... sög musten ur mig redan i morse. Nedrans så varmt det är i vår tvättstuga när det är så här varmt ute.   Fönstren går bara att öppna en liten bit och med alla maskiner som dundrar och går i tre tvättstugor så blir det snabbt bastuvarmt.

Jag drog på mig en jäkla huvudvärk som inte har släppt på hela dan. Jag har försökt hålla mig i skuggan, men det hjälper tyvärr inte, hvudvärken envisas med att finnas kvar.    

Och inte blev det bättre efter vår promenad idag.... solen gassade helt galet och det är med all säkerhet årets varmaste dag här uppe.

Och hundarna försvann för mig....  ser ni dom nånstans...?

Ja, dom finns där... Ibsen syns väl hyfsat, och Salza kan man skymta om man har lite fantasi. Men nedrans så dom röjde i värmen i det där höga gräset.   

Men annars så håller dom sig helst i skuggan, ingen av dom är speciellt förtjust i värmen när det blir så här varmt.

Några som däremot trivs alldeles ypperligt med värmen är våra blommor på uteplatsen... jisses så dom blommar.

Penséerna i den här sista krukan är kvar sedan i påskas. Dom höll på att frysa ihjäl då, men nu gottar dom sig minsann  i solen... och växer och växer och växer....         

Och vår lilla kruk-tomat verkar också må bra i solen....

Men nu när middagen är avklarad för både oss och doggsen så skulle det kännas skönt att sitta ute i skuggan i en skön stol och läsa en bra bok. Men HA..! kan man säga om det då. Jag har ingen riktigt skön utestol, och böckerna som jag lånade senast är inte nåt speciellt bra, jag har lagt flera av dom åt sidan.  Så därför sitter jag har då istället....   

Förresten så har jag glömt att berätta att Salza var rejält sur på mig häromdagen. Den där dagen då det regnade och vi var ute och letade checkpoints.... då sa jag till henne att kliva ner i en grop framför en rotvälta, bara för att jag skulle få ett roligt kort.    Det är faktiskt regnet som gör att bilden är suddig, det vräkte ner....

Och visst hade hon rätt när hon skällde på mig, lilla Salza.    

Tänk om rotvältan slagit igen över henne....   det spöregnde ju och marken luckrades upp och vattnet rann i strida strömmar runt den där rotvältan.  Jaja, det gick ju bra, men jag lovade henne på stående fot att aldrig mer säga åt henne att göra såna dumheter.