Gick ut i regnet förut, det var dags för hundarnas eftermiddagspromenad. Även om jag inte gillar regn så där speciellt mycket... i alla fall inte på tredje dagen....  så tycker jag att hundarna har rätt till en hyfsad promenad varje eftermiddag. Lite nya marker och lite nya dofter och inte samma gamla vanliga tråkiga tur varje dag.

Men det blev kallt i regnet när jag blev våt, så jag tänkte ta en genväg genom ett skogsparti. Men där fanns så många vindfällen, och alla träd hade grenar så långt ner, så det var bara hundarna som kunde springa som sjuttan där... jag tog mig inte fram alls. Så jag tänkte att jag går väl under kraftledningen då, där är ju inga träd.....

HA HA HA.... hundarna sprang i skogen dom, där det var mossa och hyfsat torrt...  och här fick jag gå.

Salza kom farande ibland för att kolla om jag drunknat eller ej... sen försvann hon in i den torrare skogen igen.  

Vi såg två skuttande rådjursrumpor försvinna in i skogen, men som väl är så lydde hundarna när jag ropade: Stanna!!  

Frånsett att dom inte får jaga rådjur, så finns det en trafikerad väg inte så himla långt därifrån.... och en påkörd hund vill vi inte ha.   

När vi sedan närmade oss bebyggelsen igen, så sprang det en katt precis framför nosen på doggsen.... då fick det bli den STORA rösten: STANNA!! ...... och ta mig sjuttan, dom stannade då också.   

Ganska så bra tycker jag...   

Men vi var rejält genomvåta när vi kom hem.... det blev duschen och fönen för hundarna... mig var det ingen som torkade så jag är faktiskt lite våt i håret fortfarande    

Nu tror jag inte att jag ska gå ut nåt mer idag. Tänkte åka och kika på en lydnadstävling här på klubben nu i kväll, men jag tror jag avstår.....  det blir nog en spännande bok istället tror jag.   

Jag köper en sån där tant-grej… en Dra-Maten-grej.  

Där kan jag lasta i alla träningssaker och så kan jag dra den mellan garaget och lägenheten och träningsplanen och så där… då slipper mina onda axlar och händer bära på alla koner och apporter och allt annat som behövs när man ska träna elitlydnad. Det var väl en bra idé…?   

Fast det är ju inte enbart en tant-grej direkt, den där Dra-Maten, jag har sett massor av gamla gubbar som har en sån också. Fast jag förstår egentligen inte varför det bara är äldre som använder dom, det måste ju vara bekvämt även för den som är lite yngre?? Fast det är väl bara äldre som går till affären förstås, alla andra åker bil..  

Vet ni att jag har på senaste tiden ofta hört diverse skämt som syftar på att den eller den snart är pensionär. Yngre människor alltså… som tar till det uttrycket för att förklara varför dom glömt vissa saker eller varför dom inte kommer ihåg namn och sånt…. eller är trötta och inte orkar med det eller det…. ja, lite allmänt förvirrat och glömskt och avslaget och så…. och då är man pensionär.   

Vilket kanske är sant… men jag som snart är pensionär och står där vid sidan om och hör alla skratta åt det där lustiga skämtet… jag är inte så säker på att jag tycker att det är så lustigt.

Men det är väl sådant livet är… man tror aldrig att man själv ska bli gammal och gaggig, och när man sedan är där, då är man så gaggig så då märker man inte att man är gaggig.   

Det där med att man inte är äldre än vad man känner sig… det är ett jäkla skitprat det. Man är så gammal som man är, och det går inte att göra ett jäkla dugg åt det… så är det bara.

Och apropå gammal och trött…. Det ringer folk om kurser, och det ringer folk om "problem"- hundar, och jag orkar inte ens tänka tanken att engagera mig i en liten cavalier som "skäller på allting".

