Vi var inte på nåt vis ensamma på sta’n idag, nedrans så mycket folk det var där. Arrangörerna måste vara kanonnöjda, rekorduppslutning skulle jag tro.   

Kjell Lönnå stod på scenen och ropade extatiskt att det var Sveriges största 6 juni-firande, och det var ingen som direkt sa emot honom.   

Musikkårer, barnkörer, vuxenkörer, barn som åt glass, barn som åt hamburgare, barn som åt spunnet socker, barn som skrek och grät, barn som hoppade, barn som sprang, barn i vagnar och barn i kärror och… ja allt ni kan tänka er i barnväg. Tanter och farbröder, tjejer och killar, damer och herrar… alla sorter såg man där.

Och mängders mängder av hundar…. jag orkade inte ens försöka hålla räkningen, men jag överdriver inte om jag säger att vi med all säkerhet såg minst 200 hundar under den dryga timme vi var där.

Var och varannan människa hade en eller flera hundar med sig…. och de allra flesta uppförde sig bra. Jag gillade visserligen inte att den där 9 veckors schäfervalpen, som en kille hade med sig, placerades alldeles intill en högtalare som vrålade fram musik, men det är ju inte mina bekymmer.   

Det var mängder av presentationer av föreningar och liknande verksamheter. Massor att se på….

Gymnastik och tyngdlyftning och brottning och judo och thaikwedo (eller hur det nu stavas) och mängder av aktiviteter för barn… och försäljning av mat och godis och glass och jordgubbar och allt vad ni vill.

Salza hade förstås stenkoll på alla matställen….    Men för övrigt så var det så mycket runt omkring så hundarna hade noll koll på det mesta tror jag. Vi hade fullt sjå att ta oss fram bland alla människor, och hundarna fick ägna sig åt att försöka undvika att bli trampade eller knuffade.

En parad fanns det förstås också…

....... och jag kan ännu en gång konstatera att musikkårer… det gillar inte hundarna. Musik från mängder av högtalare reagerade dom inte synbart på, och när vi kom till föreningen som visade upp bugg, då skrålade det från högtalarna, men ingen reaktion från hundarna. Trummorna som ackompanjerade draken brydde dom sig inte om… men musikkåren som gick i täten av paraden, den gillade dom inte.   

Svansarna åkte ner och Ibsen tänkte gå sin väg… Salza gjorde som hon alltid gör när hon känner sig lite osäker, hon satte sig på mina fötter och där satt hon sedan tryggt.

Men vi såg också en försvarsmaktshund i paraden som hade svansen mellan benen och matades friskt med godis av sin husse… så dom är tydligen inte ensamma om att vara lite misstänksamma mot musikkårer.

Jag filmade buggarna… och draken… dels för att jag gillade dom dels för att visa hurdan ljudvolym det var på stan idag….. och gissa…??  

Jag hade stängt av ljudet på videon i telefonen tidigare, bara för att man ska slippa höra mig babbla när jag då och då filmar Salza…. och så glömde jag ändra det   , så det blev inget ljud till filmsnuttarna idag, så ni får bara en enda filmsnutt… och då utan ljud.

Men ni kanske kan försöka tänka er hur det lät…? Maxljud och så öka lite till…. hetsiga trummor ska det vara till draken.   

Jag trodde att hundarna kanske skulle reagera på den där draken. Vid vissa tillfällen var den på väg rakt mot oss, men icke… Salza tittade till direkt när det började, sedan brydde hon sig inte. Ibsen kanske brydde sig, svårt att säga… han valde att sätta sig bakom mina ben… om det var pga ointresse eller för att det var lite otäckt, det vet jag inte.   

Men då uppstår ett annat läge… när folk fyller på runt omkring och tränger sig närmare och närmare… då ska man inte ha en hund med stor försvarslust och hög skärpa. Jag tänkte på det när jag vände mig om för att kolla hur Ibsen såg ut närjag märke att dt blev mer och mer folk runt oss. Han gillade inte att folk hade omringat oss och trängde på… men han valde att trycka sig hårdare mot mina ben istället för att göra nåt annat. Och det var ju ett bra val…   

Dagens häftaigaste upptäckt var i alla fall de här statyerna....

Som inte var några statyer.... livs levande var dom, men man fick titta länge innan man kunde se det.    

När jag inte orkade trängas mer så vände vi hemåt. Ambitionen var att gå hela vägen hem, men eftersom det mesta av vägen är uppför och uppför och uppför så gav jag upp (vilket innebar att jag ringde efter Kurt och hans bil) när jag hade ett par kilometer kvar hem. Då hade vi knatat runt i folkvimlet och oljudet i nästan två timmar, och då var både hundarna och jag rejält varma och trötta.   

Men en del av vägen hem var ju njutbar… innan det började gå uppför alltså. Vattnet man ser på bilderna är Selångerån, som så småningom mynnar ute i havet…

Salza såg en skylt att man fick tälja båtar och sedan segla med dom i ån, och hon ville prova.

