Det är ju alltid kul att "bli bekräftad", tyvärr så är vi väl lite till mans dåliga på att ge bekräftelse till varandra. Misstänker att det oftast är prestige som kommer i vägen när det gäller sånt, tråkigt tycker jag… men…. that’s life….   

I alla fall så var det lite kul att läsa senaste numret av Hundsport, artikeln om att hundar är så duktiga på att tyda vårt kroppsspråk.

Där tog man bl.a upp just det där med att en hund kan lära sig att förstå vad man menar när man pekar på något. Inte ens en schimpans klarar av det, men hundar kan lära sig att t.ex välja ut rätt föremål, bland flera andra likadana föremål, genom att följa vårt pekande finger.   

Och just det skrev jag ju om för ett tag sedan… hur oerhört små tecken som behövs för att Salza ska agera som jag vill, och hur hon också klarar av att förstå vad jag pekar på.

Kul att se att forskare kommit fram till samma rön som jag…. känner mig lite bekräftad när det gäller den saken nu då.   

Igår fick vi åska och regn på eftermiddagen, och idag är det grått och regnet hänger i luften… tråkigt. Men jag har lite pappersjobb (fast egentligen är ju pappersjobb numera detsamma som datorjobb) jag ska göra, det passar ju bra en sån här dag….   

I morse åkte sonen till Tyskland    med sitt nya jobb. I två veckor ska gänget jobba där, sedan kommer han hem igen… för en kort period. Sen blir det till att jobba mestadels antingen i Tyskland eller i Södertälje.

Veckopendla… inte så kul… tur att det är ett bra jobb, så att det lönar sig och är värt "besväret".

Vet ni… det vore inte helt fel att vara i den åldern igen. Tänk att få vara 40 år yngre, men ändå ha de erfarenheter jag har idag… det vore grejor det. Fast så funkar det ju tyvärr inte här i livet.…

Fick man leva om sitt liv igen så skulle det med all sannolikhet bli som det där med att köpa en ny hund. Man gör inte om samma misstag som med tidigare hundar, man gör i stället massor av nya misstag….    

Till helgen är det Lydnads-SM, då ska jag tävla. Fast inte i SM, utan i nybörjarklass rallylydnad…. och det är lite skillnad det.   

Jag blir alltid lite sugen på att tävla lydnad när jag ser andra tävla, men så är det med allting när det gäller mig. Planeringen och förberedelserna (träningen) är det roligaste… och elitlydnad är definitivt INTE roligt.   

Kanske det skulle vara roligare om jag hade råd att åka runt och tävla på många olika ställen. Då blir det olika upplägg och olika domare och tävlingsledare. Tävlar man på några få ställen gång på gång så vet man hur upplägget på planen blir, och man vet nästan säkert också vilka domarsiffror man får… under förutsättning att hunden går som den brukar. Tråkigt, tråkigt….    

Det är det som också är lite tråkigt med nybörjarklassen i rallyn… man har inte så många olika skyltar att välja mellan, det blir lätt lite tråkigt även om banorna alltid är olika. Redan i fortsättningsklassen blir det lite fler skyltar och alltihop blir lite roligare.   

Träningskompisen fångade det där i ett nötskal tycker jag… hon sa ungefär så här: "Det är ju nästan bara som ett linförighetspass för hundarna…. gå fot och sitta, och så kanske ligga en gång." Och det ligger mycket i det… men det innebär ju inte att man inte kan klanta till det i alla fall…   

Hoppas det går bra till helgen så att vi kan inrikta oss på nästa klass…. det ser vi fram emot. Inför nästa tävling, som vi ska anmäla till nu snart, så tänkte jag ju tävla fortsättningsklass med Salza och nybörjarklass med Ibsen… så jag hoppas att liten Salza (eller hon den där klantiga Barbro) inte spräcker mina planer.

Fast i rallyn får man ju tävla med flera hundar i samma klass, så i värsta fall får jag väl traggla i nybörjarklassen med båda två.

Lite nostalgi nu då…. för 5 år sedan vid den här tiden låg vi i startgroparna för att tävla i lydnadsklass 2, Salza och jag. Och det var kul…. vi hade precis klarat av LP1 och var redo för klass 2, det var tider det.   

Vet ni…. för ni har väl förträngt allt jag skröt om för 5 år sedan antar jag…. att Salza tog LP1 och LP2 på bara 4 månader och på 7 tävlingar (jag avbröt en tävling)… och hon var bara drygt 16 månader när det hela var avklarat.

Och en månad senare blev hon uppflyttad till lägre klass med (nästan) oslagbara 306 p. Inte undra på att jag tycker att hon är nåt alldeles speciellt…. min lilla Salza.   

Men… man ska inte ha så himla bråttom egentligen. Inte om man är som jag i alla fall…. att roliga tar ju slut när man nått målet. Då man ska egentligen se till att det är en låååång väg dit…. men har man en duktig hund så har man… inget att göra åt.  

Fast man kan förstås sätta jättehöga mål, mål som är nästan ouppnåeliga, då har man ju att göra en stund förstås. Men jag vet inte om det är så kul heller….

Skit samma….. gjort är gjort och går inte att förändra. Och eftersom jag gjort samma "misstag" med tidigare hundar också, så lär jag nog säkert göra likadant igen, med min nästa hund.   

Nej, nu måste jag ta tag i det där som jag egentligen skulle göra när jag satte mig vid datorn…. men det var roligare att babbla här en stund.

Hoppas ni har en fin vecka framför er!!