen skiner på er också.... !