..… att vår morgonpromenad var idag. Men det stämmer inte helt och hållet, jag glömde sätta igång programmet när vi gick hemifrån, och vi hann säkert ett par hundra meter innan jag kom på det. Det är strålande vackert väder ute, men det blåser svinkallt...

Men vi var ute i rätt tid idag.   Första snabba hundrastningen var nog över för de flesta, och det var för tidigt för långpromenaden. Hundarna gick lösa hela vägen, och vi hann nästan hem igen innan det plötsligt var folk och hundar i varenda buske.

Och vi hann möta två lösa hundar vars förare inte hade nån inkallning alls på sina hundar. Först en bordercollie som Salza skrämde iväg, och efter en liten stund en vilt skällande cockerspaniel som jag skrämde iväg.    

Jag förstår inte att folk törs ha sina hundar lösa när dom inte kan kalla in dom. Cockern kom farande inifrån en gård, ut till oss som gick på gångvägen, och jag förstår inte att folk vågar lita på att andra har ordning på sina hundar??

Om jag hade haft lika dålig ordning på mina lösa hundar så hade dom genast sprungit fram till den lilla cockern. Och Salza avskyr stökiga hundar, hon hade med all säkerhet tufsat till den där skällande odågan. Och vem vet vad Ibsen hade gjort i så fall.... om han inte varit en lydig hund alltså. Hans stora käft hade slukat den lilla cockern i en enda mumsbit.

Nu sa jag STANNA DÄR! till mina hundar, och så gick jag själv fram mot cockern och sa åt den att gå därifrån… och den vände snabbt och sprang hem igen.   

Men det är naivt att lita på att alla andra har ordning på sina hundar så att man därför inte behöver uppfostra sin egen. Det kan ju tyvärr sluta så illa att någon hund blir skadad.  

Och apropå skadad… vi var ju hos veterinären igår, Salza och jag. Dom hade ingen ledig tid, vi fick komma på jourtiden så vi fick vänta ganska så länge innan det var vår tur, och då satt vi i väntrummet. Salza fyllde ju år igår (TACK för gratulationerna   , säger Salza) så jag köpte en leksak åt henne medan vi väntade, en papegoja som pep om man bet henne på näbben.

Och den härjade hon vilt med i väntrummet… en av de andra som satt där frågade efter en stund: "Och vad är det för fel på den där hunden då?"    

Jag vet inte hur jag ska tolka hans fråga riktigt, jag svarade bara: Inget alls, hoppas jag…. men antingen tyckte han att hon var för pigg för att vara hos doktorn eller också tyckte han att hon var knäpp som bar sig åt som hon gjorde… inte vet jag.

Det var i alla fall inget fel på vilda Salza, och det var ju skönt det…. men jag höll på att bli blåst på drygt 700:-.

Det är ju tyvärr inte gratis hos veterinären (och absolut inte på jourtid) även om man inte hittar nåt fel på hunden man undersöker (men visst borde det väl vara det????  ) , så när jag kom till kassan så fick jag betala drygt 1900:-. Jag svimmade nästan    men betalade snällt och fick kvittot.

Jag hade jättebrådis så jag tittade inte på kvittot förrän jag satt i bilen och var på väg därifrån….

Röntgenundersökning 706:- stod det där…?????? Dom hade inte röntgat nåt på Salza, så tillbaka igen och in till kassan. Oj, det har blivit fel där…. jo tack… det hade visst det.   

Det var säkert inte medvetet gjort, men så lätt att det bara hade slunkit förbi. Och hade det varit en försäkringsgrej så hade jag kanske inte brytt mig… då hade det ju inte drabbat nån fattig… Nej, jag skämtar bara… jag hade nog brytt mig ändå.  

Sen åkte vi och tränade en stund, därefter satt jag och träningskompisen och diskuterade examensuppgifterna en lång stund, och när det var färdigt så blev det en hyfsat rejäl promenad eftersom Ibsen var med oss denna gången. Sen åkte vi hem......

Och när vi sedan kom hem vid tre-tiden så kände både Salza och jag oss ganska så nöjda med dagens aktiviteter. Då hade vi varit igång nästan utan uppehåll sedan halv fem på morgonen….    

Idag blir det inte mycket gjort här, men så ska det ju vara på långfredagen... eller? Jag är ju så himla gammal så att när jag var barn/tonåring fick man inte göra något alls på långfredagen. Inga affärer fanns öppna, inga kiosker heller, förutom Pressbyrån vid stationen som hade öppet i två timmar före högmässan.

Barnen fick inte stoja och leka utomhus, och det enda arbete som var tillåtet i hemmet var att laga mat och göra sånt som var absolut tvunget. Och nej… jag är inte uppvuxen i nåt speciellt religiöst hem, det bara var så på den tiden.   

Jag minns så väl när det för första gången på en långfredag skulle visas en film på en av stadens biografer. Allt nöjesliv var ju annars "förbjudet", och på TV och i radion fanns inga roligheter, bara allvarliga program eller sånt med religiös anknytning.

Men nu skulle det bli film på långfredagen… stor sensation… och då var det Ben Hur som visades. Jag minns än i dagens mammas vånda när hon skulle bestämma sig för om jag skulle få gå eller ej…. jisses…. 

Ja, det var tider det.... nu är det helt annorlunda… på både gott och ont.

Men idag ska jag nog anamma den gamla seden att göra denna dagen till en vilodag tror jag.

Hoppas ni har en riktigt skön långfredag på gång!!!