Det kanske i och för sig inte är så ovanligt, men idag hade jag tänkt hålla mig i skinnet, men så blev det inte.  

Äh… jag pratar om dagens promenad. Vi fick skjuts en liten bit bort och skulle sedan gå genom skogen hem. Jag hade nämligen en plan…..   Och den höll i ett par-tre kilometer eller så, sedan sprack den.

Den här skylten träffade vi på när vi gått nån kilometer in i skogen, och då tänkte jag om, gjorde snabbt upp en ny plan som jag tyckte var kanonbra. Hulistugan ligger knappt ett par kilometer hemifrån oss, så då skulle dagens promenad bli ca 8 km och det kändes som att vi skulle orka det, trots gassande sol. Och trots att det egentligen inte var planerat för nån långis idag….   

Så vi knatade på….. och knatade på…. och solen sken och fåglarna sjöng för fullt…. men snart så såg stigen ut så här.

Och när vi gått några hundra meter på den, och det såg ut som att det bara skulle bli ännu värre, då vände vi, och när vi klafsat tillbaka till torrare marker så vinklade vi in på en annan väg som jag trodde skulle ta oss dit det var tänkt.

Det gjorde den också…. så småningom, via en ganska så lång omväg…..     

Jag kan ju tala om för er, om ni nu mot all förmodan inte vet det  , att när solen skiner och det är lugnt och stilla, då är det VARMT att gå i skogen.

Solen gassade rakt ner på oss i flera kilometer, och hundarna släckte törsten då och då, men jag hade tyvärr inget vatten med till mig…

Och vattnet som hundarna drack var rent och fint och rinnande, inte alls så brunt som det ser ut på bilden.

Vi såg rådjur som skuttade över vägen alldeles framför oss och Salza blev lite taggad, men när jag ryter i så vänder hon, och det är ju skönt. Lösspringande hundar i skogen nu är inte så bra...   

Vi roade oss lite efter vägen också.....

....... men till slut var vi fullt upptagna med att ta oss fram i värmen. Fast… det var väl jag som var mest påverkad av solen och värmen tror jag, hundarna tassade på precis som vanligt.

Jag hade satt igång Runkeeper när vi startade, och när vi kom hem så hade vi gått 9 km. Och det är ju inte så våldsamt märkvärdigt egentligen, men dom där låååånga sugande uppförsbackarna som finns med jämna mellanrum här i skogen, dom är jobbiga dom.

Nu har i alla fall alla här i huset fått middag, hundarna ligger och sover, och jag ska också snart parkera mig i horisontalläge med en bok tror jag.

Fast efter en sån här promenad så stelnar min rygg till när jag sedan sätter mig ner, eller lägger mig, och då är det inte så kul att resa på sig efter en stund. Jag borde egentligen aldrig sluta gå, för när jag går har jag sällan ont i ryggen.   

Hoppas att ni också haft en fin dag i solskenet!