…. eller hur var det han skrev, Povel Ramel. Vårkänslorna försvann fort, i takt med att snöflingorna dalar ner. Usch, det snöar och snöar och snöar….. och våra stackars krokus som vågat stick upp huttrar och fryser..   

I dag är det en uppletandetävling på Timrå BK. Jag var himla sugen på att vara med där, Salza är ju duktig på att leta grejor, men av olika anledningar blir det inte så… synd.   

Men vi ska i alla fall på rallykursen i eftermiddag, alltid något.    Men då missar vi uppvisningen från konståkningen på TV, den hade jag gärna velat se. Men det är väl sådant livet är… ständigt olika val. Fast å andra sidan ska man väl inte klaga så länge man kan och får välja… det finns ju många som inte har den förmånen.

I alla fall så finns det många roliga moment i rallylydnaden som vi kan träna på. Det där med att ha hunden på höger sida har jag ju redan tjatat om, men det tål att upprepas. Vi har MASSOR av jobb framför oss där….

Och igår när jag satt och pillade med min mästarklassbana så var jag riktigt elak. Det är flera tillfällen då man ska ha hunden på höger sida, och det är inte ihop med några lätta moment heller….. men å andra sidan så ska väl en mästarklassbana inte vara så himla enkel heller.   

Men sist vi tränade så hittade vi ett moment till som Salza går i spinn på. Hon flippar ju av någon anledning gärna ur när det gäller spiralen och nu har vi hittat ett moment till.

Det är ett moment i avancerad klass så vi har gott om tid att träna på det, men jag tycker ju det är lite kul med sånt som är lite klurigt…. och så ger det lite omväxling så att träningen inte blir för enahanda och tråkigt.

Det är det momentet där man kommer gående med hunden, och under gång ska man växla om och backa tre steg.

Låter inte alls så komplicerat säger ni nu, och det är det nog inte egentligen heller, om man har en hund som sätter sig lite trögt. Men har man en hund som sätter sig blixtsnabbt så fort man bara antyder en halt, då är det klurigt. Hunden ska alltså INTE sätta sig innan man backar, det ska gå i ett "flyt". Och har man en klurig banläggare så kanske hunden ska göra det på höger sida också…    

Salza är duktig på att backa vid min sida. MEN hon är van vid att man startar från sittande och slutar med en halt, så som man gör i lydnaden.

Och när hon upptäckte att hon inte ska sätta sig vid den lilla antydan till halt som det trots allt blir när jag ska börja backa, utan hon ska gå baklänges vid min sida i samma takt som vi gick framåt…. då går hon i spinn.  

Det är kul det där… att upptäcka vad som får henne att flippa ur. Hon har ju alltid skämt bort mig med att hon nästan aldrig flippar ur….

Vid spiralen kan det säkert vara det där att man går runt, runt , runt och att matte faktiskt blir yr i skallen och tar några snedsteg där. Det är nog tillräckligt för att hon ska bli lite sprallig i överkant.  

Men vid det andra momentet kan jag tänka mig att det är lite frustration över att hon inte riktigt förstår hur det ska vara…. hon är ju lärd att sätta sig blixtsnabbt så fort jag antyder en halt, och nu är det plötsligt fel att göra så….   

Inte konstigt att liten Salza är trött i skallen efter ett träningspass.   

Men idag ska vi bara träna på nybörjarmoment, och då blir det inte så mycket huvudbry för henne… förutom spiralen då förstås.

Och från det ena till det andra….. så tråkigt det är med hundar som är så där "fjära" som en del hundar är. Dom viftar på svansen och ser ut som att dom är sällskapliga och vill hälsa, men man får inte ta i dom. Dom svassar omkring precis utom räckhåll, men gör man minst ansats att försöka röra vid dom, då skuttar dom snabbt undan.

Jag har nyss sett ett sånt exempel, och det märkliga är att det är en hund som jag känner, en hund som jag många gånger klappat och tagit i, men nu är det några månader sedan vi sågs senast och han har förändrats väldigt mycket i sitt beteende…. synd… och tråkigt.   

I går när jag var ute med hundarna så såg vi en valp/unghund som var ute med sin husse. Jo… hunden var ute med husse, inte tvärtom.   

