Ja, i den bästa av världar skulle det inte behövas några gula band. 

Hihi… hälften av er vet inte vad jag pratar om nu antar jag… men på Facebook florerar det just nu massor av inlägg som gäller gula band.

Gula band som ska knytas på hundens koppel om det är så att man har en hund som behöver lite "extra space".

Och då kan man ju inte låta bli att reflektera lite runt den frågan.  I alla fall kan inte jag låta bli det eftersom det där med hundhållning och hunduppfostran är ett fascinerande ämne.

Varför behöver vissa hundar "extra space" ?

Är dom rädda för andra hundar, eller är dom arga på andra hundar? Nån annan anledning kan det väl inte finnas…? För det är väl inte så att det är föraren som blir rädd när det kommer främmande hundar i närheten…?

Och då kan man ju också påminna sig att ingen hund föds rädd för andra hundar, eller arg på andra hundar. Det är något dom tydligen "lär sig" att vara, kanske redan under uppväxten.

Och i min värld (jo jag vet, alla tänker inte som jag) så löser inte ett gult band på kopplet några såna problem. OK då, sprids det till alla hundägare så kanske, kanske det kan resultera i att alla håller sina hundar intill sig när dom möter en "gulmärkt" hund… men det är föga troligt att det skulle funka så.

Och det skulle ändå inte lösa några problem…. den hund som är rädd för andra hundar fortsätter att vara rädd för andra hundar. Och den hund som är arg på andra hundar fortsätter att vara arg på andra hundar.

Och anledningen till rädslan eller aggressionen kan ju vara skiftande, men som sagt… ingen hund är född rädd för, eller arg på, andra hundar.

Den enda som har kanske har lite hjälp av det där gula bandet (om det funkar så som det är tänkt) är den som håller i kopplet, i all synnerhet den som har en hund som gör utfall mot andra hundar som kommer i närheten.

Så varför i herrans namn löser man istället inte problemet? Istället för att med hjälp av ett gult band  be alla andra att hålla sig undan?

Jo, i de allra flesta fall klarar man inte av att lösa problemet just för att man själv är en del av det där problemet. 

Ni vet ju hur oerhört mycket vi påverkar våra hundar genom vårt eget sätt att agera,  och har man lyckats intala sin hund att man själv är en stabil och trygg ledare som tar hand om alla eventuella problem som kan uppstå, då har man inte så många såna här problem sedan.

Men det är det som är svårigheten… att lita på sig själv och att ta kommandot så att hunden känner sig trygg i alla situationer.

Hundar lever i nuet, det är vi människor  som spekulerar och funderar inför olika situationer. Och eftersom våra hundar är så enormt känsliga för vår sinnesstämning och vårt kroppsspråk så är det i många fall vårt eget fel att hunden reagerar på ett oönskat sätt. 

Så i stället för att ta tag i problemet så väljer man den enkla och bekväma utvägen att "märka" sin hund så att alla andra ska hålla sig borta.

Ok då att man gör det under en övergångsfas då man jobbar med problemet, men i det stora hela så är det en otroligt lat och bekväm utväg ur något som med all säkerhet går att rätta till.

Och man är inte speciellt snäll mot sin hund heller, när man gör så här. Istället för att hjälpa den att komma över sin rädsla/aggression så väljer man den vägen som är enklast för en själv och låter hunden leva vidare med sitt problem…. som med stor sannolikhet kommer att utvecklas och bli värre och värre med tiden om man inte agerar och visar hunden att den inte behöver oroa sig.

Jaja, det var i den bästa av världar det där…..

För övrigt vet ni ju sedan gammalt att jag tycker att det är ett oskick att hundar ska "hälsa" på varandra hit och dit utan några som helst inskränkningar.

Har hunden några kompisar som den brukar umgås med så räcker det helt och fullt. Att alla hundar ska hälsa på alla är bara dumheter. Hunden har sin flock och sina vänner, det är fullt tillräckligt för att den ska leva ett bra liv.