Enligt matte så skällde hunden verkligen på allting… på TV:n, på folk som den såg på håll, på andra hundar, på ljud den hörde… på familjens medlemmar.... ja, på allting. Och för en sekund tyckte jag synd om denna matte som var så trött på sin skällande hund, men den sekunden försvann snabbt när jag tänkte på vilket jobb jag i så fall hade framför mig att "uppfostra" denna matte till att hantera sin hund på rätt sätt.   

Så jag åtog mig inte det "problemet"…. jag är ju snart pensionär, alltså alltför gammal och trött och förvirrad för såna uppdrag.   

Äh, skämtar bara lite…. men just nu är bara tanken på s.k "problemhundar" alldeles för mycket, varifrån skulle jag orka hämta den entusiasm och energi för att krävs för att hantera sånt? Eftersom det nästan alltid är hundens ägare som skall påverkas till att förändra sin hundhållning så är såna uppdrag ganska så krävande… och för min del finns det ingen energi till sånt just nu.

Orkar man inte ens gå till garaget för att hämta de egna träningsgrejorna, då är man inte bara redo för pensionen… då är man nästan redo för att grävas ner.   

Men innan det sker så ska jag ägna mig åt att den stryktvätt som blev resultatet av gårdagens tvättorgie. Vet ni att jag kan nästan stryka en hel skjorta med vänsterhanden nu… duktigt tycker jag, som är väldigt högerhänt i vanliga fall.   

Jaja… jag stryker med strykjärnet förstås… men jag använder vänsterhanden för att avlasta min högerhand som jag har så ont i, och det går hyfsat bra numera. Det kanske går att lära om även på gamla dar….   

Hoppas ni har en fin dag framför er…. här är det regnigt och grått idag, men vi börjar snart vänja oss vid sånt väder nu.  

..… mår inte riktigt bra, men vet inte riktigt vad det beror på. Känner mig lite febrig och lite allmänt risig, inte kul alls. Bättre att det gör ont nånstans, då vet man i alla fall vad felet är…   

I alla fall så har jag tillbringat förmiddagen i tvättstugan nu, och det är ju alltid kul… eller också inte. Fast jag gillar ju tvättmaskiner som ni vet… världens bästa uppfinning.   

Känner mig nog egentligen pyttelite träningssugen också… ja, hundträningssugen då alltså. Men nu har vi ju ingen trädgård längre, där man enkelt kan gå ut och göra lite roligheter. Nu är det genast ett helt företag att träna om det är sånt man inte kan göra inomhus.   

Jag måste först gå/åka nånstans, eller om jag väljer att gå till den närbelägna fotbollsplanen t.ex så måste jag ändå först till garaget och hämta koner och apporter och sånt som ligger i bilen. Och i bilen måste det ligga, för det där behöver jag när vi har rallylydnadskurs och sånt…. det är alldeles för skrymmande och tungt att släpa alla träningssaker fram och tillbaka , så dom får bo i bilen.

Och bara jag tänker tanken på att först gå till garaget och där hämta alla grejor som behövs, sedan bära dom hela vägen tillbaka till lägenheten, hämta Salza och sedan släpa iväg med alltihop några hundra meter till…. träna…. och sedan släpa tillbaka alltihop igen… då är träningslusten definitivt borta med vinden. Så det blir väl inget av kan jag tro….    

**************************

Näe det blev inget tränat. Har gjort en paus i skrivandet nu och varit ute på promenad och grejat med lite allt möjligt, men nån träning lär det inte bli idag.

Fast lite tass-träning kan jag kanske kosta på liten Salza. Jag inbillar mig kanske, men jag tycker faktiskt att det redan har blivit lugnare på tassfronten. Men det är under träningsförhållanden det, när det blir tävling så kommer säkert tassandet igång igen.

Men jag skiter egentligen i det… gör vi inga andra stora missar så kan jag bjuda på de där minuspoängen, även om dom är retliga. Och ännu retligare är dom förstås om vi/jag gör nån stor miss så att dom blir avgörande… fast så illa får vi inte tro att det ska vara.   

