Tedsams blogg

Alla inlägg den 21 april 2012

Av tedsams - 21 april 2012 09:19

Visst är det väl kul att vissa brukshundklubbarna nu anordnar kurser i viltspår?


Samma klubbar som för några år sedan med fasa i rösten sa: "Träna INTE viltspår, då förstör du din spårhund!". Ingen kunde förklara riktigt varför.... annat än att: "den kommer att dra iväg och spåra vilt titt som tätt"... eller... "den kommer att gå av personspåret för att spåra vilt istället". 


Och jag som låtit mina hundar spåra både-ock i minst 20 års tid tycker att det är så himla kul att till och med det konservativa brukshundsfolket nu tränar viltsspår.   


Och deras hundar tackar säkert för ytterligare en rolig aktivitet.   


(En gammal bild sedan 2007)  

   

         

     

Av tedsams - 21 april 2012 09:06


Nytt för oss i alla fall, många av er känner nog igen sig. Jag har kikat åt det där hållet många gånger, men igår tog jag mig i kragen och gick dit. Och det var en fin promenadslinga, kanske att det brukar vara många som går där när det är fint väder och så, men igår var vi nästan ensamma där…. härligt.   



Och Ibsens tass höll utan att såret gick upp och började blöda igen… också härligt.



Den här utsiktsplatsen hittade vi…. i bakgrunden syns slalombacken på ett av stadens "berömda" berg, där ligger förstås snön kvar fortfarande.

   

 



Och det här "bergmassivet" hittade vi också…. kul, tänkte jag och tog fram telefonen för att ta en bild. Och innan jag hann säga något så rusade Salza iväg och letade upp en framkomlig väg upp till toppen. Hon har lärt sig att när jag tar fram telefonen/kameran när vi är ute, då ska hon upp på något och fotograferas.

   

 


Hon stannade halvvägs upp… men när jag sa Uppåt! Salza… då skuttade hon iväg en bit till upp över stenblocken så att hon kom högst upp (syns knappt).

  

Ibsen är inte lika pigg på att klättra i berg. Han följde förstås efter Salza en bit när hon rusade iväg, men vände och valde att stanna halvvägs upp på ett annat ställe… och det blev ju en kul bild då.


  

  

Igår kväll började det snöa här, och det snöar fortfarande… blöt äcklig snö… fortsätter det så här så blir dagens promenad bara hälften så lång som gårdagens.   


  


I gårdagens inlägg påstod jag ju att jag skulle skriva ytterligare ett inlägg senare på dagen, men det orkade jag inte. Det kommer här istället….

    


Men ni som är trogna läsare har hört det många gånger förr, så ni kanske ska göra en Alt-Ctrl-Del på ert Barbros-blogg-minne… då blir det ju nytt för er också.    

  


Hundträning var alltså ämnet…..



Jag tänkte utgjuta mig en stund över det där fenomenet att "folk" är så förvånade över att det går så bra på träning och sedan när det är tävling så funkar det inte alls lika bra.



Och då skulle jag vilja säga så här till dom:


Men snälla söta rara ni…. ni måste förstå att om man gör på ett sätt när man tränar och sedan på ett helt annat sätt när man ska tävla, då finns det inga minnesbilder kvar för hunden att "luta sig emot". Då är ju situationen ny för hunden och då går saker och ting inte så bra som dom brukar.



Vissa hundar klarar av det utan problem, men varför chansa? Om man nu, när man tränar, alltid gör vissa saker på ett visst sätt, varför då inte göra likadant när det är tävling?

  


Jo, en av anledningarna till att man inte gör det, är att det inte går. Man har så många ritualer och konstifika saker för sig innan man sätter igång och tränar, så när tävlingsdagen kommer då kan man inte genomföra hälften av dom….. och då är inte hunden förberedd på samma sätt som när man tränar. Alltså blir inte heller resultatet lika bra…..

  


Man bör alltså tänka sig för vilka ritualer och vilka vanor man skapar innan träning. I alla fall om man ska ta med dom till tävling sedan.

    


Min egen filosofi är att jag vill ha så få, helst inga, ritualer som möjligt: Och det enbart för att om det händer något som gör att jag inte kan fullfölja mina ritualer på tävlingsdagen så blir jag kanske så nervös och skärrad pga det, att jag förstör för oss på tävlingen. Även om Salza kanske fixar det utan dom där ritualerna så gör troligtvis inte jag det.