Jag och mina hundar gick över gärden och genom små skogdungar, den andra hunden och hans husse gick på gångvägen nästan parallellt med oss, så jag såg en hel del av dom under vår promenad. Och den där valpen/unghunden var, till husses stora irritation, vådligt intresserad av mina hundar som sprang lösa och hade kul. Det var mycket ryck och slit och en hund som totalt struntade i sin husse….

Jag tappade dom ur sikte en stund, men sedan när jag kom till affären och skulle gå in och köpa Kurts tidning, då stod hund och husse där utanför.

Jag band Salza o Ibsen och gick in och köpte tidningen. När jag kom ut stod den andra hunden fortfarande kvar och han stretade och drog allt han orkade för att kunna nå fram till mina hundar. Som väl är hade husse förstånd att inte släppa fram honom, men han gjorde inte heller något för att distrahera hunden eller för att få honom att sluta fixera sig vid mina hundar.

När jag tagit loss Salza o Ibsen så hör jag den där hundens husse säga: "Kan han kanske få hälsa?"

Och då flög blixtsnabbt tusen tankar genom mitt huvud.    

Vad säger jag nu? Ska han få hälsa? I alla fall på Ibsen då kanske, Salza tufsar ju gärna till unghundar….. eller ska jag säga till husse att han gör fel nu om han låter sin hund hälsa? Ska jag förklara för honom varför han inte ska låta hunden hälsa? Och ska jag förklara för honom hur han borde ha agerat under hela promenaden då hans hund var så fixerad vid mina hundar?

Men andra ord… ska jag låta som den besserwiser jag är och tala om vad han borde gjort, och hur han bör göra med sin unghund i fortsättningen när de möter andra hundar… och därmed antagligen reta upp honom genom att stå där och predika med mina pekpinnar… trots att det är i bästa välmening…?

Eller ska jag välja den lättaste utvägen och strunta i att han med stor sannolikhet om något år kommer att beklaga sig över att hans hund är så jobbig när den ser andra hundar? Och att den stackars hunden kommer att bli en av alla de hundar som aldrig får gå lös?

Vad tror ni jag gjorde????

Jo, jag valde den lättaste utvägen…. "Njaaa, tiken här är inte alltid så snäll mot stökiga unghundar så det är nog ingen bra idé…." och det höll han då med om.

Och jag kopplade lös mina hundar, trots att unghunden och hans husse stod bara 10 m därifrån, och så sa jag bara "nu går vi häråt" och visade med handen, och hundarna skuttade glatt iväg åt rätt håll, inte en blick på den där hunden som sååå gärna ville hälsa. Känns så himla skönt att ha såna hundar, och det är naturligtvis därför jag skryter med dom stup i kvarten här i bloggen också.   

Men…. det är svårt sånt där. Jag tror mig nog förstå/veta att folk inte uppskattar att man börja föreläsa för dom, men tänk så fel dom gör. Men tänk så lätt det är att forma en valp/unghund precis åt det håll man vill, till skillnad mot hur svårt det är att "lära om" med en vuxen hund när man upptäcker att vissa vanor plötsligt är jättejobbiga.

Och det är ju de allra första månaderna som är viktigast. När hunden är 7-8-9 månader och man kommer till valpkursen, då har man redan missat en hel del viktig tid.

Jag läste i senaste Brukshunden om vad olika människor anser att "Ett gott hundliv" ska innehålla. Och ett av de viktigaste sakerna för en hunds välbefinnande måste väl ändå vara att den på lämpliga ställen kan få gå lös och utforska omgivningen i sin egen takt…. förutom en massa andra saker också då förstås. Men ska man ha hunden lös så måste man ha kontroll, och den grundlägger man supertidigt….

Men allt det där vet ni ju redan så jag ska inte trötta er med det… men jag kan inte riktigt släppa tanken på den där unghunden igår… så gärna jag skulle vilja ta ett snack med hans husse. Hoppas i alla fall han har anmält sig och hunden till nån kurs nånstans så att han får lite hjälp och råd medan hunden fortfarande är ung.   

Näe, nu ska jag knata ut i köket och förbereda dagens lunch. Eftersom jag idag är borta vid den tiden vi brukar äta middag, så gäller det ju att se till att husets innevånare inte svälter ihjäl på grund av det, så idag får det bli en ordentlig lunch för en gångs skull.   

Fast jag som äter frukost så sent är inte så förtjust i lunch förstås, men lite kyckling och ris kan jag väl alltid pressa ner.

Önskar er alla en härlig söndag!!