Det är mest bara en kul grej att testa…. går det verkligen att få bort???

Men först ska jag fixa middan, ärtsoppa och sedan pannkakor med grädde och blåbärssylt blir det idag. Det är ett bra utgångsläge för hundträning, pannkakor är smaskens tycker Salza.    

Nej, idag har jag inget att skriva om egentligen.    Fast det har jag ju sällan, det blir mest en massa bladder tycker jag, så det kanske blir en lång följetong idag också, bara jag väl kommer igång.  

Solen skiner idag också, men imorgon ska det bli regn igen. Och noll värme är det, trots solen….

Men jag har i alla fall kommit på varför jag sover så dåligt på nätterna… det har varit jobbigt att sova urdåligt varje natt… och sedan varje morgon vakna nästan tröttare än då jag gick och la mig.   

Lösningen är att jag måste ha fönstret öppet på nätterna, då sover jag bra. Men fönstren här är stora och att ha en springa öppen på vintern när det är många minusgrader, det går inte, det blir alltför kallt. Så under hela vintern har jag bara haft ett litet vädringsfönster öppet, och det räcker inte.

Nu öppnar jag fönstret varje kväll, och det blir svalt och skönt och jag sover mycket bättre…. fast när Salza kommer och kryper intill mig tidigt, tidigt på morgonen, då är hon ganska så kall. Undrar om hon, som inte har nåt täcke, fryser på nätterna nu? Vi har ju nollgradigt eller rent av minusgrader på nätterna fortfarande….   

Och apropå nåt helt annat då…. om nån av er funderar på att köpa skor från FOOTWAY så kan ni hojta till. När jag köpte mina skor så fick jag rabattcheckar på 100:- som kan användas om man köper skor som kostar över 500:-Jag ska inte köpa några fler skor därifrån nu på länge så vill nån av er ha, så hojta till.   

Skorna ska invigas idag, hoppas verkligen att dom är lika bra som dom gamla. Fast man brukar ju säga att man aldrig ska försöka upprepa en succé, så det kanske dom inte är….  

Vet ni att det är Kristi Himmelfärdshelg nästa vecka… nedrans så fort tiden går när snön väl försvinner. Men alla vårhelgerna ligger tidigt i år… det kanske är därför det känns så.

Och varje år när den helgen kommer så skänker jag en tanke (eller många rentav) till forna tiders Cockerläger. Det var roliga tider det…   

Många av deltagarna har jag ju koll på fortfarande, mest via FB… och det är kul. De där lägren tillförde verkligen en massa positiva saker i mitt liv.

I år lär det inte hända nåt speciellt, och det är ju lite tråkigt. Träningskompisen och jag ska åka iväg och tävla om drygt 2 veckor, men annars så är det inte några aktiviteter planerade. Tråkigt…. det är ju alltid kul att ha nåt roligt att se fram emot.

Ibland… men inte så ofta… är jag lite sugen på att ta upp lydnaden med Salza igen. Bara för att ha ett mål av något slag framför oss….

Men jag vet inte….. det blir nog bara en tanke tror jag. Problemet är nog egentligen det att jag har svårt att motivera mig att träna om jag inte har en tävling (eller nåt annat liknande) som mål där framme nånstans. Och det är ju fånigt att vara sån… träna kan man ju göra bara för att det är kul att träna, och vi har ju massor av detaljer att peta i… men, men…. jag funkar inte riktigt så.    

Ja, vi får se…. vi har ju det där tassandet vi ska jobba med också… ska nog kanske beväpna mig med en klicker och ta ett litet träningspass nu på direkten… ja, så gör vi.   

Ha en riktigt fin dag!!!!   

Ni vet, jag har ju tjatat i evigheter om mina gamla underbara joggingskor som nu är helt totalt utslitna... och så har aldrig pengarna räckt till för att köpa nya eftersom dom är så jäkla dyra.   