   


För det kan faktiskt vara så att de där ritualerna mest är till för oss hundförare, inte för hundarna. Dom kanske fixar det lika bra utan, men vi har gjort oss beroende av dom för att få det rätta självförtroende och förvissningen om att vi ska lyckas just den dagen.

   


Men om man nu känner att man vill ha vissa rutiner, då ska man tänka på att skapa såna rutiner att man lätt kan genomföra dom på morgonen innan tävlingen också.

   


Inga långpromenader innan träning, inga lekstunder med träningskompisen, inte en massa "köra-slut-på-övningar" så att hunden går ner i varv innan "allvaret" tar vid. Sånt kan man nästan aldrig genomföra på tävlingsdagen i alla fall, och då blir förutsättningarna helt annorlunda än vid träning.

   


För nu för tiden är det märkligt nog oftast så att det är hundar som ska rasa av sig den värsta energin innan dom ska prestera på tävling. Inte hundar som ska peppas och skruvas upp…

   


Jodå, det finns några såna också… med en hysterisk matte som frenetiskt piper med en pipleksak framför hundens nos, och då gärna 10 m från planen där hunden innan gör sitt program…. eller nåt annat lika kul.



Men det kvittar egentligen vilken orsaken är…. om hunden ska skruvas upp eller dämpas…. skapa rutiner som funkar även när det är tävlingsdag.

   


Om man nu måste skapa rutiner alls. Jag är helt övertygad om att hundarna snabbt lär sig när det är tävling och när det är träning, och då är det desto viktigare att föraren beter sig likadant oavsett vilket det är.

  


Min önskedröm är en hund som funkar oavsett omgivning och omständigheter. Och det tror jag inte att man får om man hela tiden gör en massa "arrangemang" så fort man ska träna nåt.



Gör man istället så att utförandet av alla de där tävlingsmomenten blir en del av vardagen, då får man ju också en hund som kan utföra dom oavsett omständigheter.



Och nu får jag väl erkänna att medan jag skrivit allt det här så har jag mest tänkt på ett lydnadsprogram på en appellplan, men det gäller även specialarbeten.

  


Hur många förare är det inte som har superproblem med alltför tända hundar när det gäller att spåra? Hundar som far fram i spåret i en sån fart att ingen människa kan hänga med i snöret..? Och inte minst problemet med hundar som låter pga förväntan…?

  


Och hur många förare har inte byggt upp den där förväntan alldeles på egen hand? Massor av signaler, som de flesta hundar inte alls behöver….. de spårar gärna ändå. Alla dessa signaler bygger bara upp en stress hos hunden som i värsta fall gör att den spårar sämre.

  


Jodå, naturligtvis finns det hundar som behöver en massa signaler för att peppa upp sig för att göra ett bra jobb, men pratar vi spårning så är det nog ett fåtal av alla de hundar som tränar spår.

    


Och signaler ger man ändå vilket man vill eller ej i det sammanhanget (bil ut i skogen, spårsele och lina, o.s.v ), så varför bygga på stressen och förväntan med ytterligare signaler? En lugn och samlad hund som spårar i lagom tempo är väl vad alla vill ha, eller?

  


Så…. snälla ni… beklaga er inte över att tävlingen inte gick så bra som träningen brukar göra. I alla fall inte så länge ni inte ger hunden exakt alla de "hjälper" som ni brukar innan ni ska jobba tillsammans. Och här hjälper det inte med att göra "något liknande", eller nåt halvdant, ska hunden förstå och ha nytta av det ni gör så måste ni göra exakt som ni brukar.

   


Mitt förslag… skippa alla dessa "hjälper" (som lika gärna kan bli "stjälper") och se istället till att ni har en hund som verkligen lyssnar och håller kontakt… och behärskar det den ska göra…. då går det himla bra utan en massa förberedelser och hjälper.

   


Japp… det var den utläggningen det….. gammal skåpmat som sagt, men ändå alltid aktuellt, i alla fall så länge som jag titt som tätt hör (och läser) kommentaren: "Det går ju så bra när vi tränar, varför funkar det inte på tävling då?"

    


Ha en himla trevlig lördag!    

    

    


 


 


 


Skapa flashcards