 Nej, sa elaka matte, det är farligt med knivar… så hon surade en stund innan vi fortsatte vår väg hemåt.

Nu sover dom djupt…. vi får väl se om det går att skaka liv i dom när vi ska iväg och träna rally sedan.   

Nu när våren enligt almanackan ska vara här (för i verkligheten är den inte det!) är det ju nån helg var och varannan vecka. Skönt för er som jobbar och får lite extra ledigt, men lite synd att helgerna inte är mer utspridda under året kanske. Fast det är ju skönt att vara ledig på våren förstås, då när man längtar efter sommar och semester.   

Funderar på om jag ska ta doggsen och dra ner på stan idag.   Det är en massa jippon där hela långa dan och det vore väl nyttig för framför allt herr Ibsen att strosa omkring där ett tag. Men det är disigt och grått och tråkigt väder så vi får väl se… just nu känns det inte så angeläget precis, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig lite senare.

I kväll ska vi i alla fall iväg och träna rally och då får Ibsen följa med. Ska jag starta honom på tävling så måste vi ta tag i det där ordentligt. Han är ju väldigt mycket mer påverkad av omgivningen än vad Salza är, så det gäller nog att träna med lite störning runtomkring.

Vet ni att jag har tävlat med Ibsen tidigare? I lydnad, klass 2… och så har jag gått ett lägrespår med honom, Kurt har dispens för annan förare på spåret så jag skulle gå spåret och sedan skulle förhoppningsvis Kurt få gå lydnaden.

Men det är inte så kul att starta med en hund som man inte själv har tränat. Ibsen kan ju alla klass 2-moment, men han blir alltför ivrig och ger startskall både här och där och dessemellan piper han. Och när det blir så, då blir slutresultatet bara halvbra… men det blev i alla fall en 3:e-placering med några poäng kvar till ett 1:a pris.

Men lägrespåret gick bra… eller… .   Han är en supersäker spårhund, Ibsen. Men han är inte så våldsamt intresserad av spårapporterna. Men honom vågar jag gå spår med i främmande skog, han tar sig bombsäkert till slutet.   

Med Salza är det tvärtom. Hon är bombsäker på pinnarna, om hon bara håller sig i spåret, men det kan man inte vara helt säker på alla gånger. Hon är lite slarvig och rätt som det är så… "meeen… vart tog spåret vägen då???" Inte så kul ute i främmande skog…   

Men det var ju lite kul med Ibsens lägrespår… när vi kom fram och spårläggaren får klart för sig att det är jag o Ibsen som ska gå spåret, så säger han "har du inga stövlar att ta på dig? men det är ju bra att det i alla fall är en hyfsat hög hund som ska gå det här spåret"….. det kallar jag för uppmuntran inför uppgiften.

För den som undrar, så gick Ibsen hela spåret som den värsta tax, och jag fann alla pinnar… utom slutet… så så var det med det.   

Och just idag är det 5 år sedan Salza tog sitt viltspårschampionat. Hon tog faktiskt sitt tredje 1:a pris i öppen klass redan i december 2006 (9 månader gammal), men det krävdes då ett 1:a pris på ordinarie prov och det fanns det inget förrän i juni året efter.

I viltspåren är hon minsann aldrig slarvig, där jobbar hon noggrant och bra. Antagligen är dom mycket mer intressanta än ett tråkigt människospår. Och är det så, så är det ju mattes fel som inte förmått motivera henne tillräckligt. Men det kan eventuellt bero på att matte inte är nån utpräglad spårmänniska…    

Ja, strunt samma.. det är historia det där. Nu är det bara att inse att det är rallylydnaden vi ska satsa på. Mest bara för att det är enkelt och lättillgängligt att träna, och så tycker hundarna att det är kul. Men det tycker dom ju om allting….   

Men det är ju som jag sagt tidigare… mina ambitioner när det gäller Salza är mer än väl uppfyllda, och då saknas motivationen att jobba vidare. Och Salza känns så "färdig" och så komplett så det finns liksom bara rallyn kvar att roa sig med… om vi inte vill ut i skogen och springa och det vill vi (läs: jag) inte. Skogen använder vi "bara" för härliga promenader numera….   

Men vet ni, jag minns med vilket misstroende jag möttes av när jag direkt (innan jag ens hämtat henne) deklarerade att min målsättning med Salza var ett lydnadschampionat. Jag trodde ju att det skulle vara svårt och ta lång tid… och så slog hon till och fixade det på 4 tävlingar (i elit alltså, från ingenting upp till championatet var det 17 tävlingar)..… kul, men samtidigt lite snopet. Jaja, det var tider det….

Med nästa hund ska vi fixa det på 3 elittävlingar…. äh, skojar bara….   

Hoppas ni har en trevlig dag idag, och att ni viftar frenetiskt med svenska flaggan precis hela dan.