..… vårt PR-jobb på klubben alltså. Vi har ju besökt några pågående kurser för att göra lite reklam för rallylydnaden, och igår tror jag att vi avverkade den sista kursen.

Vi har försökt visa att det är kul, och ganska så enkelt, och så hoppas vi ju att flera av dem som varit med och provat på, kommer att dyka upp på våra kurser till hösten.   

Men det tar sin lilla tid, det där…  först åka dit, sedan plocka fram och göra i ordning skyltar till en "riktig" bana, och så några pyttesmå prova-på-banor till kursarna, och så ställa ut banorna, sedan prata, prata, prata… och så visa en bana med en hund som kan (träningskompisens)  och så förklara samtidigt, sedan prova-på för alla kursdeltagarna på de kortare banorna.

Och när det är klart och alla kursare verkar nöjda och belåtna, då är det dags att träna den egna hunden (Salza alltså), och sen ska alltihop plockas ihop och ställas på sina rätta platser… och sen återstår hemresan.  Jag åkte hemifrån strax efter sex och kom hem kvart i tio… på kvällen alltså.

Men det är kul…   och igår blev vi bjudna på kaffe och tårta också eftersom det var en kursavslutning.     Men det är ju med det här som med allt annat som är nytt, det tar sin lilla tid att sprida info om att det finns och vad det är, och det tar ännu längre tid innan det blir, så att säga, "rumsrent" i alla läger.

Men strunt samma…. i ärlighetens namn så ligger det ju en del egennytta i det här också. I och med att vi engagerar oss och försöker få igång rally-verksamheten i klubben, så får vi själva en massa kunskap och erfarenhet som är bra att ha.

Igår hade vi ställt upp lördagens tävlings-fortsättningsbana för att visa och träna våra egna hundar. Och i den banan ingick  ju 8:ans frestelse… och jag hade glömt burkar att lägga godis-frestelser i, så jag tog två av Salzas snörbollar och la ut istället.

Och Salza har ju tidigt, tidigt fått lära sig att inte slänga sig över "frestelser" som står i hennes väg när vi sysslar med annat… men igår tappade hon fokus på mig när redan när hon på håll upptäckte att "voow, där borta ligger två av mina bollar!!!"   . Så nu vet jag att hon klarar mat-frestelser mycket bättre, leksaker är svårare. …  eller… vi har tränat dåligt på det.

Så nu blir det till att träna fler gånger på det… och så ska jag ta med några av hennes mjukisdjur och lägga ut som frestelser också.  Lika bra att vara förberedd… det sägs att det kan ligga mjukisdjur som frestelser, och hon älskar ju såna nästan lika mycket som sina snörbollar, och om inte annat så är hon nedrans nyfiken.

Och så har vi ytterligare en sak kvar att träna på… och det är agilityhopphinder.  Vi har ju inte direkt tränat agility, Salza och jag, men hon kan i alla fall alla hinder, vi har lekt lite då och då. Men jag misstänker att hon kan bli lite konfunderad över ett agilityhopphinder om det används i rallybanan. Jag är inte alls så säker på att hon inser att hon ska hoppa över den där pinnen som ligger där. Så vi måste besöka agilitybanan på klubben vid nåt tillfälle före nästa tävling, man vet ju aldrig vilken typ av hinder som används. 

Men för övrigt så kan vi förhoppningsvis alla moment i fortsättningsklassen. Om vi däremot klarar en sån tävlingsbana, det vet man ju aldrig eftersom banorna alltid ser olika ut och skyltarna kombineras på olika sätt varje gång, men friskt vågat…. ni vet….   

Och på tal om frestelser…..  ni vet det där NEJ-kommandot som är så himla bra att ha… det är inte så ofta man träffar på hundar där det funkar.  

Man hör ofta förare som i tid och otid hojtar NEJ! till sina hundar, men det är som sagt sällan man ser den rätta reaktionen hos hunden.

Om jag säger/ropar NEJ! till min hund, så vill jag att hon omedelbart avbryter det hon håller på med, oavsett vad det är.  Och i och med att hon gör det, så kommer jag då med ett nytt kommando/förslag på vad hon ska göra istället.

NEJ!---  kom här!

NEJ!--- sitt ner!

Såna saker alltså….  för säger man bara NEJ! och sedan är tyst, så kanske... förhoppningsvis.... hunden avbryter det den håller på med, men när det sedan inte kommer nån ny ledtråd till vad den ska göra istället, då fortsätter den med det den höll på med…. det som vi ville förhindra.   

Men för att allt det här ska fungera så måste ju varje bit vara ordentligt inlärd. Ingen hund vet med automatik vad NEJ! betyder, det måste man lära dom, lika väl som man lär dom att komma när man säger det, eller att sitta när man säger det.

Och NEJ!, eller om man föredrar nåt annat förbudsord, måste man lära in under kontrollerade former där man vet att man har "övertaget" och kan förhindra att hunden misslyckas.  Om det inte fungerar under kontrollerade former, så kommer det heller aldrig att fungera i överraskande situationer där man som förare inte är förberedd.

Jag blir så uppgiven varje gång jag hör folk skrika NEJ! NEJ! NEJ!  till sina hundar, och hundarna reagerar inte alls utan fortsätter glatt med det dom höll på med. Det är ju totalt meningslöst att säga till sin hund att göra någonting (i det här fallet att sluta med det dom gör) om man inte lärt dom vad kommandot/ordet betyder.  Men det verkar ibland som att folk tror att hundar förstår vårt språk och med automatik vet vad ordet NEJ! betyder…. och så är ju tyvärr inte fallet.  

Jaja.. nog om det nu då… jag ska i alla fall påminna Salza lite extra när det gäller just det kommandot… med tanke på mjukisdjur och 8:ans frestelse alltså.

Idag har vi ingen sol här, och det är nästan skönt när det är lite svalare. Igår hade vi nästan 20 grader när jag kom hem strax före tio på kvällen… så då pustade vi faktiskt lite.  

Ha en riktigt bra tisdag nu…!