…. det kan yttra sig på många sätt det. Ni vet, det finns ju många hundtränare, eller hundägartränare eller vad man ska kalla dom, som förordar att man ska t.ex äga hallen när det ringer på dörren. Och då i den avsikten att hunden inte ska vara den som rusar fram till dörren först.

Och just det håller jag med om till 100%. Varför ska hunden i huset vara den som tar emot besökande som kommer? Hunden får gärna varna och tala om att det kommer någon, men sedan är det min sak att öppna och ta reda på vem det är och vilket ärende de har. Jag avskyr när hundar tränger sig fram och är den som först av alla sticker ut huvudet genom dörrspringan när husse eller matte öppnar dörren.   

Jag öppnar dörren själv, och är det sedan läge så inbjuder jag hunden att också komma och hälsa på den som kommer. Men ibland är det inte läge för att ha hunden med där, och då ska den inte heller vara där förrän den får tillåtelse. Det är det som många kallar att "äga" t.ex hallen.

Och ja, jag lever efter den regeln själv. Ingen Salza kommer rusande när det ringer på dörren och vi öppnar. Inte förrän hon får lov av mig. Och många gånger finns det ingen anledning att hon ska vara där och svassa, och då är det skönt att slippa henne i just den situationen.

I början fick jag påminna henne.. NEJ, stanna där!…. men nu funkar det utan ett enda ord från mig. Och hon har det ändå ganska så svårt eftersom husse inte tillämpar det där på Ibsen. Vi har ju ofta olika uppfattning om hunduppfostran och just det här exemplet är ett sånt tillfälle. Men Salza fixar det ändå… hon är duktig hon.   

Men det finns ju andra tillfällen då föraren kanske också ska "äga" vissa saker eller utrymmen. Matbordet kanske, för den som inte vill ha hunden vid matbordet när man äter. Eller kanske till och med köket när man lagar mat…

Eller soffan för den som inte vill ha hunden i soffan…. eller sängen för den som inte vill ha hunden i sängen, ja exemplen är många.

För vår del är det väl egentligen bara ytterdörren, och området närmast den, som jag "äger" gentemot Salza, nåt annat har jag inte känt för att införa. Ja, hundarna är inte i soffan, men eftersom dom aldrig fått vara det så har det aldrig varit nån diskussion heller. Med sängen är det däremot en helt annan sak….

Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte riktigt säkert vem som "äger" min säng, jag eller Salza.

Salza sover ju i min säng, nere vid fotänden på den vänstra sidan av sängen. På den högra sidan ligger jag…. om jag får bestämma.

Men när det är dags för oss att gå och lägga oss, då skyndar sig alltid Salza att lägga sig exakt där jag ska ligga. Det gör hon medan jag klär av mig och är på toa och sånt där.

När jag sedan kommer och ska krypa ner i min säng, på min sida av sängen, då ligger det en djupt sovande Salza där.

Flytta på dig!, jag ska ligga där! säger jag då. Snaaarrrrk, säger Salza.

FLYTTA på dig, säger jag igen och puttar lite på henne. SNAAAARRRRK, säger Salza återigen och verkar inte ha märkt att jag puttar på henne.

FLYTTA DIG!!!! säger jag då lite högre och ger henne en rejäl knuff. Då lyfter hon lite sömnigt på ena ögonlocket, kikar på mig, suckar djupt och somnar igen…. eller låtsas somna, inte vet jag.

HELVETE!! FLYTTA DIG!!! väser jag nu, och börjar bli något irriterad. Salza lyfter lite motvilligt på huvudet, tittar på mig en stund och så börjar hon omständligt samla ihop sig för att flytta på sig.

SÄTT FART NU! fräser jag då och puttar på henne igen, och hon börjar i sakta mak hasa sig bort en bit i sängen.

Hon reser sig inte och flyttar på sig, hon hasar och kryper och när överkroppen är på "hennes plats" i sängen då tycker hon att hon flyttat nog på sig. Då ligger fortfarande bakbenen och bakkroppen kvar där jag ska ligga.

Argt muttrande lyfter jag på täcket och lägger mig på "min" sida av sängen samtidigt som jag försöker få plats med mina ben och fötter under Salza bakkropp som nu väger ungefär 50 kilo….

Så frågan är väl om inte det är Salzas säng, som jag i största nåd får låna en liten bit av…?    

Fast… nu är det förstås så att om jag, när jag ser Salza utsträckt på min sänghalva, bröstar upp mig och säger "Gå därifrån! Flytta på dig! med min "nu-måste-du lyda-röst" då flyttar hon snabbt på sig.

Men det där har blivit lite av en ritual för oss båda… och ibland tycker jag att man kan bjussa lite på det som hunden får "äga"…. eller vilka friheter den får ta sig…. så länge man känner att man trots allt har kontrollen om det kniper.

Det är lite ge och ta det där…. och jag tror att det funkar om man har ett bra förhållande till sin hund. Lite frihet under ansvar eller nåt sånt, men i slutänden… när det kniper… då bestämmer jag.

Och så ser jag på Salza och mig. Vi känner varandra utan och innan, och jag vet exakt var jag har henne, och förhoppningsvis vet hon exakt var hon har mig. Och båda två vet vi (hoppas jag) att det är jag som har sista ordet.

Här i huset dras det ofta liknelser mellan Salza och mig… sådan matte, sådan hund.. eller tvärtom ibland. Och eftersom jag tycker att Salza är en riktigt kanonhund så borde jag känna mig smickrad, men så är nog inte tanken tror jag….   

Jag är i alla fall väldigt glad att jag kastrerade Salza (där har vi ingen likhet). Hon är kanonpiggelin trots att hon blir 6 år nästa vecka. Hon får anfall där hon härjar och röjer som den värsta unghund, och hade hon tvingats att fortsätta vara slav under sina hormoner, med jobbiga skendräktigheter och täta löpperioder, så hade hon säkert inte betett sig lite "barnsligt" med jämna mellanrum.

Idag är jag bara telefonvakt på förmiddan, men snön som vräkte ner i går ligger kvar och det är minusgrader ute så det känns inte så angeläget att gå ut. Jag skulle åkt till bibblan idag, men jag tror jag avstår. Det är halt ute, och det är lördag, vilket innebär att det är ett elände att hitta parkeringsplats inne i stan.

Men jag tror jag ska ta mig an den där sista rallybanan jag har kvar att rita… en mästarklassbana, den svåraste. Det lär ta en stund innan jag får till den, så när det är gjort kanske det är dags att gå ut med doggsen.

Hoppas ni har en fin helg framför er!!