Men nu har jag matats med TV-reklamen för FOOTWAY så länge, så till slut blev jag nyfiken och klickade in mig på deras hemsida och kikade. Och jag fann mina skor där...!    Dyra där också, men trots allt billigare än i affärerna.

Det var samma märke som mina gamla, men jag fann inte några med exakt samma namn... men jag chansade efter vad jag såg på bilderna. Och idag kom dom (jättesnabb leverans!!) och det var rätt skor..... och rätt storlek och allting.

Lite knepig färg kanske (fanns inga val där), men skit samma....  lika underbara att ha på sig som de gamla     tror jag att de är i alla fall.   

Och vad tyder det på då...?  Att  man blir lyrisk och överlycklig för ett par joggingskor....?   

Det finns många sätt att inhämta kunskap, och i helgen bjöd Timrå BK sina instruktörer på en utbildningshelg med Kenth Svartberg, bugar o tackar för det.  Men gissa… det var så få som anmälde sitt intresse, så för att "fylla" helgen gick inbjudan vidare till en grannklubb också.    

Och Kenth Svartberg är ju trevlig att lyssna på, och han är kunnig, och han har en väl genomtänkt tanke bakom det han gör och det tycker jag om. Han har bildat sig en egen uppfattning om hur han vill jobba med hundar, och det han gör grundas på både erfarenheter och hans egen forskning.

Sen är det ju naturligtvis upp till var och en att ha synpunkter på det han lär ut, men bevisligen så funkar det ju. Och det jag gillar allra mest hos honom är att "hans system", som han kallar det, inte bygger på några tips och tricks och snabba lösningar.   

Jag är lite allergisk mot "snabba lösningar". Även om dom kanske är bekväma och enkla att ta till, så är dom oftast inte alls speciellt effektiva och hållbara.  

Sen vet jag ju med mig att jag själv tyvärr inte har det tålamod och den uthållighet som behövs för att fullt ut tillämpa paret Svartbergs "system", men jag tror på att det är bra…. och jag önskar att jag hade förmågan att anamma det fullt ut. Hans A och O är ju uppdelningen av momentet i småååå, småååå bitar, och det skriver ju jag under på till fullo... trots att jag oftast inte förmår leva upp till det själv. Men jag är duktig på att tjata om det på mina kurser...   

Så helgen gav, förutom trevlig samvaro, några aha-upplevelser och ganska så många bekräftelser på att jag nog trots allt tänker ganska så rätt… de gånger jag tänker.   

Helgen gav också lite bekräftelse på det som jag så många gånger tänkt…. så utlämnad man är när man som nybörjare anmäler sig till en kurs. Vilken skillnad det finns instruktörer emellan… kunskapsmässigt alltså.

Vi som deltog var ju alla instruktörer, visserligen med skiftande lång erfarenhet men ändock utbildade och godkända instruktörer, och då förväntar man sig kanske (i alla fall gör jag det) en viss "nivå" på de frågeställningar som kommer upp. Men, men…..    

Och det var lite synd att den ena dagen övergick till en ren tävlingsträningsdag där vi jobbade med en hund i taget, och var inriktade enbart på tävlingsmoment.    Det blev så eftersom det fanns en majoritet som ville det, men jag hade nog mer sett fram mot en mer allmänt hållen kurs om Svartbergs TSB-metod och hans tänkande och klurande runt det.

Men det är klart…. det var ju ett ypperligt tillfälle till en stunds privatträning med Kenth Svartberg, och det kommer man ju inte i åtnjutande av så enkelt annars så jag förstår att det var frestande för många.

Fast… jag visste egentligen inte vad jag själv skulle ta upp för problem. Jag vet ju vilka "problem" vi har, och jag vet också anledningen till dom (mitt slarv), och jag vet också hur jag ska rätta till dom… så det kändes liksom inte så angeläget att gagga om dom i det sammanhanget.