Att ständigt ställas inför främmande hundar, och den ev. konflikt det kan innebära, är helt förkastligt.  Det ska inte vara nåt märkvärdigt på något vis att se och möta andra hundar. Och med det menar jag att man kan möta andra hundar, stanna och prata, men hundarna håller sig på sin plats och nöjer sig med att titta och kanske vädra lite.  

Och allt det där är en ren uppfostringssak. Inga konstigheter alls… men det ger hunden en trygghet att veta att den inte behöver ta kontakt, att den inte blir påtvingad kontakt, och att husse/matte tar hand om sånt som eventuellt händer.

Sen kan man förstås tycka att alla hundar borde komma överens, dom är ju artfränder. Att det skulle fungera så där som det står i alla böcker, att en tar kommandot och den andre underkastar sig, men det är tyvärr inte sant,  så är det tyvärr inte i vår icke-perfekta värld.

Vi har, genom vår påverkan, till stor del förstört det där hos våra hundar, och då är det lika bra att ta steget fullt ut och bestämma när och med vem de ska umgås.  På så vis undviker man många konflikter och slagsmål.  Och man undviker framför allt konsekvenser som gör att man får en rädd eller aggressiv hund (eller en förare som är rädd för hundmöten) som sedan alltid upplever hundmöten som något jobbigt.

Näe, visa er hundar (ni som ev. känner att ni borde tänka till lite) att ni är en trygg klippa som dom alltid kan luta sig emot… vet dom att ni alltid tar hand om ev. problem som uppstår så behöver dom inte bry sig så mycket om omgivningen, oavsett om det gäller främmande hundar eller andra "farligheter".

Och varför i all världens dar tillåter man att hunden bär sig illa åt vid hundmöten? Inga tidigare erfarenheter kan ursäkta en hund som lever rullan så snart den kommer i närheten av en annan hund. Oavsett vad som hänt så mår alla hundar bra av att den där trygga klippan helt enkelt talar om att "så där beter man sig inte när man möter andra hundar, blir det bråk så tar jag hand om det, inte du! Så bry dig inte..!".

Ja, det var dagens tänkande det….  Jag vet att många av er inte håller med mig, och det är ju helt OK för min del…. hoppas bara att era hundar tycker så också.

Jag har varit på bibblan idag och lånat en hög böcker igen. Men med sommarlånga lånetider är det ganska så glest i hyllorna… Fast jag hittade några i alla fall, vi får väl se hur bra… eller dåliga… dom är.

Men jag har haft en eländig natt, min mage och jag var inte alls överens, så husse och jag har gjort ett arbetsbyte idag. Jag åker till bibblan och han rastar hundar.  Dom har redan fått en cykeltur i morse så det blir ingen lång tur nu mitt på dan… bara en rastningsrunda.

Men vi var ute i våra gamla jaktmarker igår, hundarna och jag, och då röjde dom rejält. Fast det såg tyvärr ut så här på många ställen där vi ville gå...

Men nån hade varit förutseende och ställt utstolar i skogen åt oss vandrare... som kompensation kanske..

Men visst är det väl härligt att kunna vandra längs med vatten...

Så doggsen klarar sig säkert med att få en helt normal promenad-dag idag. Jag tror att våra hundar är lite bortskämda med mina skogspromenader. Inte så att inte andra hundar också får det, men dom kanske inte får det varje dag….  jo, vissa får det förstås, och säkert både längre och roligare utflykter än våra promenader, men tyvärr finns det nog också hundar som sällan ser skogen.

Ja, inte vet jag….  jag vill i alla fall känna att hundarna varje dag har fått göra något roligt. Nåt som dom tycker är roligt alltså….

Näe…. nu är det dags att laga middag…..  och sedan är det dags för ett upplyftande styrelsemöte.  Nej, skämtar lite där… styrelsemöten är inte upplyftande, men det händer ju att man får en och annan adrenalinkick förstås... av olika orsaker.    

Ha det gott!!