…. eller kanske inte, vem vet..?    

I alla fall så såg jag idag en sån jacka som jag letat efter i flera år utan att hitta nån. Och den hittade jag förstås just idag… precis efter det att jag bytt tändstift på Fabian… priset på jackan var ungefär densamma som kostnaden för att byta tändstift (ok då, jackan var liiiite dyrare, men den var på rea), men jag hade MYCKET hellre valt jackan framför nya tändstift om jag bara sett jackan först.   

Det där med att ständigt tvingas välja är lite jobbigt ibland, nån gång vore det kul att kunna göra både-ock.

Idag har jag suttit och räknat lite på vår kommande rallylydnadstävling. Det är dyrt med tävling, i all synnerhet när man inte har egna funktionärer som man kan använda. Och utbildade egna funktionärer kan vi inte få förrän folk fått chansen att tävla och skaffa sig erfarenheter…. och för att dom ska kunna göra det så måste vi ha tävlingar. Enkelt… eller…?   

Och så har jag tränat lite med både Salza o Ibsen. Mycket lite, bara rallylydnad… och när vi är färdiga och har tränat ett antal tänkta skyltar… då börjar Ibsen komma upp i varv. Han fattar liksom inte att man ska fokusera och fungera direkt från början. Han förväntar sig att det man gör ska hålla på läääääänge, och så är det ju inte i rallyn.

Men när jag tränar med nån annan hund än Salza så inser jag hur mycket hon går på mitt kroppsspråk. Hon följer händer och armar när jag viftar och gestikulerar med dom, och i rallyn är ju det jättebra. Och jag kan peka på saker och ting och hon hittar det jag pekar på…. saker som ligger en bit bort, eller godisar som rullar iväg… ja, ni vet hur det kan bli…. hon har lärt sig att leta utåt i den riktning jag pekar. Kanonbra….   

Men momenten i nybörjarklassen är ju så pass grundläggande så jag misstänker att jag nog kan tävla med Ibsen tidigare än vad jag tänkt mig. Jag ska ta med honom nästa gång vi ska träna rallylydnad och köra en hel bana med honom, så får vi se hur han håller ihop.

Han är ju tyvärr lite belastad av sin stress, lille Ibsen….. såna problem är jag ju inte så van vid. När det gäller Salza så är det ju mer så där att hon kopplar av lite för mycket när det blir alltför lång passiv väntan. Jaja, vi får se hur det utvecklar sig…. min vana trogen så ställer jag inte upp med en hund som inte kan det den ska. Om sedan allting lyckas just i den sekunden det ska lyckas, det vet man ju aldrig i förväg, men kan inte hunden momentet innan tävlingen, så lär han inte heller kunna det på tävlingen.

Näe, nu är det snart middag, sedan är det styrelsemöte. Om nu någon av er till äventyrs har glömt vilken besvärlig kärring-mot-strömmen jag är… så fråga styrelsen här får ni höra. Här har tydligen bara funnits ett gäng ja-sägare tidigare, eller också har dom varit lätt-tystade, för det pustas och stönas en del när jag kommer med mina frågor.

Men jisses…. här pratar vi inte om en liten hundklubb, här pratar vi om över 200 lägenheter och om stora penningsummor…. då har man väl rätt att vara lite lätt ifrågasättande…eller…?   

Och så missar jag veckans rallylydnadsträning på grund av det där mötet också… jaja, det blir väl fler tillfällen hoppas jag.

Och så till slut ett glädjande besked.    Sonen ringde precis nu och talade om att han just idag skrivit anställningskontrakt med ett företag där han får användning för sin alldeles färska utbildning som han jobbat intensivt med i 2 år. Och om 1 vecka åker han ner till Tyskland för ytterligare utbildning i företagets regi.

Det är inte nog med att jag har en superduktig hund, jag har en superduktig son också.   

Skönt att veta att han är driftig och ambitiös och inte bara slår sig ner i soffan och sällar sig till den stora mängden arbetslösa ungdomar (jo, jag har en ung son, inte fyllda 30 än ) som finns överallt. Med lite målmedvetenhet och lite jävlar anamma kommer man långt...    

Och apropå utbildningar…. sonen har nu utbildat sig till ett yrke som jag tidigare inte ens visste fanns… tänk så det kan bli.