Jag menar… jag vet vad felet är, jag vet hur jag ska rätta till det…. men jag har ingen lust/motivation att rota i det… så varför då ta upp tid med att tjafsa om det?

Så jag frågade bara om det där tasslyftandet som Salza har för sig vid halterna. Och fick bekräftelse på det råd jag redan fått på annat håll…. klicka bort det. Klicka för rätt beteende, båda tassarna i marken, och var noga med att inte påbörja nästa moment innan tassarna är i rätt position.

Enligt hans "system" så är det ett godkännande… en bekräftelse att hunden gjort det rätt och riktigt… ett "bra!"…. om/när man fortsätter och låter hunden jobba vidare. Alltså är budskapet till Salza… inget mer händer nu förrän du sätter ner båda tassarna i marken.

Jag känner ju mig själv och tvivlar på att jag har uthållighet nog att förändra det där, men enligt Kenth S så har andra bevisligen lyckats med det, så chansen finns ju om jag bara är tillräckligt uthållig.  

Sen var jag tvungen att smita iväg en stund innan kursen var slut på söndagseftermiddagen, för då var det dags för vår rallylydnadskurs på klubben. Så det blev två hela långa dagar med hunderiet denna helgen... utan nån aktivering för min egen hund. Salza var hemma på lördagen för då regnade det och var råkallt, och en blöt hund i en kall bil är ju ingen höjdare.   

På söndagen var hon med, då var det i alla fall uppehållsväder, men de där 10 minuterna av aktivitet var nästan inte värt det. På lördagen pratades det om att vi nästa dag skulle jobba i tre olika pass med hundarna ute, och att vi skulle delas in i grupper och så där… men sen så blev det ju ändrat till tävlingsträning.    Hade jag vetat det så hade jag nog lämnat henne hemma på söndagen också. Det där med miljöträning och passivitetsträning och sånt, det behöver inte hon numera.

Men jag blev ju inte mindre sugen på en ny hund förstås… för med min nästa hund..… DÅ ska jag göra precis allting rätt!!    

Och det tror ni väl på antar jag?  

Idag skiner solen igen, men det är ta mig sjuttan ingen värme ute. Det var väldigt skönt att snön försvann tidigt, och att vintern inte innebar så våldsamt mycket snö…. men det vore också trevligt om det blev lite vårvärme ett tag nu. Långkalsonger och vinterjacka är ju inte direkt det man vill gå omkring i när vi är inne i maj månad.   

Ibland så kan man läsa eller höra saker som får en att börja fundera…. och då främst olika reklamgrejor.

Om jag har en hund som drar i kopplet när vi är ute, är då lösningen att sätta på den en grimma så att jag orkar hålla hunden? Eller är lösningen att köpa ett bälte så att jag slipper få ont i armar och axlar när hunden drar? Eller är kanske lösningen att lära hunden att inte dra i kopplet?  

En annan sak som jag också funderar på är all denna reklam för deodoranter som varar i 48 timmar… hmmm  …. betyder det att jag inte behöver tvätta mig på 48 timmar? Är tanken att man ska spara in på tvål och vatten kanske? Eller ska jag tvätta mig som vanligt och då tvätta bort den där deodoranten som egentligen varar i 48 timmar? Jag är tyvärr så enfaldig så jag fattar inte vitsen med sånt, trodde inte att deodoranter var till för att ersätta tvål o vatten..…    

Jag är också så enfaldig så jag inte fattar vitsen med att höja anmälningsavgifterna på lydnadsproven när man samtidigt har problem med att antalet tävlande minskar. Visserligen är vi hundmänniskor frikostiga när det gäller våra hundar… men, men…. sista höjningen var riktigt rejäl, i klass 3 och elit hela 50%.   

På tävlingen den 1 maj hörde jag flera tävlande som sa att "nu när det blivit så dyrt får man ju välja tävlingar med omsorg" eller nåt liknande… och det var inte många tävlande den dagen heller.

