Men det märks ju ingen större skillnad för oss som alltid är lediga förstås.   

Jag har i alla fall ringt till bilverkstan för Fabians räkning, det kunde jag ju inte under helgen. Men jag vet inte hur jag ska ha råd att göra nån större reparation…. nu igen…. det är ju bara att hoppas att det inte är nåt som kostar en förmögenhet… nu igen.   

Usch och fy vad det där med pengar är jobbigt…. men jag har ju bara mig själv att skylla så det är ju ingen idé att beklaga sig. Sina egna beslut får man ju själv ta följderna av, den bördan kan man inte lägga på nån annan.

I dag regnar det lite här, på nåt vis känns det bättre än att det snöar. Kanske att de allra sista snöhögarna försvinner nu då….

Vi var och tränade igår, och det är inte helt lätt med lättlärda hundar, eller hundar som lätt självlär sig eller hur man nu ska säga. Nu har vi tragglat nybörjarmomenten så pass länge, så nu tror Salza att hon kan dom på egen hand… eller tass.   

Det är ju bara det kruxet att hon inte är så bra på att läsa skyltar, så det blir fel ibland. Det finns många moment som är snarlika varandra, där bara en liten grej skiljer momenten åt, och det har inte en liten Salza förstått.

T.ex momentet där föraren stannar och hunden ska sätta sig framför föraren, nos mot nos. Sedan ska hunden in till förarens vänstra sida, antingen direkt eller också via omvägen runt höger sida och bakom ryggen på föraren, och därefter fortsätter hund o förare direkt, utan att hunden ska sitta ner.

Där finns alltså två alternativ, in direkt till vänster, eller via förarens högra sida.

Och inte nog med det…. samma skyltar finns också i en annan variant där hunden ska sätta sig vid förarens vänstra sida innan ekipaget fortsätter.

Salza kan det också…. själv alltså. Hon blandar och ger hej vilt om jag inte är ordentligt på alerten. Och hon är så jäkla snabb….    

Det är kul med en hund som har roligt och är snabb som blixten, men det blir lätt fel. Det gäller ju här, som i allt annat, att ha kontroll på vad som sker och att hunden inväntar besked om vad den ska göra. Men Salza har ju alltid varit lite så där "kan-själv"….. charmigt…. och men liiiite opraktiskt på tävling.

Fast… släktingen är precis likadan… så det kanske är rastypiskt…    

När vi tränade lydnad så tränade jag ju inte enbart klass 1-momenten , inte ens från början. Jag blandad och gav friskt mellan de olika lydnadsklasserna, och det tror jag är bra. Inte alla moment på en gång förstås, men ska man bara träna klass 1 så tror jag att det är svårt att få hunden att hålla motivationen uppe, det blir tråkigt helt enkelt. Blandar man in andra roliga moment från övriga klasser så är det mycket lättare att motivera hunden.

Och…. inte minst viktigt… man lär hunden att vara uppmärksam och lyssna eftersom man inte är så förutsägbar att hunden vet vad den ska göra härnäst.

Det tror jag är kanonviktigt även i rallylydnaden. I alla fall för oss som har hundar som är vana att träna. Nu har vi som sagt tränat nästan enbart på nybörjarbanor den senaste tiden eftersom det är där vi ska börja när det är tävlingsdags, men jag kan se tendensen hos Salza…. hon kan själv, och hon har liiite tråkigt.

För lite variation och för lite utmaningar….

Nu menar jag naturligtvis inte att hon kan allt, men hon själv tycker nog att hon kan det. Och jag själv håller nog med henne om att det är roligare att lägga in lite svårare moment i träningen då och då också… lite utmaningar alltså.

Men först måste vi prova på hur det går på en tävling… och hur en tävling går till…. innan vi rör till det för oss alldeles för mycket.

Vi har ju testat Salzas födelsedgspresent också… att stoppa burkar i varandra alltså. Och jag förstår att det inte är så himla svårt för lilla Flygmyran att lära sig det där… om hon inte har för alltför bråttom…. så jag funderar (i vanlig ordning ) på att klura till det lite. Kanske kan man lära henne färgerna på burkarna? Hundar lär ju vara färgblinda sägs det, men nog ser dom nån sorts färger, det tror jag i alla fall. Ihop med storlek och färg så borde hon kunna fixa det… eller??

Tja, värt att testa i alla fall. Jag inbillar mig att hon ganska så snabbt visar om det är genomförbart eller ej. Men olika namn på sina mjukisdjur har hon ju hela tiden lärt sig i ett nafs i alla fall…

Fast det är intressant sånt där. Den största burken… som hon ska stoppa ner i den allra största burken…. är vit, och om jag ställer upp alla burkarna på rad så undviker hon alltid att ta den vita. Hon väljer varje gång nån av de andra burkarna, som är mindre och i andra färger.

Betyder det att hon tycker de mindre är lättare, eller "ser" hon inte den vita på samma sätt som de andra? Vem vet… men kanske visar det sig hur det är, om jag försöker lära henne färgerna…. vi får se.

Lite att pyssla med har vi i alla fall, bara jag har energi nog att jobba på. Men trasiga bilar och sjukdom och sånt där är riktiga energitjuvar…. det riktigt suger all energi ur kroppen, trots den annalkande våren som är så hett efterlängtad.

Hoppas att ni har en fin vecka framför er!!