Och jag fattar inte alls varför man vid varje regelrevidering gör momenten lättare och lättare i de lägre klasserna, och sedan knäppare och knäppare i eliten..?   

Redan nu så "fastnar" ju folk i klass 2. Det är få som går upp och tävlar i klass 3 och elit, och det beror förstås på att det är så himla enkelt i klass 1 o 2 (jämfört med klass 3 och elit alltså  ), så när det sedan börjar klura till sig i klass 3, då lägger folk av. Lösningen på det är INTE att göra klass 1 och klass 2 ännu enklare.

För övrigt så vet ni väl alla vad jag tycker om bestämmelserna runt elitklassen? Idioti…! Det finns många sätt att kontrollera en hunds "lydighet" och följsamhet utan att man ska behöva hitta på en massa idiotiska saker….

Och det är inte "surt sa räven om rönnbären" det handlar om här… Salza fixade ju faktiskt sitt lydnadschampionat lätt som en plätt.   

Förresten… jag kom att tänka på en sak när jag skrev om tävlingen den 1 maj. Vi var ju bara publik då, men det är ganska så kul, man hör mycket roliga saker då.

Men det var speciellt en sak jag tänkte på.. ja… två saker kanske…..   

För det första så tycker jag fortfarande att det är skitfult med en hund som går fritt följ/linförighet och har huvudet onormalt vinklat snett uppåt för att kunna stirra sin förare i ansiktet.

Jooo!!!!.. det är skitfult…. !!!  

Ingenting i denna värld kan få mig att tycka att det ser snyggt ut. Om det då dessutom är en hund som nästintill ligger med sin bog mot förarens knä, då är det ganska så jätte-skitfult….

Men jag vet ju att det är sånt som de allra flesta hett eftertraktar…. och det är väl upp till var och en förstås…. men i mina ögon är det fult! Tyvärr är det väl mer eller mindre ett krav från domarna...    

Förresten…. det finns ju faktiskt sakkunskap som hävdar att hundar som går så hela tiden man tränar, snedbelastar hela sin kropp med en massa problem som följd. Men dom problemen dyker väl inte upp förrän på äldre dar kanske, och då är det ingen som bryr sig för då är hunden pensionerad från tävling.  

Och det andra jag tänkte på… eller det första egentligen…. är den där inställningen att om hunden misslyckas i ett moment på tävling, då ska man bryta hela tävlingen.

Varför? undrar jag.  

Jag kan kanske förstå att man bryter en tävling om man som förare snabbt upptäcker att hunden och jag själv befinner oss på varsin planet just den dagen. Påbörjar vi ett lydnadsprogram och känner att vi inte alls kan samarbeta den dagen, då bryter kanske jag också.

Men om hunden utför ett antal moment på ett bra sätt, och sedan råkar misslyckas med ett enda moment…. varför ska man då bryta????

Vilka signaler tror man att man sänder till hunden då?

Ja, jag vill gärna veta det, för jag fattar ingenting av det där….    

Tror man att det är nån sorts bestraffning mot hunden att den inte får fortsätta jobba?

I så fall så tror man ju också att hunden medvetet gör fel, och då är man ute på hal is. En hund som kan ett kommando, ett kommando som är inlärt på rätt sätt så att hunden vill göra det föraren säger… den hunden väljer inte att slarva bort momentet.

Och misslyckas hunden för att momentet inte är rätt inlärt, då är det ju förarens fel. Kan inte hunden momentet så kan man ju inte heller tro att den ska utföra det tävlingsmässigt bra på tävlingsdagen.

Grejen med allt det här är nämligen att man måste lära in alla moment så att hunden VILL utföra dom på rätt sätt.

Det är ordet VILL som är själva knuten här… och det ordet kan också ersättas med MOTIVERAD ATT….. Har man inte lyckats motivera hunden att utföra momenten så som jag vill, oavsett störningar och skiftande förhållanden runtomkring, hur kan man då förvänta sig att den under tävlingsmässiga former ska utföra momenten på rätt sätt?

Så…. om hunden misslyckas med ett moment på tävling, vad är då vitsen med att avbryta tävlingen där???

Jag önskar att nån kunde förklara det där för mig på ett vettigt sätt, men hittills har ingen lyckats med det.

Ok då… jag är ute efter ett 1:a pris, allt annat är skit och ointressant… då kan jag förstå att man bryter om man nollar ett moment. Eller… egentligen inte då heller….   

VARFÖR ska man bryta? Om man funderar på vilka signaler man sänder till hunden genom att göra så….

I och med att hunden misslyckades med momentet så var den inte riktigt motiverad och fokuserad. Kanske pga att den började bli lite trött i huvudet, eller för att den inte är van att köra hela programmet utan uppehåll… eller pga nåt helt annat.

Grejen är den att man säger till hunden att: "Ok, nu gjorde du fel där, nu slipper du jobba mer"… eller "nu får du inte jobba mer"… beroende på hurdan hund man har.

Och vad lär sig hunden av det då???? Absolut inget alls…. eftersom den inte valde att misslyckas. Den misslyckades helt enkelt för att den inte var ordentligt tränad för uppgiften.   

Om den blir trött i huvudet innan programmet är färdigt, och misslyckas pga det… då har jag inte tränat tillräckligt med uthållighet. Och då är det ju egentligen en ren belöning att slippa jobba vidare och anstränga en trött hjärna.

Om den misslyckas för att något stör den, då har jag inte tränat tillräckligt med olika störningar. Om den misslyckas för att den inte tycker att det momentet är kul, då har jag inte motiverat den på rätt sätt.

Det är alltid, utan undantag, förarens ansvar om hunden inte utför ett moment… och vad vinner man då på att bryta tävlingen och med bestämda steg kliva iväg därifrån?

Enda gången det är godkänt för mig, är om föraren blir så jäkla arg och irriterad över misslyckandet att det inte är möjligt att fortsätta pga det.

Och blir man så arg och irriterad bara för att man själv inte gjort det jobb som krävs..… då är det kanske lika bra att man avbryter och går hem och drar nåt gammalt över sig.   

Nej… jag förstår inte den där trenden som verkar breda ut sig mer och mer. Det är ju liksom inga barn vi hanterar på en hundtävling… "gör du inte som jag säger så får du inte….." (vilket i och för sig också är en sak jag avskyr att höra)… men ibland tror jag att folk glömmer att det är ett djur de tävlar med.

För min del så blir jag imponerad när jag ser ett duktigt ekipage på planen, som kanske av nån anledning råkar misslyckas med ett enda moment, men som då spottar i nävarna och tar nya tag och presterar ett fint betyg på nästa moment istället.   

Det gillar jag… och det tror jag ger rätt signaler till hunden… "Det gick fel där, men kom igen… nu jobbar vi vidare!"

Och då lär man också hunden att prestera vidare, trots att den inte fick en massa tjo och tjim och beröm efter förra momentet.

Jisses så kul det skulle vara med en unghund igen…! Att få börja om, undvika alla de misstag jag gjort med Salza…. och i stället göra nya… för det gör man ju alltid oavsett hur många hundar man haft.   Men det skulle vara kul att se om jag kunde leva upp till alla mina pekpinnar…. lättare att veta hur andra ska göra än att göra det själv kanske…?   

Fast… jag är faktiskt ganska så nöjd med min Salza   det blir svårt att hitta en bättre hund, trots alla mina misstag.  

…. ska tro på väderrapporten, och det man ser genom fönstret, så ser det ut som att det blir en strålande 1:a maj. Inte så jättemånga grader varmt ännu, men en strålande sol i alla fall, så idag tror jag att det ska bli en heldag ute med doggsen.   

Visserligen verkar dom väldigt nöjda med att ligga hemma på verandan och sola sig, men jag tror nog att det är nyttigt med lite hjärnstimulans också.

Det är lydnadstävling på klubben idag så vi drar nog dit så småningom och kikar lite. Sedan blir det tid för en promenad i det fina vårvädret och så lite paus och förberedelser innan det är dags för vår rallylydnadskurs. Och i den där pausen tänkte jag hinna träna lite rally med både Salza o Ibsen, vi får väl se hur långt ambitionerna räcker.

Igår gick vi i alla fall en hyfsad långpromenad i det vackra vädret. I skogen var det så varmt att tröjan åkte av, och hundarna flämtade våldsamt. Men så fort man kom ut på lite öppnare marker så blåste det kallt. Men jag njöt verkligen där jag strosade i vårsolen och det bara kryllade av vitsippor och blåsippor längs vägkanten…. Underbart!!

Men… jag tappade det ena kopplet.   Jag bar ju på två koppel och min tröja, och så skulle jag ta kort på alla de där blåsipporna och vitsipporna också, och nånstans mitt i allt det där så försvann ett koppel.

Jag använder retrieverkoppel till både Ibsen o Salza, det är så praktiskt eftersom hundarna oftast går lösa. Kopplen är lätta att stoppa undan, och lätta att sätta på igen om det behövs. … och lätta att tappa bort tydligen.

Men vet ni att jag kan inte minnas att jag tappat bort ett enda koppel tidigare i mitt liv… och då ska man betänka på att jag haft hund i 44 år… så det var väl dags nu kanske.   

Och när vi kom till bebodda trakter igen och det var dags att koppla hundarna, då fattades det ju ett koppel, och då var det Salza som fick gå lös.

Vi fick både hund- och människomöten, men det fixar hon förstås utan problem…. men…

När vi kom in på gården här där det kryllar av katter, då såg jag hur hon spände upp sig och intensivt kikade efter en (eller helst flera) katt/er att jaga.   

NEJ, sa jag… gå HÄR!! Ok då, sa Salza, och så gick hon avslappat vid min sida i 15 m, sen såg jag hur kattjagarblicken kom fram igen.   

Och en kattjagande Salza mitt inne på gården, det är ingen höjdare…..    

Helvete, fräste jag och tog tag i nackskinnet på henne… ge f-n i katterna… GÅ HÄR!!!

Det kommandot betyder att hon ska gå vid min sida, men inte så exakt som vid Fot-kommandot.

OK, OK…. muttrade hon… jag går ju här…… och spanar efter katter!!!      

Varvid matte blev ordentligt irriterad, och sedan gick liten Salza två meter bakom mig med svansen slokande och huvudet hängande   trots att grannens katt satt på trappan. Alla som såg henne var säkert övertygade om att hon blivit slagen med en knölpåk eller nåt liknande… vilket hon naturligtvis inte hade blivit.

När vi kom hem smög hon på låga ben in i lägenheten… smög genom hallen… och när jag inte såg henne längre rusade hon i full fart in till husse som låg på sängen och läste. Där slängde hon sig upp och berättade andlöst om hur ruskigt elak hennes matte hade varit.   

Hon är rolig med det där… skvallrar för husse om jag har blivit arg på henne. 

Och för att undvika missförstånd nu då, så kanske jag måste förtydliga att jag INTE slår henne, jag skäller och träter på henne, och då blir hon sån… som att någon slagit henne.

Vet ni att jag tror att OM någon verkligen skulle slå henne så skulle hon bara ta emot och krypa ihop och bli hur undergiven som helst… till en viss gräns. Om det inte skulle hjälpa, så skulle hon antagligen resa på sig och ge igen och ta rejält för sig. Men förhoppningsvis så får vi förbli i okunnighet om hur hon skulle göra i en sån situation.

Den som behöver ta till handgripligt våld för att hunden ska lyda…. den ska ingen hund ha.   

Ha en trevlig 1:a maj…..!